King Cobra

Som varje FA Cup helg så händer det saker. Stora saker. Det spelas matcher mellan lag som det skiljer fyra divisioner på men det spelar ingen roll, för ”de rika jävlarna ska få springa för pengarna” som de mindre välbeställda lagen brukar uttrycka det.

Såg en svensk cup match mellan ett division 2 lag (nivå 3 på den tiden) och ett allsvenskt lag. Det slutade 9-1 och var inte ens kul i tjugo minuter. Spelarna i division två laget hade ingen tro att de skulle vinna den här matchen utan sprang mest omkring och beundrade de fina allsvenskarnas utrustning. Det skulle aldrig ske i FA-Cupen, där är det ingen som har givit upp på förhand.

Stevenage Borough föll tungt hemma på Broadhall Way mot Reading. Förra omgångens 3-1 seger mot Premier League laget Newastle United, borde enligt manager Westley ha varit 5-0 så jag var rätt övertygad om att man även skulle vinna mot Reading. Inför denna batalj, så sa den lätt kontroversielle Westley, att han visste att lagen i Championship var bra. ”Vi mötte Millwall på försäsongen och vi fick kämpa som sjutton för att slå dom.” Det höll nästan men man fick till slut ge sig med uddamålet.

 

Crawley Town ligger för tillfället väldigt bra till för automatisk uppflyttning till ligan och visade ingen som helst respekt för Torquay United. Förvisso så vann man bara med 1-0, men det skedde på bortaplan och kostade på sig att bränna två straffar. En match som stundtals påminde om Krimkriget där man sällan missade en chans att ge sin opponent ett tjyvnyp. Elva gula kort som resulterade i två utvisningar, och då var domare Deadman inte speciellt sträng med korten utan lät spelet gå första hand. Måsarna fick nöja sig med dryga 5 000 åskådare mot normala 2500 Crawley fick £90 000 (knappt 1 miljon kronor) och en bortamatch mot Manchester United. Red Devils mot Red Devils med andra ord.

Att Swansea City, som ligger på fjärde plats i the Championship, fick spö på hemmaplan av ett Leyton Orient som huserar i de lägre regionerna av Division 1, var en av de större skrällarna. Det faktum att Svanarna hade 20 avslut medan the O´s endast hade två säger en del om matchen. Det ska tilläggas att Leyton endast satte ett av de där två avsluten.

 

 

Coventry City hade en tvåmålsledning mot Birmingham City men Brum kom igång och vände och vann med 3-2.

Burton Albions som ofta är framgångsrika i FA-Cupen har spelat klart för i år. Burnley blev inte oväntat för svåra, men det var långt ifrån en promenadseger. Brewers nyförvärv från Crewe Alexandra, Calvin Zola, gjorde mål i sin debut, och avgörande 3-1 målet kom på övertid. Kul för Zola med mål i debuten, men det hade varit ännu roligare om den store kongolesen gjort några kassar för CAFC också.

 

Southampton tog ledningen hemma på ett fullsatt S:t Marys mot Manchester United genom Richard Chaplow, men föll efter två mål i den andra halvleken. Tråkigt för sydkustlaget som hade kunnat få ett välbehövligt avbrott i sin kräftgång, ja jag vet de är på väg tillbaka till näst högsta divisionen. men vi som aldrig glömmer Mick Channon i den rödvit randiga dräkten vill ju ha laget i högsta divisionen.

Att Watford som parkerar någon placering utanför play off spelet i Championship skulle få problem med suveräna ligaledarna i League 1, Brighton & Hove Albion, var knappast någon överraskning. Att de skulle få stryk var däremot ganska otippat. Watford som är ett av de formstarkaste lagen för tillfället (det är Brighton också) borde med fördel av hemmaplan ha tagit sig vidare till femte omgången. Gustavo Poyets manskap var dock det bättre laget och om man får tro BBC så hade de nästan 60% av bollinnehavet. En välförtjänt seger med andra ord.

 

 

 

 

 

 

Någon sa vid något tillfälle att livet är ganska enkelt och det är väl det. Det är nog bara vi människor som komplicerar det hela. Vi är på en ständig jakt efter lyckan, status, och en hel del annat också för den delen. Somliga jagar efter Stora H runt Sergels Torg, andra letar efter en fyndvas för 8000 spänn på Bukowskis. Vad vi än söker så stillar det nog bara vår hunger för ett kort tag. När vasen står i fönstret eller när nålen sitter i armen så dröjer det bara ett kort tag till det att nästa jakt tar vid. Fotbollsspelaren och numera sportkommentatorn Glenn Strömberg hade en bra vinkel på det där en gång i tiden. Efter det att IFK Göteborg slagit Hamburger SV i finalen på UEFA cupen så dröjde sig Glenn kvar ensam inne på gräset och lagkamraterna som var sugna på att åka och fira segern (säkert Hysén) började bli otåliga. Så en av dom försökte hämta in Strömberg. ”Varför står du kvar här?” ”Jo för när jag går här ifrån så är det ju över.” Jag vet inte hur länge han stannade, men oavsett det, så var det hans sätt att få hänga kvar lite vid det som han hade strävat efter, väl medveten om att imorgon börjar jakten igen.

Var på gymmet idag och work outade eller vad det numera heter, för det heter garanterat något på engelska som ligger bra i munnen. Garderob heter ju numerar Walk in Closet, och häromdagen så var det en person som frågade mig om jag kört fitness någon gång. Självklart svarade jag, lite för snabbt skulle det visa sig, för den här personen började förklara att det var ett specifikt sätt att utföra några övningar på till musik med någon gymnastikinstruktör eller heter det eventuellt fitness coach? Är inte träning tillräckligt jobbigt utan att man ska behöva lära sig ett helt nytt språk? Ska det inte vara enkelt att träna? Ska det inte bara vara att dra på sig sockeplasten och köra igång. Naturligtvis inte. Man ska ha benvärmare, speciella skor för att gå i, om man gör det, en chic armémönstrad brynja i färgen stridsvagn och ett läderbälte som är två decimeter brett. Dagen efter så vaknar man med värsta trainingsachen in the mannaminne.

Stefan Schwarz är inte känd som någon större filosof men även han hade ju sina funderingar på det där med träning. Under en skadeperiod så körde han rehabträning och sa som så ”Att när allt kommer omkring så är tusen sits up om dagen inte så himla mycket.”

Därmed Basta!

Var på Berns och fick en förandstitt på Schyffert & Lindströms nya krogshow. Någon hade sagt att den var sådär, jag kan hålla med. Sådär jävla skitkul skulle man kunna säga. Det blir inte mycket roligare enligt min mening. Det är fint när de läser inredningstidningar som dikter. Deras roller, Lindström som den analytiske, lugne kunnige problemlösaren och Schyffert som extremisten, den galne lite barnslige. De sätter huvudet på spiken när de säger att vi inte kan förändra våra liva bara genom att spika upp orden leva i aluminium i köket och att köpa en ny flott lägenhet inte förändrar något heller. För du måste ju följa med och bo i den. När man nagelfar uttrycket ”bor själv” som om att man kanske ibland hyr in någon som gör det åt en för att man har så mycket annat att göra så sätter man huvudet på spiken. Är vi aldrig nöjda?

 

Peter Grönwall son till Benny Andersson var också på plats det såg jag. Eller rättare sagt så såg mitt sällskap det. Jag gjorde honom uppmärksam på att hur riktigt ”1974” som ”bonnläppen med skinnvästens”, polisonger var och Karlsson på Taket satte tummarna i snickarbyxorna och sa att han är rätt lik den där Peter Grönberg, ganska snart så dök den där bruden med peruk upp vid hans sida och då förstod vi att vi hade sätt en kändis. Eller två för den delen för hon är ju också känd.

 

På hemvägen så reflekterade vi över att showen var exakt det som vi satt och gnällde om på tunnelbanan dit och att det nog var bäst att hålla tyst om det.

Har alltid gillat söndagar. De är otvungna små varelser som kommer till en och inte kräver att man ska göra något med dem. Söndagar låter en sova länge och sedan sitta i morgonrocken och lösa korsord och käka frukost i soffan. Söndagen stör ingen. Den har inga krav eller måsten. Man kan avsluta det man påbörjade i fredags och ändå känna att man har tid. Den där boxen med vin som står där i hörnet med några glas kvar i går antingen ner i söndagsgrytan eller i pappsen magge, för en påbörjad box är ju en box som ska avslutas. Så tror jag Ulf Lundell hade sagt det i alla fall.

 

 

Hade av någon outgrundlig anledning hyrt en film i lördags som jag givetvis avslutade. ”Cass”, en självbiografi om en fotbollshuligan och den förste som dömdes till ett långt fängelsestraff. Cass Pennant var adopterad av en 50 årig vit engelsk tant från ett barnhem och av Jamaicansk börd. Uppfostrad som en vanlig vit pojk blev han givetvis inte

accepterad någonstans förrän han fann gemenskapen i West Hams Inter City Firm, den mest ökända och våldsamma huliganligan i England och därmed världen. Det var inte en film som förskönade fotbollsvåld som många andra filmer i ämnet. Tvärtom. Att påstå att den var superbra kanske är att ta i men 7/10 är jag beredd att ge. Hade dock lite kinkigt att förstå mig på hans morsa som visserligen spelade bra, men hon såg ju ut som han som spelar tant i Monty Python serien. Hur som helst en bra film som man borde se.

 

En annan sak som man borde se är Ricky Gervais föreläsningar, som han själv kallar dem, i olika ämnen. Djur, kändisskap och politik är vad de tre mycket upplysande föreläsningarna handlar om. Jag så den om djur igår och ja vad ska man säga? Mannen är ju ett geni. När han började visa diabilder på homosexuella djur och peka med en pekpinne hur det fungerar när en val knullar en kompis i lufthålet då förstår i alla fall jag att Ingrid Grecko min gamla biologilärare utelämnade en del viktig information. Se den omedelbart.

 

Sitter precis och väntar på att andra halvlek av Milan – Cesena, trodde att man skulle få lite snack, lite situationer, lite mål från andra matcher men det är ju TV4 så de ägnar ungefär två minuter av halvtidsvilan åt detta och resten åt att klämma in två reklampauser istället. Har inte riktigt koll på de som sitter i studion, men en var med i filmen G och spelade i Nürnberg 47, det är jag nästan säker på. Hur som helst nazilooken är inne igen. Live with it.

Ja någon kommer säkert att påstå att det är ett ålderstecken eller liknande, men är det inte jäkligt kul att lyssna på radio. Eller åtminstone Morgonpasset i P3. Tre bra programledare, varav en är en riktigt tråkig komiker, kanske inte i klass med Adde Malmberg men inte riktigt en bra stå up komiker i alla fall. I radion så är han dock ett bra komplement till de andra två. Bäst är fredagar, då kommer Nour, hon måste ha den bästa radiorösten någonsin eller kanske den bästa rösten. Det förlåter att hon varit ihop med Bob Hansson. Han måste ha någon dold talang som inte syns. Någon gång ska Cobran älska med Nour och få henne att glömma allt ont som hon fått utstå med Bob och hans mystiska frisyrer.

På gymmet på jobbet så spelar vi radio och då oftast reklamradio, för de flesta tycker att det är så mycket snack på P3. Fast är det så stor skillnad? Tror inte att det spelas mer musik på NRJ om man tar bort de oftast hjärndöda programledarnas babblande och den extremt irriterande reklamen. Jag tycker så synd om den där tjejen som sjunger ”118 800 jättebillig nummer upplysning.” Hon sjunger ju rätt bra, och hennes största och enda hit är den låten. De reklambyråer som anser att det är toppenkul att göra små lustiga sketcher för att göra vissa varor mer attraktiva borde helt enkelt stängas. Det är nog ett av de mest enerverande tilltagen som finns. Vem fan skriver dom där sketcherna? Hur kom de fram till att det här är det bästa knepet att sälja motorsågar? Infantilt är bara förnamnet. Och när vi ändå är inne på ämnet….

 

Eftersom det där med morgonradio är så viktigt, så har även en del reklamradiostationer hängt på den trenden. Att spela ett band med musik och låta någon från cafeterian snacka lite mellan låtarna höll inte längre. Därför gör man sina egna morgonprogram. RIX MorgonZoo var en gång i tiden ett riktigt kul program. De hade en del grepp som kändes fräscha och Gert Fylking som aldrig känts fräsch men hans brutala okänslighet för stil och finess funkade ihop med de andra. Nu har man visst bytt ut några mot Sofia Wistam och någon annan. Har inte orkat lyssna men ärligt talat så har jag svårt att tro att hon kan lyfta ett radioprogram. Tror inte hon kan lyfta någonting förutom sitt ansikte möjligen. Var inte hon fotograf? Eller var hon bara en tjej med kamera?

 

 

Mix Megapol har verkligen storsatsat och lajnat upp en riktigt vass uppställning eller vad sägs om Adam Allsing, Gry Forsell och…wait for it…Martin Timells brorsa. Hur bra kan inte det programmet vara. Adam känd för att han var programledare för Tur i Kärlek (vem fan har nu det?), Gry Forsell är känd för…jag vad fan är hon känd för? Eller vänta hon presenterade V75 på TV 4 har jag för mig och Anders Timells brorsa är mest känd för att han är just det. Jag klurar lite på hur det programmet kan vara. En orgie i sofistikerad humor? Njä jag tror nog inte det. Alltså jag har väldigt svårt för kvinnor som Gry Forsell som egentligen mest är känd för att hon har stora sugklockor, hon ger på något sätt dumheten ett ansikte, allt hon är med i blir korkat på något sätt. Hon var med i något rebusprogram på min favoritkanal TV4, där frågorna var så idiotiskt enkla att man nästan blev illa till mods. Okej jag antar att programledaren måste förstå vad hon frågar om, men ta någon annan i så fall. Jag hoppas i alla fall att ifall det blir en remake på den fantastiska serien Från A Till Ö så kan Adam Allsing få spela ugglan. Han har sjukt stora brillor nästan exakt samma som min klasskompis Maggan hade, fast jag tror hennes var tjockare. Maggan kunde ju å andra sidan spela gitarr, åtminstone bar hon omkring på en hela uppväxten. Någon dag då jag känner mig stark ska jag också ta mod till mig och ratta in MIX Megapol, fast jag har svårt att tro att jag någonsin ska vilja att det äntligen ska bli morgon för att få höra Martins Timells brolla

 

 

Trots detta så har jag mina största favoriter på NRJ där man har ett ungt och piggt team som kallar sig för Knappen och Hakim. De som har TV, och ibland ser på den kan inte ha missat reklamen för detta. Två riktiga spjuvrar som gör en massa roliga skämt på jobbet, och fnissar, fan vad kul. Så jävla nytt. Så innovativt. Jag vet att det inte finns ett nobelpris för radioprogram men borde inte dessa otroliga lustigkurrar få något pris i alla fall. Min första tanke när jag såg TV reklamen var en Family Guy episod där Brian och Steewie hade ett radioprogram under namnet Dingo & The Baby. De sa egentligen ingenting utan så fort någon öppnade munnen så kom en crazy jingel eller ett pruttljud. Ifall ni inte sett den så lyssna på den på denna länk:

http://www.youtube.com/watch?v=fmJ9f06g_Cs

 

En annan sak som jag tänkte på var en väldigt känd Saturday Night Live sketch med Steve Martin, på den tiden han var kul och Dan Akroyd som aldrig varit kul. Men de spelade två ”wild and crazy guys from Tjechoslovakia” och hade roliga skjortor och byxor. Kan det vara så att reklam radion ligger 30 år efter pubic service?

http://www.youtube.com/watch?v=w_zPmwvQFaM

Det är så jag tror att det programmet är och ingen dag någonsin, kommer jag känna mig så stark att jag kommer att ratta in detta program.

 

 

 

Jag ska inte påstå att P3 är så väldigt sofistikerade i alla lägen men de har trots allt en förmåga att hitta bra programledare med ett intellekt som överstiger bystmåttet. Varför har annars såna fantastiska personer som Anna Charlotta Gunnarsson, Annicka Norlin och Henrik Schyffert haft program i just den kanalen? Kan någon komma på en programledare från en reklamradiostation som gått vidare till att arbeta som dramatiker eller bli Sveriges roligaste komiker eller bästa sångerska? Istället så är det en reträttplats för exempelvis Ian Haugland (trummslagare i Euro, de bytte namn då stålarna började rulla in), nämnda Allsing vars peak var när han fick sitta i hockey-VM studion med P.A Gullö (vad fan hände med honom och hans hängslen). För Gry Forsell är det kanske ett kliv uppåt i karriären men inte för de flesta.

 

Hanna Hellqvist jagar redan nu lyckan i både DN och TV1, jag vet att jag tjatar om henne i den här bloggen, men hon är grymt bra. Lika bra som man tyckte Annicka Norlin var och hon är ju numera bäst i alla kategorier.

 

 

Om det är någon av Cobrans lyssnare som undrar, så tycker han fortfarande att Bruce är grym. En del av mina vänner sätter sig i källaren och lyssnar på Heart, Clapton eller Mr Mister och tror att det är en helkväll, men The Promise är en sjukt bra skiva, framför allt med tanke på att låtarna var för dåliga att platsa på Darkness On The Edge Of Town. Men visst om man vill ha lite nytt ,så finns det nytt som är bra. Alexis Weak, mannen som gjorde Farväl Gullmarsplan har precis släppt en ny cd som är sjukt bra. Skum musik så det förslår. Som rappare så är han ungefär som Håkan Hellström är som sångare, men det funkar och det funkar bra. Grymt bra. ”Jag har en trucklast med smuggelcigg men ingen har eld så vad ska jag med dom till.” Poesi.

 

Till sist för att knyta ihop radiotråden lite grand så tar vi storyn som min vän Vasilios berättade, om den hemlösa knarkaren som hade en gåva. Hans gåva var en radioröst och hans jobb var att tigga pengar av folk i bilköer. Han körde då en form av låtsas radio vid vägkanten och har en nästan lika bra röst som Nour El Refai. En sån där röst som man har på filmtrailers och sånt. Så jävla grym röst.  Ted Williams blev upptäckt av en radioproducent som dessvärre inte kunde ge honom ett jobb, men han fick prata i radion och de lät andra radiostationer som var intresserade att ringa in. Behöver det tilläggas att de de blev helt nedringda? The Susan Boyle of Broadcasting. Kolla länken och lyssna på the Golden Voice.

 

http://www.youtube.com/watch?v=gWG6zNf4xY0

 

 

Sitter här och myser på en köksstol, trots att min granne säger att jag ska sitta på min pilatesboll, och lyssnar på Broder Daniel av den enkla anledningen att jag först lyssnade på Håkan Hellström och sedan kom på att jag borde lyssna på Broder D ett slag. Som alltid när jag lyssnar på dom så slås jag av det enkla faktum att dom är tamejfan geniala.

Steg två var givetvis, eftersom jag är besatt av listor och tävlingar, att kolla var på Tracks maratontabell de låg. Alltså kollade jag det och fann att de inte fanns med överhuvudtaget. Det är mycket märkligt eftersom Richard Marx ligger på 50:e plats och Rednex på 73:e. Jag kollade i ungefär tio minuter men jag hittade inget. Fann dock att Lilli & Sussie låg 78:a. Ja vad är Shoreline i jämförelse med Oh Mama? När jag konstaterat detta så känns det bra att det läggs ner. Fast lite trist är det ju. Det här var ju programmet som tog över efter Poporama. Programmet där man inte hade någon lista, för det var förbjudet i DDR-Sverige, men man såg verkligen fram emot Heta Högen. Dessa underliga undersökningar och funderingar ledde fram till att jag helt plötsligt fann att jag spelade Save Me med Brian Chapman.

Ett rejält kräkmedel om man ska vara ärlig, fast hemma på Lenny Rings pojkrum med hans transistor som även kunde spela dom här nya, så kallade kassettbanden, har jag för mig att det lät gudomligt. Fast det gjorde ju även Bye Bye Baby med Bay City Rollers, fast det var ju hursomhelst väldigt spännande att få reda på vilken låt som skulle bli veckans Smash Hit.

Jag minns också den sommaren när vi hade ett sådant där modernt kassettband med två Ramoneslåtar inspelade. Den ena var Sheena Is A Punkrocker och den andra var I Remember You. Jag tror man spelade bandet på mindre än fem minuter sen fick man spola tillbaka, fast Palle var lite snål på batterierna så oftast fick man ta en penna och snurra tillbaka kassetten manuellt. Tuffa var vi i alla fall.

Fast inte lika tuffa som killarna på bilden för det kan man inte vara om man har ett bar röda badbrallor i lycra med blåvita revärer.

Ja det vet inte Cobran men ett par saker kan man vara helt säker på. En av de säkraste sakerna är att ett ”hårdrockband” kommer att vara med i melodifestivalen. Gissningsvis kommer någon i bandet även ha ett käckt namn typ Vesslan eller Styx. Detta är inget ovanligt och sker i princip varje år ända sedan hårdrockaren E-Type var med. För det kan vi väl vara överens om att E-Type är Sveriges Lemmy?

En annan sak som jag är hyggligt säker på är att Magnus Hedman kommer att åka fast för någonting. Han har redan åkt för horbockeri och knark så den stora frågan är vad han ska prova härnäst. Människohandel kanske? Hedman har ju alltid hävdat att han är en affärsman så det borde vara ett möjligt mål.

Det ryska vädret, som vi läst om så mycket i vinter. Det vill säga att det är under tio minusgrader, kommer det säkert att stå om när vintern knackar på dörren.  Det senaste angående den ryska superkylan är att norska SMHI påstår att det ska bli vår nu. Jag visste någonstans att jag var en vinnare förra helgen, när alla grannarna stod på taket och skottade som galningar, och jag satt inne och kollade på fotbollen med en kall bajer.

 

 

Aftonpressen kommer även nästa år vara tändvätska för Cobran och hans skrivande. Vill ni ha en blogg skriven så sätt in elva kronor på mitt konto så lovar jag att använda dom till att köpa Aftonbladet eller Expressen (kanske i några fall en burk Sofiero) så att jag kan elda upp mig lite. Det fanns en tid då jag dagligen köpte dessa tidningar men nu så är båda så förbannat imbecilla att man bara blir irriterad. Vart tog mer distingerade tidningar som En Ding Ding Värld vägen egentligen? Nedan så ser ni ett exemplar med min favoritartikel alla kategorier. "Otroligt. Här lever E.T"

 

 

Zlatan kommer givetvis att vara i tidningen även detta år det är jag hur säker som helst på och jag undrar vad Farbror Lennart tänker där han sitter nere i Höllviken och myser i sin villa. Farbror Lennart och jag (och även några till) såg på EM-matchen mot Holland tillsammans, och han hade tidigare på dagen varit lite upprörd över att det bara skrevs om den där fotbollsmatchen, för det pågick faktiskt en väldigt fin golfturnering i Skåne samtidigt. När Zlatan missade straffen så hoppade han upp ur soffan och skrek triumferande: ”Imorgon kommer ingen jävel komma ihåg den där blatten.” Jag kan bara säga som så käre Lennart, att där hade du jävligt fel. Killen har ordet leveranskontroll skrivet i pannan och han blir bara vassare och roligare för varje år, för Zlatan är en kul kille med sofistikerad humor.

Okej det ska medges att nu gick jag i taket och skickade ett mail till centerpartiet. Jag hoppas på ett bra svar snarast. Detta kommer givetvis att publiceras om det är roligt vill säga. här är mitt brev i sin helhet. Jag tog bort det där om idiotskatt eftersom det skulle verka lite för otroligt. 

HEJ

Fan vad underbart att Stefan Hanna eller var det tvärtom, tagit ställning? Det spelar inte någon roll om det är en man eller kvinna. Vi är ju alla människor en del är bara lite mer, om man så säger. Positivt att ni tar ställning. De feta kostar oss massor med pengar och de borde betala för det också. Fett mycket tycker jag. Jag tycker personligen att det är jättejobbigt (jag är smal och går på yoga två gånger i veckan) att sitta bredvid en fet person på bussen. Jag har betalt för att åka med detta färdmedel, och då vill man ju ha valuta för pengarna, dessutom, om väldigt många feta personer är med på bussen så är det dåligt för miljön då bussen väger tyngre.

Vad tycker ni är rimligt för en, ska vi kalla den fettoskatt? Det är en jättebra idé och den skulle kunna göra det väldigt mycket enklare för oss som väljer att ta hand om vår kropp. För oss emellan är det inte lite äckligt med alla dessa fläskberg som dallrar omkring på stan?

Med hopp om svar

Underbart  att en rejäl idiot ger sig till känna i Centerpartiet igen. Nu behöver inte Maud känna sig ensam. Stefan Hanna har nämligen slagit till. Från en säkerligen välbehövlig semester i Thailand så bloggar han om hur svettigt det är. Framför allt så bloggar han om att feta personer borde betala mer för det de ställer till med. De är feta och jobbiga och svettas. De borde alltså betala mer för de kostar samhället mer. Okej Stefan jag håller med. Den där tanken är inte så ny och inte så udda heller. Det är synd om dig eftersom så många blev förbannade på dig efter ditt inlägg. Du hade ju rätt. Visst är det rimligt att feta personer som upptar två flygplans säten betalar dubbelt. Eller att de får betala sina hjärt och kärl operationer själva. Det kan man tycka, och det är väl något som ligger i linje med vad svenska folket också vill. Vi det svenska folket vill ju ha det så annars så hade vi ju inte röstat fram Alliansen till att regera igen. Fetton ska betala det håller jag med om.

Vad Stefan Hanna, en man med två förnamn, varav det ena ett kvinnligt, inte har lagt in i sin beräkning är väl att då borde det väl var samma regler över hela linjen. Då ställer sig Cobran en fråga. Vilka ställer till med mest oreda som  kostar samhället pengar? Jo idioterna. Hitler en klockren galenpanna som tog, inte bara sex miljoner judars liv, utan även skapade ett världskrig som tog bortemot 25 miljoner liv. Usam Bin Laden. Pol Pot. Vad har inte dom kostat oss. Rimligtvis så borde alltså idioter också beskattas/bestraffas/besudlas hårdare i vårt samhälle. Är vi överens Hanna? Är vi överens Stefan? Du är inte Hitler eller Pol Pot eller en Usama men du är en idiot och du kostar samhället pengar och du borde beskattas rejält jävla hårt och betala för din dumhet. Ja du är inte ensam i ditt parit att få denna beskattning men du måste också förstå varför du får den.

 

Här måste vi normala personer ägna tid, som vi kunde använda åt att sova, arbeta, umgås med våra barn/ nära och kära, fäder och mödrar, politiska flyktingar eller ideell verksamhet i föreningslivet, för att bekämpa dig och dina kompisar i centerpartiet och era fascistoida åsikter. Vad fan kostar inte det samhället?

 

 

Vad som är mest intressant är egentligen den här inställningen, för Mannen Med Två Förnamn drar även upp ”de äldre” för de kostar också mer än vältrimmade 25 åringar. Cobran är inte förvånad vi har ju accepterat att Führer Björklund vill ha en skola som föder fram nobelpristagare. Vi har ju accepterat att man betalar barnflickor svart och inte pröjsar TV licensen. Städhjälpen ska komma från Litauen och bo källaren. Och vi har ett främlingsfientligt parti i riksdagen för första gången sedan Furugårdarna var i farten.

 

Är det ingen som vaknar någon gång? Vi är ju på väg rakt in i en fasciststat. Inte olik den som redan är på gång i Italien, mer lik den som Mussolini skapade. Vad är det för fel på oss vanliga människor som inte reagerar. Varför blir vi inte arga eller framför allt rädda. Den där liraren borde ju börja betala sin idiotskatt omgående.

 

 

 

Cobran säger så här till er som blev skraja. Var aldrig rädd för en snubbe med två förnamn.

Det här skulle ha suttit på den här sidan för en vecka sedan men Cobran tog sig ledigt från skrivandet ett tag på grund av husförsäljning och en irriterande influensa. Den här bloggen ska egentligen inte handla om Cobrans själsliv eller missöden men ibland måste man göra sig av med lite skit.

 

 

 

 

Året inleddes på Södertuna Slott där vi firade min flickväns morsas 70 årsdag. Jättetrevligt och mysigt men det kostade fyra lakan för en övernattning.

Köpte ett par långfärdsskridskor för första gången i mitt liv så jag och min flickvän kunde åka tillsammans på de fina isarna på Albysjön. Tre lakan för en åkning på hela vintern. Fast det ska tilläggas att grillorna är jättefina och jag kan säkert få en femhundring för dom på Blocket.

Hon dumpade mig via telefon några dagar senare. Bra Massage I Bromma, my ass. Ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

 

Fick en tid för en knäoperation med kort varsel. Vilket var oerhört positivt. Alltså operationen gick ut på att såga av mitt smalben och vrida på det några grader så att mitt knä kunde vila på den yttre menisken. Operationen gick jäkligt bra och jag pratade hela tiden under denna medan bandsågen gick. Hade väl rätt dålig koll på vad jag givit mig in på, men insåg snart att jag inte kunde röra mig och hade vad en del personer kallar fantomsmärtor. Satt i soffan i sex veckor och spelade Farmville och tuggade Oxycontin.  Vid påsk tog jag min första riktiga dusch utan att först linda in mig i plast på sju veckor. En härlig känsla. Tog även mitt första bad vid den tiden. Tyvärr så tog det mig nästa en halvtimme att ta mig ur badkaret eftersom det går enklare att kliva i än att kliva ur. Något jag inte riktigt tänkt på när jag klev i, blev smått orolig att jag skulle få spendera resten av helgen i badkaret, men det löste sig till slut. Fast ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

 

 

Hade hemtjänst, som en gammal gubbe. De kom och städade och levererade mat (nåja) från skolbespisningen inget bra för självkänslan direkt. Då jag inte kunde bära någonting, så var det ändå det enda sättet att få i sig föda. Hittade på ett system att få i mig koffein i alla fall. Jag kokade en termos som jag la i en ryggsäck som jag satte på ryggen och tog med mig in till soffan.

 

 

Fick audiens hos min före detta flickvän. Jag ville ha tillbaka min dörrnyckel som jag lånat henne vid ett tillfälle. Jag trodde att jag skulle få tillbaka den, men hon trodde att jag ville att hon skulle ha nyckel hem till mig. Tyckte det var pinsamt att be att få tillbaka den. Nu var jag i behov av den så jag var tvungen att kontakta henne om det.  ”Det blir svårt för mig för jag är ju sällan i dom krokarna.” svarade hon. Ja och jag är ju gipsad och går på lugnande så det är klart att jag kan åka och hämta den hos dig, men du kanske kan förflytta dig till Gullmarsplan. Jag fick till ett möte vid Gullmars. Om man har arbetat med lagarbete och med ledningsgrupper och annat så får man ibland gå kurser i hur dessa ska skötas, och oftast så ska man ha en feedback vid mötets slut där alla ärligt ska kunna säga att det var ett bra möte. Ibland så fyller man till och med i ett formulär så att man kan ta med sig det till nästa gång. Okej jag fick inte något formulär att fylla i men det här mötet var inget bra. Det kan jag säga bara så där. Det inleddes med att hon berättade om sina nya fina glasögon. Därefter så pratade hon om sig själv i ungefär en timme. Efter det så blev hon sur för att jag inte var tillräckligt entusiastisk till hur mycket hon uppnått som person den senaste tiden eller något i den stilen. Det verkade som om de tabletter som hon måste ha gått på inte fungerade riktigt. Tänkte på den där Lorrysketchen där Susanne Reuter sitter och berättar hur jobbigt hon har det medan Ulla Skog sitter mitt emot henne med ansiktet sönderslaget och vill prata om hustrumisshandel. Det här var en person som flera gånger sa ”att hon älskade samtalet” och hur viktigt det var. Hade hon sagt monologen så hade jag förstått, men varför gnälla för jag fick ju nyckeln, men ingen ska påstå att 2010 började bra för Cobran. Det som var värst var ju att jag inte ville att hon skulle gå.

Åkte till Mallorca på semester. Sol, värme och lite kul skulle göra benet klart bättre. Det regnade som fan när vi kom. Vi hade inget varmvatten på rummet de första fyra dagarna och det var för kallt att bada i poolen. Höjdpunkten var nog när jag skällde ut den stackars hotellreceptionisten i 20 minuter så det hördes upp till tredje våningen. Ingen bra dag för Cobran men vi hade inte duschat på tre dagar och hon tog oss till ett mögligt hotell med lika mycket kallvatten för att duscha så det är klart man dampade. Två man låg på rummet och knaprade smärtstillande och spelade gamla sextiotalslåtar med Siv Malmqvist. Positivt var att man kunde spela hur högt man ville för det var bara vi och två andra som bodde på hotellet. Har för mig att jag utförde någon form av långdistans dans med två tjejer på hotellet mitt emot. Har för mig att jag behöll kläderna på, men ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

 

I början på maj så började jag träna cykling det gick hur bra som helst. Min son höll i cykeln medan jag hoppade upp och sen så körde vi. Sen så fick han fånga den när jag skulle gå av, vilket var rätt svårt, men jag har en lyktstolpe utanför mitt hus som jag kunde greppa och få stopp på cykeln. Tränade som en galning, uppemot fyra timmar om dagen. Det visade sig vara helt fel och jag blev jävligt dålig av det. Så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

Började inse att det var värdelöst att ha hus om man är invalid eftersom det tog ungefär två timmar att klippa gräset på baksidan. Någonstans vid den här tiden så försvann även två av mina tangenter på min dator. Jag skulle streama lite TV serier efter en våt kväll på stan och vaknade med datorn i sängen men utan två tangenter. Det var även spår av varma mackor på tangentbordet. Tog mig en evighet att får ren den. Så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

Min cykel blev stulen. Hade ju bara fattats annat. Hade precis hämtat den från TCM, nyservad och fin. Nya drev, ny dator, nya bromsar den spann som en smord puma när jag körde hem den. Tre dagar senare så hörde jag ett konstigt knäpp mitt i natten men jag trodde det var en fågel så jag orkade inte gå upp. Det var ljudet av en bultsax som lösgjorde min stålhäst från komposten på min framsida. Fan jag hade precis lagt ut tre tusen spänn på den och så blir den stulen. Alltså jag glömde den i fyllan och villan nere vid slottet på midsommar afton utan att någon tog den. Sedan tog det mig nästan tre månader att få ut min nya. Så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

 

Fotbolls VM kom till oss och det var ju faktiskt jäkligt bra. Jag tippade Holland som vinnare. Fast jag ska medge att jag hade jävligt kul under den här tiden. Det var jäkligt fint att åka in till Big Ben och kolla matcherna. Vid ett tillfälle så åt jag till och med dagens där vid elva tiden och var kvar till det stängde. Träffade en ung japan som var i Sverige och studerade möbeldesign därför att han var så imponerad Bruno Mattsson. Underligt hur man kan möta trevliga personer i den här staden. Såg finalen hemma i soffan med Tyresös egen Karlsson på taket. Då matchen var över så skulle vi gå ut och sätta oss på altanen och jag trampade på en flugsmälla och alla som vet hur plast som ligger på ett trägolv fungerar vet hur halt det är. Jag lättade från marken och landade på ryggen. Glaset jag hade i handen gick i tusen bitar. Min första tanke var att benet gått av igen, min andra var att jag hade 300 glasbitar i ryggen. Karlsson på Taket frågade mig hur det hade gått. ”Jag tror det gick bra, blev nog mest rädd.” svarade jag. ”Ja ja men du hade väl ingen sprit i glaset va?” Kan ha varit den mest omsorgsfulla kommentaren i år. För att klargöra det hela så var det ett tomt glas, något som jag hoppas ska lugna alla. Karlsson gick hem halv fem på morgonen och vi kollade termometern någon gång vid tretiden och den visade 24 grader. Så det ska faktiskt läggas i positivitetspåsen att man inte behövde frysa den här sommaren. Dessutom så lovade Karlsson att han skulle döpa sin byggfirma efter VM kungen, det vill säga Wesley Sneijder eller Diego Forlan, tror inte det har skett heller så inte kan man säga att 2010 var ett bra år.

 

 

Var på Utö med Lakanet och såg Björn Ulveaus i levande livet. Han är ju fan legend, alltså inte som Uffe Johnsson, men ändå coolt att se en kändis. Vi åt en räkmacka som var gigantisk, åtminstone ansåg vi det i vårt onyktra tillstånd. Sen sjöng Lakanet karaoke halva kvällen och jag insåg att det funkar dåligt att ragga tjejer med krycka. Jag kommer ju ihåg från mitt barndoms Farsta att den coolaste haschpundaren hade kryckor och blankslitna träskor, när ska det bli inne igen? Ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

Ringde mitt ex och undrade om jag kunde få tillbaka mina prylar jag hade hos henne. Det vill säga jag ringde henne i två veckor utan att hon svarade. Jag hade det som rutin. Varje dag klockan elva så ringde jag och undrade lite vänligt om hon kunde ringa upp. Hon gjorde det efter två veckor. Hon skrek i luren av någon anledning. Jag har aldrig påstått att jag förstår mig på kvinnor men det här var smått komiskt. Har lite svårt att förstå varför hon var förbannad på mig men jag frågade faktiskt inte varför, utan bad bara om att få tillbaka mina kläder. Som den mogna 46 åriga kvinna hon är så sa hon: ”Jag ställer ut det i trappen så kan du hämta grejerna när du vill.” Ska medge att det var en jävligt jobbig tripp att kliva upp i hennes hus igen. Om man ska vara lite allvarlig så hade hon nog sårat mig mer än någon annan person någonsin har gjort och jag var smått illamående där jag tråcklade mig uppför trappen med mina kryckor. Hängde hennes julklappar på dörren och lämnade Ryggåsgatan för gott, ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

Åkte till Italien med min brorsa. Vi har aldrig haft så där jättetight kontakt men vi är ju brorsor i alla fall. Kött och blod ni vet men i år så umgicks vi faktiskt rätt mycket och vi hade en jävligt cool semester. Dessvärre så var man ju inte värsta festprissen direkt. Det där jävla benet hängde inte med något vidare så jag tror att jag var i säng före midnatt varje kväll. Men det var en bra semester det ska medges. Att få se Positano var magiskt. Pompeji, Vesuvio och sen så stötte ju hon som ägde hotellet på mig vilket var skönt eftersom ingen egentligen stött på mig sedan februari. Låt vara att hon var sjutti och några år till men man får ta med sig de små positiva sakerna.

Slängde den sista kryckan i slutet på augusti och började arbeta halvtid. Det faktum att ingen av mina chefer hade hört av sig under min sjukskrivningstid var ju lite illavarslande. Jo förresten en av dom ringde och undrade hur jag mådde. Fast det samtalet hade ju föregåtts av att en person som jag arbetat med rehabilitering tillsammans med ringde och mer eller mindre grät i telefon för att han betett sig som ett arsel emot henne, så jag fattade att det inte riktigt var mig som han ville prata med utan mer få ryggen fri eftersom han skulle fortsätta rehaben på den personen. Kan väl säga som så att det hade varit trevligt om någon hade orkat ta sig tid och hälsat på eller åtminstone ringt. Att jag sedan förlorade mitt arbetsledarjobb var inte överraskande. Jobbet, hedern och 3500 i månaden i lön togs utan att man ens hade ett samtal med mig, så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

 

 

Fick besök av Wilko, ja inte popgruppen utan Paul Wilkinsson, min Crewe Alexandra själsfrände från England. Han och hans familj spenderade ett par dagar i Krusboda. Oerhört kul, tillika påfrestande, att ha fyra rätt okända personer boendes i sitt hem. Dessutom så blev jag jäkligt trött i skallen av att blanda engelska och svenska så till slut pratade jag svenska med Gus och Orla och engelska med Rasmus. Dessutom så var jag rätt låg under den här perioden på grund av att min träning inte gick som den skulle. Fast det var tre grymt coola dagar. Deras idé var att de ville se vad vi gjorde i förorterna på helgerna vilket gjorde det hela enklare för mig. De hade ju redan varit i Sverige fyra, fem dagar så de hade sett det mesta. Gus ville hemskt gärna komma hit när det var vinter. Eller som han uttryckte det ”Real winter”. Hans föräldrar ryggade åt denna hemska idé.

 

 

 

 

Åkte till Ungern med min son vilket var jävligt ballt. Vi badade i källorna, vi käkade gulasch och hör och häpnad Cobran drack en halv flaska vin på hela resan. Drack även EN Ungersk öl. Låt vara att resan bara var tre dagar men min son fick lite aha upplevelser. Han började undra om vad det kalla kriget var och vilken farsa går inte igång på det. Det var ju så här i efterhand en rätt spännande tid, och jäkligt hemsk. Något som dagens småungar har lite kunskap om.

Några dagar senare så åkte Cobran till England med en för honom, fullständigt okänd besättning. Spännande och vansinnigt kul, för första gången fick han se vuxna människor shoppa som kvinnfolk, istället för att dricka öl. Visst det dracks en del öl också. Cobran fick även se en dalmas i bandykeps mitt i Soho, en makalös upplevelse. På denna resa fick han även stifta bekantskap med en person som på ren jäkelskap spelade Eric Clapton dygnet runt. Så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

 

Cobran avslutade året med att dra på sig influensan och låg i feberfrossa på nyårsafton och till dags dato. Fast det kanske inte var annat att räkna med. En av mina favoritböcker heter My Favourite Year och är en novellsamling sammanställd av Nick Hornby. Den handlar givetvis om fotboll, och alla skribenterna fick skriva om sitt bästa år med sin klubb. Om han någonsin sammanställer en bok om det sämsta året så ska jag kräva att få vara med för ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.

 

 

 

Det finns många personer som ställt upp för mig och jag tror att ni vet vilka ni är. Ni är för alltid i min lever eller hjärta. Eller både och för den delen. Det blir inget smörande här i Cobrans tempel.

 

 

 

Men ifall man har lite humor så är det här året jävligt komiskt faktiskt. För lite drygt än ett år sedan så hade hygglig lön och ett tillfredställande jobb, ett fint hus i förorten och hade ordnat upp det med mitt ex. Havet låg så att säga blankt. Jag var en förälskad, lycklig man som precis skulle lära mig åka skridskor. Ja skridskorna står kvar i tamburen och inget är väl omöjligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla stora skribenter har ju en årskrönika och det kommer även Cobran att ha så fort han känner sig piggare. Cobran har nämligen fått influensa vilket inte är att leka med. Huruvida det är fågel eller svin vet vi inte i nuläget.