King Cobra

Värdelöst Vetande För Den Stora Massan

En del, oftast Råbert, säger att jag är mästare på värdelöst vetande, och det må så vara, men jag är inte skygg att dela med mig angående detta.

Dagens ämne är Fotbollssånger:

Som alla kärlekspar så har även alla fotbollslag en sång ihop med sina fans, för på något sätt så är ju även detta ett kärleksförhållande. I Sverige så har ju de stora lagen SIN låt, men det är oftast någon fjantig låt typ Heja Blå Vitt eller någon 40-tals schlager som man sjunger på Stadion när Djurgården spelar. Hammarby är väl det lag som kommer närmast England, och You Never Walk Alone, med sin nationalhymn Just Idag Är Jag Stark, eller som en del lustigkurrar säger Just Idag Har Jag Knark. Det är en mäktig stämning minuterna innan avspark som inte går att jämföra med någon annan arena i Sverige. Hur som helst är ju Hammarby den klubb, som är mest förknippad med den positiva delen av den engelska fotbollskulturen. Inte så konstigt att Söderstadion hamnade på åttonde plats av alla världens arenor då det gällde stämning, i den högt ansedda fotbollstidningen 4-4-2.

På öarna så har man sjungit på läktaren sedan förrförra århundradet och här har de flesta lagen en sång.

Den mest kända är ju givetvis Liverpools och Glasgow Celtics, You Never Walk Alone, hur Celtic fångade den vet jag inte men då det gäller Liverpool så var det helt enkelt så att man i början på 60-talet kom rätt tidigt till arenan. För att underhålla publiken så spelade man radio och då Top of the Pops som gick på radion då. Gary & The Pacemakers, min kompis Ronnys favoritband sedan han fick en defilibrator inopererad, låg länge på listan vilket gjorde att man sjöng den varje vecka på Anfield Road. Sedan hängde den liksom med. Bandet var ju från Liverpool och någon form av småbrorsor till Beatles, så det sången fäste och satt kvar. Bob Paisley som var manager och tog Liverpool till många stordåd, sa en gång till Gary Marsden, sångaren i bandet: ”Jag gav dom ett lag, du gav dom en sång.” Grymma ord. Gary Marsden gifte sig för övrigt i mittcirkeln på Anfield Road. En återkommande träningsmatch går mellan Liverpool och Celtic och det är ett par magiska minuter när båda lagens fans sjunger denna sång.

Jag har även varit på Boleyn Ground i London när Liverpool mött West Ham United och hemmafansen skämtsamt sjungit You Never Work Again, men det är nog mest avundsjuka. De flesta Liverpoolsupportrar har numera jobb, visserligen i London eller andra städer, men de påstås ha jobb.

Chelsea FC kör stenhårt med en gammal Shirley Bassey låt som heter The Liquidator, en låt som även Wolverhampton Wanderers kör med men då i skaversion. En annan låt som Chelsea kör med är Blue is the Colour, som man spelar oavbrutet i deras museum dessutom. Detta till samma melodi som vår gamla goda Bajen Var Namnet.

Bristol Rovers kör Goodnight Irene på sina matcher, en gammal Leadbelly låt som var en hit på 50-talet med the Weavers. Lite gospel, lite frireligöst, ungefär som om Helge Fossmo hade tagit hand om Sirius låtar i Uppsala.

Crystal Palace kör alltid Dave Clark Fives gamla Glad All Over. Oklart varför. Kan inte ha med fotbollen att göra.

Z Cars Theme är låten man spelar på Goodison Park då Tv-serien utspelade sig i närheten i början på sextiotalet.

Im Forever Blowing Bubbles är West Ham Uniteds sång, det vet de flesta men varför är få som vet. Låten som sjungits in av såväl Doris Day som Oscar Peterson är en evergreen och har inget att göra med klubben. Vad som skedde var att den användes i en reklamkampanj för tvål där en av de medverkande var väldigt lik en av West Hams spelare, och sedan så var det klippt.

På Stoke Citys matcher så sjunger man alltid Delilah, den gamla Tom Jones hiten, däremot så är det svårt att spåra dess ursprung. Tom Jones är från Wales, vilket inte är så himla långt ifrån Stoke i och för sig men det är nog inte korrekt förklaring. Däremot så är det en fröjd för de satar som går till denna Satans boning som numera kallas Brittania Stadium, då alla stämmer in i ovan nämnda sång.

Crewe Alexandra har en sång och det är den gamla goda Blue Moon. Det skedde så att vid en veckomatch på bortaplan, så blev fansen av säkerhetsskäl instängda på arenan och medan de satt där och tittade på fullmånen så stämde alla in i en stämningsfull sång för att hylla månen. De som idag tittar på Viasat på lördagarna och hör när shejklaget Manchester City sjunger denna hymn ska ha i åtanke att de stal den från vårt lag och numera, när de är rika och välbärgade så låtsas de att det är deras låt. En sång de stal en gång för inte så länge sedan.

Anton Hysén kliver ut ur garderoben och berättar att han är gay. Mycket bra gjort. Det skulle vara bra om det dök upp lite fler som var öppet gay i fotbollen. Någon hade räknat på detta och kommit fram till en statistisk siffra på runt 11 000 homosexuella inom fotbollen och det är väl ingen omöjlighet även om det kanske är färre än en rak statistisk siffra, då många säkerligen söker andra, mindre homofobiska ställen att umgås på. För det är ju trots allt så att för killar är det inte okej att vara gay, medan det inom damfotbollen finns hur många som helst. Det finns dessutom ett lag som består av merparten homosexuella som heter Stockholm Snipers. Det skulle varit roligt att se dom möta BK Straight, men jag tror dom är nedlagda nu. Cobran har aldrig förstått varför det är sånt hysch hysch kring den här frågan, för det funkar ju inte så att man automatiskt får ligga med dom i damlaget bara för att man håller på med samma sport. Nåväl det var på tiden att detta hände.

En annan nyhet inom fotbollen är målkameror. Detta är alltså en ny uppfinning i form av en kamera som ska avgöra huruvida en boll är inne i målet eller inte. Vad uppfinner dom härnäst?

Det var i slutet av 60 talet och flower power var populärt och det var inte ovanligt att vanliga personer körde lite LSD på helgerna. Man målade ansiktet i glada färger och klädde av sig naken och umgicks med sina grannar. För så var det ju på den tiden, åtminstone i Amerika och säkert på en del ställen i Sverige. I Tyresö var det inte riktigt så. Här byggde man en stad, eller åtminstone en förort, för de som ville ha nära till naturen. Miljonprojekten stannade vid att man lyckades bygga en ring av blåvit betong som man kallade Granängsringen och några loftgångshus nedanför. Efter det så skulle det byggas radhus under samkvämets röda fana. Ett av dessa byggen hette Krusboda och där växte jag upp. Någon har någon gång sagt att det var Europas största radhusområde, vilket säkert är sant, eftersom det inte finns så mycket radhus i det övriga Europa. Jag flyttade dit 1972 när vägarna fortfarande var av lervälling och de flesta husen var skellett. För många kanske det låter som en trist miljö att växa upp i, men för mig var det makalöst. Dagens barn får leka i fina EU-Godkända lekplatser där ingenting egentligen kan hända, själv gick jag, när byggarbetarna hade gått hem, ut och gjorde mig ett svärd av plaströr. Sen så fäktades vi i husskelletten till mörkret föll. Det var bäst i de hus som hade två våningar och där de inte ännu hade satt in trappan, det var en utmaning.

Eftersom det satt en kille och väntade på mig i lekparken en dag när jag var på väg till fotbollsplanen så blev jag medlem i Tyresö FF. Han satt på en av rutschkanorna och som man skulle säga idag, sajnade alla barn som kom förbi. För mig var det som en uppenbarelse. Troligen så var det någon form av tvångsanslutning. Någon ville att jag skulle spela fotboll och i ett lag. Hur fantastiskt var inte det? Jag visste ju inte ens att det fanns ett lag förutom Hammarby men de bodde ju inte här. Visserligen så hade min idol Ronnie Hellström bott någonstans i närheten, men det var i de där höghusen och där hade jag aldrig varit.

Det första året som fotbollspelare var lite halvjobbigt eftersom alla var äldre och vi aldrig spelade matcher. Så här i efterhand så kan det ju ha varit så att jag inte fick vara med på matcherna men det är enbart spekulationer. Vår tränare var skitbra och hette Kjelle alla killar i laget kände honom utom jag, men det rådde han bot på eftersom jag hade min storebrorsas två fotbollströjor på träningarna. Den ena var en landslags tröja och den andra var av någon outgrundlig anledning IFK Norrköping, så varje gång han pratade med mig så ropade han ”Norrköping” eller ”Sverige”.

Året efter så var det uttagningar vid vattentornet och då var det på riktigt. Vi spelade allesammans runt 45 stycken på en sjumannaplan och därefter så blev vi uttagna till dom lag som passade bäst. Jag blev uttagen till ett lag som hette Krusboda 2, ja det fanns inget lag 3 och var mycket lycklig för det. Vi fick två grymma tränare som var vuxna, det vill säga 13 år. Ebban och Conny blev mina första hjältar. Visst tyckte vi att vi kunde träna lite oftare men de skulle ju också ha tid att hänga på gården och röka jazztobak, vilket var ganska vanlig på den tiden. Oavsett det så såg vi upp till våra sjukt bra tränare som de hjältar som de faktiskt var. De hade ju blivit lurade av de äldre ledarna på uttagningen och fått ett gäng kvastskaft helt enkelt.

Laget bestod av mig och min bästis Palle. Sen var det Heinz som var längst som fick stå i mål. någon gång under den tiden fick han även namnet Bongo, varför har jag ingen aning om. Larsa som var ett år yngre än mig, som visserligen var bra men ett år är rätt mycket i de åldrarna. Sen var det tvillingarna som bodde på hörnet men dom gick till Hammarby för där var det lite hårdare träning, de fick exempelvis springa åtta varv runt isstadion, vilket idag är detsamma som Hovet, detta var givetvis total lögn men då var man ju imponerad. Svanholm var med också och han var typ fem. Svanis slog alla straffar för han bodde granne med Conny, tyvärr så var det sällan hans skott kom fram till målet. En av de mest talanglösa spelare jag träffat. Han var bara så jobbigt dålig. Palle, Heinz och jag var dom enda som var födda 65 och hade vi varit ett engelskt fotbollslag, något som jag hade återkommande drömmar om, så hade vi varit Aldershot. Det var ett kapitel om dom i min engelskabok, och hur hårt det var att spela i de lägre divisionerna, att man inte klarade sig på lönen och var tvungen att ta städjobb under sommaren för att klara sig. Personligen så tyckte jag det lät toppen om man bara behövde städa under sommaren och kunde spela fotboll resten av året så mitt framtida yrkesval var glasklart.

Vi hade en intressant träningsmatch mot Krusboda 1 där vi snöpigt förlorade med 8-0 men det gjorde oss inte så mycket de var ju ett och vi var två så vi borde ju fått stryk.

Svanholms farsa körde oss till matcherna på sitt flak, ja det var på den tiden då barn fick åka på flak utan att sociala myndigheter la sig i. Vi mötte tuffa lag som Björkbacken, Pluto, Tyresö (det var dom som bodde längst ut) och Bollmoraberg. Svåra matcher allesammans men trots att vi var en sån samling sopor, så hade vi jävligt kul på flaket och Palle och jag höll upp laget på ett heroiskt sätt, men det handlade om att vi två inte fick byta så mycket.

Vid den viktiga matchen mot Pluto (b) så värmde vi upp på lekplatsen och jag slog ut min framtand på ett par romerska ringar. Jag fick sitta i Ingvar Lindströms bil (Connys farsa) och gråta. Som tiderna var då, och det faktum att Pluto ledde, så kom Conny bort i halvlek och övertalade mig att spela i alla fall. Ett mål och ett målpass och vi vände matchen till 2-1 gjorde att jag glömde bort att berätta för mina föräldrar att jag behövde gå till tandläkaren. Det kom jag på flera timmar senare.

För oss var det här en bra säsong vi kom betydligt längre än de duktiga killarna i Krusboda 1. Jag var dessutom hörnläggare, eftersom jag kunde slå höga bollar i knähöjd. Mot slutet på säsongen så var det hål i mina gummiskor, man kunde ju önska sig fotbollsskor och jag vet att det fanns killar som hade såna men det fick jag inte förrän nästa år. Min farsa tyckte att det räckte med lite målartejp under.

Vi kom trea i alla fall, efter en knapp förlust mot Björkbacken på den stora fotbollsplanen i centrum. Det regnade vilket jag alltid gillat eftersom det var som i England då. Jag minns än idag hur vi slet som djur, alla i laget, som jävla galningar, ja inte Magnus då, han gick väl i sin lilla värld och väntade på att det skulle bli straff, men resten av oss hade helt plötsligt insett att vi kunde vinna hela skiten. Ja nu gjorde vi inte det men nästan och det var en av de bästa säsongerna jag spelat.

Vi fick varsin bronsplakett på en ceremoni i Forellskolan, och jag har aldrig varit så stolt i hela mitt liv. Dessutom fick man en Piggelin vilket var nästan bättre än själva plaketten. En sak som jag blev besviken på var att de tog upp två ledare och hyllade dem, och om jag inte minns fel var det Danne Lejon och Matte Lundberg (inget ont om dom), men det var inte mina ledare. Jag och Palle tyckte att Conny och Ebban borde ha fått pris för åtminstone ballaste tränarna. Så här i efterhand så måste de ha varit fucking jävla Mourinho, som gick till semifinal med den uppsättningen.

Några veckor senare så ringde Roffe som tränade Krusboda 1 och frågade om jag ville börja spela i Tyresö FF. Jag hade blivit proffs och jag hade inte ens fyllt tio år.

Fantastisk match mellan Arsenal och Barcelona. Ibland blir man mållös av hur bra 22 killar på en fotbollsplan kan bete sig. Liksom det fans ju inget stopp på hur bra dom spelade. Om vi ska vara ärliga så var det väl mest Barca som spelade, men vilken kamp. Messis mål är så sjukt vackert att man bara går i däck. 3-1 målet slog ner idén om att den ryska CCCP-kedjan var det mest samspelta i världshistorien.

Nu skriver jag det här endast denna gång på denna sida, men jag tycker att Van Persie blev utvisad på ett petigt sätt. Det var inte fel, men det var petigt. Fast om vi vänder på det? Hur korkad är RVP som gör det avslutet när han redan har en varning? Efteråt så säger han att ha inte hörde visslan för att det var 90 000 på läktaren, men han hörde den alla andra gånger under matchen.

En annan sak jag undrar över är varför Wenger går omkring i en avklippt sovsäck?

Crewe Alex torskade derbyt mot Macclesfield, som är ett jävla skitlag. Surt sa räven.

Tyresö FF har även ett herrlag ifall någon glömt bort det, och de har gjort det geniala draget att sparka tränaren redan innan mars började. En del hade att göra med att han ville att laget skulle spela som hans sons pojklag gör inför en match. Kanske inte är den vassaste matchgenomgång som skett. Fast detta är helt konfidentiellt som man säger.

Tyvärr så har föreningen inte råd med täckning för att skriva nyheter om herrlaget på deras hemsida så man får hänga lite i centrum för att få reda på saker och ting. Jag förstår att det kan vara tungt då man endast har två man anställda. Jag citerar det senaste, och mycket mustiga matchreferatet:

”Tyresö vann komfortabelt i en ganska tempofattig match på Tyresövallen efter mål av Eliphaz, Angel, Basse och Prince.”

Och jag som trodde Prince var på turné, och var inte Angel en porrfilmsskådis? Fan vad kostar det att skriva ut killarnas namn med både förnamn och efternamn. Hur fan skulle det se ut om Luton Town skrev att Alex gjorde mål i en match? Vilken jäkla Alex. Man måste faktiskt respektera att det är andra än de som spelar som läser matchreferaten. Har man respekt för läsaren så skriver man heller inte ett referat under 20 ord.

Maybe Im A Winner med Grand Drive är grym.

Woking tog en välförtjänt seger i den svåra bortamatchen mot Weston Super-Mare Conference South, medan AFC Telford United planenligt vann hemma mot Gainsborough Trinity med 2-1 i norra.

Både Nantwich Town och Northvich Victoria fick stryk i Evo-Stik League vilket smärtar eftersom de båda är Cheshirelag.

Just nu sitter det ett gäng stackare uppe i Romme och är tvingade att lyssna på medleys av Boston, Asia och Saga på Flunkmans felprogrammerade datamaskin. Jag vet att Micke-Muskel inte, oavsett hur många steroider hans biceps fått denna vecka, vågar säga till sin brorsa att Spotify även innehåller innehåller bra musik. Till imorgon grabbar, för jag vet att ni läser, ta bort Flunkman från datan sätt på lite soft och bra musik. Cobrans spellistor ligger uppe på Spotten bara för er....

Så är det kvinnans dag idag och jag minns fortfarande en dag på mitt arbete när min väldigt torre chef höll ett lätt anförande om detta. Det sammanföll med en av de första gångerna som vi fick frukt av arbetsgivaren och jag frågade om det var för att det var kvinnodagen som han valt just bananer. Sådant förstör helt klart stämningen.

Nåväl idag hyllar vi kvinnan. Ring ett gammalt ex på fyllan och fråga om hon vill träffas, det är att visa uppskattning det. Ring de magra för det sammanföll med fettisdagen i år, så de andra kan vara upptagna.

På tal om detta så har jag en kompis som ringer och gratulerar mig varje Fettisdag och har så gjort i många års tid. Då jag vaknade klockan sex så kom jag på den ljusa idén att förekomma honom genom att själv ringa upp, var på han svarade ”Grattis”. Ännu en god idé som gick åt skogen. Dessutom så uppviglar han sina barn att skicka meddelanden till mig på fejjan på samma tema. Nätmobbing kallas det visst.

Charlie Sheen fick sparken från TV-serien Två & En Halv Män på grund av sitt leverne eller vad det nu berodde på. Vem ska man nu rikta in livskompassen efter? Har någon tänkt på att varje gång en känd person kukar ur så publiceras bilder som är som mug-shots, grovkorniga och svartvita, till skillnad från när de ska framställas i positiv dager då bilderna alltid har fin färg och kändisen ler.

Är dock nyfiken på ifall man lägger ner serien, vilket jag hoppas eller fortsätter med någon annan skådis. Skulle vara kul om Michael J Fox tog över så det blir tvärtom i hur dom gjorde i Spin City, men han är väl sjuk så det funkar väl inte.

Fast man undrar ju lite vad John Cryer ska göra, han har ju inte haft en roll av värde sedan Pretty In Pink med Molly Ringwald, där han spelade den asballa killen Duckie, som hade en ball hatt.

Var det så på 80-talet att det var ball med hatt? Alltså jag kommer inte ihåg det alls, men man ser sånt dyka upp i skildringar från det årtiondet. Exempelvis så har den snygga killen i Tjenare Kungen en hatt. Lite för liten så att den satt lite bakåt åt nacken till. Jag minns förvisso att jag på min första utlandsresa, använde mig av en hatt och hade stor framgång bland kvinnorna sen så råkade det komma spyor på den och magin var bruten. Alltså jag använde inte hatten mer då, hade jag gjort det så hade jag mer förstått varför den bröts. Lika illa gick det med skinnhatten jag köpte på Sri Lanka, elefantskinn btw, den förlorade jag i flumriden på Liseberg.

Någon som missat Magnus Bettnérs show Livets Ord? Se till att se den, den finns fortfarande på Kanal 5 Play:

http://www.kanal5play.se/sok?query=livets+ord&x=0&y=0

”Alkoholism är ingen jävla sjukdom det är en hobby.”

Det har handlat en del om avundsjuka. Man är irriterad på Petter Northugs uppvisning och hån av de svenska skidlöparna, då han stannade före mållinjen och gled in på sidan. Enligt viss kvällspress så var detta även ett personligt hån mot Björn Borg, hur det var det vet jag inte för jag köpte inte tidningen, men jag läste det på löpsedeln. Enligt Jonas Karlsson i Vinterstudion så är han en gris.

Ska vi inte skita i sådant? Vem bryr sig egentligen om vad en svettig norrman, som troligen spytt nyligen, för det gör man rätt ofta i skidåkning, gör på mållinjen. Norge är ju ungefär lika stort som ett landskap i Sverige, och om vi inte varit bussiga 1905 så hade det fortfarande hört till Sverige, så låt dem hållas. Det är ungefär som när Göteborg vinner Allsvenskan, man får låta lillebror fjanta av sig lite och glädjas lite över att även de ibland får lite framgångar.

Lady Gaga ska stämma en glasstillverare som har givit en glass namnet Baby Gaga. Det hör till saken att den är gjord på bröstmjölk och därför fått det passande namnet. Har folk ingen humor längre? Speciellt de personer som har snott sitt namn från gamla Queenlåtar.

Varför finns inte Klovn på DVD? Varför visas den inte på TV längre? TV4 må vara en skitkanal men de avknoppade kanalerna är om möjligt ännu sämre. TV4 Komedi har dock ett par guldkorn så som tidigare nämnda Klovn och en del Stå Up program som är sevärda. Därför är det för mig fullkomligt oförståeligt att man inte vårdar sina guldkorn på ett bättre sätt, när man kan visa sex stycken avsnitt av MASH efter varandra.

När jag bytte abonnemang senast så valde jag TV4 Guld en kanal som oftast visar Mord och Inga Visor och Hem Till Gården. Måste lära mig att avbeställa det där.

Visst är det så att det även i Conference South finns lag med coola namn. Weston Super-Mare, Boreham Wood och Bishops Stortford är i hygglig klass, men här spelar ju de riktigt coola lagen. Woking är till exempel Paul Wellers hemstad och The Cards har ju en lång tradition av att spela i Conference Nationwide, med höga publiksiffror och jag tror att de varit proffs i åtminstone tio år, om inte längre. Vi hittar även Staines Town här och alla vet ju att Ali G, den pakistanske rapparen är här ifrån. Word. Maidenhead United, som på svenska betyder Förenade Mödomshinnor är ju också ett färgstarkt inslag.

Ligan leds av Braintree Town med en ganska stor marginal, som för övrigt har riktigt bra videoklipp på sin hemsida. Klubben är gammal och gedigen och har väl inte direkt haft så många storhetstider men de har en intressant historia. Klubben bildades 1898 under namnet Manor Works FC, som förnöjelse för arbetarna på Crittall Window Company som ni säkert känner till, var det företag som gjorde fönster på Titanic. En gång de ledande fönstertillverkarna i England. Ett skönt klubbmärke med en fabrik på, vilket bryter av mot alla jävla örnar och annat skit. En fabrik, en boll och en strålkastare, enough said.

De har sedan starten spelat under lite olika namn såsom Crittall Athletic, men från och med 1968 så upphörde samarbetet med fönsterbranchen och man bytte till det nuvarande Braintree Town FC. Klubben har en mycket fin arena som tar lite drygt 4000 åskådare och jag förstår inte varför svenska fotbollsklubbar lär sig hur man bygger en snygg arena. Vi spelar på IP istället dä vi har en alluminium ring runt plan, så folk kan luta sig mot den.

Formstarkast i ligan är dock Welling och Woking men de får nog inrikta sig på att jaga play off platserna snarare än att utmana The Iron, trots att de idag kryssade mot Staines Town på hemmaplan.

En rolig sak som faktiskt gjorde mig glad, var att Braintrees forward Jamie Guy ska skrivas ut från sjukhuset efter sitt benbrott. Ja det var inte riktigt det som gjorde mig glad, jag har ingen aning om vem han egentligen är, men klubben har beställt en limousine som ska köra honom hem till hans hem i Colchester. En fin gest och sådant gör mig glad, sen att Guy verkar vara en skitstövel av rätt hyggliga mått gör ju inte klubbens agerande sämre. I Braintree är han hur som helst populär, trots att han bara lyckats med att göra 8 ligamål sedan 2004 i de klubbar han spelat i, så har han gjort nio på 16 matcher i Braintree. Kanske har det lossnat?

Efter att ha sett en fantastisk fin och kul match mellan Bolton Wanderers och Aston Villa så sjönk jag ned och började mina sökanden efter resultat.

För de som inte vet, så pågår det en strid i Conference North, ligan där lagen med de riktigt coola namnen spelar. Här spelar lag som Soliull Moors, Eastwood Town och Blyth Spartans mot Vauxhall Motors (en av få klubbar som fortfarande ärlänkade till en arbetsplats), Hyde United och Stalybridge Celtic. Även Stafford Rangers spelar där och jag hörde en gång ett skämt av mina engelska Crewe Alexandra vänner att de hade haft en spelare som gått vidare, och spelat både för Celtic och Rangers, Stalybridge och Stafford alltså. Kryddat med gamla goda Workington som spelade i gamla Division 4 i slutet på 70-talet, och Gloucester City som är en av de större städerna som spelar på så här låg nivå, med sin population på 125 000 invånare. Bilden nedan är inget montage utan Meadow Park i Gloucester som drabbades av en lättare översvämmning 2007. Tror att matchen blev inställd.

Nuneaton Borough har varit det lag som legat i pole position under större delen av säsongen, men 2011 har inte varit något bra år för Borough, och man har bara två vinster på de senaste fem matcherna. Det funkar illa om man jagas av Solihull Moors, Alfreton Town och AFC Telford United som är i hysteriskt bra form. Alfreton ser ut att vara det lag som ligger närmast till hands att knipa titeln då man av någon anledning har åtta(!) matcher mindre spelade än Nuneaton och bara är fyra poäng efter, men Telford är i rasande form och har bara förlorat en match 2011. Managern Andy Sinton (f.d Tottenham) har fått stil på laget och man drar 2000 plus i publik på hemmaplan, vilket givetvis ger bra ekonomiska muskler. Idag krossade man sjätteplacerade Guissley med 3-0 och jag skulle inte vara förvånad ifall man tar hem ligatiteln.

I botten är det inte riktigt lika tätt. Redditch United, som inte vunnit sedan den tionde oktober är bortom all räddning och har bara skrapat ihop elva poäng på 29 matcher och Stafford Rangers har sex poäng upp till Hyde United, vilket i sig inte är en omöjlighet att plocka in. En annan egenhet med Conference North är att det endast spelar 21 lag där istället för 22 vilket ju är ganska udda.

Har varit upptagen hela veckan på grund av att Nour El-Refai varit på radion varje morgon. En person med en sådan röst måste vara mer på radion, så någon måste bort från redaktionen på Morgonpasset i P3. Uppskattar verkligen när hon uttalar Kodjo Akolors förnamn precis som i den där Stephen King rysaren, Cujo. Historian om när ”hennes kompis” smetade in en mobiltelefonförsäljares butik med hundskit var förbannat kul.

Cobran snappade upp att det numera är vanligt att företag övervakar sina anställda genom exempelvis GPS. Bra idé i kontrollsverige. Roligast var i alla fall killen de intervjuade i Rapport (tror jag det var). Han hävdade bestämt att han hade ”Vitt mjöl i påsen, så mig spelar det ingen roll.” Vet inte varför felsägningar är så kul inte heller varför de blir vanligare. Som sann ordpolis ringde jag Kommisarie Grammatik och undrade över detta men han hävdade bestämt att det beror på att folk blir allt dummare, men så kan det ju inte vara. Wikipediagenerationen kanske bara prioriterar annat än att ta reda på att uttrycket sätta ”fingret på spiken” är ett skämt där man blandar två uttryck (jag tänker inte gå in på vilka men du kan kolla på wikipedia.se)för att vara lite lustig.

Bäst på Spotten precis nu är Kristian Anttilas cd Svenska Tjejer, där alla låtarna bär ett kvinnonamn, något att spela på måndag då det är internationella kvinnodagen och Bullets med Rebecca och Fiona. Håller nog den sista som lite vassare.

Ifall man vill så finns alla viktiga dagar på temadag.se, om man bortser från Cobrans födelsedag, som för övrigt är den 23 april och alltid firas med att man offrar en ko till hans ära. Visste du att den första januari är internationella pizza dagen? Okej inte så överraskande kanske men att det imorgon är Nolltaxedagen kan vara mer okänt. Bra eftersom det kommer hantverkare till Cobrans nya chateau för att renovera