King Cobra

Tröttnade helt enkelt på Keolis spåniga ledning så jag tänkte jag skriver ett brev och så får vi se vilket svar vi får. Oftast kan svaret vara roligare än frågan beroende på dumhetsindikatorn hos den svarande. Ser i alla fall fram emot det som förr i tiden kallades för att pennfajtas.

 

Det är då han kommer, löparen. Man i 55 årsåldern med pondus, i tajta löparkläder och gula glasögon. De som sett actionfilmer vet ju per automatik att "man med gula glasögon" nästan alltid spelas av Gary Busey eller Christoffer Walken-typer och är våldsamma mördare. 

Löparen är med stor sannolikhet inte mördare, men jag kan inte ta gift på att han inte slår sin fru. Han springer förbi fönstret med affischerna men vänder 30 meter efteråt och joggar tillbaka. När man joggar i stan så joggar man oftast med rak kropp och höga knälyft eftersom det ser bättre ut och kraftfull kommer han emot mig, stannar vid fönstret och börjar slita ner affischerna med våldsam frenesi. Åtta affischer i snabb takt. Som en schäfer som slukar en schnauzer. Givetvis vågar jag inte titta, så jag kollar menyn på kebabrestaurangen bredvid. Han samlar noggrant ihop resterna av tejp och papper och joggar vidare med en gigantisk boll av bilder på artister som Mustasch, Ola Aurell och Fatomata som snart ska uppträda i Stockholm.

6 veckor sedan: vi beställer två drinkar på Reisen. När de kommer så säger jag: -Det var ju inte det där vi skulle beställa. -Är det fel? frågar bartendern

-Nej vi tänkte fel vi skulle ha whiskey sour. 

Bartendern återkommer fem minuter senare med två WS. 

- De här bjuder vi på. 

3 veckor sedan: ung kvinna meddelar att påtår kostar 10 spänn men jag behöver inte betala. 

1 vecka sedan: bartender på Kvarnen säger:

- Det blir 122 kronor

- Jag fiskar upp 120 för att sedan leta efter fler 20:or. 

- Det blir bra så.

Vanligtvis så blir bartenders sura om man inte ger dem 150kr jämt även  om man som jag satt vid disken. 

Det är småpengar men ser jag ett förändrat beteende på stan? Knappast. Jag tror de tycker att det är kul att äldre rör sig  på stan. De ger mig saker för att jag är farbror? Ska jag bli upprörd eller utnyttja situationen ?

Det var en trevlig och belevad man, chef på en av landets största banker, SE Banken, eller SEB som den numera heter, och punkt se kanse? Vi träffades en kväll via en gemensam vän och vi hade det bra. För att göra klichén fullkomlig så berättade SE Bankschefen att han bodde i Täby, var straight och ville ha in sina barn på engelska skolan där det var ordning och reda. I vanliga skolor så var det som i en syrisk förort då det gällde ordning och reda. Barnen har tagit över klassrummen.

 

Jag hade fram till för några dagar sedan glömt bort den här konversationen, men eftersom jag börjat arbeta som pedagog så dök den upp igen. Att barnen "tagit över" i klassrumen, är ett uttryck som är något överdrivet och den värsta upplevelsen i ett klassrum har jag från innerstadsskolor, där föräldrar har betydligt högre inkomst, finare arbeten och så vidare.

 

I mitt minne dyker då helt plötsligt upp en sak som jag glömt. Han, Herr Bankdirektör, frågar vad jag arbetar med för tillfället. Jag berättar att jag utför grovarbeten, monteringsarbeten och annat för en uthyrningsfirma.

- Vad tjänar man på det?

-120 spänn i timmen, svarar jag.

- Fy fan det skulle jag inte ens gå upp ur sängen för. Är hans svar. Jag minns hur jag tittar bort och funderar på varför ska jag skämmas för att inte han kan uppföra sig? 

Egentligen så ska jag svara : "Är det inte bra ändå, att jag går upp ur sängen så att jag kan betala mina räntor och mina lån till banken du arbetar på? Hur ska du annars kunna få en fullkomligt oskälig bonus runt jul så at du kan betala privatskola för dina barn? Är det inte bra att jag går upp och arbetar så att jag kan betala mina lån så att banken du arbetar på kan betala ut massor med pengar till andra personer med massor med pengar, i aktieutdelning?"

 

Jag säger ingenting istället. Jag kan ju inte förstöra min väns kundmöte. När jag senare går på toaletten så står han vid en av urinoarerna och jag överväger faktiskt att dunka in hans ansikte i kaklet. Kanske skulle Moderaterna få en röst mindre då, förutsatt att han fortfarande är i koma på valdagen, men jag besinnar mig. Det är inte värt det, men känns ändå bra att fundera över.

 

Nu känner jag en hel del andra personer som arbetar på bank och de är  inte stöpta i den här formen, och skulle aldrig ens fundera över att skämma ut sig på det här sättet. De är trevliga individer och ser inte ner på folk bara för att de inte har en viss årsinkomst. Däremot så verkar det som att jag allt oftare stöter på personer som sammankopplar pengar och framgång som ett mått på sin förträfflighet och ifall de är sämre eller bättre än andra personer.

 

Det är sant att jag inte tjänade några enorma summor på mitt förra arbete men det räckte till hyran och det som jag behövde, hade jag behövt mer pengar för att visa hur bra jag är, som den här bankchefen till exempel, så skulle jag nog ha sökt en psykolog istället för det är nog snarare där som hans problem ligger. Det är också nu jag läser att Swedbank vill höja styrelsearvodena, och då kan ju inte vanliga löntagare, arbetare och annat löst folk ligga hemma i sängen, som man kan på SE Banken.

Hur många gånger har du hört att det är så stelt i Stockholm? Hur formella och upptagna Stockholmarna är? Hur många gånger har du hört snyfthistorier om folk som gråter ut om hur mycket bättre när de flyttade hem till Motala? Hemma i Motala så hälsar alla på varandra, när jag bodde i Stockholm så hälsade inte ens vi grannar på varandra.

 

 

Snyft och stön. För det första. Varför hälsar du inte på dina grannar bonnlurk? Om nu inte du som är så van att hälsa på grannen när ni möts hemma vid mjölkpallen kan hälsa bara för att du har roffat åt dig ett tredjehandskontrakt från en av de riktiga Stockholmarna (länsrasism är ännu inte straffbart, väl?), vem ska då hälsa? 

 

För det andra.Det bor "enbart" folk från landsbyggden i stan. Kanske kan det vara därför som folk inte hälsar? 

 

För det tredje. Ingen äkta Stockholmare gnäller om hur ingen hälsar på dem. Vi hälsar ju alltid på varandra. Kanske är det så att vi känner igen landsbyggdsfolk och vet hur mycket de gnäller angående hälsningar när de åker hem på semester. För semestern är ju ett problem för oss Stockholmare, vi jobbar hela tiden och är upptagna och alla från landsbyggden åker hem på alla röda dagar. Det har aldrig slagit någon utanför 08-området att vi är sura för att vi aldrig får semester på klämdagarna för att det är så många lantisar som behöver åka hem?

 

 

Borde vi inte utveckla något mellanting mellan en frimurarhälsning och det som kallas för skråhälsning som bara vi stadsbor känner till. Det är såna saker som man ska tala om i Stadshuset inte en massa strunt om stadsplaner. 

Då sommaren varit synnerligen sparsam med kvällar man kunnat sitta ute, röra sig på stan och dylikt så dök det plötsligt upp en sådan kväll. Att sitta helt ensam i Allhelgonaparken och lyssna till måsarnas skrik är kvalitet. Visst jag missar Allsång på Skansen på grund av detta men det här är faktiskt bättre. Jag förundras först över gamla goda Åsö Gymnasium som tronar upp sig i all sin prakt. Antingen så håller jag på att bli lite gaggig eller så kanske det inte är den fulaste platsen på Södermalm längre? Ganska kitchig faktiskt. Var det därför de valde att förlägga Anna Linds Plats precis där? Lite mer var hon väl ändå värd kan jag tycka.

 

 

Jag går förbi Skatteskrapan och in i parken vid Åsögatan, de där fula husen som ligger som ett monument över den storryska arkitektkonsten på 1960-talet. Liksom indianerna gjorde i amerika förr i tiden så möts även de lokala stammarna på Södermalm vid sin samlingsplats.

Det är inga siouxer utan familjer från hipsterstammen som leker sina sorlösa lekar efter ett par timmars hårt slit på reklambyrån, eller kanske jobbade de hemifrån idag? Männen i stammen bär inga fjäderskrudar men väl hattar i alla möjliga brokiga färger, som går att inhandla på Götgatan för endast 699 kronor, moms inkluderat. Stammens kvinnor springer efter barnen i korta klänningar från Myrorna medan männen pratar sinsemellan om allt från surdegsbak till hur man bäst rostar sina egna kaffebönor. Precis som det kunde vara på prärien under 1800-talet när Vaskande Skeden och Ihåliga Trädet satt och slipade pilspetsar inför morgondagens buffeljakt.

Ett av de områden på Södermalm som är mest anonymt för mig är området mellan Ringvägen och Mariatorget, bakom Rosenlunds Sjukhus ungefär. Det ligger inte så mycket av värde där om man bortser från det förhatliga Södra Stationsområdet,som är förbannat fult. Det byggs en hel del där och sådant föregås ofta av rivning. En rivningskåk är alltid ett spännande objekt för diverse ljusskygga personer men den är ju även en rätt intressant för oss normala människor med. 

 

Det här huset är ett mellanting mellan den socialpolitiska sexdrömmen och ett ryskt hyreshus, vet inte riktigt vem som är arkitekt men en het gissning är att han även designade parkeringshuset Elefanten. Vet inte om man ska behålla huskroppen och lägga träpanel, men det känns som om det är ett jobb för Arga Snickaren, Ersnt Kirchsteiger eller någon annan ledande arkitekt.

 

Vi ser även en fantastisk nymodighet som jag verkligen hoppas de behåller. Vid entrén till konferenslokalerna så har man varit lite modern och kallat det för det mer internationellt klingande Confokal. Hur lät det här när Herr Torstensson från Enskilda Banken skulle ha möte med Direktör Baldersson från EPA? Vi ses i Confokalen? Troligen var det så. Här har man på en vuxennivå använt sig av barns fantastiska förmåga att förkorta långa och jobbiga ord. Jag var aldrig på Fritidsgården, men hängde rätt mycket på Frittan. Jag åkte aldrig Tunnelbana men ofta både Trick och Tub, ibland så åkte man även Socialsnöret men det är ju ingen förkortning eller förenkling. Ja ni förstår och här har man skapat Confokalen och detta mitt i Stockholm.På något sätt så skulle det vara tråkigt ifall de rev den här entrén och inte bevarade den för eftervärden.