King Cobra

Det är numret på kanske den bästa pjäs jag sett på år och dag. En 40 minuter lång monolog som var helt otrolig. Den går på olika ställen hela sommaren. Missa den inte för den är både viktig och bra.


Det kan även vara så att den bästa discolåten som gjorts det här året är Dexys I´ll Allways Love You, Hela skivan är så grymt bra som bara ett comebackande band som verkligen vill ha en ny hit kan göra den.

Det konstaterade redan Blå Tåget, om jag inte minns fel och när jag slår upp tidningen så rasar världen totalt. Tidningen slås upp vid ett tiden på dagen efter ett samtal till DN-skrapan där de förklarar (de läser meddelandet från Pressens Morgontjänst) att budet slängde tidningarna i trapphuset eftersom lampan var trasig. Nu var det förvisso sant, men det är ändå rätt ljust så det borde inte vara några problem att läsa vad som står på dörrarna. Att ange det skälet får mig att tänka och hoppas att han inte jobbar kvar till hösten då det även är mörkt ute, då lägger han de kanske vid busshållplatsen, för där är det ju oftast ljust. Kanske är han amerikan och gör som de gör i filmerna kastar tidningen på gräset, men det gäller ju bara i villaområden, ifall man delar in the Hood så får man allt lägga ned grejerna i lådan. Är det så att han är mörkrädd så kanske tidningsbud är fel karriärväg och han kanske kunde sadla om till brevbärare i så fall. Hell dig käre tidningsbud, imorgon så kommer de att säga till dig att en grinig gubbe ringt och klagat på ditt hantverk, han kommer att kalla mig gubbjäveln på ettan.

Vill inte bli en sån där som fotograferar min mat och lägger på ansiktsboken, så jag lägger lite text här istället.Var på köttboden och köpten en clubstek till middag. Makalöst gott med bara en sallad med lite hemmaodlade örter och tomater. När jag skulle göra vitlökssmöret så for fan i mig ska ni veta. Bredvid smöret så låg en saftig bit parmesanost och då tänkte jag lite galet som jag gör ibland att nu sjutton, så jag hade i det i vitlökssmöret. Blev väldigt got kan jag minsann meddela. Nu har ni läst så här långt, börja om och läs det som Astrid Lindgrens röst i Barnen i Bullerbyn (the Kids from Noisy Village som den heter på engelska). Har ingen bild på skiten men det var i alla fall gott som fan.

Han är väldigt sympatisk. Låter lite jovialisk och jag tror att han är Göteborgare, men definitvit från Västergötland. Sedan lagar han lite mat. Går på New Yorks gator i sin rock. Lagar lite mer mat. Kollar på en marknad om de har kronärtskocka. Och självklart, det har ni redan kopplat ihop, är det reklam för skithuspapper. Jag fattar den liksom inte. Vad är kopplingen?

 

I min förra krönika så ondgjorde jag mig över finanshajar som tar över fotbollslag och gör dem till sina personliga leksaker, något som fortsätter allt mer inom fotbollen. När spricker bubblan? Hur många klubbar kan leva på att rika shejker, stora konsortier som köper upp dem och låter klubben betala notan i form av lån och så vidare. I fotbollen är det inte något underligt att man har skulder på sex miljarder så länge den dagliga ruljansen fungerar. I ett vanligt företag så skulle man fått slå igen för länge sedan.

 

Doncaster Rovers föddes redan 1879 och blev professionella sex år senare, därefter så spenderade man cirka 110 år i de lägre regionerna av den engelska ligan utan att någon direkt höjde ögonbrynet. Ska vi vara ärliga så höjdes väl ett och annat ögonbryn och en och annan tidig 1900-tals mustasch rynkades då de under 40 år åkte ut och in i Football League, men 1923 så stabiliserade man sig som en klubb i dåvarande Norra Tredje Divisionen när man ersatte Stalybridge Celtic. Strax innan hade man flyttat sina bopålar till sin nya hemmaarena Belle Vue, som skulle vara the Rovers hemmaplan i 84 år.

I början på 90 talet så fann man sin räddare i nöden en affärsman vid namn Ken Richardson som tog över klubben som var i stort behov av pengar. Richardson som senare, av polisen beskrevs som en person skulle ha pirrat en två åring för att plocka upp en 2 pencare, hade kunnat bli klubbens död. Hans stora intresse var att bygga en ny arena, men blev nekad det av staden och tog då till den drastiska åtgärden att bränna ner arenan för att få ut försäkringspengarna och sedan sälja marken till någon som skulle kunna bygga en galleria eller liknande. Richardson fick fyra års fängelse och klubben rasade slutligen ur ligasystemet. De befann sig nu i ungefär samma situation som Darlington gjorde men klubben hade tur och fann en ny ägare som investerade i klubben, istället för att investera för att enbart profitera själv och vändningen kom 2003 då man via play off tog sig tillbaka till Division 4. Med en ny toppmodern stadium som tog 15000 åskådare fann man den bästa eran i klubbens historia då man redan första säsongen i fyran blev promoverade.

2008 tog man sig ytterligare ett steg upp i ligasystemet då man på Wembley slog Leeds United inför 75  000 åskådare. Visserligen så åkte man ur Championship i våras och får spela i League 1 nästa år,  men man har inte några större ekonomiska problem och man har en hemmaplan och jag tror att man är rätt nöjd i den delen av den brittaniska riket.

Lite skillnad på Doncaster och Darlingtong med andra ord. Fast det är ju förvånansvärt  lite som skiljer i sådana här situationer.

Det kan gå åt helvete när man låter lokla finansschakaler leda en klubb. Det här har ingenting med Tyresö FF att göra vill jag förtydliga, Hasse som har köpt  de felsta spelarna till TFF och även lite prostituerade har ju inget med Tyresö FF att göra. Det faktum att han fortfarande är med på styrelsömötena gör inte att hans horköpande har medtyresö FF att göra. Darlington FC har haft det betydligt jobbigare med sin ägare. Vid slutet av förra seklet så skulle den stenrike affärsmannen George Reynolds köpa en bil till sin dotter, men kom hem med en fotbollsklubb istället. Reynolds, född i Sunderlands slum och tidigare dömd både för stöld och kassaskåpssprängning, hade vid det här laget en förmögenhet som placerade honom bland de hundra rikaste personerna i England. Reynolds var fast besluten om att Darlington skulle spela i Premier League inom tio år och byggde därför en arena för 25 000 åskådare och övergav Feethams, klubbens hem sedan 1883. Han döpte den till Reynolds Arena, efter sitt efternamn. Dessvärre så hamnade klubben redan efter fyra år under tvångsförvaltning och Reynolds tvingades bort från ägarskapet och in i fängelset, för skattebrott. Under sin tid som ägare så lyckades han i alla fall med att bannlysa den tonåriga utgivaren av fanzinet Where Have The Money Gone från arenan, tvingat tilbaka sign-on-bosnuar från spelare (när de skulle flytta vidare) och en hel del annat som gjorde honom impopulär.

Dagens produkt är inte så mycket en pryl men eftersom den såldes för ett höt pris så ska den anses som en produkt. Jag har inte någon uppfattning om det är en bra produkt den är helt enkelt med för namnets skull.