King Cobra

 

 

Ibland så blir en dålig dag en bra dag och vice versa. Att umgås med Ronny är som att vara lillebror i Karlsson på taket. Han lockar nog ur mig det värsta jag har samtidigt som jag faktiskt vill det. När han pratar om kuckelimuck medicin så vill han inte ha godis, men kanske en whiskey eller nåt sånt. Jag har slutat att förvåna mig över att han står i mitt sovrum klockan åtta på morgonen, glad och redo att göra något kul, som att lasta av lite verktyg eller ta en tequila. Däremot så skrämde han livet av mig när han smög in medan jag lagade mat.

 

Det var en jobbig match att se på TV. En kvittering i 94:e minuten mot ett lag som Södra kändes som en seger. Man har inte så mycket krav längre. Gör som Murinho sälj Hallenius (och sparka tränarna) och köp lite smarta spelare som kan ta upp Bajen i Allsvenska nästa år. Det finns bra tränare som skulle kunna ta jobbet och då menar jag inte Jonevret. Vi har haft tillräckligt med Djurgårdare. Kim Bergstrand är väl en person som skulle vara ett lysande val exempelvis. Det finns säkert fler men den nuvarande duon är för svag helt enkelt.

 

 

 

Någon gång sa någon till mig att det är världens enklaste jobb att spela i Bajen. Man behöver bara göra så gott man kan och sedan göra vågen efter matchen framför klacken. Det är nog rätt sant. Här finns det spelare som underpresterar match efter match efter match efter match som får spela match efter match efter match. Det är fullkomligt olagligt att hugga av någons ben om de spelar dåligt men ibland så känns sharia lagarna som ett alternativ. Det måste vara rätt skönt att tjäna tre gånger så mycket som en toalettstädare på centralstationen och arbeta tre timmar om dagen utan några som helst krav på prestation.

 

 

 

 

Det är jävligt fint att jobba ihop med Kristina, som är världens bästa människa och delar med sig av sig själv. Vi sitter i samma sjunkande båt och det är bra att ha någon att hålla i handen då.

 

 

Klart jobbig helg, men samtidigt jäkligt kul och man lär känna personer på ett helt annat sätt när de bor så tätt inpå en. The Wilkinsons var en jävligt kul familj att lära känna på ett helt annat sätt än tidigare. Jag hade ju bara träffat Paul tidigare men vi hade jäkligt kul tillsammans till slut. Helen var ju enormt trevligt och hennes irländska var skön att höra varje morgon. Gus var en grym jävla bekantskap. Det är sällan man ser sådan enorm godhet i ett barn. Jag menar alla barn är goda och fina men den här grabben var så grym att han till och med rörde min sons tuffa tonårshjärta. Igår kväll när han skulle säga god natt så ställde han sig framför Rasmus ungefär som om han ville krama honom, men bestämde sig för att det var tillräckligt att rufsa honom i håret. Cool men…ja ni vet…det här är en manlig blogg så vi kör den hårda vägen. I morse så sa han att han ville komma hit i vinter när det är RIKTIGT med snö och inte som hemma.

 

 

 

 

Orla som är tolv och som de flesta tolvåriga tjejer rätt tysta, eller som Paul uttryckte det ”she is giving us the silent treatment” var ju även hon en riktig pärla. Hon sa inte så mycket men man ser en hel del i barns ögon också. Lite impad att man kan gå omkring med 38 gummiband runt handleden dessutom.

 

 

 

 

Det som jag reagerade mest på var hur jäkla slut i skallen man blir av att prata ett annat språk samtidigt som man pratar sitt eget. Det var rätt länge sedan jag la mig 22:30 på en lördag. Det var dock en kul idé de hade att de ville leva svenskt förortsliv på lördagen. Knata omkring i Krusboda och Nyfors, käka lunch i Tyresö Centrum, tänkte inte så från början men idén är ju briljant. Deras skärgårdstripp blev dessutom en riktig fullträff, vilket var riktigt kul.

 

 

 

 

Det var en rätt kul grej som hände idag när jag sa till Kristina att jag skulle ringa mitt X, hon sa omedelbart att hon skulle gå någon annanstans. Det var ju rätt känt att vi inte drog så jämt och hon fick en rätt lång syn i ansiktet när jag sa att vi har en väldigt god relation numera. Ja vad ska man säga? Saker och människor kan förändras.

 

 

En annan sak som förändrades idag var att jag faktiskt tyckte det var kul att se en italiensk fotbollsmatch på TV, något som jag haft svårt för rätt länge. Det kan ju vara att man fått så många bollar i skallen att man till slut blir trött på det. Det var kul att se Chritian Chivu använda den där skumgummihjälmen vi är så vana att se Peter Chech med på ett nytt sätt. Han körde uppknutet och sprang omkring som Biggles på vänstekanten. Rätt coolt.

 

 

Dagens matcher i Conference gav lite udda resultat. AFC Wimbledon som rest sig som en fågel fenix genom ligasystemet förlorade sina första poäng då man spelade oavgjort mot nykomlingarna Newport County. County som gick i konkurs för en sisådär 20 år sedan har tagit sig igenom ligasystemet på ett mer beskedligt sätt och var det första lag som tog poäng emot Wimbledon i år. Publiksiffran 3800 talar för sig själv.

 

 

 

Grimby Town tog sin första hemmaseger på Blundell Park då man vände ett underläge till 2-1 seger. Båda målen av Alan Conell.

 

 

 

Mansfield Town blev nya serieledare då man inför 1200 åskådare slog tillbaka Altrincham med hela 4-0 på bortaplan. Även Walesiska Wrexham tog en meriterande bortaseger då man spöade nykomlingarna Bath City på Twenton Park. Wrexham som är ett lag som borde vara med i toppen kom nu upp och fick lite andrum.

 

 

 

Cambridge United tog årets första seger då man hemma på Trade Recruitment Stadium slog Eastbourne Borough med 2-0.

 

 

 

En riktigt holmgång ägde rum på Broadfield Stadium där Crawley Town slog Forest Green Rovers med 1-0. Inte mindre än fyra röda delades ut innan Rovers fick en straff i 73:e minuten, som de dessvärre missade. Minuten senare fick hemmalaget straff och den satte Matthew Tubbs säkert vilket gjorde att Crawley hänger med i toppen, på samma poäng som Wimbledon och Mansfield Town.

 

 

 

 

Nykomlingarna Fleetwood Town tog sin tredje seger och hänger på i ligatoppen då de tog en meriterande 2-0 seger mot York City inför dryga 2000 åskådare. Betänk att det bara var några år sedan som Town spelade inför 500 personer, men de verkar trivas i The Conference och spelar kanske så här i början lite över sin förmåga.

 

 

 

Kidderminster Harriers lyckades ordna oavgjort hemma på Aggborough Stadium med en kvittering i 90:e minuten, mot Tamworth, trots underläge två gånger.

 

 

 

 

Luton Town tappade återigen poäng hemma på Kenilworth Road då man kryssade mot bortasvaga Hayes & Yeading. Målskytten Andy Drury lyckades dessutom att bli utvisad i slutet av matchen. 6 300 åskådare är ju rätt hyggligt dock, tror inte så många av dessa var nöjda.

 

 

Crewespelaren Ashley Westwood gav Rushden & Diamonds tre välbehövliga poäng med sitt mål, då de lite oväntat besegrade Kettering Town på bortaplan. Trist bara att Westwood spelar för Kettering.  2 300 åskådare på en måndagkväll är däremot en toppensiffra i division fem.

Tydligt och klart så drog jag upp en storm av känslor när jag på Facebook sågade trailern för ett sunkit TV program på trean eller fyran. Ja jag blev klart irriterad på de tre kvinnorna som sitter och sköljer sina barns spindelmannen tröjor i vårt havsvatten. Var fan är miljöpartiet när man behöver dom? Såg ut som det var klorin i vattnet. Klart man blir arg. Samtidigt så fick jag femton(!) kommentarer om detta vilket var intressant ur många aspekter, men framför allt så fastnade jag för en. Den var från en person som trodde att jag önskade att det var jag. Okej, för den och andra som vill, ska jag spela in en egen film där jag sitter näck och tvättar mina spindelmannen kalsonger nere vid Nyfors. Jag lägger den på tuben. Glasklart eller hur?

Har precis genomfört en jävligt bra vegetarisk middag med Paul och Helen och deras barn Gus och Orla. Gus hade köpt en Hammarby tröja idag och visade stolt upp den. Han var väldigt glad och engagerad över Rasmus match imorgon och frågade eightballen massor av frågor om detta. I morgon ska vi leva svenskt förortsliv, har vi kommit överens om. De var rätt trötta på att göra saker i Stockholm och var mer intresserade av att ta en fika i Tyresö Centrum. Ja en sak som man inte har i London är ju faktiskt Tyresö Centrum så det låter ju logiskt. Jävligt trevligt var det i alla fall. Jag blir alltid imponerad av barn som Gus, som är nio år och har varit i Sverige tre dagar, och redan planerar och hoppas att England ska möta Sverige i VM final i fotboll. Okej åttbollen var involverad, men det är väldigt snällt och barn är så sköna när de säger såna saker.

 

 

 

Om ni inte visste det förut så regerar Klorin. Ett av världens bästa rengöringsmedel, utan tvekan, möjligen inte så miljövänligt, men nu blir Ronny glad i alla fall. Jag ska fylla min Ajax sprutflaska med det, och spruta i ögonen på de där tanterna i linnen, i den där trailern, det borde ta bort smajlen för gott. Sen borde jag använda den på Ceilit Bang gubben också, han är än mer irriterande.

Everday is like Sunday är en jäkligt bra låt, liksom Empire State of Mine med Jay Z. Det finns en diabolisk, tiominutersversion av den på tuben där Alicia Keyes spelar piano och sen kommer den store in och tar över.

 

 

Personligen så känner jag mig jäkligt oroad av att borgarna inte tappat fler röster sedan de kom till som regenter i detta land. Orkar man med en period till av nedrustningspolitik? Galningen Maud Olofsson ska i alla fall sluta vilket är positivt men resten? De som har det sämst i det här landet går inte och röstar för att de anser att det inte spelar någon roll. Ja kanske var det negativt att sossarna försökte bli ett så borgerligt parti som möjligt? Underligt dock att inte MP och V gått framåt mer.

Snart är den här igen! Ensam mamma söker en kille att stöka runt med, ett säkert koncept som därefter kommer att följas i kvällspressen och sedan så kommer någon bli irriterad på mig för att jag inte vet vem Ulla Jonasson är. "Det är ju hon i...." I år har man dessutom den mest irriterande reklamen. Redan nu så är jag lack på dom där brudarna som sitter ler under lugg för att se sensuella ut medan de tvättar sina knattars spindelmannentröjor i klorin rätt ut i havet. Dessutom så vet alla som sett någon sitta på en våt sten i ett vitt linne, att de oftast blir skitiga där bak så de kan svassa mot kameran så mycket de vill, jag vet sanningen. Kan det vara så att detta genererar både igenväxta hjärnor och sjöar?

Det finns musik som går rakt igenom huden och in i hjärtat. Weeping Willows har alltid varit ett sådant band. Nu pratar vi helheten som band. Det är ytterst få band som är så olika ut när de står på scen men när de spelar ihop så blir det något som väldigt få kan få fram. Jag tror att det är väldigt få som kan beröra en publik som de kan. Visst det är hjärtesorg och deppigt men när man har glimten i ögat som Magnus Carlson och Stefan Axelsen får man helt plötsligt en redan fantastisk publik att gå i däck. Det var en fantastiskt bra konsert ikväll.

Jag fick än en gång se, vad jag tror är Sveriges bäste entertainer, Magnus Carlson (må hans namne dö i en busskrasch, närå men nästan) som likt en rejäl ”crooner” höll publiken i ett järngrepp. Det är få som i vårt lilla land som kan göra det på riktigt. Att han dessutom har de coolaste solbrillorna sedan Brut Reynolds körde bil genom USA gör inte saken sämre. Det var synd att han tog av dom efter pausen, han borde ha haft såna där dom man kan fälla upp istället.

Kul lirare som var med dessutom. Janne är ju alltid kul, även om hans skalle skymde halva scenen och jag retade på de där hårstråna som stod rakt upp, så är han ju alltid en prydnad för ett groggbord. Bankdirektrisen hade haft en jobbig dag så hon softade med en kaffe emellanåt, vilket är ett allvarligt brott men hon kommer undan med det. Jag har fortfarande hennes strumpor kvar. Dessutom så hade hon ett par vänner med sig som var riktigt jävla kul att umgås med. Råttan är ju som vanligt en fröjd för ögat och alltid på jakt efter en ny öl. Bosse var en ny bekantskap även om jag kände till hans namn, men en kul jävel var det.

 

 

Var hemma vid halv elva och chattade lite med Sanna som är en ännu roligare kvinna, även om hon inte gillade mitt förslag om strippklubben så är har man alltid kul när man snackar med henne. Dessutom så vet jag att hon läser detta så då är det bäst att mest skriva positiva saker. Hon är väldigt vacker också skrev jag det?

 

 

 

Måste sluta använda Lagerfeldt deo den får en att lukta gammal pundarluder om man svettas lite. Jag får lägga tröjan i saltlake över natten, tror jag.

 

 

Imorgon så ska vi klura på om vi ska gå på Bonden där det är Kväll Kjell Höglund med Sanna Carlstedt och Johan Johansson, eller om vi ska se Nationaldemokraterna på Mosebacke. Jag kan känna att Göteborgarna kan vara lite sega faktiskt.

Det var ungefär 17 år sedan jag var på balett (stavas det så?) senast men jag tog mig till White Mountains och åsåg Cullbergbaletten i lördags. Helt klart ett kul event, med ett gäng kineser som var grymt skickliga. Man behöver lite kultur i ådrorna ibland så att man inte helt går i däck. Bankdirektrisen, Stickan och Hamrin var mina följeslagare och Hamrins berättelser om sin löpkapacitet var mycket underhållande. ”Man var ju som Dan Glans” har jag för mig att han sporde när vi knallade ner för trapporna till Renstiernasgatan. Vi som har sett ”den Vite Masajen” löpa vet att han inte överdrev.

Vi har fått ett mycket trevligt sätt att umgås med våra grannar nu när deras badrum är ur funktion. Jag måste givetvis dra ner lite på gåomkringnaken-tiden i huset men det är rätt trivsamt för övrigt.

 

 

 

Får besök av ett par vegetarianer på fredag, vad ska man bjuda dom på? En bal hö? Jag som såg mig själv i förkläde med grilltången i högsta hugg, ivrigt eldandes en stor fet bit ko, av detta blev det intet. Det ska dessutom skänka tur om man slaktar en ko enligt vissa.

Kanske går det att umgås ändå? Vi ska försöka visa dom skärgården eftersom saxarna inte har någon egen skärgård, bortsett från kanalöarna, men det räknas knappast.

Fick en inbjudan till en födelsedagskalas. ”Baren är billigare än på Carmen.” det låter väldigt lockande kan jag tycka. Visserligen är det lite halvfarligt på en onsdag men man måste ju fånga ögonblicket, eller? Tycker också det fina tillägget på slutet ”helst inga barn då det är en regelrätt fyllefest.” är näpet. Ärligt på något sätt.

 

 

 

Imorgon blir det Weeping Willows och det ska bli bra väder till kvällen enligt Mr Carlson himself.

Har funderat lite djupt. Samhället idag ska fungera så att allt ska vara så enkelt som möjligt. Inget nytt i det, men betänk följande att vi aldrig installerar våra program på datorn. På 70-talet fick man klättra upp i en telefonstolpe om man skulle hacka sig in i Pentagons datorer. Vi sätter in en CD och trycker på fortsätt-knappen ett par gånger. Jag skrev på Tyresö FF´s hemsida (www.tyresoff.se) låt den vila i frid en gång i tiden. Då hade man inte så många applikationer och det var häftigt att kunna skriva med en annan färg. Däremot var innehållet djävligt viktigt. Det var viktigt att uppdatera och det var viktigt att ha något av substans att berätta. Idag så har hela världen sin egen hemsida eller åtminstone en Facebooksida där man uttrycker sig. När man har uttryckt sig riktigt finessrikt på Facebook så kan vem som helst som man känner strunta i att läsa det och bara tryck på en ”gilla” knapp.

 

Är det ytligt och fegt att inte våga ha en riktig åsikt? Jag vet att det är ytterst få som skriver typ ”Var nere och eldade ett kors på Mohammeds tomt” eller ”Jobbigt just nu, vet inte hur jag ska förklara min klamydia för frugan” mestadels så står det ju ”Eva diskar”. Det står ju inte vad Eva är klädd i och vad Evas man har för sig bakom henne.

På något sätt så har den enorma insynen i allt och allas liv gjort att vi blivit ännu lite ytligare och inte vågar stå för vad man gör eller säger? Att vara där är viktigare än att verkligen medverka i situationen. Jag är den förste att medge att Facebook är ett unikt och kul ställe att sprida sina tankar och idéer men använder vi det verkligen det på det sättet?

Så har den då startat, världens bästa amatör liga. The Conference League. Okej att kalla den amatörliga är väl att ta i. De flesta lagen är fullblodsproffs men jag vet i dagsläget inte riktigt hur många. För ett par år sedan så var 12-15 lag helproffs men idag vet jag inte riktigt. En sak vet jag och det är att det finns ingen division fem serie i världen som har lag med 6 500 åskådare på matcherna. Tyresö FF (mitt lokala lag) som spelar på nivå fem i Sverige brukar ha runt 150 pers. Okej jag vet att det bor sju gånger fler människor i England men översatt till svenska siffror så skulle Luton ha haft runt 950 personer på sin hemmamatch om jag räknat rätt.

Mina sympatier i The Conference ligger hos nybildade AFC Wimbledon, det måste skipas rättvisa och Wimbledon som blev blåsta på sitt hemmalag då ägarna genom bluff och rackarspel flyttade laget till Milton Keynes, ska få tillbaka ett ligalag. Allt annat vore orättvist. Idag spelar inte mindre än tio före detta etablerade ligaklubbar i serien vilket är ett bevis på att det är en av de svåraste ligorna att vinna. Det är inte bara att ställa ut skorna och tro att man kommer tillbaka. Den mest namnkunniga klubben är väl just Luton Town som spelade i högsta divisionen så sent som på 80-talet och vann Ligacupen så sent som 1988.

 

Det känns lite fritt att kunna välja och vraka favoritlag i de här serierna. Man kan ha lite feelings för Gateshead eftersom Gazza kommer därifrån och man kan känna för gamla Newport som var ett ligalag i början på 80-talet men konkade och försvann. Sådant imponerar på mig i alla fall.

 

I Conference South så ligger mina sympatier hos Woking enbart för att Paul Weller kommer därifrån. En stor klubb med publiksiffror runt 2000 personer i division sex men vad hjälper det. Att komma tillbaka till Conference verkar svårt för dom. Maidenhead United har jag alltid gillat på grund av namnet, få spelare skulle ställa upp och spela för BK Mödomshinnan misstänker jag.

Conference North däremot är lite mer svårbestämt. Worcester gillar jag på grund av såsen som är så got till pytt i panna. Blyth Spartans på grund av det udda namnet för man vill ju tro att detta är ett gäng krigare. Vauxhall Motors är en annan favorit på grund av att farsan jobbade på GM i alla år och vi ibland tvangs åka i såna bilar. Workington är en annan favorit dom låg i division fyra under mina tidiga tonår och har gjort en långsam vandring efter konkursen.

En del anser att jag är lite skruvad i mitt intresse för engelsk gräsrotsfotboll men betänk att detta är den riktiga fotbollen, fjärran från killar som tjänar en mille i veckan och ändå går omkring i tubsockor och foppatofflor. Det är här historier om hjältar startar. Kolla gärna in hur det går för FC United of Manchester det enda Manchesterlag som spelar konstant klockan 15.00 på lördagarna och där man kan köpa biljetter för tio pund istället för 100 pund. De krigar i Isthmian League Premier mot hårda lag som Bradford Park Avenue, Nortwich Victoria och Frickley Athletic, sällan har de under 2000 på sina hemmamatcher.

 

 

En annan klubb jag följer hårt är Truro City det som brukar kallas Southern League eller numera då Zamaretto League. Tyvärr en riktig brakförlust mot Chesham i första omgången men de reser sig tro mig.

Så hände det då äntligen. Hammarby vann på Söderstadion när jag var där. Jag fick vänta till augusti men det var det värt. Undrar när Rami Shabaan är tillbaka? Vem i Hammarbys ledarstab har kommit på att när man är ett mål upp på motståndaren så ska man ställ 9 man i försvaret och försöka stirra ut motståndaren. Kan ödmjukast meddela att den taktiken funkar inte. Imponerande inhopp av Jesper Blomkål idag, två mottagningar. En gång så fick han bollen mycket för långt ifrån sig och den andra gången så fick han bollen inte riktigt så långt ifrån sig.

Maic Sema är en vansinnigt begåvad spelare och jävligt kul att se på. Två före detta Tyresöspelare i Assyriska. Pierre Bengtsson som hade det tveksamma nöjet att jaga Linus Hallenius, och Richard Jansson som inte spelade idag. Båda försvann till Hammarby i tidiga tonåren.

Jag har liten eller ingen förståelse för personer som måste springa på toan, köpa korv etc. En halvlek i fotboll är 45 minuter lång kan ni inte sitta ner då? Är ni inkontinenta så är ni ursäktade annars sitt ner till domaren blåser av matchen. Vad är det som gör att ni måste ha en sliskig varm korv i munnen exakt 40 minuter in i matchen? Vad är det som gör att ni måste dricka ett kaffe som smakar avlopp blandat med målarfärg redan efter 35 minuter? Hur kommer det sig att den mycket olyckliga kombinationen öl och vatten förpackat i en burk med texten tre komma femmor, en produkt som alla ratar i affären, helt plötsligt förvandlas till något som kan jämföras med något som framavlats av Nynäshamns Ångbryggerier. Godast är det att man får den i en plastmugg med lock. Alltså ytterligare ett skäl att resa sig, två gånger dessutom, en gång för att gå och handla och en för att pinka. Idag fick du medelåldersman med fru som passerade framför mig i 43:e minuten ditt straff. En minut senare kvitterade Hammarby. In you face! Du man i 40 års åldern med polare som såg lite bakis ut som passerade i 45:e matchminuten, hur var samvaron nere vid pissoaren när du hörde jublet till 2-1?

Var på en stadsrundvandring i gamla stan med Christopher O´Regan tidigare på dagen. Skön lirare det där, finns det någon som kan mer om den gustavianska eran än han? Det handlade om horor och grevar men han kom in på så mycket annat att man inte riktigt visste vad det handlade om till slut. Det gjorde det dock inte dåligt på något sätt. Det var kul. Min son uppskattade berättelsen om den gentile greven som pratar med den unga damens morföräldrar samtidigt som han ritade kukar i gruset framför henne och nickade menande åt henne. Så jäkla diskret, och det får man reda på nu när det är dags att kasta kryckan. Scheisse!!

Jag blir lite frågande. Jag åker hem till Dahlgren ditbjuden på grogg och fotboll tillsammans med Timo och Jens. Den senare farligt lik Stickan, på håll alltså. Trevligt var det och Dahlgren missade inte ett tillfälle att dissa Zlatan. Det som gjorde mig lite frågande var hans fablaisse för delfiner. Att ha en tavla med nämnda djur i vardagsrummet är väl okej men toasitsen och toarulleshållaren också.

 

 

Har nu verkligen lyssnat igenom Sanna Carlstedts nya platta och jag tror att jag kan spela ”Varför har almar svarta stammar” hur mycket som helst. Barnkören är ju underbar. Hur får man glada barn att sjunga om kondomer och knark? Det klarar bara Sanna Carlstedt.

Sedan är ju ”Try my love” med Jasmine Kara fantastiskt bra. Enormt bra inspelningsteknik på rösten. Hon låter helt klart som en pigg Irma Thomas i sin glans dagar.

Har läst in mig på en mycket intressant undersökning. Jag citerar:

” Senaste forskning från universitetet i Tennessee visar att äktenskapen mellan en mindre attraktiv man och en vacker kvinna håller längre och kvinnan i ett sådant förhållande är lyckligare.”

Det innebär ju att det finns hopp för en annan. Kvinnan ska enligt undersökningen vara lyckligare om mannen är ful. Personligen så tycker jag att ytterst få män är snyggare än kvinnor.

 

Samlag varar mellan tre och tretton minuter. Okej seriöst. Jag ska inte skryta om mina sexuella kunskaper eller något annat men TRE minuter? En snabbis på tricken eller?

De flesta som är skilda har säkert någon gång lagt upp sin profil på någon av de otaliga dejtingsiter som finns, även fast alla inte vill erkänna det. Det är ju inte helt lätt att hitta rätt i den djungeln men jag fick ett litet tips på hur man ska tyda de kvinnliga kontaktannonserna på ett mer konkret sätt.

 

Ålder

40 nånting = 49

50 nånting = 65

 

Personlighet
Poetisk = Deprimerad

Öppet sinne= Desperat

Feminist = Fet
Fördomsfri = Knarkare
Kul = Irriterande
Öm = Tråkig

Utåtriktad = Högljudd och pinsam
Romantisk = Frigid
Känslomässigt stabil = Går på medicin

New Age = Kroppsbehåring på helt fel ställen / haschtomte

Äventyrlig = Jag kommer att ligga med alla dina kompisar

Professionell = Bitchig

Rak = Otrevlig

 

Utseende
Atletisk = Inga tuttar
Vardagligt utseende = Ful
Snygg = Ljuger som en häst travar
Smittsamt leende = Knaprar många piller
Yppig = Väldigt fet
Kraftig benstomme = Enormt fet

Söker
Söker vänskap i första hand = Före detta slampa
Söker själsfrände = Stalker

Civilstånd

Änka = Mördare

Nyligen skild = Besöksförbudet har trätt i kraft

Crewe besegrade Derby i ligacupen idag. Stort att spöa upp ett Championshiplag som dessutom innehåller FYRA före detta Alexspelare. För att citera BBC: ”.. but their former club were not in a hospitable mood.” Äntligen säger jag vi har ju varit kända för att bjuda på rätt mycket. De som någon gång varit på Gresty Road och kollat försvarsspel vet vad jag menar. Klart att man blir själaglad. Kul att se att Powell återigen var med på bänken, 16 åringen är ju en eftertraktad spelare (Arsenal bland annat) och det verkar som om Dario börjar köra med den gamla goda stilen igen. Unga talanger ska fram så fort som möjligt och få chansen att spela i startelvan. Det var ju det som gjorde laget framgångsrikt en gång i tiden. Det var i mitten på 90-talet jag såg en 18 årig Danny Murphy (numera Fulham) som spelfördelare med runt 100 ligamatcher under bältet. Enligt BBC var kvällens Creweseger en av de största skrällarna för kvällen.

 

Övriga intressanta resultat i kväll var att Forest fick respass av Bradford City på övertid. Exeter City pressade Ipswich Town till förlängning men föll med 2-3.

 

 

 

Morecambe slog besegrade Coventry City med 2-0 hemma på Globe Arena inför hela 4 000 åskådare.

 

 

Nyuppflyttade strulklubben Oxford United firade sitt återtåg till ligan med att spöa upp division tre laget Bristol Rovers med hela 6-1! Constable och Heslop tvåmålsskyttar.

 

 

 

Englands rikaste klubb Queens Park Rangers fick respass av Port Vale med 3-1. All heder åt Burslemklubben för den insatsen. Man åker inte till Loftus Road och spöar Rangers hur som helst när det skiljer två divisioner. Trots detta så kommer jag att fortsätta att avsky er.

 

 

Shrewsbury Town, det enda lag förutom Crewe och Crystal Palace som jag sett mer än en gång, gjorde en makalös vändning mot Charlton Athletics som spelar en division ovanför dom själva, då de vände ett 0-3 underläge till seger 4-3. Managern Phil Parkinson tog på sig skulden att ha spelat ett allt för ungt manskap.

 

 

 

Division 4 klubben Southend United chockade Bristol City med en 3-2 seger hemma på Roots Hall. Tre divisioner skiljer men det spelade mindre roll ikväll. Robins ledde matchen till den 82:a minuten och i den 14 övertidsminuten gjorde Matthew Peterson sitt andra mål för dagen och såg till att Shrimpers spelar även nästa omgång.

 

Högsta publiksiffran hade man i Southampton där 17 135 personer bevittnade när Saints slog AFC Bournemouth med 2-0.

 

 

Jag gillar Martin Olsson. Inte affären, utan spelaren. Det är tufft att dra till England som 18 åring och ta sig igenom till seniorlaget. Det är inte så många som klarar det, egentligen så gjorde ju inte Sebastian Larsson det heller eftersom han gick via Arsenal, detta pundartillhåll, innan han slog igenom i Birmingham City, men okej han får blir godkänd med viss tvekan. Martin Olsson däremot har inte ens varit utlånad till något lag i de lägre divisionerna. Hur många svenska spelare har klarat det? Det är ju en svärm med ”supertalanger” som hemvänder från England varje sommar.

 

 

 

 

Hygglig debut i landslaget också. Räkna är inte hans bästa gren dock, i DN igår så säger:

”Jag fick ett nytt nummer, nummer tre. Jag känner att jag är en startspelare. Du vet 1-10 är vad startspelarna har, för mig är det fantastiskt.” Jag tycker det är fantastiskt att Martin inte vet att även spelaren med nummer 11 torde vara en startspelare. I övrigt så tycker jag också att det är fantastiskt. För övrigt så gillar jag hans mellan namn ”Waikwa”.

 

Och VM i bastubad gick lite risigt i år kan man väl lugnt säga?

 

 

 

 

Nu har det hänt: För första gången gick jag ut och tog EN öl. Jag lovar att jag ska skärpa mig.

 

 

Glöm inte bort att det är Allsång för Allmännyttan på torsdag. Start klockan 19:00  vid Gröna Stugan i Sundbyberg. Medverkande är: Johan Johansson, Uje Brandelius med flera. Kan nog bli kul.

 

 

Har under sommaren totalt snöat in på Rubinoos. De spelar sin 40th annaversary show senare i år i San Fransisco. Jag är väl den första att medge att powerpopen aldrig varit dödare än i år men i början på 90-talet regerade den. Vad hände med This Perfect Day, Gene och Hardy Nilsson egentligen? Måste fan googla på det.

Nej så ståndaktig var jag faktiskt inte. Robban och jag åkte till Älta IP för att se hemmalaget möta vår gamla klubb Saturnus (alltså jag spelade väl 8-10 säsonger medan Robban var med på en inomhusturnering där kroppen inte riktigt höll) i en ibland underhållande match. Kul att se BK Saturnus spela en bra halvlek otur att de inte kunde klämma in en boll till. Mindre kul att se min gamla adept Amir missa 33 frilägen för Älta. Vår vän Salas kom in i slutet på andra halvlek och slog några patenterade lyftbollar. Robban tjatade om att vi skulle åka och se Bollmora BoiS istället men varje gång jag sa: "Sista anfallet. Gör dom inte mål nu så åker vi." så gjorde Bollklubben faktiskt mål, ja utom sista gången då. Matchens stora behållning var Anders Svanbergs kanonskott i krysset - makalöst.

Är bloggen ett sätt för tjugohundratalsmänniskan att bikta sig? Efter att ha kollat ett par hundra stycken så anser jag nog att så är fallet. Den egocentriska människan uppträder på sin egen arena och framför sina egna verk. Annat var det på 70-talet. Då kunde samma dansband ligga på Svensktoppen med samma låt som de inte ens skrivit själv. Ingen önskan efter originalitet eller att sticka ut. Att skriva en blogg är ju dessutom ett enklare sätt att bikta sig än att sätta sig i en bur med en pojkkåt katolsk präst. Det finns vissa likheter med glory-hole marknaden, och vet du inte vad ett glory-hole är så googla, gärna på jobbet.

Hur som helst så vill jag att ni ska veta att det inte enbart var fader de Briccasart i Törnfåglar (allmänt känd som Töntfåglar) som var kåt på lammkött. 1983 hade vi heller ingen aning om hur genialt det var att casta den nästan femtioårige, och dessutom helt usle skådespelaren Richard Chaimberlain, mot den hälften så gamla Rachel Ward. Kanske visste filmteamet något redan då.

Allright alla som känner Cobran personligen vet att han har mycket att bikta så här kommer ett par sensationella erkännande från Da Cobra:

 

1.    Jag gillar inte Agneta Sjödin. Jag hade förhoppningar om att Niklas Strömstedt skulle göra även henne till en lesbian men det gick inte tydligen. Jag tycker dessutom att hon är ganska ful.

2.    Jag använder allt som oftast äggkokare. Den stod där en dag, i form av en stor höna och jag tog först upp den för att skoja lite med sonen men sedan så kommer jag på mig med att gång på gång använda den.

3.    Jag tror fullt och fast på att man blir lite kryare av att dricka the med halstabletter i om man är förkyld. Tillika så anser jag att färskpressad apelsinjuice och vitlök fungerar bra.

 

 

Så där jag nu besparade jag mig lite obehaglig närhet från Pater Carlos. Jag lovar att återkomma med lite mer sensationella saker om min gamla granne Katarina och andra pinsamheter.

 

 

 

 

Okej nu till lite viktigare saker. Arga saker.

 

 

 

 

Varför i helvete kan inte Dagens Jävla Nyheter sätta fotbollsresultaten i bokstavsordning. I alla engelska tidningar så kan man enkelt hitta det lags resultat som man vill ha fram genom att använda följden av vårt alfabete. Ni fattar säkert hur länge man får sitta och leta om laget i fråga inte spelade den dagen. Ja ni fattar hur förbannad man blir.

 

 

 

 

Dessutom så är det märkligt att man inte längre sätter ut målskyttar och publiksiffror för de lägre divisionerna. Sånt måste man ju för sjutton ha koll på.

 

 

 

DN brukar dock ha en ganska hygglig koll på England och dess fotboll, därför blir man ju än mer förundrad när de inte har något reportage om Stevenage Borough som spelade sin första professionella ligamatch igår. Inför 3 500 åskådare så prickade de in en kvittering i 89:e minuten hemma på Broadhall Way. Det finns en mycket bra story om detta lag som kanske är det yngsta att någonsin kvalificera sig för professionellt ligaspel, givetvis kommer jag att plåga er med någon dag men idag så är jag lite småirriterad på detta faktum att man utelämnat dessa livgivande och viktiga detaljer till svenska läsare.

Jag kommer inte att låta min trogna läsare missa denna story, det lovar jag. Det skulle även ge  ”Keegan”, eller Robban som han egentligen heter, han tvingade mig att kalla honom det i bloggen om han skulle läsa den, men nu är han så beroende så att det inte spelar någon roll, lite viktig info om riktig fotboll. Han kollar uteslutande på Premier League, La Liga och Djurgården och lever i den villfarelsen att de är ungefär lika bra.