King Cobra

Det startade som en skakning på nedre däck, börjar en bekant låt md skånes präktigaste man, men ibland börjar saker på andra sätt. Oftast av nyfikenhet. Jag gillar att göra frågesporter av skilda slag och kom på att en sak som alla borde träna lite extra på är namnen på Sveriges speedwaylag. Let the google begin. Efter att man hittat ett någorlunda hyggligt antal så börjar sidoinformationen ta över och man befinner sig snart i fantasin på någon motorstadio på femtiotalet för att kolla in Varg-Olle, ja eller vad man nu försvinner. Har nu en lista på 41 olika lag som jag ska plåga någon med en vacker dag, men bäst av allt så hittade jag listor på andra mycket viktiga saker. Det finns alltså alternativ till att sola, man kan klura ut varifrån Filbyterna kommer ifrån.

Äntligen så är världens bästa polisserie som någonsin producerats tillbaka och denna gång i en kanal som de flesta kan se, kanal 5. The Shield handlar om en insatsstyrka som arbetar med gängvåld i Los Angeles, men större delen av tiden spenderar de med att sno langarnas knark eller rånarnas stålar. En modern version på Basebolligan med andra ord. Att huvudrollen som fullblodspsykopaten Vic spelas av Michael Chiklis som blev känd som mysdeckaren Scali på 80-talet. Hans nya style är rakad skalle och hagelbössa under sätet. Klart bättre än Scali.

Vet inte om ni sett hur England åkte ur U21 VM men Cobran har gjort det. Canadas målvakt drar ett långskott från egen planhalva som går i mål. Målet är i slutet på den här länken:

En Midsommarnatts Dröm

 

Många är ju de som drömmer gott med sju sorters blomster under huvudkudden i midsommarnattens ljusa natt. Vi drömmer om framtida äkta makar eller om första trepoängaren på bortaplanm, kudden ska vara fylld med dun men under den ska det ligga antingen blommor av sju olika sorter eller ett kort på svärmor. Det sista var givetvis ett skämt.

 

Redan, strax efter dackefejden skrev den gode Shakespeare om det som vi idag ska fira med stång och brännvin, för det är ju den dagen på året som man faktiskt är fria.Så länge man klarar av ett par danser runt majstången, vilket givetvis inte är helt enkelt då små grodorna kan vara rätt tuff efter ett par snapsar, så är allt frid och fröjd.

 

Cobran önskar alla en fin midsommar jag önskade att jag kunde fira den med dig

Vår egen Sepp Blatter kopia Lars Åke "Lalle" Lagrell har framträtt i Uppdrag Granskning, och nej Janne Josefsson, hur mycket jag än gillar dig så kommer jag aldrig kalla programmet UG som du gör i parti och minut. Han tyckte att han fick en ojuste fråga, bara för att reportern ifrågasatte den korkade idén att låt affärsmän köpa mer än 50% av ägandeskapet i svenska fotbollsklubbar. Inser inte gubben att frågan är befogad? Ytterst få klubbar står bakom detta och i resten av Europa så försöker man komma på restriktioner för att dylikt inte ska förekomma. Platini ska försöka att införa restriktioner för klubbar som lånar ihop pengar för att vinna Champions League (läs Manchester U, Barcelona, Real Madrid, Chelsea etc) för att klubbfotbollen inte ska gå bankrutt. Inslaget finns på SvT Play så man kan se det igen. Det mest hjärtskärande var inslaget om Wimbledon suportern som hade svårt att besöka platsen där Plough Lane låg tidigare.

Ju mer jag tänker på det så är regeringens utspel att försöka förhala lagstiftning mot huliganismen ett hån mot alla oss medborgare. Att i ett sånt här läge tänka populistiskt är något som bara sjuka hjärnor gör. Vad ska ske innan regeringen ska reagera? Nu är det inte enbart så att det är den borgerliga skurkregeringen som bär skulden till detta, utan detta kunde ha gjorts redan på den tid som detta land styrdes på ett vettigt sätt.

Igår så drev riksdagen igenom en lag om anmälningsplikt för fotbollshuliganer. Bra gjort. Visserligen tio år för sent, och visserligen mot regeringens vilja men ändå ett beslut som är viktigt för fotbollsklubbarna i landet. Nu kan man äntligen befria sig från dessa kriminella element och börja arbeta mot en trivsammare läktarmiljö.

Det är dock viktigt att komma ihåg att vår borgerliga regering med Hemvärns-Thatcher, Beatrice Ask, tillika justitieminister är emot beslutet. Man vill vänta i två år till innan man beslutar. Officiellt heter det att man vill avvakta Per Unckels utredning men vi som kan räkna på fingrarna vet att det är två år närmare valet och ett populistiskt regeringsbeslut då är bra för väljarsiffrorna. Personligen så tycker jag att det är väldigt oansvarigt att försöka dra ut på ett sådant här beslut bara för egen vinning när det när som helst kan ske en dödsolycka igen. Har man redan glömt Södertälje? En bollpojke fick ett knallskott på benet. Visst han var säkert av invandrarbakgrund och dessutom barn vilket kanske inte räknas lika högt, men låt oss leka med vår fantasi och ponera att Ulf Adelsson hade fått den i skallen på hedersläktaren på Stadion inför 2198 åskådare, då skulle det blivit annat ljud i skällan. Förutsatt att Uffe varit så pass nykter att han märkte det förstås. Det finns också en risk att han givit skulden till Pa Dembo Tourray

Övriga nyheter från familjen Adelsson den här veckan är att Uffes fru fått förbättrad hörsel, därmed inte sagt att hon använder sig av den. OS sändningarna såldes till MTG, ett företag som visserligen har goda fotbollssändningar men inte är tillgängligt för befolkningen om man inte betalar extra. Adelsson-Liljeroth anser inte att regeringen ska lägga sig i dylikt, men är det inte det man ska? Är det inte regeringens uppdrag att se till att vissa saker, som exempelvis ett OS, ska kunna ses av alla och inte bara de som har råd? Vi har ju redan idrotter för de som har mycket pengar, och med Segwaypolovågen i full gång så har man snart ett event till.

Det som är tråkigt är att kanalerna som det kommer sändas ifrån är reklamkanaler och vi vet ju hur förbannat tråkigt det är att se fotboll på TV4 exempelvis. Tänk dig då ett två veckor långt vinter-os, inte så kul. Ulf Wickbom skriver i Barometern att SvT inte sköter sitt public service uppdrag utan utmanar kanaler som BBC, Al-Jazira och TV3, vilket ju är riktigt. Fast är inte det bra? Vill vi ha den amerikaniserade TV-varianten där Fox styr nyhetsutbudet? Alla som kommer ihåg Tre Minuter på TV3 i början på 90-talet vet vad jag tänker på. Att vi ska få det som i Italien där Berlusconi styr alla stora kanaler, plus att han beslutar vilka som ska få sända är ingen utopi. Då vill jag att Wickbom tar fram sina inspelade avsnitt av Tutti Frutti och kollar igenom dem en gång till.

Wikegård slår till igen, med en krogig höger i en ny bok, så går han hårt åt en av svensk idrotts heliga kossor, Ingvar Putte Carlsson. Sågar honom längs med fotknölarna och påtalar att han är en urusel ledare som inte vågar stå för någonting som är obekvämt och dessutom var ett av skälen till att han själv slutade.

I dagens samhälle så är det få som faktiskt vågar stå för en egen åsikt som inte överensstämmer med övriga i gruppen, media eller i samhället, om man bortser från Alexander Bard och andra proffsdebattörer som har betalt för att tycka tvärtom. Jag blir genast nyfiken eftersom Putte är sportsligt ansvarig, skaffat hemligt nummer för att slippa uttala sig om det sportsliga. Kan det bli mer Monty Python?

Man kan nästan höra John Cleeses röst på Djurgården Fotbolls telefonsvarare, ”We have nothing to do with any kind of sports or athletics, you have dialed the wrong number.” Träffade samma dag en aktiv Djurgårdare som jobbar inom klubben, som var lyckligt ovetande om DN´s artikel. Han log lite snett och svarade ”ingen rök utan eld”, vilket ju är nog för att jag ska dra mina slutsatser.

 

Tråkiga nyheter denna regntunga dag är att Clerence Clemmons avlidit i sviterna av en stroke. Big Man åker nu på en evig turné med det stora rockbandet i himmelriket, där Danny Federici redan spelar orgel.

Hade bestämt mig för att arbeta med lite intressanta texter men min nye förläggare lade sig i om man får uttrycka det så.

En av de legendariska fotbollsspelarna som under sextio och sjuttiotalet bländade publiken på fotbollsplanen samtidigt som han var hyggligt stökig på sidan av, och som många av hans kumpaner (läs Alan Hudson, Stan Bowles etc) aldrig kom upp i sin full potential, trots det så uträttade han mer på fotbollsplanen än de flesta.

 

Marsh startade sin karriär i Fulham FC där han spelade 60 macher och kolliderade med en målstolpe vilket kostade hörseln på ena örat. Han hörde i alla fall så pass mycket, när han kom ihop sig med managern Vic Buckingham, att han tog sitt pick och pack och flyttade till västra London och Queens Park Rangers. Året var 1966 och QPR spelade då i divisions 3, något som passade Marsh mycket bra. Han gjorde 44 mål i sin första säsong och stannade i klubben fram till 1972. Han var med om att föra upp klubben i högsta divisionen och dessutom vinna Ligacupen i en remarkabel upphämtning från 0-2 till 3-2, Marsh gjorde själv kvitteringen. Hans tid i QPR var utan tvekan hans storhetstid och de £15 000 som klubben spenderade på honom får sägas vara väl använda pengar. 106 mål på 211 ligamatcher är över, visserligen väldigt lite över, ett mål varannan match, men ett snitt som Björn Runström skulle vara överlycklig för.

1972 såldes han med profit till Mancheste City, som alltid kan lägga upp stålar när det gäller, ingenting förändras egentligen, man borde kanske skriva en artikel om Manchester Citys självpåtagna arbetarklubbshistoria? Hur som helst så slängde Malcolm Allison upp den hiskeliga summan £200 000 för Marsh vilket var transferrekord för City, då. Inte nu längre nu är det vad man ger akademispelarna i veckan.

 

City köpte Marsh i mars naturligtvis och låg då i etta i ligan, men innan säsongen var över så hade man rasat till fjärde plats, något som Marsh tog på sig då han inte tyckte att han spel passade så bra i City. Trots detta så var Marsh den klart lysande stjärnan i City säsongen därpå och gjorde 19 mål och underhöll däremellan publiken med sitt smarta spel. Han tog även klubben till en Liga Cupfinal, men där blev Wolverhampton Wanderers för svåra.

1975 blev han osams med managern Tony Book och lämnade klubben för att spela i USA och Tampa Bay Rowdies en klubb han gjorde över hundra ligamatcher för. Dessemellan flyttade Marsh hem för att spela en säsong med Fulham igen tillsammans med sina polare Bobby Moore och George Best.

 

Marsh återvände sedan till USA och Tampa och spelade där tills han la skorna på hyllan1979. Därefter så stannade han i USA fram till 1984, som coach där han bland annat coachade New York United ocbh Tampa Bay Rowdies.

 

 

Hemma i England igen så började han en elva år lång karriär som bisittare, där han utmärkte sig för sin frispråkighet. Bland annat så avfärdade han nyuppflyttade Bradford City med orden: Ifall de klarar sig kvar så ska jag raka av mig allt hår.” Något som han även gjorde, i mittcirkeln på Valley Parade, inför många uppsluppna Bradfordfans.

2005 fick han dock sparken från Sky på grund av ett skämt om tsunamin, vilket inte riktigt världen var redo för. "David Beckham has turned down a move to Newcastle United because of trouble with the 'Toon Army in Asia'." var hans sista ord i den kanalen.

 

Marsh har även figurerat på skivomslaget till Oasis Definitely Maybe och fått en New Order låt uppkallad efter sig (Best & Marsh)

Ett klassiskt Rodney Marsh citat är ju också "Jag var inte den vite Pelé, han var den svarte Rodney Marsh."

Dag tre på Sweden Rock var smått kaotisk. Med en raketstartsfrukost innehållande runt tio tolv whiskeyshots så var dagen rätt utstakad.

Vi ramlade in på festivalområdet vid halvfemtiden och jag kollade på cowboypunkarna Jason & The Scorchers, efter konserten tänkte jag köpa en t-shirt eller liknande, men fann mig snart utvald av den cowboyhatts beklädde sångaren att sköta försäljningen av hans skivor. Hur han kom fram till att den absolut onyktraste personen skulle sköta det vet jag inte. Fick i alla fall en t-shirt och en cd för besväret. Gick därefter till öltältet och somnade sedan i en fåtölj. Var hemma vid nio men blev bryskt väckt av de efterfestande bankirerna. Gick och la mig igen vid fyra. Som framgår av bilden ovan så var jag i fin form, den togs dock på förmiddagen då formen pikade.

Kul. För första gången i historien så har jag sett tysklands hetaste heavy metal akt, Accept. Roligare än vad man skulle kunna föreställa sig. Grymt imponerad av sångarens via skäggman. Gitarristen hade en sån där ball v-gura och basisten hade långt krulligt hår som skumpade bra när de rockade tillsammans.

För första gången i mit 46-åriga liv så har jag åkt på rockfestival. Janos, jag,Martin, Anders och Mackan delade en bil ner till Sölvesborg och inkvarterade oss i Jägartorpet, det som ska bli vårt Big Brother hus de närmaste dagarna. I vanlig ordning när Janos drar med mig på såna här äventyr så känner jag ingen av de övriga deltagarna, vilket ju alltid är uppfriskande. Den här gången är jag dessutom måttligt intresserad av musiken, men vad fan det är ju som Kal P Dal en gång sa Baura Röcken Raul. Vi inleddde bra med ett par Skrikande Hyenor och sedan så åkte vi in till festivalområdet för att hämta biljetter. Vi stannade även för lite käk. Det finns ETT(!) ställer som serverar alkohol utanför festivalområdet och dit gick vi för lite middag. Jag beställde The Club Sandwich from hell, dvs formfranska (inte rostad) med kokt skinka, hushållsost, tomat och sallad. En del gnälliga personer skulle kallat den en ost och skink macka. Resten av sällskapet käkade hamburgare med pommes, man kan få den utan pommes men ifall man betalar 40:- mer så ingår även tolv stycken pommes frites, och det är ju ett tillfälle som måste utnyttjas.

 

 

Har ju verkligen inriktat mig på att klaga på Kungen de senaste veckorna så jag tar ett brejk från det nu. Det finns så mycket annat att fantisera, ironisera eller göra sig lustig över så det är bäst att passa på innan man glömmer bort.

En av de absoluta största mediehändelserna det här året var ju jordbävningen i Japan, men något som överskuggade denna var ju givetvis att Niklas Wikegård byter kanal, trist att han byter till fyran för där lär han inte bli så synlig eftersom de inte satsar så mycket på rörliga bilder och analyser utan mer på långa reklampauser. Fast är det kanske så att det är taktik? Är det så att en medial person ibland behöver vila? Så kan vi nog alla känna ibland. Även om man som jag dyrkar Glenn Strömberg så är det lite jobbigt med alla hans jävla extraknäck, för han dyker upp som gubben i lådan i snart nog alla sammanhang. Då är det klokt att vila ansiktet i TV4 ett par år, Peter Jihde har gjort det, bytt till lekfarbror i något obskyrt program i den kanalen. Var tionde minut när man ska ringa in och rösta så dyker han upp i rutan och berättar vilket nummer man ska ringa så såsen kommer in på Jan Schermans konto.

 

 

Nåväl trist att mista Wikegård, men inte nog med det i samma veva så kungör även Oldsberg att han ska byta kanal. Shit pommes frites. Vad ska man nu ta sig till? Och som grädden på moset så kommer de riktiga chocken, Agne Jälevik byter kanal han med. Vad i helsicke? De andra två har man åtminstone sett i rutan de senaste tio åren men Agne, var har han varit. Personligen trodde jag att han gick i pension efter Lahtis VM eller att han kanske jobbade halvtid på grammofonarkivet eller något sådant, men så var inte fallet. Ska bli mycket intressant att se vilka hörnstenar i svensk underhållning som Agne kommer att hålla i under året.

 

Var på en otroligt bra konsert i fredags kväll. Protestsånger med Johan Johansson i högform och jag kan redan nu känna att hans nya skiva Kristi Rivjärn kan bli en succé. En Stockholmsk Bob Dylan som hädar makten och dess män och Christina Axén Ohlin förstås. ”Jag var en av dem som hon inte smittade med könssjukdomar” hävdade sångaren bestämt, då han mindes hur hon brukade hänga på Ritz. Underbart kul, bra sånger, helt enkelt lite sådant som behövs i dagens samhälle. I ett samhälle där det närmaste vi kommer socialkritiska sånger är när någon deltagare i Idol gör en cover på Bob Dylans Knocking On Heavens Door, behövs sådant. Fick även korn på Johanssons 50 års present, en 19 spårs CD med tolkningar av hans låtar. Blandningen av artister går från Winnerbäck till Nomads via Kjell Höglund, Kajsa Grytt och Love Antell. Kul med såna tolkningar och jag förvånar mig ibland hur väl många av låtarna idag står sig. Roligt också att Sex Noll Två är Fem Och Tjugo En. Dessutom så köpte jag en Strindbergständare i butiken efteråt.

 

 

Vet inte varför men jag firar inte svenska nationaldagen. Tror att det kan bero på alla meddelanden via facebook, troligen från NRP eller Sverigedemokraterna. Små meddelanden som typ säger: "Ifall du inte viftar med en flagga idag så kommer muslimerna ta över Sverige", "Det är väl inte rasistiskt att sjunga nationalsången på skolavslutningen" och så vidare. Det är då man riktigt känner att ifall jag skulle vilja fira nationaldagen, något jag egentligen inte har något emot, det är ju klart mer relevant än pingst, så skulle jag få göra det med en samling nazister.

 

 

Oavsett vad Limpar har tjatat om i Mästarnas Mästare så har han fel. Stenmark är inte ”Kungen” det är Kungen som är Kung i Sverige och då snackar vi Gustaf den 16:e Carl eller hur man nu skriver detta som dyslektiker. Efter viss källkontroll så heter han Carl XVI Gustav och av många ansedd som lite smått bakom. I veckan gick han ut och bevisade att så inte var fallet. I en intervju så bevisade han att han var betydligt mer korkad än vad vi tidigare misstänkt.

 

Fråga: ”Har Kungen varit på Stripklubb?”

Svar: ”Det är ett vitt begrepp”

 

De flesta har säkert läst intervjun, och man blir ju mer än lovligt konfunderad över svaren. Vår högt älskade konung har svårt att sätta fingret på vad en strippa är (han är ju för fan gift med en), är oftast fundersam över om han känner sina vänner, dvs de som försökt att hjälpa honom att få tillbaka bilderna från stripklubbarna via maffiakontakter, och har svårt att minnas om han varit någonstans överhuvudtaget.

 

Spiken i kistan för monarkin, visst är det så. Ge gubben en herrgård i Dalarna som han och resten av familjen kan hålla till på. Det är ju ingen som vill att gymägaren ska vara regent heller, så skippa hela skiten. Det är väl ingen hemlighet att kungar och drottningar i århundraden har knullat runt på sätt som får sexmissbrukare att verka normala. I våra dagar så finns det dock ett skäl att ligga lite lågt med sådant. Vi, The People, betalar för deras fritidsintressen och ifall dessa ska innehålla en massa stripklubbar, luder och annat så tror jag att de flesta anser att vi kan lägga pengar på annat. Det är okej om Patrik Sjöberg går på bordell eftersom han alltid betalar själv men om vi ska betala sånt via skattesedeln så vill jag att man ska kunna göra ett avdrag för det.

Det finns idrottsföreningar, barn med svåra utvecklingshinder, misshandlade kvinnor och hur mycket royalist man än må vara, så torde det vara ganska lätt att avgöra vad man känner mest för horbesök eller att stödja Alla Kvinnors Hus. Man behöver inte vara grupp 8 för att tycka att det sistnämnda är det bästa valet.

 

Så nästa gång Limpar kör upp näsan i Stenmarks röv så tänk på vad du säger Anders. Det är inte alltid som ordet kung är någonting positivt, eller vet han något som vi inte vet?