King Cobra

Jag var oerhört ambivalent med mina sympatier i denna match, men strax före avspark så bestämde jag mig för Tyskland, och så blev det ju. Det roliga med matchen var att det var så grymt teknisk fotboll och snabb (åtminstone från Tyskarna).

Miroslav Klose är som Kommissarie Keller ungefär. Die Alte springer omkring som om han hade en klick Colemans i kallsingarna och gör nästan mål på allt. Hans 1-0 mål gjordes på ett lika oväntat sätt som när Frank Andersson vann OS-guld på en halvnelson. Vem tusan gör mål direkt på utspark? På en touch? Det skulle i så fall vara en engelsman. Klassiska Wimbledon, som var kända som ett riktigt skogshuggargäng, brukade träna avslut med start från målvakt, men då skulle de göra det på tre tillslag. Kloses framspelning till 2-0 var nästan ännu vackrare. Hur kan man i den farten, smeka fram en sån passning? Okej kommissarie Keller var inte lika snabb i benen, men han var ju intelligent och å något sätt så bevisar Klose, som vanligtvis sitter på bänken i klubblaget, att ger man bara allt så går det bra. En genuin engelsk inställning med andra ord.

Matchens vackraste dragning stod Arne Friedrich för som med en tvåfotsdribbling snurrade upp Steven Gerrard i eget straffområde när England tryckte på för kvittering.

För tre år sedan så sa Trevor Brooking att han inte trodde att England skulle kvalificera sig till VM om ungefär fem år. Utvecklingen för de egna fotbollsspelarna går inte något vidare, men kanske är det en sådan här smäll som de behöver för att göra något åt det?

Alltså hur kan man gemensamt gå ihop och förstöra ett så kul evenemang som fotbolls-VM? Att kommentatorernas är kassa kan man enkelt komma förbi genom att slå på radion och sätta TV´n på mute, men det är ju inte det som är den stora grejen. Det är ju att de dribblar bort hela tillställningen med olidligt långa reklamavbrott. Att en kille som Stuart Baxter åker till en studio för att uttala två meningar på sin brutna svenska är starkt. Det som kommer fram i SvT, de analyser och fria åsikter från experterna är ju det som gör att matchen lever även i halvlek. Repriser av viktiga situationer. Tveksamma domslut kollas upp och så vidare. Fast om man betänker att TV4:s experter skulle vara Bojan Djordic och Magnus Hedman så kanske det är lika bra med ett femton minuter långt reklamavbrott där man vevar Reisenmannens hela arbetsdag. I jämförelse så verkar det faktiskt bättre. Det skulle rent av vara kul att se huruvida han slår någon mer på bygghjälmen med sin penna. Gör han det på alla ställen eller är den där Super-Mario kopian han slår på det här bygget en kille som han terroriserat i många år? Kanske han bara är där för att kolla om han är på jobbet och sedan sätter han sig i bilen, tar en Riesen och åker hem till hans fru och leker gömma salamin?

Det är lite småsegt söndagen efter midsommar, livet går liksom inte i samma hastighet som vanligt. Gör en mexikanare och sätter mig på verandan och tar en kaffe och en Bowmore, spelar lite slentrianmässiga sommarlåtar. Inget bra egentligen, men liksom klassiskt.

Efter holmgången mellan England och Tyskland så är man lätt mör. Stuart Baxter satte fingret på det hela när han sa att man emellan matcherna glömmer bort att det är just så här det är i matcherna lagen emellan. En hejdlös satsning, offensiv fotboll och dramatik till hundra procent. Helt solklart fick engelsmännen en påse bortdömd vid ställningen 1-2, vilket ju var taskigt. Man frågar sig vad det är för mörka krafter som jobbar emot målkameror? Eller vilka mörka krafter som gör att en linjeman missar en boll som är en meter innanför linjen? Alltså en linjeman har två uppgifter: Kolla offside och att kolla vem som rörde bollen sist före inkast. Vid båda tillfällena så ska de göra ett tecken med flaggan. Svårare än så är det inte. Linjemän kallas dessutom för assisterande domare numera, för min del så är detta obefogat och man kan med gott samvete fortsätta att kalla dom stinsjävlar.

Generellt sett så är nivån på domarna i detta världsmästerskap undermålig. Trots att det inte är årstid för det så beter de sig oftast som tomtar eller i vissa fall som tomtenissar. Inget ont om Tomten, men fotboll ska han inte döma.

Oavsett domarinsatsen så var den en sjukt bra match och jag rejektade faktiskt Hammarbymatchen direkt efter. Åtminstone ett tag till det är ju två halvlekar.

Det är något speciellt i nattluften mellan tre, och den tid som morgonen inträder, jag vet inte riktigt vad det är men det nästan magiskt att sitta i trädgården med ett glas vin och invänta gryningen. Det är nästintill fullt dagsljus vid denna tid och man hör fåglar, syrsor och doften från jasminbuskarna är nästan stickande men söt. Jag gillar verkligen den här tiden av dygnet. Att komma hem, strosande efter en kväll på stan vid den här tiden är makalöst. Sommaren har ännu inte blivit tillräckligt varm för att man ska kunna gå utan jacka men den blixtrar till under dagarna. På natten så är det svalt, närmare kallt och skenet, ljuset är lilafärgat. Trots att man är varm så fryser man lite och det är som att dricka riktigt järnrikt vatten direkt från slang, man blir liksom renad av metallen.

Jag har en dold och väl bevarad hemlighet. Jag är sjukt förtjust i Do-Woop musik. Varför vet jag inte, jag gillar ju väldigt mycket annan musik också. Tror att det är så att den är väldigt stämningsfull och man får en sån där idé om att livet står för dörren och väntar på att få bli levt.

Den ska spelas nattetid och då känner jag mig som Kemper Boyd, Bud White eller någon annan av James Ellroys karaktärer. Lite laglös, lite skum polis som aldrig sover, eller sover i en bil. Man vaknar till en doft av bilklädsel och varmt kaffe i gryningen. Bilen en gräddfärgad Packard med flyglar och fotstöd, har en sån där radio som du vrider in kanalerna på.Det är L.A Confidential all over och det är kanske den ballaste tiden i världshistorien att vara en levande person.

Det är vi dessa tillfällen som Do-Wop musik funkar bäst.

LA Konfidentiellt är den överlägset bästa bok jag läst och en av de bästa filmerna jag sett. Boken läser jag om med jämna mellanrum, tror jag gjort det fem gånger nu, och man hittar alltid nya detaljer.

Första gången jag läste den fick jag börja om efter 100 sidor för jag hade svårt att komma in i Ellroys avskalade och råbarkade versspråk. Det var lite som att titta på en technovideo på MTV. Kort meningar. Max tre, fyra ord. Väldigt direkt.

Jag har läst allt som James Ellroy skrivit förutom den senaste som står cirka en meter ifrån mig. God litteratur ska man närma sig med respekt och vi har arbetat på detta i tre månader nu. Jag gillar inte den svenska titeln ”Oroligt Blod” utan fäste mig vid den engelska ”Bloods a Rover”. Den sista delen av Underworld USA trilogin ska förtäras som en delikatess och jag spar den till de tre veckorna som jag är barnfri i sommar. Den är för tjock för att bära med sig. 750 sidor inbunden och rödsvart.

Taxiresan hem blev riktigt skön. Jag i baksätet, Keegan satt fram och hade en lång diskussion om biobränslen, gengas, elbilar och annat. För första gången i mannaminne så reser vi med en taxichaffis som är både smart, nykter och kunnig i ämnet. Det är ovanligt. Inte att Keegan förlorar ännu en diskussion utan att chauffören pratar om möjligheter med elbilar, om hur man i framtiden kan skippa bensin, att det finns möjligheter att skapa en bättre miljö. Ovanligt att höra från en taxichaufför.

Min egen uppfattning om taxichaffisar är följande: 80% är av utländsk härkomst och de är oftast trevliga, de andra, och de är dom jag upplever som jobbiga, är medlemmar av nazistpartiet och åker omkring med en uppdämd aggression inom sig, därför så har jag slutat med att sitta i framsätet. Vill jag träffa Travis Bickle så tar jag kontakt med honom själv.

Jag minns fortfarande hur jag för tio år sedan blev upphämtad av en taxi för en resa till Arlanda halv fem på morgonen. Jag satte mig fram för att min son var liten och ville sitta med sin mamma. Vi svängde upp på vägen och då förklarade han i förbifarten att vi skulle vara jävligt glada att han hade en stor bil för att annars så hade inte väskorna gått in i bagaget. Okej, men var inte hela poängen att vi skulle åka till Arlanda med våra väskor och inte utan? Betänk återigen att klockan ännu inte slagit fem. Sedan berättade han om en gång då han blivit arg på en resenär som ville att hans väskor skulle levereras till adressen som de åkte till, varpå han hade kastat ut väskorna på gräsmattan.

Vidare så berättade han att det även fanns folk som trängde sig i taxikön, så kallade svartskallar och dom var inte bra för taxinäringen. Därefter så blev han väldigt personlig och berättade om bastun som han byggt i bostadsrättsföreningen som han bodde i. Det finns ju något fint i alla människor eller hur. Historien avslutades med att han hotade ordföranden i bostadsrättsföreningen, en kvinna, med en hammare för att hon försökte basta före honom. ”Då var hon inte så jäkla kaxig kärringjäveln” sporde han. Nej, tänkte jag, vem är det om man blir hotad med en hammare?

Det var ytterligare historier om hur någon hade givit denna hedersknyffel en parkeringsbot bara för att han parkerat fel och då…Ja antagligen så drog han up lien och skipade lite rättvisa

Jag minns också att året efter när vi skulle göra en liknande resa så tvingade jag min ex-sambo att sitta fram. Föraren visade sig givetvis vara en av de tre timidaste personerna i Stockholm och pendlade regelbundet, under vintern, mellan Kanarieöarna där hans fru och han hade ett hus. En synnerligen trevlig man, åtminstone av vad jag kunde höra för jag satt ju i baksätet och hörde inte så mycket.

Det ska dock tilläggas att jag valde att sitta där bak själv.

Keegan och jag beslöt oss för att kolla lite fotboll på Biggen. Vi inledde med en bra middag på något stekhus vid norska kyrkan. Bra käk, sensationellt bra Whiskey Sour. Börjar tröttna på ställen som har två sorters öl på kran, Tuborg och Toborg Hof svarade servitrisen på min fråga. Jag har absolut inte något emot öl från våra sydliga grannar. Den är helt okej men att det ska vara det enda alternativet är skumt. Det är ju inte Sovjetunionen vi lever i.

Äntligen fick man se en bra match igen. Uruguay spelar en fantastiskt fin fotboll, anförda av sin härförare Diego Forlan, demolerade de värdnationen. Magiskt. Forlan gör två vackra mål. Straffen trär han in under ribbans underkant med minimal marginal på ett sätt som i teorin är omöjligt, men med en kraft som är förödande och den sitter där och Bafana Bafana är slagna i järn. Trots Forlan så är det Luis Suarez (Ajax) som vi tittar på. Han är en duracellkanin och jobbar, blir slagen på käften, nersparkad men han är tillbaka i nästa ögonblick. Under en period i matchen så blöder han i munnen och springer omkring med en trasa i munnen.Han gör en fantastisk match, men jag är övertygad att Forlan får alla rubriker i morgondagens tidningar.

Som vanligt, när man är ute med Keegan så blir det många och långa diskussioner om en del viktiga ämnen, det vill säga dom jag tar upp och en del andra som han kommer på. Det positiva är att jag oftast har rätt och att han tror att han också har det.

Big Ben måste ha den absolut sämsta Mojiton i stan. Smakade som bensin nästan, med en hint av disel. Fortfarande så har de inte hittat något rengöringsmedel som får doften av elefanthus att försvinna från toaletterna, trots detta så är det ett bra ställe, jag menar hur mycket tid spenderar man på muggen? Tio olika fatöl uppväger det mesta.

För ovanlighetens skull så var det rikligt med damer på puben vilket ju är trevligt, även om man inte pratar med dom, utan koncentrerar sig på ovan nämnda diskussioner.

Alla onsdagar startar inte på samma sätt men oftast så är det en bra dag för att man kan läsa skivrecensioner i tidningen, så det startar ju bra.

Kul att träffa Abbe och förbundskapten Ture. Det är alltid lika roligt faktiskt. Ture är en jävligt underfundig person som alltid har en gliring eller ett skämt bakom örat, eller var han nu bär dom. Abbe vet man ju aldrig riktigt om han skämtar eller om han driver med en och jag uppskattar sånt sällskap för då får man lite att bita i. Golfbanan är ju inte något ställe som jag beträder så värst ofta men de har ju ett fik, men ett uselt kaffe, vilket jag tycker spelar mindre roll om man har ett kul sällskap.

Satt hela morgonen och spelade Dancing on my own med Robyn. Knäckande bra låt. Jocke Åhlund skulle jag tippa på har gjort den men måste kolla det. Det är roligare att kolla låtarna på tuben än att spela dom på Spotify. Jag gillar verkligen boxningsdansen i videon. Man blir liksom lite tagen av kraften i kombinationen. Som om skjuten ur en kanon fäktar hon sina små armar. Boxar och slår. Makalöst.

För 15 år sedan så såg jag, vad som kan ha varit, ett av hennes första framträdanden, på Blacknuss på Kungsgatan. Man häpnade över hur bra hon sjöng men låtarna var ju lite så där, å andra sidan kan man göra en hit av ”skvaller bytta bing bong” så är man fan i mig ett geni.

Det är lite euforisk stämning när man lugnt och avslappnat kan vara uppe så länge man vill på en söndagnatt. Det är Dalziel (uttalas Di-Ell) & Pascoe mellan nolltvå och fyra och innan dess är det How I Met Your Mother i en hel timme. Man tar en kopp the, hämtar morgontidningen i reklampausen och jag har lyft ut sängkläderna till soffan. Jag är lycklig ägare till en sån där schäslong variant som man nästan kan ligga raklång i. När jag går ut och hämtar tidningen så doftar det av regnvåt asfalt, syrén och lite svagt av kaprifol. Sen borrar jag ner mig under täcket igen och ser när Dalziel får ett av sina koleriska anfall.

Den utmärkte Warren Clarke (Dalziel) har ett minspel som är noll eller minus ett men det är ju lite det som är grejen. Tyvärr så får han i princip bara såna här roller, men det kanske är synd att klaga. Framåt fyra så börjar det bli ljust och upplösningen är på gång och jag känner mig pigg och sugen på att gå ut och ta en nypa av den där luften igen för jag vet att det inte kommer lukta likadant när jag vaknar igen.

Efter en samling ganska halvtråkiga matcher så exploderade det helt plötsligt när Tyskland och Australien drabbade samman. Okej Australien exploderade ju inte direkt men Fritzarna gjorde det ju desto mer. Vilken underbar och underhållande fotboll, man liksom ville att det skulle fortsätta lite till för det fanns nog någon kombination som man inte hade provat ännu. Man kan inte spela fotboll om man inte kan geometri och de otaliga romber, parallellogram och kvadruplar som Tyskarna visade upp var ett tecken i skyn på att de gjort sin hemläxa.

Vi har plågats med försnack inför VM om vem som ska bli den där kungen, den där spelaren som ger oss det lilla, lilla extra. En som gjorde ganska mycket extra var Werder Bremens Mesut Oezil, och han har vi inte ens nämnt i de sammanhangen. Fullkomligt briljant i sitt spel, med en teknik och kvickhet som var fulländad. Speluppfattning och blick för situationerna gjorde att han tillsammans med Sweinsteiger (jag gillar verkligen det namnet) styrde matchen, endast 22 år gammal. I det lugna landet lagom så spelar man fortfarande U21 spel eller står på tillväxt för att göra debut vid 29 års ålder. I det tuffa Tyskland där man kräver resultat direkt så kliver såna här spelare direkt in och dominerar. Messi kommer få ett hårt motstånd om att vara den mest lysande tekniska ekvillibristen i detta VM.

Sedan kröner man detta med den pratsjuke, fullkomligt galne och samtidigt förkrossande briljante Björn Ranelids orerande. Tror aldrig att jag hört någon prata så vackert direkt i TV, utan manus i så lång tid, på frågan vad fotboll och poesi har för likheter. Då blir det en sån där kväll när ett kilo väger sjuhundra gram.

Varför spelar tjejer som har mindre fötter med lika stora bollar som killarna? Det är ju rätt så naturligt att man inte kan få samma fart på spelet om exempelvis killar skulle spela med medicinboll.

Bara en tanke. Bara en tanke.

Ja om ni inte visste det så kommer jag alldeles strax att berätta detta. Efter en hård analys och lite trixande med saker och ting, med olika lottningar så har jag svaret, men låt mig först betänka ett par saker.

Varför lottar man inte slutspelet för? Det vill säga att man lottar tvåorna mot ettorna givetvis. Då slipper man läggmatcher om obekväma resultat skulle uppstå. Vem minns inte hur Danmark spöade Fritzarna i VM -86 för att vinna gruppen och sedan åka på stryk av Ryssarna i åttondelen medan Fritzarna cruisade mot Marocko eller nåt sånt. Okej jag fattar att det har att göra med rankingen och att de högst rankade ska ha möjlighet att mötas i en final men ändå? Det skulle bli ett rätt spännande moment.

Kollade i Aftonbladet idag och de hade ett sånt där VM tips där man förutspådde vinnare, skyttekung, floppar och lite annat. Tyvärr så jobbade inte någon fotbollskunnig kvinna på redaktionen så det var bara män som hade åsikter. Bra jobbat 2010. En döskalle påstod till och med att Sydafrika var en av favoriterna att gå vidare från gruppen. Jajaja som Veronica Maggio skulle sagt. Förvånansvärt många tror att Spanien ska vinna VM, det kommer inte att ske. Det laget har sett sina bästa dagar. Dessutom så är det fel att kalla Dödens Grupp för Dödens Grupp. Portugal är over da hill och kommer inte att nudda Elefanterna och Brassarna.

Som det ser ut nu så kommer vi få en repris på 1978 års final mellan Holland och Argentina men den här gången vinner Holland, de har ju trots allt halv hemmaplan. Många boer kommer att heja på dom vilket kommer att vara avgörande. 2-1 blir det ifall ni undrade. England kommer att vara på topp. Rio Ferdinand blev skadad vilket är ett plus för då kan man köra med Ledley King (coolt namn) och John Terry istället.

Medaljörerna:

1.      Holland

2.      Argentina

3.      England

Skyttekung: Wayne Rooney. Totalt utvilad efter skada och innan dess elektrisk som det kärnkraftsverk han är. Formen är tillbaka det visade han i sista träningsmatchen där han skrek fuck så många gånger att domaren nästan visade ut honom.

VM:s Kung: Wesley Snijder. En liten risk att han tappar formen efter en månads uppehåll ska sägas. Alla andra säger Messi, men jag tyckte nog att han gick ner i form mot slutet av säsongen så tyvärr. Vi minns förra VM när Christiano Ronaldo skulle bära upp Portugal, det gick inte. För ung. För orutinerad.

Skrällen: Förutom Holland som nästan ingen tipper som vinnare, så tror jag att både USA och Chile går vidare från gruppspelet, vilket får anses som skrällar. Den stora skrällen kommer dock att vara Danmark som kommer till kvartsfinal där de får vika sig mot Spanien. Det smörrebrödsälskande folket kommer givetvis att kunna bada i fontänerna (om de har uppfunnit några) eftersom det är klart bättre än vad som förväntats av dom. När de kommer hem så väntar Sanne Salmonsen och Bröderna Olsson på dom på Ströget med någon av sina vämjeliga slagdängor.

Floppen: Många floppar blir det, men Portugal åker redan i gruppen till förmån för Sydkorea. Att Frankrike och Italien åker redan i åttondelen kanske är överraskande men det är faktiskt sant. Tysklands utträde redan i kvarten kanske anses som en flopp i hemlandet men det beror nog mer på att det tyska folket alltid drömmer om världsherravälde.

Svennis: Går vidare från gruppspelet men får stryk av Spanien i första slutspelsmatchen.

Lagerbäck: Åker ut i gruppspelet eftersom Sydkorea blir för svåra.

Ett snabbt ANDRA intryck:

SVT har blivit lika stinkande som Kalle Anka Channel aka TV4 som bara ska ha pajaserier och annat skit. Här har man en bra line up som inte vill nåt annat än göra analyser och snacka lite om matchen. Så vad gör man då, jo man byter till en efterstudio med Pelle Nyström och Foppa. Ja jag trodde sådant var förbehållet TV4 faktiskt. Typ att man har en tävling med Agneta Sjödin där vinnaren får 6 timmar på sig att ringa in svaret på frågan ”vilken känd spelare är numera förbundskapten i Argentina…det börjar på Mara...samtalet kostar 29 kronor.”

Här sitter man och pratar om Foppas fotbollskarriär, vilket i och för sig kan vara kul att höra om, men när man börjar säga ”jag har hört att du var väldigt duktig…” då är det som när man sa att V-Gurra var bra i tennis. ”Slå inte bollen för långt från Gustav då får ni tugga bult i duschen, grabbar.”

Sen var det någon annan kille där också som jag inte orkade ta reda på vem han var. Foppas fotbollskunskaper sträckte sig till att dissa Anelka, som var en av få konstruktiva inslag i ett halvtrött Frankrike.

Matchkommentatorerna då? Staffan Lindebojj borde inte få referera fotboll över huvudtaget. Han började med att tjata om att Evra spelade i Arsenal. ”Arsenal har många spelare med i detta VM” Tio minuter senare så förtäljer samme man att han spelar för United. Scunthorpe United? West Ham United? Kan man inte betala Lasse Granqvist övertid så han kan referera alla matcher, eller till och med Chris Härenstam. Det känns så trist när en bra bisittare som Glenn Strömberg ska behöva sitt bredvid en helt okunnig person. Sen är det ju så käre Glenn, att under skorna på en fotbollssko så har man DOBBAR och inget annat. Absolut inte dubbar. Det har man på bildäck.

Snart är klockan halv tolv och jag har spelat 25 med Oskar Linnros nästan 8 gånger på raken så snart har jag en arg snickare här. Troligen så vill han dansa.

Ett snabbt första intryck:

André Pops: stilsäker, välklädd och underhållande.

Rit-Ola: Alltid bra, alltid adekvat och charmerande som person. Förbannat bra.

”Den andra tjejen som jag inte sett någon namnskylt på”: Svårbedömd. Saknar lite humor verkar det som. Ska försöka verka viktig. Jag är skeptisk.

Lotta Schelin: Vilken charmig och sympatisk person. Kul, initierad och så jävla avspänd, vilken skillnad mot den skitnödiga Malin Svedlund. Synd att hon fortfarande spelar. Hon skulle ju kunna bli den där bra kvinnan i den mansdominerade bisittarsfären.

Såg på The Voice på TV här om dagen. Det diskuterades om man skulle få köra studenter på lastbilsflak inne i staden. Helt okej för min del om man kör dom till soptippen när man är klar. Nej det var elakt. En person som arbetade som lastbilschaufför ringde in och förklarade att de får banne mig skylla sig själva om de ramlar ner. Att det faktiskt gör ont om faller tre meter och att det är viktigt att man håller i sig. Därefter tillägger han att han kört sådana här ekipage vid flera tillfällen, bland annat vid Pridefestivalen. Då säger han besviket att vid det tillfället så var det ”minsann ingen som ramlade av.” ”När man ville att det skulle hända.” Finns det sådana personer i livet fortfarande? 2010? Hur tuff är man som programledare om man inte ber den här personen dra åt fanders? Lite mer borde man nog kunna kräva av en person med det jobbet.

Det krävs i stort sett ingenting av dagens journalister mer än att de är lite stöddiga och har en åsikt. En liten detalj i Peter Wennmans krönika i tisdags visar att vi har en lång väg att vandra då det gäller jämställdhet. Han kommenterade Capellos uppgivenhet vid Englands sista träningsmatch inför VM enligt följande:

”Han blev så upprörd över de engelska spelarnas klumpighet att han vid ett tillfälle blev tillsagd att sätta sig på bänken av fjärdedomaren – en ung flicka.”

Hade det varit bättre om det varit en äldre flicka?

Hade det varit bättre om det varit en man?

Hade det varit bättre om det varit ung pojke?

Jag säger bara GUBBJÄVEL! Vad har det för betydelse om domaren var en ung flicka, det kunde ha varit en zebra, men i form av att vara fjärde domare så har han/hon/det rätt till respekt i sitt ämbete och ska inte dömas av någon skitnödig gubbjävel som ligger på hotellet och super under hela VM.

Själv är jag lika svinig mot alla domare oavsett ålder, kön eller etnicitet. De har dock min respekt för det dom gör. Tidningen Aftonbladet borde inte släppa igenom såna här gubbsjuka kommentarer. Det förstör. Jag blev så förbannad att jag skickade ett mejl till Wennman, vi får se om jag får svar.

Hetaste låten just nu förutom Oscar Linnros är Sarah Silverman med "I f***** Matt Damon" finns på tuben. Jag ska dessutom leta upp Jimmy Kimmels svar "I f***** Ben Affleck".

När man slaggat/legat i nästan ett dygn så vaknar man ju alltid så oerhört pigg. Vilket är skönt. Idag är det ingen skola för sonen och då ingenting att passa tiden till. Möjligen så ska vi gå ner och tjuvfiska lite vid Gammelström. Ja det är tjuvfiske för man måste ha fiskekort och min son är paniskt rädd för att bryta mot lagen även om jag är med, så jag brukar ljuga och säga att man inte behöver fiskekort precis där. Vi kommer nog aldrig att göra en ”stöt” ihop. Han vägrade till och med att dra sitt kort i tunnelbanan åt mig, trots att jag förklarade att jag hade ett giltigt kort och att det var för jobbigt att hoppa runt med mina kryckor.

Det hade nog aldrig varit ett problem hemma hos Hedmans. Har svårt att släppa tanken på den där lappen han har hemma med alla sina tillgångar på.

Var har han den? I kakburken? Under skrivbordsunderlägget? I ett sånt där litet elektriskt kassaskåp som man köper på Teknikmagasinet? Förra gången han åkte fast var för innehav av steroider och då sa han att det inte var hans steroider, för att de låg i dom byxorna som han hade på sig, och dom var en kompis. Han hade lånat dom. Det är tufft att vara utblottad. Nåväl det borde ju fungera med lappen också eller? Kanske inte om han har ett sånt där kassaskåp från Teknikmagasinet (modellen heter Fort Knox och har kan användas som sparbössa) så kan det vara svårt att förklara bort. Om det däremot låg i byxorna så kanske det fungerar.

Klen av magsjuka och oinspirerad av densamma så måste jag bara orka med ett kort inlägg. Såg på skvallertidningen Expressens första sida att Magnus Hedman ändå hade lite stålar på banken. Det ha nämligen har nämligen hittats en lapp där det står så här typ:

Fastiheter USA 5 miljoner

Aktier Canal öarna  23 miljoner

Tomburkar 80:-

Hemliga konton 10 miljoner

Ja ni förstår. Hur häpnadsväckande dum får man bli? Alltså Hedman har aldrig framståt som Ljuset det förstår alla som hört honom referera en fotbollsmatch, men så här korkad får man ju inte bara vara. Vem som hittat lappen vet jag inte men det hela är ju kul. Skönt att man går ut och försöker få folk att tro att man är utfattig, när man gömt undan sina pengar och blir påkommen.

Hedmans dumhet och indiskretion får mig att minnas stackars Doncaster Rovers som hade en riktigt kriminell företagspirat vid rodret ett tag. Klubben var utfattig men hade en stor tillgång i sin hemmaarena, Belle Vue ,säkert värderad till mellan 5-10 miljoner pund. Klubbägaren hyrde då in en före detta SAS soldat, som helt enkelt brände ner stadion. Sedan låtsades man att det regnade, tyvärr så hade man glömt bort SAS-mannen. För att vara säker på att hans uppdragsgivare förstått att det var han, och ingen annan som bränt ner stadion, lämnade han ett meddelande på hans telefonsvarare i hemmet. ”The work is done.” Ett relativt svårt meddelande att förklara bort, då man dessutom kunde spåra inspelningen till samma tid som brasan startade.

Nåväl det verkar som om Hedman får skaka galler igen, vilket ju är fullt rättvist eftersom han återigen försöker lura vår stat. Är han ute förresten? Han skulle väl sitta av lite för narkotikainnehav?

Idag så damp Oscar Linnros soloskiva ner i min låda. Det låter mycket bra vid första lyssningen.

Nej nu blir det bingen igen, måste vara lite pigg när sonen kommer hem från träningen. Därefter så ska vi göra tunnbrödsrullar. Det är ju skolavslutning. Till er på Fazer som läser detta:

Börja göra de stora tunnbröden igen!! Det är tufft att vara ensamstående farsa och det blir inte bättre när man inte kan göra bra tunnbrödsrullar.

Ett minne från förr: Person ett säger till Person två. ”Pippar du fortfarande den där puckelryggen?” ”Ja vi är gifta nu.” Ett exempel på två personer som inte kommer prata så mycket mer med varandra, åtminstone inte under den kvällen. Det finns en liknande scen i ”4 bröllop och 1 begravning", men den här är faktiskt sann, även om jag inte var närvarande.

Ett tillfälle där jag var närvarande vid, var på en finlandsfärja någon gång i början på 90-talet, då en kompis, numera nyhetsuppläsare på lokalnyheterna, kom in i hytten tidigt på morgonen och ville ha reda på om min kompis Christer hade ”Kn***** den där bruden”. Lite plumpt kanske, men vi var unga och det var ju bara vi grabbar där. Han var dessutom väldigt påstridig och tjatade en del ända till han såg ”den där brudens” fötter i fotändan på Christers säng. Lite underlig stämning minst sagt.

Det är ju inte bara så att frågor eller påståenden om sex gör folk lätt obekväma. En mästare på detta är George Costanza i Seinfeldt, men han är ju trots allt nästan fiktiv. Jag var på ett bröllop i Bryssel i mitten på 90-talet där min bror blev utnämnd till ”Dagens George” nästan varje dag.

Vi var ett gäng arbetskamrater med fruar och dylikt, och trots att vi jobbade på samma företag så var vi inte speciellt bekanta. Så vi bekantade oss första dagen.

När sedan bröllopet var över och det var dags för middag så kom min bror ut från toaletten där vi andra stod. Tyvärr så fungerade inte handtorken på toaletten, och den första som sträckte fram handen var givetvis en kvinna. Brodern hälsade med sin blöta hand (ja vad tror man om någon som kommer ut från muggen med blöta händer?)dessutom så var han noga med att poängtera att det ”var kul att träffas och vem var hon släkt med etc”. Eftersom det var samma kvinna som han suttit bredvid dagen innan och pratat med i tre timmar så blev den så kallade artighetseffekten väldigt liten. Han försvarade sig med att han inte kände igen henne för att hon var sminkad. Bättre eller sämre? Ja det avgör inte jag.

Han krönte denna kväll med att trampa i en hundskit, vilket han förtvivlat försökte förklara för taxichaffisen på sin knaggliga engelska. Taxiföraren talade säkert bara flamländska och såg rätt besvärad ut mot slutet på resan. Än idag förstår jag inte vad som drev honom att förklara detta, dessutom på ett språk han inte kan så jättebra.

I Oceans 13 så säger en av de två bröderna från Utah: ”Du gjorde ett bra jobb” och den andre svarar: ”Ja det var därför som de bad mig att göra det och inte dig.” Återigen ett exempel på dålig social kompetens.

Idag satt jag på Kronans Droghandel och skulle hämta ut sonens allergimedicin, och fick syn på en gammal bekant. Jag började genast fundera på huruvida hon gjort ett ansiktslyft eller något liknande. ”Den där skönhetsoperationen borde du stämma din läkare för.” Hade jag kunnat sagt men nu är jag ju en väldigt sublim och inkännande person så jag lät bli eftersom jag vet att det skulle funkat dåligt att ens ta upp det ämnet. Känsliga saker, serru. Speciellt dåligt funkar det om personen man säger det till, inte har gjort någon skönhetsoperation.

Då det gäller skönhetsoperationer så finns det egentligen bara ett medel och det är öl. Det slår ut botox varje dag i veckan. Efter åtta öl har man fyllt ut varenda rynka i kroppen och mer därtill.

Det finns många saker som jag gillar men allra mest gillar jag ju fotboll och att pådyvla andra vad jag tycker, så varför inte slå två flugor i en smäll.

Det är 2010 nu och kris i fotbollssverige åtminstone publikmässigt, kvalitetskrisen har ju pågått ett tag…

Varför då inte göra om hela seriesystemet. Vi har i Sverige en panisk rädsla för att spela för matcher vilket i mångt och mycket beror på att man har någon förlegad idé om att ifall man spelar mycket så sjunker standarden. Feltänk!

Om vi gör en jämförelse med våra brittiska vänner som på andra sidan kanalen så spelas där 46 ligamatcher om året, premier League lagen spelar lite mindre pga att de ska orka cirka ett stort antal landskamper och champions league matcher. Därtill så ska man lägga till ett antal cuper och en rimlig siffra vid slutet på säsongen är cirka sextio matcher på en nio månadsperiod. Detta gör ett snitt på 1.7 matcher i veckan. Om vi räknar vår egna möjligheter för samma ekvation så kan vi enligt följande räknesätt att vi kan spela seriespel i sex månader (juli undantaget) så borde ett lag kunna spela minst 40 matcher.

Det gör man inte mer än i de högsta serierna som har en längre säsong dessutom. Ett division fyra lag spelar 22 matcher. Så vad har detta för inverkan på den svenska fotbollen? Vem vill se 20 division 4 matcher till med samma lag? Varför är det annorlunda i England?

Skälet till att det är annorlunda i England är att pengarna styr och har så gjort sedan 1865 ungefär och man vill spela så mycket som möjligt för att få in så mycket pengar som möjligt. Vi vet ju att vi i Sverige inte har lika höga publiksiffror och en funktionell division 3 klubb kanske har 200 -300 personer om de har bra siffror. Spelar man dubbelt så många matcher, kanske man förändrar synen på det som vi idag kallar matchevenemanget? Har en viss förståelse för att det inte är högsta prioritet att jobba med något som innefattar 10 tillfällen på sex månader.

En annan sak som skulle ske är att de så kallade ”kompislagen” där några (ofta duktiga) före detta spelare samlas och spelar ihop på sina villkor. Dom lagen pallar inte så många matcher, utan de lag med seriös verksamhet som kan plocka in juniorer när A-lagsspelarna inte håller, kommer i det långa loppet att gynnas. Det blir större utrymme för yngre spelare som kan utvecklas i A-lagsmiljö, det finns ju inte plats för alla i storklubbarna, som är betydligt tuffare än det sedvanliga juniorspelet. Personligen så tycker jag att man borde ha en gräns vid division 5 för lag som saknar seriös ungdomsverksamhet. En efterdyning av detta blir ju också att de s.k kompislagens spelare sprids till andra seriösa klubbar, där de kan dela med sig av sina erfarenheter. Något som är obefintligt idag tyvärr.

Det är ju ganska underligt att man inte ska kunna spela en och en halv match i veckan när man har försäsongsträning i sex månader. Om man dessutom gör de två eller tre översta serierna endast tillgängliga för helfproffs så kan klubbarna själva välja den väg de vill ta. Eller som Lasse Falk, den gamle hockeytränaren en gång sa: Det är pinsamt att se en fotbollspelare ligga med kramp efter 70 minuter då är man för dåligt tränad helt enkelt. Kanske inte helt korrekt men tänkvärt.

Det här gynnar den svenska fotbollen och en serie som består av tolv lag är inget annat än en korpserie.

Jag har en kompis som bor på Stallvägen i Tyresö och heter Björn, som ibland ledde allsången vid festliga tillfällen. Hans paradnummer, ”Hugger i Sten” av Lars Winnerbäck, brukade även accompanjeras av lite luftgitarr. Vid ett sådant där festligt tillfälle så gjorde en av mina mindre nogräknade vänner det fatala misstaget att han drog ner volymen på stereon när refrängen skulle starta. Det hade ungefär samma effekt som att dra ner byxorna. Stallvägens Anders Lundin kunde ju inte texten, inte ens refrängen. Det blev en ganska pinsam stämning som enbart kunde överbryggas med mängder av tequila.

Men det är ju å andra sidan inte så lätt att sjunga rätt. Nu kanske det låter som om jag tar Björn i försvar men det gör jag inte. Däremot så vill jag påpeka att det är rätt lätt att sjunga fel ord. Det kan hända den bäste. Jag trodde exempelvis under många år att texten till Yazoos Only You löd ”All I needed was to love you gay.” istället för det korrekta ”All I needed was the love you gave”. Men hallå, Yazoo (åtminstone ena halvan)  behövde ju ofta lite gay love och då inte i betydelsen glad utan den andra betydelsen. Så det är ju ett mänskligt och ändå ganska logiskt fel.

När jag var liten var jag besatt att lära mig alla texterna till de skivor som jag hade, vilket i slutändan gjorde att jag kunde runt 100 Beatles låtar utantill. Jag har aldrig kunnat sjunga, men det är ju bättre att kunna texten för annars så blir det som med Björnes magplask. Hans anseende har inte hämtat sig ännu.

Läste en intervju med sångaren i Hästpojken som berättade om att många hörde fel på deras första hitlåt ”Shane McGovan” och tyckte att dom sjöng ”Tjejen med kaggen”. Så när jag numera lyssnar på den låten så hör jag bara ”Tjejen med kaggen” hela tiden.

Jag har en kompis som är musiker och spelar i band. På det glada 80-talet när det var viktigt att kunna alla texter, för de var ju inte bara nonsens på den tiden. Han skulle provspela i ett nytt band och de körde några standardcovers. På den tiden i landet Sverige så regerades detta av tre snubbar från Rågsved som bestämde i princip allt. Att köra en Ebba-cover var något som alla skulle kunna på den tiden så även min kompis, och de spelade ”Vad har jag gjort” där refrängen går ”lika grå som betongen.” tyvärr så hade inte min vän varit så uppmärksam på texten utan sjöng ”Linkar på som en fånge”, vilket föranledde resten av församlingen att sluta spela för fråga om de hade hört rätt. Vilket han glad i hågen förklarade att så gick nog texten.

Nu är det skolavslutning för gymnasiet och då är det viktigt att minnas att textraden i ”Den blomstertid nu kommer” lyder ”Och skola oss påminna” och INTE ”Och skona oss från sniglar.”

Strand 2010-06-02

Grymt bra konsert med Goran Kajfes, Per Ruskträsk, det var ett gung som sent ska glömmas. Skitkul konsert. Jag gillar ju ska musik.

Kom på att jag ville träffa Magnus Carlson och prata om att han borde göra en låt som det är läge för nu. Min idé är att han ska göra en svensk version av Bruce Springsteens Jungleland. Den ska heta Bajenland och jag har skrivit första versen och den ska vara till Bajen. Alla pengar som den kan generera ska gå till Hammarby IF.  Men nu träffade jag inte Magnus men ändå en kompis till  honom som lovade att hälsa detta från fyllot på Mosebacke. Det borde han ju fatta.

Det är rätt skönt nu. Klockan är halv fem på morgonen och jag sitter på altanen med ett glas vin som jag egentligen inte behöver. Lyssnar på Melissa Horn.

Min brorson kom på den goda idén att dra hem sina polare till mitt  hus vilket är helt okej egentligen. Vad har man annars hus för? Melissa får mej återigen att tänka på Anna men inte på det deppiga sättet. Hon var bara någon som passera. Det är hon som går i solglasögon.

Kul kväll i alla fall. Jag lärde junisarna att ragga tjejer som är vuxna. Vi körde Jazzfestivalen och det funkade kanonbra för Victor. Alltså ”Jazzfestivalen” är en säker grej som alltid går hem i ragg-svängen. Den funkar så att man säger att man sett personen på Jazzfestivalen och att man känner igen denne. Är kvinnan 23 eller äldre så anser denne att detta är ett ställe som denne borde ha varit på. Hursomhelst så blir oftast personen lite glad och tillmötesgående. Funkar alla dagar i veckan. Victor fick Tina på kroken vilket var kul.

Nåväl det slutade inte så bra i alla fall. Däremot så kom Loffe och Vicke på den goda idén att de skulle slagga hos mig.

Jag skulle jäkligt gärna ha det mycket bättre städat hemma, och jag skulle hellre sett att de alla drog åt helvete, men de är ju så himla snälla alllihopa. Tjejerna påstår att de är 18 men det vettefan. Jag har ju inte ens frulle till dom imorgon. Fast det spelar ingen roll egentligen det är kul att ha huset fullt med folk. Dricka tequila och vitvin med.

En bra kväll helt enkelt.

Att promenera är ju inte något jag sysslat med de senaste månaderna, men visst är det skönt att ta en liten tur i sommarsolen. Det vill säga om det inte blåser. Jag gillar förvisso när det friskar i lite grand men på sistone så är det bara jobbigt. När det blåser så låter det som om klass 4B har blockflöjtskonsert när jag traskar på. Först fattade jag inte vem det var som visslade på mig, men efter ett tag ramlade polletten ner. Hålen i mina kryckor förvandlar mina gångredskap till en jädra flöjt. Ju mer vind desto mer musik. Vet inte om folk som jag passerar märker något och tror att jag är ett sjukt pervo som går omkring och visslar på tjejer, men jag skäms varje det blåser. Imorgon så ska jag tejpa igen dom….

Det var mors dag för några dagar sedan, och jag vet att som moderslös sedan fem års ålder så brukar jag hoppa över den dagen.  Det var inget vi firade hemma hos mig. Min styvmorsa har ju aldrig direkt gjort anspråk på att vara morsa åt mig. Tvärtom så var hon rätt tydlig med att vi inte var släkt, vilket jag tyckte var positivt så jag under inga omständigheter vill vara besläktad med henne.

Min mors dag firar jag alltid på alla helgons dag istället. Jag tycker det är bättre.  Hon är ju trots allt död och begraven. Hon förolyckades i en bilolycka som var (om jag förstått rätt) hennes eget fel en vårdag 1970. Jag var fyra och ett halvt och fattade inte mycket. Jag fick bo ett tag hos faster Gun och farbror Emil, något som jag verkligen gillade för där var det alltid kul. Man körde båt. Ja Emil ansåg att var man så pass stor att man stod upp, så borde man kunna styra en båt, och man fiskade. Emil var egentligen affärsman, och en riktigt duktig sådan, men jag trodde väldigt länge att han var fiskare. Varför körde han annars upp mig klockan fyra på morgonen för att vi skulle hämta in näten? Det låter ju ganska sjukt men det här var en mycket bra tid i mitt liv.

Jag minns hur min farsa berättade att mamma var död, och jag spydde ner hela sängen.

I ärlighetens namn så minns jag inte min morsa, mer än från de foton jag fortfarande har kvar. Tror att det kallas förträngningsmekanism. Kommer ihåg väldigt lite från tiden efter det. Jag vet att vi kallade hennes Opel Kadett för Putte och att vi gav namn åt de två skorstenarna vid Farsta strand, där vi bodde. Ett minne har jag dock och det var när morsan kom in med min Kalle Anka som hade kommit i brevlådan. Hon gick genom vår hall i lägenheten med tidningen i handen. Det är det enda jag har kvar som är riktigt. Samtidigt så undrar jag om det verkligen var min tidning? Troligen så var det min brorsas som är fem år äldre, så inte ens det är ett riktigt minne. Det är egentligen skit att man inte kommer ihåg bättre men vad ska man göra.

Ibland tänker jag på hur annorlunda, och självklart det är för människor som har två föräldrar. De kan klaga på att morsan eller farsan är jobbig. Det finns dagar då jag också önskar att jag hade en morsa som var jobbig.

Så varje alla helgons dag så tvingar jag någon stackars sate att köra mig de fem milen ut till Sorunda, hon är begravd där eftersom hon ansåg att det var himmelriket på jorden, och det kanske det är. Sätter en blomma eller en krans.

Saturnus blir bestulna på två pinnar. Domaren bedömer en snygg tackling som en fällning. Den gamla Bajaren/Rörmokaren Magnus Levert far upp som om en hemoröjd precis spruckit. Jag vet att jag hade rätt. Har aldrig gillat spelare som lagt sig och det har nog inte Levert heller gjort, men Älta hade inte mycket att komma med och det var deras chans.

Kul att se Salas i Älta, spela som guden Tor. På min tid var han klurig ytterfältare men numera mittback. Synd att inte min stora favorit från mitt senaste Tyresölag Mattias inte fick komma in och visa något. Ändå kul att träffa hans föräldrar och veta att han lyckats vända det negativa och allt han tyckte var tråkigt med fotboll till att spela. Sånt gör en jävligt glad. Chirre gör sällan någon besviken på en fotbollsplan. Alltid ett gott hantverk. Oerhört kul att se Stefan Henriksson på plan igen. En gammal favorit som har dragits med en massa skador.

Vad som också gör en glad är personer som jag gillar. Att spendera dryga tre timmar med Robban på indiern nere vid korsningen och dra alla dessa djupa och odjupa diskussioner gör mig fantastiskt lyckligt. Man stöter och blöter och garvar åt varandra. Man blottar sina tänder, och man känner att de här minuterna i livet är så bra att man inte vill att de ska sluta.

Kom hem sent och fick tag på ytterligare en person som jag har en förmåga att roa och som jag uppskattar oerhört. Trots att vi inte träffats sedan typ andra klass. Ibland så bara funkar saker och man skrattar åt samma saker fastän man sitter och skriver framför en dator. Ja det finns värme i ord som kommer den vägen faktiskt. Konstigt är det men Plätten är så förbannat skarp och kul och nästan lika vass som en svärmorstunga.

Jag tror att det är årstiden som gör att såna här saker händer på samma kväll och man kommer att tänka sig tillbaka till dom när snön faller. Min farsa berättade en gång en historia om när han och  farbror Kalle drack eau de vie och sockerdricka på landet en kväll. Det var så fantastiskt gott att de skulle återuppliva det hela på julafton. Okej alla som druckit eau de vie vet att det smakar rakvatten och endast duger som fönsterputs och att hälla sockerdricka i konjak är det för övrigt spöstraff på. Kort sagt så smakade det inte alls som den där förtrollande kvällen i Sorunda, men i det ögonblicket så var det precis livet.

För övrigt så är Jesse DeNatale det skönaste som jag hittat på nätet på jäkligt länge. Jag rekommenderar ”Dreamers Holiday” eller ”I hear your voice” båda finns på spotify.

På Spotify så gör man reklam för ett vin som kostar 125:- för tre boxar inklusive skatt. Bara en sån sak. Det måste var kanon.

Snart så kommer Råttan att fylla staden med sitt flinskalliga, nästan skinnlösa huvud, det är en annan sak som gör mig jävligt glad. Jag skulle i och för sig gilla att hans huvud hade lite mer skinn men man kan inte få allt. Dessutom så är ha grym på fotbollsquiz.

Det är nu bara elva dagar kvar till VM börjar och det är ju underbart. Det är bara sex dagar till Oskar Linnros debutalbum är ute. Det är sällan jag förbeställer saker men den här är given. Vad ska man annars dansa sig galen till på trallen i sommarnatten?