King Cobra

En makalös upplevelse ska det vara. Jag hade fått friplåtar till matchen mellan Djurgården och Luleå i hockeyserien och det är ju den sporten som är mest fräsig för närvarande. Okej jag gillar inte Hovet. Jag älskar Hovet en av Sveriges bästa arenor alla kategorier. Bra akustik. Bra stämning även när det är lite folk. När det är mycket så är det grymt. Ikväll var det mycket folk, typ sextusen och det är bra för en hockeymatch påstås det.

Jag reflekterade över ett par saker. För det första så sjunger man inte på hockey man kör ”kämpa Åshöjden” i fem minuter eller till någon halkar då ropar man bu och utvisning. Jag saknar sångerna.

En viktig del i svensk hockey är att man ägnar mycket tid åt spelupplägg, passningsspel och att försöka spela som Charlamov-kedjan gjorde 1975 och det är det roligaste och finaste som finns. Jag ser inte så mycket hockey men OS-finalen mellan USA och Canada var magisk. Liten rink. Hejdlös forchecking. Ett grymt tacklande. Bästa matchen jag sett på åratal. En känd krogägare i stan, tillika min vän, blev djupt upprörd över att jag ansåg att detta var kul att se på. Denna offensiva galenskapen borde rimligtvis ha föregåtts av två timmars passande bakom egen målbur för att bygga upp spelet. Tankeverksamheten i spelet borde vara större. Nej jag håller inte med. Att som ikväll se två lag som spelar på detta sätt var vansinnigt tråkigt. Sätt 50 kronor på allmänhetens åkning och se hur spännande det är. Krymp rinkarna och återinsätt regeln att man får tacklas i hockey. Det skulle göra det roligare.

En annan sak som gör en konfunderad är hur folk som sitter på VIP läktaren är funtade. En ganska stor del höll på Luleå. En ännu större del satt och åt under hela matchen. Det ska medges att det var bra käk men hallå! Det är ju ändå match. Bäst var killen med jätte mycket gelé i håret, som ställde sig bakom oss när vi kollade på matchen. Med ryggen vänd mot rinken förklarade han hur svårt Heile Gabirsellaisse hade haft det som barn och att han ibland fick springa till skolan. De tre tjejerna som stod runt honom lyssnade andäktigt och var oerhört imponerade av hans kunskaper. Varför var de på hockey för? Kunde de inte ha stannat hemma på Lidingö och ryktat hästar istället. För han berättade massor av ointressanta saker under hela sista perioden. När Djurgården gjorde 2-3 och det återstod två minuter så sprintade de ner och satte sig på läktaren. Ja man får de fans man förtjänar eller?

Ja det var det verkligen inte enbart för det långa samtalet med ”Talskrivaren” det var en bonus. Kul var det ändå att man kan komma så bra överens med någon man aldrig sett, hört, eller ens haft en aning om hur hon ska vara.

Roine gick i pension idag och jag blir ju så förvånad varför. Roine var en rätt ung snubbe, dessutom så färgade han håret rött för ett halvår sedan och det är ballt. Min tanke var att jag också ska gå när jag är 60 men det visade sig senare att Roine var 67. Skön kille är han i alla fall, och jag hoppas att han ska få användning av pimpelspöet som Erik köpt åt honom. Erik ska för övrigt ta hand om alla pensionavgångar för han är så grymt avväpnande med sina sjuka presenter och sina roliga tal. Han stormar in som en kusin till Kurt Olsson, och börjar plocka upp saker ur en påse och man slutar aldrig skratta.

Lakanet kom och hämtade mig på jobbet så vi kunde åka och köpa öl sen käkade vi skaldjur och champagne, som han bjöd på. Eftersom han röstar blått så hade han tänkt att dricka den efter valresultatet men kunde inte förmå sig att dricka den eftersom Sverigenazisterna kom in i riksdagen. Tur för mig, mindre tur för folket. Bra skumpa till skaldjur från Mickes Fisk är en BRA middag. Det påstås att han säljer sin aioli på burk till Göteborgarna. Smart drag.

Vi satt länge och pratade politik, vilket alltid är kul när man inte röstar på samma parti. Det var inte hetsigt utan utvecklande, bara så ni vet. Därefter tre timmar med Talskrivaren. Kan det vara så att jag har funnit Nirvana? Så är det säkert inte men man kan ju alltid hoppas.

Jag har lite svårt för Göteborgare. Alltså det är som så att jag spenderat en rätt stor del av mina ungdomsår i Sveriges andra stad och dessutom en hel del tid i mitt arbete. Jag gillade dom från början. Självklart de är ju grymt trevliga. Dessutom alltid glada. De vill alltid bjuda på fisk, för det är bara i GBG som den är färsk (de har inte hört talas om att man kan köra fisk på 4 timmar från deras hamn till Stockholm), åtminstone var det så en servitör förklarade saken. ”Den blir dålig på flyget. Därför tar vi tre gånger så mycket betalt som i Stockholm. Färskt.”  Okej vad säger man?

Jag spenderade som sagt mycket tid i GBG när jag var yngre på grund av att min faster Gun bodde där. Hon var rätt cool. Vi köpte ett veckokort på Liseberg så slapp hon se mig resten av kvällarna när jag var tolv. Jag köpte en dosa snus som jag gömde i en rabatt varje kväll och sedan så åkte jag flumride 18 gånger per kväll. Eller Loopen. Det var innan man började kalla den Göteborgsvarvet. Faster Gun hade även en trevlig granne som hon sa var en s.k homofil.

Det låter ju onekligen väldigt idylliskt så när började jag tycka illa om Göteborgare? Det gör jag inte egentligen. Kan de bara vara lite som normala människor så skulle jag verkligen gilla dom. När jag började arbeta med dom så fick jag enbart goda erfarenheter ända tills jag insåg att jag inte kände en enda och de ville nog inte känna mig heller.

När min son var i fyraårsåldern så pratade jag med en fotbollsförälder (en Göteborgare) väldigt länge och när han gick så undrade Rasmus lite. Ja barn är ju så har du vänt dom ryggen så hör dom inte. Med klar och ljudlig stämma undrade han ”Från vilket land kommer han ifrån?” Ja vad säger man. Det tråkiga i det hela var att fotbollsfarsan blev jävligt irriterad, istället för göra att som alla andra gjorde:skratta.

På vår överliggning i Göteborg, som låg ett stenkast från Ullevi, låg även socialtjänsten. Vi bodde på våning sex medan socialen låg på tvåan. Ibland så fick man sällskap av någon gammal pundare. Min arbetskamrat Berra träffade två Göteborgspundare i hissen en dag. Berra har en rätt bred söderdialekt och var för dagen skrudad i solglasögon, även i hissen, något som roade de båda pundarkillarna. Det hör till saken att Berra är en person som verkligen inte tar skit från någon, så när de började göra sig lustiga över hans solglasögon så brydde han sig föga. När en av dem frågade: ”var har du köpt dom där snygga solglasögona” så svarade han Berra på utan att tveka.

”Jag har köpt dom i stan. I Stockholm alltså.” vilket förärade honom en rak höger, och en präktig blåklocka.

De kan dra hur många Kal och Ada skämt som helst men jag tror inte de har någon humor alls. Inte på riktigt i alla fall. Fast den där staden har ju ändå skänkt oss ett band som Ace of Base så lite humor måste de ju ha.

Det är ju så ibland. Det är höst och kallare. Efter att ha gått på kryckor i sex jävla månader så är man rätt trött på allt och alla. Utom Farbror Alkohol då, vi är fortfarande goda vänner, men jag har upptäckt att jag aldrig kommer att bli någon Plura Johnsson eller Tom Waits som kan berätta deppiga historier om fylla och slagsmål och smärta, för jag dricker ju tamejfan inte när jag är deppig.  I en av de bästa Eldkvarn låtarna, Första Klass, ligger Plura i sängen med en urdrucken flarra whiskey ståendes under sängen, och det har jag aldrig gjort. Har dessutom en lite halvskum sockel som man inte får in en flaska under om man inte lägger den ner. Önskar ibland att jag skulle vilja kunna göra sådär och bara glömma allt skit.

Fast det är ju så att det kan vara så jävla jobbigt allting. Spelet stämmer liksom inte. Jag är ju dessutom funtad så att jag avskyr regression och har man tagit två steg bakåt och ett steg framåt så länge så blir man till slut trött på eländet. Man är som ett fotbollslag på nedflyttningsplats, man behöver ett par billiga poäng som man inte förtjänar, för att komma på rätt väg igen. Det är lite stolpe ut nu och lite mörkt.

Förut så gillade jag verkligen höstarna, krogarna fylldes av vackra kvinnor som antingen skiljt sig under sommaren eller andra kvinnor som längtat hela sommaren efter en romans men nu var besvikna och desperata. Då kunde man veckla ut vingarna och cirkla som en gam över målet och lägga in sin stöt, och gå hem lycklig. Inte ens det känns kul för tillfället. Djup depression med andra ord, eller hur.

Dessutom är Gordon Gecko tillbaka på biograferna och Anders Borg (dom är rätt lika i tänket) är kvar i sitt rum på Rosenbad. Dessutom så ska man i fyra år dras med ett uttalat rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Det känns lite som om vi är i Berlin på 30-talet. Jag översätter alltid såna här situationer till olika låtar som jag har i min skalle och till Jimmy Åkesson skickar jag ”Sieg Heil” med Stockholms Negrer. Oavsett hur många låtar jag skickar så sitter äcklet där i vår riksdag och då känns dagen som en natt.

Jag kommer fortfarande ihåg hur man under 80-talet gick och oroade sig för att Ronald Reagan skulle starta ett kärnvapenkrig. Det finns en fin John Lenin låt som heter ”Kung av Krig” som jag förknippar med detta på ett högst personligt sätt. Tråkigt nog så finns den inte ens på YouTube.

En av mina absoluta favorit depparlåtar är Alla Helgons Dag med Docenterna, på den tiden när läkaren från Huddinge Sjukhus, Mats Möller var sångare. Det är få sånger som får en att aktiveras som denna. Fast den handlar ju å andra sidan om kvinnor. Jag har ju alltid varit svag för skånska sångare typ Nisse och Peps så det är ju inte så konstigt kanske. Möller har en skön soul i sin röst. ”Varje Morgon” är en låt som man ska ta med sig till jobbet, varje morgon. Varje jävla morgon.

Efter ett par timmars sulkande så brukar jag ledsna på det hela och komma in på lite gladare låtar typ Ken Rings ”Nu måste vi dra” eller den fantastiska trion Plura, Hellstrand & Sulo med ”Höga Låga”.

Det finns många exempel på lag som legat fast förankrade i botten och sedan rest sig då det verkligen gäller och kravlat sig upp över strecket. Det är därför målvakten Jimmy Glass dyker upp i mitt minne. Glass var en s.k journeyman som spelat för många klubbar och aldrig egentligen tagit en tröja, faktum är att han endast spelade 129 matcher på tio år och då spelade han i mindre glamorösa klubbar som Cambridge United, Oxford United, Kingstonian och Lewes. Att påstå att Glass var en stor målvakt är enbart fånigt, men i nordöstra England är han en hjälte av gigantiska mått.

1999 så fick Carlisle United dispens, eftersom de inte hade några friska målvakter kvar, och då kan man få göra ett extra lån även fast transferfönstret är stängt. Valet föll på Jimmy Glass, då tredje målvakt i Swindon Town. Carlisle hade haft en förfärlig säsong och låg under strecket inför sista matchen mot Plymouth Argyle. The Cumbrians var tvungna att vinna och då tio sekunder återstod så gick Glass upp på en hörna och slog in segermålet. Detta skedde i 94:e minuten dessutom. En grymt häftig fotbolls saga.

Rösta på Moderuskerna, eller Sveriges enda arbetarparti som de så käckt kallar sig i reklamen. På ett sätt har de väl rätt, eftersom Sossarna så villigt gått mot höger, och det som en gång var en gräns för arbetarna har suddats ut. Jag kan gott och väl se att inom några år så är även Socialdemokraterna med i Alliansen. Kanske är det så att Vänstern också är ett arbetarparti? Kanske har jag fel?

Vad man inte verkar tänka så noga på är att genom att rösta på Moderaterna även röstar på Folkpartiet och Kristdemokraterna, vilket enligt min vän Stickan är liktydigt med att rösta på Nazisterna, och jag ger honom rätt där. Björklunds dröm är att odla fram nobelpristagare och inte en bred bildning bland det svenska folket. Okej vi går igång på olika saker men det känns fel att såna personer ska ha makt i Sverige.

Calle Bildt är Sveriges utrikesminister och har ett stort engagemang i Lundin Oil som är lika snygga som de gamla europeiska kolonialmakterna. Det är ett stort skämt att det svenska folket köper detta. Även vi har ett ansvar och ett av dessa är att förhindra att U-länderna blir utnyttjade av kapitalet igen. Det känns rätt olustigt. Det som Lundin Oil gör i Etiopien är en skam för Sverige och även för de som röstar på personer som jobbar hårt för att utarmningen av de fattiga ska fortgå.

Vad som känns än mer olustigt är att vi är medlemmar av en så kallad gemenskap (EU) där medlemsländerna börjar kicka omkring Romer. Ja de är ju bara Zigenare så skicka dom någon annanstans? Detta utan att vi egentligen reagerar. Frankrike verkar totalt ha glömt att det endast var 65 år sedan vi hade ett världskrig där man förvisso jobbade lite hårdare på att få bort oönskade medborgare, men det som sker i Frankrike är en skam för hela Europa.

Italien har ju sedan länge jobbat sig allt hårdare mot envåldshärskare i Silvio Berlusconi och samarbetet med Lega Nord fungerar ju perfekt numera. Mänskliga rättigheter för flyktingar är redan idag ett minne blott.

Halsen svider och ögonen rinner. Tur att det fanns en skvätt Laphroigh kvar i skåpet, den vätskan brukar dyrka upp de mest svårflirtade förkylningar. Tänker nog ändå cykla imorgon, hade ju ett sånt sjukt flow på vägen hem idag. Vet inte om det var ren ilska som gjorde det men något fyllde musklerna med adrenalin så det stod härliga till. Det är ju inte varje dag man får kicken.

Helt plötsligt känns det som om man är inget värd. Ingen vidare förklaring fick man heller, eller rättare sagt ingen förklaring över huvud taget. Okej det var ingen överraskning för mig att jag inte skulle få jobbet, men jag trodde i min enfald att man tordes stå för sina handlingar istället för att sticka huvudet i sanden. Att sedan sitta på ett ledningsgruppsmöte där man inte ens nämner saken känns väldigt underligt. Ordet respekt känns lite på sin plats. Det går inte att bara kasta bort en person som man använt till rätt tuffa operationer och sedan inte låtsas om att den eller det inte existerar.

”Vi kan inte vänta” står det på Sossarnas valskyltar och det kan jag i viss mån förstå. TV-nyheternas reporter kunde ju inte heller vänta på svar om Bodströms styrelsejobb i riskkapitalägda skolan Pysslingen, men vänta det fick dom. Och jag som alltid gillat Bodström trots att han var AIK:are.

Zlatan, Dardan och Asper var väl de tre lyckligaste svenska fotbollsspelarna ikväll. Zlatans förklaring till varför han sparkat en lagkamrat på träningen var genial. Kul att se Ronaldinho i god form igen, det var ett tag sedan. 18 årige Dardan Rexhepi avgjorde snapphanederbyt i Malmö och Asper gjorde ett nickmål i slutminuten på Strandvallen. Det är alltid ballt när en keeper gör mål. Glöm inte bort Richard Glass i Carlisle som gjorde mål i 94:e minuten i sista omgången när Carlisle låg på degraderingsplats i division 4. Detta hjälpte laget över strecket och Glass som bara var inlånad till klubben, dessutom på dispens eftersom transferfönstret var stängt, blev stor hjälte. Att Carlisle därefter kom sist året därpå förändrade inget. En hjälte är alltid en hjälte.

Aftonbladet har gjort en omröstning och kommit fram till en svenskuppställning för Premier League.

Elvan ser ut som följer: Magnus Hedman – Roland Nilsson, Patrik Andersson, Joachim Björklund, Olof Mellberg – Jesper Blomqvust, Anders Limpar, Stefan Schwarz, Fredrik Ljungberg – Henrik Larsson, Tomas Brolin.

Alltså vem tog ut Hedman? Är det bara AIK:are som läser den blaskan? Okej han stod ju några matcher i Coventry City och Rami Shaban stod ju inte så många matcher men de han stod i var ju bättre kvalitativt. Isaksson var ju andremålvakt i Man City eftersom han snabbt petades. Har vi inga andra?

Okej målvaktsfrågan är en parentes men det finns andra intressanta val i denna superelva. Henke och Brolin på topp, jamen varför??? Henke gjorde mig veterligt ingen match från start och spelade under 15 matcher, finns det ingen annan? Dahlin var ju inget vidare i Blackburn så det kanske är bristen på alternativ. Att välja Brolin är ju nästan sinnessvagt. Kommer ingen ihåg när han sprang omkring med turban på skallen i Crystal Palace, när de slog en frispark i häcken på honom när han stod på alla fyra stängde jag av tv-apparaten. Det kanske var en korrekt omröstning trots allt? Är det så att endast tre svenska forwards spelat i Premier League? Rade Prica gjorde förstås några matcher i Sunderland, men kan knappast utmana.

Intressant att se backlinjen dock och nu har jag faktiskt ett alternativ Mikael Svensson klassar både Björklund och Bjärred Andersson som mittback. De två gjorde inget större avtryck men det gjorde ju trots allt Svensson. Dessutom så har man utelämnat Sebastian Larsson som redan nu uträttat mer än vad Svarre gjorde i England, även om jag verkligen gillar Schwarz så var det ju inte i England han hade sina bästa år.

Det är lite förbryllande att se att så få svenska forwards klarat av att spela i Englands högsta liga. Än mer förbryllande är varför man har en sån omröstning egentligen, och det i en av Sveriges mest kända tidningar.

Det är rätt mysigt att sitta i köket och knacka ner lite funderingar. Lyssnar lite på Toni Holgersson som jag inte är så där överförtjust i men man kanske lär sig? Det är mörkt omkring oss nu. De ljusa dagarna är förbi och höstens mörka kvällar har gripit tag om landet. Ett glas Laphroigh är alltid en god vän i natten.

Jag läser lite om Vit Jazz för då vet jag vad som händer, fast det vet jag egentligen inte eftersom jag glömt bort det mesta i denna fantastiska skröna. Det som i alla fall är till hundra procent säkert är att Kemper Boyd är ett av de absolut hårdaste namnen i amerikansk kriminallitteratur. Har hittat en slumpgenerator för namn på nätet. Om man applicerar båda föräldrarnas namn så kommer det upp ett namnförslag som passar. Jag laddar omedelbart in Horst och Sylvester, två riktigt bögiga namn som jag snott från Hassan och får fram att deras son ska heta Ebbe. Efter Ebbe Carlsson? Det är ju fanimej suveränt. Ifall Horst och Sylvester fått en flicka så skulle hon heta Doris. Från Jönssonligan antagligen.

Jag är en usel person då det gäller namn eftersom jag hittar på öknamn hela tiden. Det var därför min son fick leva sina fem första flämtande dagar namnlös. Har dessutom inte lyckats få någon att döpa sin efterkommande till Mowgli, vilket jag ofta föreslår. Egentligen så är det en rätt cool idé att döpa alla barnen efter Djungelboken.

”Kaa sluta bråka!!”

”Men mamma det var ju Bagheera som tog min leksak!!” Överste Hathi kommer in i rummet.

”Lägg av båda två jag och Shere Khan ska spela play station så ni får gå ut och leka med Akela istället."

Nä jag lärde mig aldrig att gilla Toni Holgersson. Har givit upp detta nu. Ber om ursäkt för det. Jag gillar ju inte Lundell något vidare heller så vad var det att vänta.

När jag äntligen fått min nya dyra cykel så glömde jag den olåst utanför huset. Tack gode gud att försynen gjorde att min granne gick förbi och ringde på min dörr ikväll.

Jag är den förste att medge att jag inte varit så flitig med skrivandet som tidigare skälet till det är inte att inspirationen försvunnit utan att jag helt enkelt inte haft lust.

Jag är säkert inte den första som anser att låten ”Hon bor i Farsta” med det eminenta bandet Svensk Pop, som är en protest mot de höga avgifterna i kollektivtrafiken, är en briljant sång. Refrängen:

Hon bor i Farsta

Och jag bor i Hässelby Gård

Jag skulle vilja åka till dit

Men jag har inte råd

För kortet kostar femhundra spänn

Så jag träffar aldrig henne igen

Skynda på att ladda ner. Finns på:

http://www.myspace.com/svenskpop

De finns även en CD på Spotify där låtarna ”Jag ska ligga med hela världen” och den sublima ”Jag skall kastrera mig” hör till guldkornen.

Var på en riktigt kul surstömmingsskiva i lördags. Framför allt Bernies historia om när han berättade om när han så dom som skrivit ”Vill ha dig” innan de slog igenom. Det var kanske första gången som Gyllene Tider spelade i Stockholm avslutade han. Som sagt en och annan snaps kanske det blev.

Såg en grymt bra dokumentär om inspelningen av Exile on Main Street, när Stones låste in sig på ett slott i Frankrike med lite polare, två kockar och ett par knarkhandlare. Riktigt bra gjord film. Givetvis på SvT. Sitter därför och spelar Odd Tracks med Keith Richards, undrar om han hade blivit country musiker om han inte fått vara med i Stones. Min polare Wilko bor i närheten av skolan där han träffade Mick Jagger, oerhört coolt. Nästan som om jag känner dom bättre redan nu.

Var på bio med Stickan och kollade Bröderna Carlsson, en rätt hygglig film. Manuset var ju måttligt trovärdigt men hade det varit det så hade det ju inte blivit så kul. Ja så kan man se det eller så kanske de hade kunnat anstränga sig lite mer för att få till ett trovärdigare manus. Synd att de sabbade det hela med ett fasansfullt slut, jag lovar att jag det kom upp en minispya i munnen. För helvete Sundvall det var så onödigt. Åt Vietnamesisk mat efteråt vilket jag faktiskt aldrig gjort och dessutom dricka två flaskor Hanoi Beer. Vilket fick mitt middagssällskap för kvällen att börja recitera oneliners från Good Morning Vietnam, vilket ju aldrig är tråkigt.