King Cobra

Måndagslunchen inmundigades på Kouzina i strykjörnshuset. Bra skit som man säger så. Fic in en panerad fisk som inte hade ett lika tjockt täcke av ströbröd som en fiskpinne och inte heller körd i fritösen. Det brukar betyda att den inte är färdigköpt från storkök. Dessutom så var inte fisken stekt in absurdum. Den var fortfarande fräsch och inte det minsta torr. Annars så är det något man brukar få lära sig på lunchrestaurangskolan, att alla som äter lunch vill ha fisken stekt ordentligt så att man utan problem kan stoppa den i bröstfickan. Mucket bra. Fyra glada cobror till det stället.

I Dagens Nyheter kan vi idag läsa om Leif GW Perssons figur Evert Bäckström och vad som händer ar berört det tidigare men nu är det lite klarare vad som gäller. Hollywood har köpt rättigheterna till ett par böcker av GW där Evert har den mer framträdande rollen, bland annat Den Som Dödar Draken och L Som i Lindamordet. GW är själv inblandad i arbetet med manus och rolltillsättningar och man planerar alltså 22 avsnitt. ”Ifall det blir som planerat så innebär det att min ekonomi ökar från en omsättning på några tiotals miljoner om året till några hundratals miljoner . Då kan Henning Mankell och alla de andra gå i armkrok och slänga sig i väggen.” Säger den alltid så ödmjuke författaren.

 

Även svensk TV håller på med en inspelning av en trilogi av GW böcker där Bäckström ska spelas av Claes Malmberg, den jovialiske Göteborgaren som gärna berättar om hur mycket roligare och goare saker och ting är i Västsverige. Bra val ändå av skådespelare, men då måste han ta bort sin dialekt för att få in den rätta Bäckströmkänslan. Alltså det går utmärkt att spela homofobiska, rasistiska, sexistiska och snåla poliser även om man är Göteborgare. Det blir nästan mer trovärdigt när man lägger in att inskränktheten kan bero på att personen kommer från en småstad, men då det gäller Bäckström så är han Stockholmare punkt slut. Jag hade nog tänkt mig Rolf Lassgård i ytterligare en roll som tjock snut, men valet av Malmberg är mycket bra. Kan endast toppas av att de valt Leif André, det hade varit det optimala valet. Malmberg är en lustig figur visst men André är ju både lustig och riktigt bra på att spela äckel. Han har dessutom en stor samling med hawaiiskjortor som han kunde tagit med. Synd där att jag inte fick den chansen att tillsätta den rollen. Nu får vi nöja oss med att se Claes Malmberg i hawaiiskjorta när han använder ord som ”korvryttare” och ”flatsmälla”.

 

I den amerikanska versionen av Bäckström så har ingen naturlig Evert utsetts ännu men GW´s personliga favorit är James Gandolfini, eller Tony Soprano för er som inte lägger namn på minnet. Det var ett överraskande och lite tillrättalagt val kan jag tycka, men det kanske inte är så himla tokigt trots allt. Det är dock inte bättre än mitt förstahandsval Timothy Spall. Han är fan i mej Bäckström. Lika rätt som  Göran Rangerstam skulle spela Sven Olof Littorin i den troligtvis kommande filmen om prostitutionshärvan i Riksdagshuset.

Jag blir så upphetsad av detta och fantiserar om hur scenen där Bäckis bryter sig in på sin arbetskamrats hotellrum för att kolla porr, för att sedan somna, ska se ut i verkligheten. Jag vill se James Gandolfini fråga en kvinna ”if she want´s to taste the Backstroomska salami?” Ifall det inte märks exakt nu så står jag upp och hoppar i soffan av förväntan.

 

 

Superkreativ och tänkte nästan lägga mig vid 10 på förmiddagen eftersom det kändes som att klockan var sex på kvällen, fast jag brukar ju inte gå och lägga mig klockan sex så…

 

 

Har haft glädjen att kolla igenom TV serien Hitlåtens Historia på SVT Play. Alla avsnitt är ju inte så där superintressanta men det är en otroligt ball idé. Fastnade först för Buffalo Stance avsnittet, Neneh Cherry måste vara Sveriges coolaste popstjärna. Jag har svårt att hitta någon annan som är så naturlig i en intervju. Intressant var det ju även att de plockat in hennes stylist som i 20 års tid sett till att hon har rätt kläder på sig. Ett annat väldigt intressant avsnitt var Don´t Stop Belivein´, visst en stabil låt men den australienska gruppen som på samma piano intro bestämt hävdade att ”ska man skriva en hit ska man använda dessa ackord”, och därefter spelade introt till nämnda sång och sjöng allt från Let It Be och Take on Me till Forever Young och Down Under. De hävdade bestämt att de kunde spela runt 200 låtar på de ackorden. Rätt tänkvärt.

 

 

Supporterföreningen Bajen Brudar har startats upp och det är ju en riktigt bra idé. Redan i bortamatchen mot Umeå så går historiens första tjejbuss till en bortamatch. Stort. Fast varför har de sitt party på O´Learys Östermalm? Visst förstår jag att de inte vill gå till det på Götgatan eftersom det är så himla kass men varför i närheten av stadion?

 

På tal om O´Learys på Götgatan så har jag varit där, men tänker inte återvända under åskådlig framtid. Det var snudd på absurt. Käket var det bästa. Min Caesarsallad innehöll visserligen bara isbergssallad, två stekta brödbitar och kyckling, med en dressing som var från Findus standardsortiment. Fryst kyklingfilé smakar ju i princip ingenting men om man vänder på det så kanske det var att föredra. Vi satt ungefär fem meter från baren men trots det korta avståndet så tog det mellan 30-60 minuter att transportera en öl därifrån till bordet. Den inledande Whiseky Sourn utan krossad is var inte direkt en höjdare så vi övergick till Staropramen, som man serverade i pintglas. Då vi påpekade detta så sa de att de inte hade några rena. Vi föreslog att man eventuellt kunde diska upp ett par, men det gick inte riktigt att genomföra. Alltså, tar man 72(!) kronor för en öl så borde man kanske kunna investera i några extra glas. Min vän Keegan provade ett nytt grepp då vi väntat väl länge på att få beställa. Han ringde från bordet till baren och undrade om han kunde beställa fyra öl. Det hjälpte inte så mycket, det kom visserligen en servitris men vi fick ändå vänta 25 minuter innan själva brygden nådde fram. Slutbeställningen gjorde jag vid baren direkt. ”Du kan gå och sätta dig jag kommer ut med ölen.” fick jag till svar. Det gjorde han förvisso, en halvtimme senare och då var vi redan påklädda och på väg ut genom dörren. Att vi dessutom tvingades att se på ishockey var smått absurt. De har i runda slängar 30 TV skärmar men kunde inte visa någon fotboll trots att alla utom en person i restaurangen ville se Sunderland – Arsenal.

Jag gillar Fredrik Strages krönikor i DN på fredagarna, dagens var väl sådär men slutklämmen är väldigt intressant. Alltså att det faktiskt skulle kunna ha existerat.

 

 

Klart som fan att ar helt min feta kropp gillar det dansanta Mofeta & Jerre och de helt rätt när i sin låt Bättre i Berlin. Det är klart bättre i Stockholm. Startade eftermiddagen med att lära sonen hur man gör en bra tonfisksmacka. Därefter så åkte jag och Broder Flinckenstein till Alexa på Götgatan. Om man bortser från att namnet låter som en flyttfirma så är det bra klass på den restaurangen. Det vill säga om man gillar kött.

 

Tog en tuff lunch på Nybrogatan 55 hos Bruno som har Stockholms bästa korvstånd.

 

På Wirstöms Pub blir man aldrig besviken, jag tror att de har 21 olika ölkranar. Makalöst.

Milan – Arsenal var även det hög underhållning eftersom jag inte är något större Arsenalfan. Trött på snack om att Arsenal är världens största fotbollsakademi och hur alla domare dömer bort dem så kändes det bra att se dem bli fullkomligt utmanövrerade av ett, som alla säger ålderstiget Milan, anfört av vad alla säger, en svensk som är över kullen. Två målpass och en kasse är bra gjort av en sådan gubbe. Enligt mina källor som jag inte kan avslöja här, så är Zlatan och Mourinho på väg till Chelsea.  Det skulle vara spännande. Framför allt att se Zlatan i en tuffare liga och hur han skulle fungera där. Han har storleken och en bländande teknik. Varför skulle han inte funka i England?

Fortsatte sedan till Strand eftersom deras klubb Jazz Är Farligt kändes rätt. Fantastiskt kul att se Lindström igen, det var länge sedan. MC Hummer var tyvärr inte där då hans dotter hade inflyttningsfest. Hade sett fram emot att se Crocodile Dundee igen, men att diskutera Jaltaavtalet med en CC Lindström i fin form är ju inte fy skam. Är bara lite orolig för hans brallor som hade gått sönder lite på kanten och att hans fotbollslår kunde bli förfrysta på vägen hem. Det är i alla fall skönt att lyssna på psykotisk jazz och dricka lite öl.

Thåström släppte sin nya skiva idag. Blir en höjdare att se honom på Cirkus nästa söndag.

 

Avslutar med en bild från forna tider. Möja 1995. Ronny och jag hade räknat fel på storleken på biffarna och det blev en meatfeast av guds nåde. 400 gram/person. Ska tydligen vara hälften. Lägg märke till stomatolleendena.

Man blir lite småsömnig av att:

Jag startar med en resumé av gårdagen. Ljungberg kört hårt i Japan, men nu så har han beslutat sig för att satsa på någon större europeisk klubb eftersom han upptäckt att Shimizu S-Pulse (älskar namnen på de Japanska lagen) inte tänker ställa upp i Champions League. Det hade jag kunat berätta för honom redan innan han flyttade till Asien och billigt dessutom. Nu får man se vilka klubbar som lägger upp rejält med deg, för enligt hans talesman så vill Kalsongmannen tydligen vinna lite titlar på ålderns höst. Det borde han ha tänkt på när han skrev på för Arsenal...

 

 

 

Sofia Arkelsten skickar ut ett beundrande twittermeddelande, ett s.k tweet, angående sin idol Carl Bildt. Calle har tydligen lagt in sitt anförande i riksdagen i en iPad som hon käckt kallar ”padda” medan bolsjeviken från det socialdemokratiska partiet har sitt på ett A4. Jag undrar om Jan Björklund är informerad om detta? I så fall ska man få använda en iPad i Riksdagen eller ska man lära sig att skriva ner sina saker med handen först. En annan sak jag lär mig är att ”padda” även är slang för dildo, och nu ser jag helt andra bilder i mitt sinne. Kul i alla fall att en riksdagsledamot använder samma retorik som en skolgårdsmobbare. Man måste ha de rätta prylarna annars så är man inte tillräkligt cool för att sitta med de balla i Riksdagen. Vilka är det egentligen som räknas som balla i riksdagen, förutom Arkelsten då? Fredde, Fille och Bille givetvis men sedan då? Det här borde någon gå på djupet med.

 

Var igår och såg på Järnladyn med Meryl Streep, alltså hon var med i filmen, hon var inte med mig på bion. Forellen som biograf lämnar en del övrigt att önska men fungerar faktiskt rätt bra. Dessutom så vill jag ju stödja lokalkulturen i Tyresö, eftersom det är ett ökenlandskap där endast Rednecks kunnat gro. Bra film men jag har så svårt att känna någonting positivt för Margret Thatcher utan tänker mer på singeln Between The Wars” med Billy Bragg som jag köpte för att stödja de strejkande gruvarbetarna. Känner man inget positivt eller negativt för henne i filmen så blir det ju på något sätt lite menlöst. Det räcker inte att Christina Axén Ohlin kan sitta i morgonsoffan och skryta om vilken hjältinna hon var, som räddade hela England från bankrutt, oemotsagd av Stig Malm. Det säger mer om i vilka tider vi lever att vi på något sätt känner lust att på något sätt hylla en person som Thatcher.

Har precis varit inne på SvD kontoret på Västra Järnvägsgatan och köpt biljetter till Avicii av en person som skulle åka skidor istället för att titta på en DJ. Var rätt säker på att jag skulle få pung ut med en tusenlapp åtminstone, men istället så ville hon bara ha det ordinarie priset. Ibland så blir man överraskad.

En annan underlighet är det oväntade intresse jag fick för ishockey då jag följde dokumentären Vägen Till Winter Classics. Mitt hockey intresse är ungefär lika med noll men på något sätt blev det intressant att följa Rangers och Flyers under sin väg till denna mäktiga tillställning. Svårt att släppa med blicken. Henke Lundqvist måste vara den snyggast klädde idrottaren på jorden med sina vita benskydd och den klassiska Rangerströjan. Trots detta så är det inte han som kommer upp ifall man googlar ”Henke L” utan en nordtysk från Högaborg som slutade idrotta för ett antal år sedan.

 

 

Ett underligt barnprogram är Pappas Pengar, av Sara och Erik Haag som handlar om överklass slyngeln Bröli, som bor med sin pappa på slottet Stjärnäs, men vill leva som en vanlig människa och låter pappa köpa honom en lägenhet i Brandbergen. Bra intrig, och intressanta förklaringar från pappan (Johan Ulvesson) om varför inte deras städerska vill bo i slott, och istället bor i en lite låda. ”Det tycker hon är mycket mysigare. Att stå i köket och steka pannkakor och lyssna på grannarna.” Jag ser fram emot fortsättningen.

 

 

 

Erik Haag ja, i final i På Spåret igen. Vore det inte på plats att köra ett På Spåret Måstarnas Mästare eller liknande. Då kunde ju Björn Hellberg få lite upprättelse och slippa sitta med i det där unkna På Spåret-liknande programmet i TV4. Hur tänkte man där? Vi gör ett liknande program men lite sämre.

 

 

Någon mer än jag som tyckte att det var tråkigt att Whitney Houston dog? Någon som tyckte att det var lite underligt att hennes föräldrar gick på Grammyutdelningen på kvällen? Någon som tyckte att det var osmakligt när de skulle be en gemensam bön för henne? Kunde de inte fått in henne på rehab medan hon levde istället?

Dagens citat får arbetsmarknadsminister Hillevi Engström stå för:”Jag kan också säga att under den allvarligaste krisen har sysselsättningsgraden minskar med 0,4%. Men jag tror få begriper hur många fler har fått jobb då?” Då hon kommenterade det faktum att regeringen å sin sida hävdar att sysselsättningsgraden har ökat medan SCB visar siffror att den istället minskat med nästan en halv procent. Så varför tror hon inte att det svenska folket skulle förstå procent? Har skolan blivit sämre? Vi är ju fortfarande några kvar som gått i kommunala flumskolor där man fick lära sig procenträkning på mellanstadiet. Vi skulle ha förstått. De som ännu inte har lärt sig procenträkning blir ju inte klokare av att tro att ifall sysselsättningen sjunker så har fler fått jobb. Är tanken att skolan i framtiden ska vara så dålig att man inte ska kunna genomskåda politikers lögner?

 

Det är lite som när Tyresömoderaten Mats Fält envist hävdade att man ökade valfriheten genom att ta bort de kommunala barndagvårdarna. Ett alternativ mindre är alltså liktydigt med större valfrihet, less is moore, you know.

 

Så var det då klart och för en gångs skulle så var det transferdramatiken betydligt mindre än vanligt. Funderade ett tag på vilken kraft som Bosmandomen egentligen haft på den här marknaden och visst finns det både för och nackdelar. Den naturliga fördelen att man inte kan sälja och köpa folk som arbetar på en arbetsplats som slavar (väldigt rika slavar i många fall) är ju given men det faktum att man måste sia och spekulera i om en spelare som har ett utgående kontrakt ska säljas är på många sätt spännande, kanske inte alltid så bra. Som vanligt när man snackar transfers så handlar hälften av ryktena om Carlos Tevez, mannen som måste säljas vartannat år så att det företag som äger honom tjänar pengar. Ingen vet var han är och ingen vet om han kommer tillbaka igen. Källorna säger att hans familj vantrivs i England och då undrar man ifall det var så himla smart att skriva på för ytterligare en engelsk klubb?

Crystal Palace gjorde två intressanta värvningar utanför ligasystemet Kwesi Appiah, frejdig forward från Margate i Isthmian League Premier (div. 7) där han gjort 22 mål på 24 matcher. 21 åringen får anses som mycket intressant, målet står ju i mitten även i the Championship, fast det troliga är väl att Appiah får växa till sig några säsonger. Den andra värvningen var Michael Chambers, 17 årig försvarare från Dulwich Hamlet i Isthmian League 1st Division. Chambers som även jagades av Manchester United, Arsenal, Tottenham Hot Spurs och en radda andra klubbar skrev på för två och ett halvt år. Lite underligt val men kanske klokt, det är ett litet lyft i kvalitet att gå från division åtta direkt till Premier League.

Crewe Alexandra fick tack och lov behålla båda sina ungdomsstjärnor, Nick Powell och Max Clayton trots ett stort intresse framför allt för Powell. Powell såg ett tag ut som om han var klar för Norwich City men tydligen så var inte stålarna de rätta. Dean Ashton gick ju via Norfolklaget innan han hamnade i West Ham så de har ju en god relation. En annan Crewestjärna som flyttade vidare var Nicky Maynard, mannen som är snabbare än en Ramonessingel, gick från Bristol City till West Ham United för cirka två miljoner pund. Vi får hoppas att han får vara skadefri en längre tid så han verkligen kan explodera i Hammers. Lite lustigt är att Svennis ville lägga upp SEX miljoner för honom tidigare under säsongen men det tyckte man var för lite. Maynard gjorde 46 mål för City på 131 matcher. Grattis Snickarn!

 

Frederic Veseli gick från Manchester Citys ungdomsakademi till Manchester United, vilket kan ses som anmärkningsvärt, men föga förvånande då City hellre köper färdiga spelare nuförtiden.

En rejäl överraskning var att Crawley Town sålde sin målspottare Matthew Tubbs för £800 000 till AFC Bournemouth. Tubbs som är 27 år har spelat större delen av sin karriär för Salisbury City (245 matcher- 107 mål) innan Crawley snappade upp honom inför förra säsongen. Succén var omedelbar och så sent som den nionde januari så avgjorde han FA Cupmatchen mot Bristol City då man helt oväntat vann på hemmaplan. Tubbs har gjort 49 mål på 64 matcher för the Red Devils och var en stor publikfavorit på Broadfield Stadium, och det var inget enkelt beslut att byta klubb, men att få spela för sitt favoritlag är ju alla spelares dröm. Tubbs har sedan barnsben varit en stor Bournemouthfan och har spelat där både som ungdomsspelare och under ett utlån från Salisbury 2008. Crawley får se affären som god då de endast la up £70 000 för honom. Klubben har istället fått in Sanchez Watt från Arsenal på lån.

 

 

 

Mannen med det snyggaste namnet i fotbollen just nu Sean St Ledger har gått från Preston North End till Leicester City för £1.2M. Danny Drinkwater som även han har ett snyggt namn har lämnat Manchester United för Leicester City för en hemlig summa pengar.

 

Sveriges kanske bästa spelare enligt honom själv, Bojan Djordic, har lämnat Blackpool för Royal Antwerpen i Belgien. Bojan har, trots sin givna stjärnstatus, endast spelat sex matcher sedan han lämnade Solna och Daily Mail påstod i en artikel nyligen att hans lön endast var £90 i veckan och resten var prestationsbaserat. Då kan det vara tufft att leva ifall man nu inte presterar så mycket. Bojan å sin sida hävdade att han tjänade £160 000 innan prestationsbonusen föll in. Svårt att avgöra vad som är sant.

 

 

En av de mer hjärteknipande transfers som gjorts är Jason Euells återkomst till Wimbledon efter elva år. Den 35 åriga forwarden som debuterade för Wimbledon som 18 åring har gått på ett fem veckor långt lån, till den klubb som reste sig som fågel fenix efter att MK Dons snodde den och flyttade den till Milton Keynes. Euell som nyligen blev blåst av en bedragare och är förklarad bankrutt måste komma i form för att ta en plats i Charlton Athletic och valde att få matchträning i sin hemmaklubb. En stor sak både för klubben och Jason Euell själv, nästan som om Uffe Johnsson skulle skriva på för Tyresö FF igen. Dessvärre så verkar det som om Euell skadade sig i debutmatchen.

Ulf Malmroos har gjort både Bröllops Fotografen och Den Bästa Sommaren, med nio års mellanrum. Huvudrollen spelas i den sistnämnde av den allvarlige Kjell Bergqvist och barnen av Anastasious Soulis och den numera DJ:ande socialisten Rebecca Scheja. I Bröllopsfotografen så spelas brudparet av samma par, Kjelle spelar farsa de nhär gången. Fast han är rätt allvarlig här med. Kul sammanträffande. Detaljer som man gillar.

Life goes on.  Long after the thrill, of living is gone

 

Den refrängen är hämtad ur Jack & Dianne av John Cougar, det här var innan han kallade sig vid sitt riktiga efternamn, Mellencamp. Han hette dessutom John Cougar Mellencamp ett tag så det där med coola namnbyten är det inte bara Prince som har sysslat med. Fast jag gillar ju Johnny Puma bäst faktiskt. Så när hörde du Puman på radion senast? Vore tacksam ifall någon som hört honom det här århundradet kan mejla mig. Oavsett svaren så hade John den grymmaste sidbenan i rockhistorien, som sedan kopierades av Jon Bon Jovi, fast utan Johns naturliga coolness. Det är ytterst få bilder som finns att finna på internet där han inte nästan ramlar ihop. Han är så sjukt avslappnad att han alltid hänger på något. Dessutom en av de ytterst få som verkligen ser bra ut i enbart sidenväst. Kan i och för sig bero på att han var rätt biffig.

Kan någon som är ekonomiskt kunnig och någorlunda nykter förklara för mig varför elpriset når rekordhöjder när vi får minus tio grader i det här landet? Ett gradantal som är rätt vanlig en svensk vinter. Borde inte priset vara exakt normalt när det är minus tio i februari? Finns det någon annan som har tänkt att priset möjligen kunde tänkas sjunka ifall det, som det har varit hittills i år, väldigt varmt för samma svenska vinter? Någonstans i mitt bakhuvud känns det som att de som för några år sedan jobbade på SJ och vinterplanerade där har fått anställning på elbolagen.

 

Kan någon annan nykter person förklara för mig varför bensinpriset inte sjunker då oljepriset går ner, men går upp exakt i samma sekund som någon oljeshejk säger att ”nu kanske vi ska höja priset lite”? En gång så förklarade någon från ett oljebolag att ”vi kunde inte se några förändringar på det sjunkande oljepriset förrän om ett halvår, det är ungefär den tiden det tar.” Låter ju helt logiskt för oljan ska rafinadereras, eller vad det nu heter och sånt innan den glunkar i en svensk bensinpump. Fast då borde det ju även ta ett halvår innan det går upp också. När Ulf Brunnberg i sitt Sommarprogram upprör sig över att bensinmacksinnehavaren måste sälja popcorn och salta fiskar så blir i alla fall jag rätt störd. Ett bra tips är att lyssna på Uffes program:

http://static.sr.se/Laddahem/Podradio/sommar_i_p1/2011/07/SR_sommar_i_p1_110715_9E47.mp3

Debatten om den klasshatsodlande bussresan till Solsidan var intressant i TV´s Debatt ikväll. Den påvisar återigen hur osunt det är med ett segregerat samhälle. Visst är det fel att gå ut och vilja att folk ska odla ett hat oavsett vilket, men de som skjuter in sig på de exakta orden missar ju målet. De som anordnade det hela ville ha debatt och det fick de med besked. Idén är ju faktiskt kul och det är sådana tilltag som faktiskt har saknats från en rätt slak vänster i det här landet. Det var länge sedan som uttryck som Rocka Röven Av Högern, synts i tryck och verkligen betytt något. Det är faktiskt rätt bra att se hur de rikaste bor, likaväl som det är att se hur samhällets fattigaste lever. Den liberale debattören, Fredrik Segerstad som var med i programmet, gjorde sig till en riktig pajas då han hävdade att det var för lite skillnader och med sitt ihärdiga avbrytande av andra, vilket han inte var ensam om. Det blev alltså en rejält saftig klassdebatt. Mycket upplyftande.

 

Mindre upplyftande var att Ilmar Reepalu, Beatrice Ask och alla inbjudna politiker med något ansvar i frågan inte vågade ställa upp i TV och debattera det Malmöitiska problemet. Jag tycker faktiskt att det var fullkomligt respektlöst. Jag vet att de ”hade annat för sig” men de ville inte säga vad. Bea kanske skulle på fest? Ilmar kanske skulle vaxa ”staschen”?  Ynkligt. Börje Sjöholm kom som vanligt i sin polisuniform. Den mannen har en ryggrad av stål.

Vi kan inte ha ett inofficiellt inbördeskrig i Sveriges tredje största stad och det är inget man enbart löser med att rösta på Gösta och sätta en snut i varje knut. Det är betydligt större insatser som behövs för att lösa de knutarna och kanske ett arbete för att skapa en meningsfull framtid för de som växer upp där kan vara en idé? Att återigen skärpa straffen är ingen vettig väg att gå. Visst ska vissa element som lever och vistas i de här områdena sitta bakom lås och bom men man ska även komma ihåg att de kanske inte har så mycket att välja på. De sociala skyddsnät som funnits fångar inte längre upp de som faller ur och vad värre är så reagerar vi så sent att det sällan finns någon återvändo. Det verkar som om vi blir allt mer och mer oförsonliga och glömmer bort att även en mördare, rånare eller misshandlare faktiskt är en individ och en person, även fast han tagit en annans liv, rånat eller slagit. Det finns sällan en förmildrande omständighet till sådana här brott, men det finns alltid en orsak och trasig bakgrund. De brott som görs av käcka inbrottstjuvar i svart lycra och handskar och liknande är försvinnande små, oftast är det ju din lokala pundare i stripigt hår och skäggstubb som gör intjack hos dig.