King Cobra

Vi återvänder till den engelska proffsligan och västra London. Den här arenan besökte jag 2008, och den är helt underbar. Brentford spelade då i divison 4 och det var runt 5000 åskådare på matchen. Den har en närhet som är fantastisk, väldigt intim. Maxkapaciteten är 12 763 åskådare och Brentford har hyggligt med publik, trots skuggan av storheter som Chelsea och Fulham i närheten, och man har ett snitt på dryga 6000 åskådare per match i år, när man spelar i trean.

 

 

I varje hörn av arenan finns en pub, vilket är unikt, en är, underligt nog, Celtic Glasgows London fans stampub. Jag lyckades ta alla pubar vid mitt besök, tre före och en efter matchen, plus en fantastisk kebab. Det var en februari dag som var den varmaste på 104 år ( tack vare global warming) och det var runt 20 grader i solen. Brentford mötte Shrewsbury och det var en vänlig stämning där fansen satt på samma pubar innan matchen. Ett stort plus till den fantastisk pajen som jag tog i paus ska också ges. Troligen den bästa jag ätit hittills på en engelsk fotbollsarena.

 

Ovanståend läktare är nyligen omdöpt till Bill Axbey Stand efter en supporter som dog 2007 men som gått på Brentfords matcher i otroliga 89 år!! Det kallar jag supporter

När vi ändå är inne på Conference League klubbar så vill jag visa den här fantastiska kreationen. Oxford började bygga denna när man fortfarande låg i näst högsta serien med ambition att gå upp i landets högsta serie och är döpt efter den förre ordföranden Firoz Kassam för £15 miljoner. Den har fantastiska läktare och tar sammanlagt 12 500 åskådare, samtliga sittplatser.

Det underliga med arenan är, att trots sin stora kapacitet så har den bara tre läktare den bortre (ja det beror ju vart man står) sidan saknar helt läktare. Lite komiskt måste sägas.

Oxford snittar 6100 personer trots att man spelar i division fem och kommer troligtvis att bygga ut med ytterligare läktare om man tar sig uppåt i seriesystemet, vilket det ser ut som om de ska göra redan i år.

Engelska division 5 lag har ju rätt hyggliga arenor trots allt, åtminstone med svenska mått mätt. Grays Athletic spelar i Conference League (engelska division 5) och är så vitt jag vet en halvproffesionell klubb. Man har för närvarande Julian Dicks aka The Terminator som tidigare spelat för Liverpool och West Ham bland annat som manager.

Arenan tar 4500 åskådare och har 1000 sittplatser. Spelarbåsen är på den motsatta sidan av omklädningsrummen vilket i sig är lite lustigt då lagens ledare och avbytare får promenera över planen vid halvtid och vid matchens slut. Ni ser också att en del hyresgäster har ”säsongsbiljetter” via sina balkonger som vetter ut mot arenan.

Grays har spelat här sedan 1906 men uppenbarligen har arenan renoverats ganska grundligt nyligen och heter därför The New Recreaction Ground, något som absolut ingen kallar den. Självklart finns det barer och annat viktigt som svenska fotbollsklubbar aldrig skulle drömma om att ha på en fotbollsarena. Det är ju rätt makalöst att man ska behöva dricka pissiga 3,5:or när man går på allsvenskan men om man ser engelsk divison 5 fotboll så kan man avnjuta en fräsch Boddington i pausen. Sverige är hyckleriets hemborg när det gäller sånt. Man kan dock hälla i sig 20 öl innan man kommer.

Grays snittar på 780 åskådare per match så det är troligtvis ganska lätt att få biljett om man har vägarna förbi. Staden ligger i Essex i sydöstra England och sin fina arena till trots så planerar man att bygga en ny.

Jag gillar Radio Bandit eller vad den nu egentligen heter ganska mycket i jämförelse med andra reklamradiostationer, visserligen endast på grund av musikvalet i övrigt så är det ju samma skit och inget man står ut med nån längre period. 50% av tiden ägnas åt reklam därefter så spelar man musik och tar emot samtal från lyssnare.

Som motvikt till det, om jag förstått det rätt, ganska populära ”Vakna med the Voice” så har nu Bandit startat ett tv-program på TV6 som heter Rivstart. Ett rejält käckt namn men förebilden för detta är den gamla Nilecity legenden Weiron i Ottans programkoncept. Här har man klämt in tre Weirons (2 män och en kvinna så det är jämlikt) och här gäller det att prata snabbt. Garva åt sina egna skämt och fullkomligt strunta i vad andra säger. Dialogen går istället till på det viset att man ställer en fråga som någon är på väg att svara på men då snabbar man på och svara själv på den. Kul?

Självklart så är alla gäster från Göteborg med omnejd, annars sjunker käckhetsnivån, vilket ju inte får ske. Peter Wahlbeck fick faktiskt vara med, hallänning som han är, men det var nog ett undantag. Denna soppa toppar man med en tokrolig lek som heter ”var är degen”. Låter det skoj? Det fungerar så att man har fotograferat en jäsande deg som man sedan klipper in på ett kort på någon plats i världen. Görkul. Det ser ju hur tokigt som helst ut när det står en deg på en strand.

Okej jag ska villigt erkänna jag förstår inte vad det är som är så kul, men det kanske är så att en Stockholmare inte ska förstå den här typen av humor. Det kanske är som när man drar skämt om svarta på klanmötena, rätt internt, men alla fattar. Hur som helst så trodde jag faktiskt att Weiron i Ottan var på skoj. Att marknaden eller kommersiellt media anammar en 20 år gammal sketch och gör den till ett riktigt TV program är ju…skoj? Eller är det?

Vi gör en avstickare till tiderna innan Tipsextra, polisonger och flärdfulla mustascher. Till de hårda tiderna i efterkrigs-England. Bernard Trautman var något så ovanligt som en tysk spelare i den engelska ligan och det som gör hans story mer overklig är att han faktiskt är en före detta fallskärmsjägare i luftwaffe. Trautman blev tillfångatagen av de allierade tre gånger och lyckades rymma två gånger.Den tredje gången blev han förflyttad till Essex i England och stannade där kriget ut. Vid krigsslutet så vägrade han dock att skickas tillbaka till Tyskland och försörjde sig som lantarbetare samtidigt som han spelade för amatörlaget S:t Helens Town FC. Efter två år i amatörserierna hade han gjort sig ett så pass stort namn att han blev värvad till Manchester City 1949.

Givetvis så blev det stora protester över detta tilltag att sajna en f.d nazist och över 20 000 personer demonstrerade emot detta, men med tiden så accepterades han, med stor hjälp av sitt fantastiska målvaktsspel. Vid hans första resa till London så möttes han av ett massivt uppbåd av supportrar som skanderade mindre trevliga ramsor om hans bakkgrund. City som låg i botten av serien var beredda på en rejäl förlust men Trautmans heroiska insats mellan stolparna gjorde att matchen endast slutade med en hedersam 1-0 förlust. Efter matchen fick han stående ovationer både från läktaren och från de båda lagens spelare.

 

Bertie som han numera kallades (Bertrand låg inget bra i den linguistiska engelska gomen) spelade 545 matcher för Manchester City och detta inkluderade två FA-Cupfinaler (1955 och 1956). I början på 50-talet så hade ryktet om hans spel spritt sig till hemlandet och Shalke 04 la upp £1000 för hans signatur, men fick svaret att om en övergång skulle vara aktuell så skulle det läggas upp 20 gånger så många pundsedlar.

1955 blev han den förste tysk som någonsin spelade en FA-cupfinal, men City förlorade denna, mot ett Newcastle United som var i stor form, med 3-1. Året därpå var City återigen i final, denna gång mot Birmingham. City hade slutat fyra i ligan och Trautman blev den första målvakten som blev vald till årets spelare och detta var alltså innan FA-cupfinalen var spelad. För det är den som gjorde att Trautman gick från sagostatus till legendarisk superstjärna. City hade tagit en 3-1 ledning men Brum stormade fram och pressade på för en reducering. Då en kvart återstod dök Trautman efter en svår boll och kolliderade med motståndarnas forward Peter Murphy. Han fick Murphys knä rakt i nacken och bröt en kota i den, men eftersom det inte var tillåtet med avbytare på den tiden så fick han bita ihop och stå den resterande kvarten med bruten nacke. Han gick även på banketten innan han dagen efter uppsökte läkare för att upptäcka att skadan var betydligt mer omfattande än vad han först trott.

Trautman spelade 15 säsonger för City under den tiden så var han Tysklands bäste målvakt men spelade inga landskamper dels pga politiska meningsskiljaktigheter och dels för att han vägrade att spela för en tysk klubb, något som på den tiden tydligen var viktigt. Detta gjorde att han blev utan VM-guldmedalj, som fritzarna vann 1954.

En annan intressant detalj i Trautmans målvaktsspel var att han oftast startade spelet med utkast något som var utterst ovanligt i England fram till sent 70-tal. Vanligtvis så kastade han långa utkast på ytterfältarna, som snabbt kom igång med anfallen. Vem hade trott att Machester City skulle vara först med någonting som utvecklade fotbollen?

Efter att spelarkarriären var över så blev han manager i Stockport County och därefter så coachade han två klubbar i Västtyskland för att därefter ta över Burmas landslag. Han fortsatte att jobba i olika coachingroller i så udda länder som Tanzania, Pakistan och Liberia.

Numera bor den 86 årige legenden på spanska solkusten och tar det troligen rätt lugnt.

Ännu ett sätt att ta bort det som vi i vanligt tal kallas generandet hårväxt kan det tyckas men den här är faktiskt bättre än alla andra. Den svenska berättarrösten kräver till och med ett förbud för andra produkter, så bra är den. Klart att man blir jäkligt nyfiken. Att för bara 2 lök bli hårfri och få livet förändrat, ja man påpekar faktiskt att produkten redan har förändrat livet på tusentals människor. Dessvärre så berättar man inte hur livet förändrats men eftersom jag är positivt inställd redan från start så misstänker jag att det är på ett positivt sätt. Det skulle ju vara trist om man som biverkning blev alkis eller något ännu värre.

 

 

Vad är det då som gör Salon Laser så intressant det är inte väskan även om den är fin. Det är säkerheten. Den har både en startnyckel och en kod vilket gör att ifall din två åring lyckas knäcka koden så måste han fortfarande ha nyckeln. Foolproof. Eller om den blir stulen vid inbrott (ja vaddå det måste finnas inbrottstjuvar med faiblesse för skönhet) så måste han även vara en riktig hacker för att kunna få igång den. Säkerheten är det viktigaste som en av de intervjuade sa.

 

En sista iakttagelse är att man bir förvånad över hur många av fotomodellerna i inslaget som bor ihop med jättehåriga killar som vill låna den.