Ibland Är Det Lågt
Det är ju så ibland. Det är höst och kallare. Efter att ha gått på kryckor i sex jävla månader så är man rätt trött på allt och alla. Utom Farbror Alkohol då, vi är fortfarande goda vänner, men jag har upptäckt att jag aldrig kommer att bli någon Plura Johnsson eller Tom Waits som kan berätta deppiga historier om fylla och slagsmål och smärta, för jag dricker ju tamejfan inte när jag är deppig. I en av de bästa Eldkvarn låtarna, Första Klass, ligger Plura i sängen med en urdrucken flarra whiskey ståendes under sängen, och det har jag aldrig gjort. Har dessutom en lite halvskum sockel som man inte får in en flaska under om man inte lägger den ner. Önskar ibland att jag skulle vilja kunna göra sådär och bara glömma allt skit.
Fast det är ju så att det kan vara så jävla jobbigt allting. Spelet stämmer liksom inte. Jag är ju dessutom funtad så att jag avskyr regression och har man tagit två steg bakåt och ett steg framåt så länge så blir man till slut trött på eländet. Man är som ett fotbollslag på nedflyttningsplats, man behöver ett par billiga poäng som man inte förtjänar, för att komma på rätt väg igen. Det är lite stolpe ut nu och lite mörkt.
Förut så gillade jag verkligen höstarna, krogarna fylldes av vackra kvinnor som antingen skiljt sig under sommaren eller andra kvinnor som längtat hela sommaren efter en romans men nu var besvikna och desperata. Då kunde man veckla ut vingarna och cirkla som en gam över målet och lägga in sin stöt, och gå hem lycklig. Inte ens det känns kul för tillfället. Djup depression med andra ord, eller hur.
Dessutom är Gordon Gecko tillbaka på biograferna och Anders Borg (dom är rätt lika i tänket) är kvar i sitt rum på Rosenbad. Dessutom så ska man i fyra år dras med ett uttalat rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Det känns lite som om vi är i Berlin på 30-talet. Jag översätter alltid såna här situationer till olika låtar som jag har i min skalle och till Jimmy Åkesson skickar jag ”Sieg Heil” med Stockholms Negrer. Oavsett hur många låtar jag skickar så sitter äcklet där i vår riksdag och då känns dagen som en natt.
Jag kommer fortfarande ihåg hur man under 80-talet gick och oroade sig för att Ronald Reagan skulle starta ett kärnvapenkrig. Det finns en fin John Lenin låt som heter ”Kung av Krig” som jag förknippar med detta på ett högst personligt sätt. Tråkigt nog så finns den inte ens på YouTube.
En av mina absoluta favorit depparlåtar är Alla Helgons Dag med Docenterna, på den tiden när läkaren från Huddinge Sjukhus, Mats Möller var sångare. Det är få sånger som får en att aktiveras som denna. Fast den handlar ju å andra sidan om kvinnor. Jag har ju alltid varit svag för skånska sångare typ Nisse och Peps så det är ju inte så konstigt kanske. Möller har en skön soul i sin röst. ”Varje Morgon” är en låt som man ska ta med sig till jobbet, varje morgon. Varje jävla morgon.
Efter ett par timmars sulkande så brukar jag ledsna på det hela och komma in på lite gladare låtar typ Ken Rings ”Nu måste vi dra” eller den fantastiska trion Plura, Hellstrand & Sulo med ”Höga Låga”.
Det finns många exempel på lag som legat fast förankrade i botten och sedan rest sig då det verkligen gäller och kravlat sig upp över strecket. Det är därför målvakten Jimmy Glass dyker upp i mitt minne. Glass var en s.k journeyman som spelat för många klubbar och aldrig egentligen tagit en tröja, faktum är att han endast spelade 129 matcher på tio år och då spelade han i mindre glamorösa klubbar som Cambridge United, Oxford United, Kingstonian och Lewes. Att påstå att Glass var en stor målvakt är enbart fånigt, men i nordöstra England är han en hjälte av gigantiska mått.
1999 så fick Carlisle United dispens, eftersom de inte hade några friska målvakter kvar, och då kan man få göra ett extra lån även fast transferfönstret är stängt. Valet föll på Jimmy Glass, då tredje målvakt i Swindon Town. Carlisle hade haft en förfärlig säsong och låg under strecket inför sista matchen mot Plymouth Argyle. The Cumbrians var tvungna att vinna och då tio sekunder återstod så gick Glass upp på en hörna och slog in segermålet. Detta skedde i 94:e minuten dessutom. En grymt häftig fotbolls saga.
