Ljust & Fräscht & Lite Annat
Var på Berns och fick en förandstitt på Schyffert & Lindströms nya krogshow. Någon hade sagt att den var sådär, jag kan hålla med. Sådär jävla skitkul skulle man kunna säga. Det blir inte mycket roligare enligt min mening. Det är fint när de läser inredningstidningar som dikter. Deras roller, Lindström som den analytiske, lugne kunnige problemlösaren och Schyffert som extremisten, den galne lite barnslige. De sätter huvudet på spiken när de säger att vi inte kan förändra våra liva bara genom att spika upp orden leva i aluminium i köket och att köpa en ny flott lägenhet inte förändrar något heller. För du måste ju följa med och bo i den. När man nagelfar uttrycket ”bor själv” som om att man kanske ibland hyr in någon som gör det åt en för att man har så mycket annat att göra så sätter man huvudet på spiken. Är vi aldrig nöjda?
Peter Grönwall son till Benny Andersson var också på plats det såg jag. Eller rättare sagt så såg mitt sällskap det. Jag gjorde honom uppmärksam på att hur riktigt ”1974” som ”bonnläppen med skinnvästens”, polisonger var och Karlsson på Taket satte tummarna i snickarbyxorna och sa att han är rätt lik den där Peter Grönberg, ganska snart så dök den där bruden med peruk upp vid hans sida och då förstod vi att vi hade sätt en kändis. Eller två för den delen för hon är ju också känd.
På hemvägen så reflekterade vi över att showen var exakt det som vi satt och gnällde om på tunnelbanan dit och att det nog var bäst att hålla tyst om det.
