King Cobra

Jag glömde faktiskt bort en viktig grej då jag sågade de svenska fotbollsmagasinen. Om man vill ha en prenumeration på Sveriges ledande fotbollsmagasin så ska man omedelbart gå till:

Johnstone spelade för Celtic under större delen av sin karriär och var med om att ta hem Europacupen 1967 i Lissabon. Han var inte enbart känd för sin spelkapacitet utan även för sin torra humor. Inför finalen mot Inter så förundrades han över sina italienska motståndares överdåninghet. De hade ”colgate-leenden”, var långa och ståtliga och såg ut som filmstjärnor, de till och med luktade gott. Och där kom vi en samling dvärgar utan framtänder. Hur som haver så vann Celtic överraskande matchen mot de stiliga italienarna och det med ett lag där samtliga spelare var födda inom en radie på fem mil från Glasgow. The Lisbon Lions är allt sedan dess ett begrepp i Skottland.

 

Jimmy Johnstone spelade 23 landskamper för Skottland och ett VM (1970) hur han tog sig till Mexico vet jag inte men jag vet att Johnstone var så flygrädd att han ofta bad om att slippa spela bortamatcherna i Europacuperna. Då Celtic skulle möta Röda Stjärnan i en europacupmatch så lovade Jock Stein Johnstone att om han gjorde tillräckligt med mål på hemmaplan så skulle han slipa bortamatchen. Johnstone satte själv två och spelade fram till tre i en minnesvärd 5-1 seger och på så sätt slapp han att åka till returmatchen.

 

Ett annat tecken på hans humor var när han 1993, vid 25 års jubileumet av Europacupsegern, fick frågan hur han trodde en match mellan dagens Celtic och The Lisbon Lions skulle sluta av Celtics dåvarande lagkapten Paul McStay. ”Oavgjort” svarade Johnstone efter lite betänketid.  McStay tyckte  att han var väldigt artig mot den nuvarande upplagan, varpå Johnstone förklarade:”Man får ju tänka på att de flesta av oss är i femtioårsåldern.”

 

Johnstone avled vid 61 årsålder till följd av en nervsjukdom.

En spelare som alla som sett tipsextra kommer ihåg för att han alltid hade en fot på linjen. Robertson var en mästare på att hålla bollen i trängda lägen på små ytor och från sin ytterposition serverade han smått fantastiska inlägg. Tror att det var där som uttrycket ”macka” kom ifrån eller sandwich som det heter i England, vilket idag fått en helt annan betydelse.

 

Han kom till Forest 1970 och stannade där till 1983 och gjorde 385 matcher(61 mål). Fram till 1975 var han inte helt ordinarie men när Brian Clough tog över rodret så gjorde han Robertson till en nyckelspelare vilket gav resultat. Robertson avgjorde ligacupfinalen 1978 och Europacupfinalen 1980, dessutom så serverade han Trevor Francis en smått makalös crossboll i Europacupfinalen 1979 som sänkte Malmö FF.

 

Brian Clough beskrev honom som en väldigt oattraktiv ung man. ”om jag kände mig nere någon dag så satte jag mig bredvid John. Jag var tamejfan Erroll Flynn i jämförelse, men ge honom en boll och en meter gräs så blev han en konstnär. Han var vår Picasso. Han var en osannolik atlet, knubbig och otränad, men något sa mig att han var värd att lägga ner tid på.”

 

 

 

1997 blev han rankad som den 63:e bästa spelaren i England genom tiderna och 2005 blev han framröstad som Forest bästa spelare genom tiderna och petade ner Stuart ”Psycho” Pearce till en andra plats.

 

 

1983 såldes han till Derby County och spelade två säsonger där innan han återvände till Skogen där han avslutade sin professionella karriär.

 

Numera är kan Robertson ses vid Martin O´Neills sida, ursprungligen som scout men numera som assisterande manager i Aston Villa. Han har följt med O´Neill från Wycombe Wanderers, Norwich City, Leicester City till Celtic och nu alltså Villa.

Fotbollens hem ligger i Cheshire som alla vet. Crewe är jämförbart med Alvesta eller Hallsberg en lite och ganska avfolkad ort men ändå en viktig järnvägsknut. Här fanns det järnväg innan det fanns stad. Crewe Alexandra är klubben som startade den engelska ungdomsakademierna, visserligen på grund av dålig ekonomi, men under 90 talet och tidigt 2000-tal så var Crewe detsamma som Brommapojkarna är i Sverige. Arenan som tar 10 066 personer byggdes om i början på 2000-talet, vilket gör att den ser lite lustig ut numera, med en gigantisk läktare som tar 7000 personer. Trots detta så är det en underbar arena att besöka och atmosfären är som i alla engelska småstäder, mycket god. Intill arenan ligger en suverän Fish´n´chips restaurang där man får mashed peas till maten istället för majonäs som är vanligt i storstäderna. Pubar finns det gott om i närheten. Järnvägshotellets pub är väl den största men det är inte svårt att få sig en drink innan match.

Är man direkt trött på att läsa den svenska versionen av 4-4-2, vilket man blir rätt fort eftersom den är så jävla urvattnad att man blir förbannad. Svenska tidningsbutiker blir jättesugna så fort de ser en svensk variant på denna utländska och utmärkta publikation att de genast tar bort den engelska publikationen. Det trista med den svenska 4-4-2 är att den inte överför den själ som den brittiska varianten har. Där så lallar man inte bort det otroligt viktiga problemen som Swindon Town har. Man missar inte ifall Crewe Alexandras ytterback har problem med skenbenen. Svenska 4-4-2 gör det enda raka man visar bilder på Zlatan, eller någon annan svensk som spelar som proffs och man följer i princip enbart klubbar på toppnivå. De få sidor som ägnas åt lagen i division 1 är få. De sidor som ägnas åt lag under division 1 är noll. Redaktionen verkar ha fullt med att översätta. Varför är svenska fotbollsmedia så livrädda för att skriva om fotboll på gräsrotsnivå. Det är ju där vi befinner oss. Våra topplag kan ju knappt mäta sig med lag från Albanien längre, så varför inte våga skriva om IFK Skövdes nyförvärv inför nästa års division 4? Troligtvis så är det väl så att man saknar journalister som orkar skriva om detta? Men går man igång på bilder på Zlatan för femtisjunde gången så är valet klart.

Om vi går ett steg framåt så hamnar vi hemma hos Offside som faktiskt gör en del bra reportage och har dessutom den humor som krävs för att framställa ett bra magasin. Tyvärr så går man ofta bort sig i tradiga reportage om Den där killen i Kalmar som alltid är så snacksugen. Dessutom så är formatet förkastligt. Vem fan vill ha en lite bok i fickan? Det sabbar ju alla bra bilder. Däremot så är pappret jävligt snyggt.

Route One är något som har de tidigare nämnda tidningarna saknar. Stil och klass. Visserligen så är det ett renodlat retromagasin men bilderna och journalistiken slår de båda storebröderna med hästlängder. Det är som att få en god mumsig bakelse inkörd i käften. Föregångaren Stopper var makalöst bra den också. Jag försökte köpa den av ägaren men de sex miljonerna han begärde var lite för mycket.

Så gör så här läs skittidningarna på biblioteket och skaffa en prenumeration på Route One så att denna kulturbärare får leva vidare. Om man jämför tidningarna med musik så är 4-4-2 Kicki Danielsson (fullständigt pinsam), Offside får vara Kent-Vi försöker vara bra fast vi är totalt kassa ändå medan Route One är Bruket som inte tar skit av någon.

Lyssna gärna på Bruket och deras fantastiska Sthlm Kallar. Jag tror ärligt och uppriktigt att Route One kan få Rosenbad att brinna.

Det är idag nästan den 10:e januari, och då är det givetvis på sin plats att på ett beskäftigt sätt berätta vilken som är årets bästa låt. Hästpojken slår till redan i årets första månad med det bästa som jag hört sen i somras. "Gitarrer & Bas, Trummor & Hat" är en fantastisk truddelutt som jag tror att Freddie Mercury skulle ha drömt om att skriva. Jävligt skön. Bara bandnamnet är ju överlägset. Låttiteln är sjukt bra också men det kan ju ha att göra med min egen sinnesstämning.