King Cobra

King Cobra - Rösten Från Mosquito Valley

Dean Court - AFC Bournemouth

Publicerad 2015-08-03 08:15:00 i Engelska Fotbollsarenor,

I Bournemouth ligger Premier Leagues minsta arena Vitality Stadium, eller Dean Court som den heter i folkmun. En trivsam och väldigt snygg arena som på bara några månader, 2001, restaurerades från en gammal sliten arena till ett modernt sportkomplex. 2013 byggde man på ytterligare då det på den södra sidan inte fanns någon läktare bakom mål, med det lite provisoriska Ted McDougal Stand. Stiligt döpt efter deras centertank, som i en klassisk FA Cupmatch gjorde NIO(!) mål på stackars Margate. Trots den stilistiskt tjusiga arenan så finns det planer på att flytta, eller åtminstone bygga ut och permanenta den nytillkomna läktaren, då man endast tar in 12 000 åskådare.
 
 
Dean Court invigdes i december 1910 då AFC Bournemouth fortfarande hette Boscombe FC, omklädningsrummen var inte riktigt klara då så man fick byta om på ett hotell i närheten och sedan gå genom parken till arenan.
 
 
 
 
Bournemouth blev inte invalda i ligan förrän 1923 den första ligamatchen som spelades var mot Swindon och slutade 0-0 inför 7 000 åskådare.
 
 
Som fotbollslag så har AFC Bournemouth inte varit så speciellt framgångsrika. De har mestadels hållit till i trean eller fyran och för bara åtta år sedan så var de 24 timmar från total likvidation. De enda pokaler, som tills nyligen, fanns i prisskåpet var några ligasegrar i Division 3 eller 4, bortsett från cupsegern i Ligacupen för lagen i Division 3, 1947.
 
2007 så började klubben få ekonomiska problem vilket resulterade i att man fick starta säsongen efter med tio minuspoäng vilket fick till följd att man blev nedflyttade till Division 4, och eftersom man inte fått ording på ekonomin så startade man med -17 pinnar i fyran. Klubben var fortfarande under administration och det kom, på grund av den gigantiska skulden på £4 000 000, inte in några seriösa bud. Man fick presentera en handlingsplan för att visa att man kunde genomföra samtliga matcher. Då klubben ännu låg i botten av tabellen, tio poäng upp till närmaste konkurrent tog Eddie Howe, en före detta spelare i klubben, och endast 31 år gammal över och genomförde, vad som många trodde var otänkbart. Med tre segrar på de  tre sista matcherna så såg han till att klubben ännu hade ligastatus.
 
 
 
Howe fick fortsatt förtroende även nästa säsong, och ett konsortium, lett av den lokale affärsmannen Adam Murry, tog över klubben. Något som totalt förändrade livet i den lilla kuststaden i Dorset. Redan säsongen efter så styrde Howe klubben till en andraplacering in League 2 och 2011 så tog man sig till play off i League 1, där man blev utslagna på strafffar av Huddersfield Town. 
 
Howes framgångar gav givetvis eko i fotbollsengland och ett fett anbud från Burnley fick honom att lämna klubben. Lee Bradbury tog över som manager och laget slutade på en plats i mitten av tabellen. Bradbury fick sparken mot slutet av säsongen och ungdomstränaren Paul Groves tog över för resten av säsongen. 
 
 
 
Till många fans förtvivlan så valde klubben att behålla Groves även nästa säsong. Man hade givetvis önskat en mer erfaren manager och resultaten var dåliga. Så dåliga att Groves fick sparken rätt snart och blev ersatt av den, inte så mycket mer erfarne (Groves är 11 år äldre), men betydligt mer omtyckte Eddie Howe. Han hade tagit Burnley till en åttondeplats i The Championship året innan, men hoppade av "på grund av personliga skäl" i oktober och skrev samma månad kontrakt med The Cherries. Som vanligt när det gäller Howe så fick han ordning på skutan och tog laget från botten till toppen. Efter en magnifik avslutning på säsongen, där klubben tog 13 poäng på de sista fem matcherna, så slutade man tvåa och blev således promoverade till The Championship.
 
Första säsongen i Englands näst högsta serie slutade man på en tionde plats, den högsta placeringen i klubbens historia och förra säsongen så låg man top fem i princip hela säsongen. Bournemouth blev klara för uppflyttning redan innan sista omgången, men alla vill ju vinna en serie eller hur? 
 
Sista matchen spelades borta mot Charlton Athletics som inte hade något att spela för. Ligaledarna Watford mötte Sheffield Wednesday hemma på Vicarage Road, ett lag som inte heller hade något annat än hedern att spela för. The Cherries gjorde processen kort med Charlton och hade ledningen med 2-0 redan efter tolv minuter. Watford spelade fullkomligt ut Sheffield men man ledde trots allt bara med 1-0 i paus, ett resultat som stod sig till stopptid då Ugglornas inhoppare Adthe Nuhiu slog in kvitteringen från nära håll.
 
 
Bournemouth blev på detta sätt för första gången segrare i The Championship och för första gången uppflyttade i Englands högsta liga.Det ska tilläggas att Eddie Howes statistik som manager för Bournemouth är helt outstanding. Under hans första sejour så hade han en vinnarprocent på 50% något som endast toppas av hans andra sejour där han hittills har 53%, något som troligen kommer att förändras under den kommande säsongen. Howe sa efter att klubben vunnit ligan att man visserligen skulle skaffa några nya spelare men att han ändå tänkte satsa på kärnan av de spelare som tagit dem dit. Ett löfte som han verkar hålla. Endast sju nya spelare har han plockat in och då är två av dem målvakter, alla utom en på fri transfer.
 

Deva Stadium - Chester FC

Publicerad 2015-08-02 13:56:00 i Engelska Fotbollsarenor,

Det är dags att uppdatera den här artikeln ordentligt. Dels för att när den skrevs så låg Chester FC på nivå sju i ligapyramiden och dels för att jag besökt den själv och ändrat åsikt totalt om den. Chester spelade sina hemmamatcher på Sealand Road fram till 1990. En gammal rekorderlig arena i god stil. Ståplatsen bakom målet utan tak givetvis, för det regnar ju så sällan i Cheshire.
 
 
The Main Stand kallades inte överraskande för "the Barn"
 
 
De gigantiska pylonerna bakom Sealand End såg till att bortasupportrarna hittade till matchen. Stort tack till den välrenommerade basisten (Japop, X-Models, Orup, DiLeva etc) Mats Ronnerstam för utlåning av bilderna.
 
 
Den nya arenan togs i bruk lagom till säsongen 1992/93 och är av ett modernare snitt. 4500 sittplatser och 1500 ståplatser rymmer den och är en rätt trevlig arena. Jag var där 2013 och mottogs på ett mycket trevligt sätt av en äldre dam som visade mig runt, från managerns kontor till tvättrummet sedan så fick jag knata omkring inne på arenan och plåta bäst jag ville.
 
 
 
Chester FC bildades 2010 och innan dess så huserade Chester City här. Redan 1931 så gjorde laget entré i ligaspelet men det har ju inte varit en så värst glamorös klubb utan de flesta säsongerna har spelats i fyran och någon enstaka i trean. Det mest glamorösa klubben presterat är att de vunnit den Walesiska FA Cupen tre gånger. Segern i Conference League 2004 var klubbens första serieseger, men man hade en mindre storhetsperiod i mitten av 70-talet, då man lyckades bra i cupspelet. Bland annat så vann man The Debbenham Cup, en rätt kortlivad turnering, som spelades mellan de två lag utanför de två högsta divisionerna som gick längst i FA-Cupen. Man besegrade Port Vale med 4-3 över två matcher. En stor del i klubbens framgångar var den unge Ian Rush som 1980 blev klubbens rekordtransfer när man sålde honom för £300 000 till Liverpool. Rush har sedan återkommit som manager för klubben men utan någon större framgång. Hans långbollstaktik var föga populär hos fansen och han stannade bara en säsong.
 
 
Chester FC bildades efter att City varit på ekonomiskt obestånd i ett drygt decenium och klubben vann Northern League Division One redan första säsongen. Därefter så vann man serien ytterligare två år i rad och nu befinner sig klubben i National League sedan tre säsonger. Första året hade man tur att klara sig kvar då man hamnade på 20:e plats, men Hereford United, som kom på 19:e, gick i konkurs och man klarade sig på detta vis kvar.
 
 
Förra säsongen var mer stabil och man kom mitt i tabellen, och årets målsättning måste nog vara att åtminstone komma på kvalplats. Positivt är ju att man också har sina båda värsta antagonister i National League, i form av Macclesfield Town och Wrexham. Framför allt så är matcherna mot the Dragons, från andra sidan den Waelsiska gränsen heta sammandrabbningar, senast lagen möttes i Wales så kom över 6500 åskådare så det är utan tvekan så att dessa matcher väcker känslor i lokalbefolkningen.
 
 
Publikstödet är massivt och man snittar på 2300 åskådare per match vilket säkerligen gör att man kan bygga en stark ekonomi på längre sikt. Laget ägs numera av en suporter trust som ser till att mann inte äventyrar ekonomin och spelarna är fortfarande bara halvprofessionella. Manager är den hårt arbetande Steve Burr som är har lång erfarenhet av lag på den här nivån. Eftersom man håller hårt i plånboken så har klubben startat ett crowd fundingprojekt under namnet Steve Burr Had A Dream, där supportrarna kan skänkta pengar går till att köpa nya spelare. Det kan låta småskaligt men faktum är att Grimsby Town, redan förra året gjorde ett liknande projekt för att få ihop £20 000 man fick ihop £110 000 i slutändan. Ska man driva en klubb på den här nivån så får man nog hålla ordning på ekonomin.
 
 
Jag antar att det är här som Steve Burr sitter på matcherna. Har aldrig riktigt förstått varför avbytarbänken ska vara nedsänkt för men så är det i alla fall på Deva Stadium.

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela