Så är det, punkt slut, inte för att man blir bättre som människa ( jo kanske lite) utan för att det är gott. Säg den person som inte tycker om att slinka in på en pub i London och hänga lite, ta en pint, läsa tidningen, snacka lite skit. Jag vill även ha det på idrottsarenorna i Sverige och därför skriver jag detta. Jo jag vet det är ungefär tio personer som läser men vadå då? Dom är ju viktiga för mig och dom ska också få dricka öl med mig på Bollmoravallen i framtiden.
Som styrelseledamot i Tyresö FF så föreslog jag detta tilltag för att locka mer folk till matcherna och att få en bättre stämning (ja varför sjunger klacken för och inte de som nyktert går med sina barn exempelvis). Det blev givetvis nedröstat som bara sjutton, vilket jag ansåg var ett jävla hyckleri. Då förklarade man för mig att alkohol och idrott inte går ihop. Nej inte på samma gång kanske. Jag föreslog då att vi skulle tacka nej till de 10 000 kronor som vår lokale McDonaldsrestaurang skulle sponsra oss med, eftersom den maten inte går ihop med den sport som vi utövar. Av någon lustig anledning så blev jag även denna gång nedröstad. Jag tror till och med att någon sa att jag var fånig.
Idag så ser jag på sporten där man från Riksidrottsförbundet har synpunkter på att man säljer öl på hockeyarenorna i Sverige. Färjestads BK har en arena som räknas som den största puben i Karlstad, jag har ju varit på Prinsen och förstår varför, men vad är problemet egentligen? Vad är felet med att gå på idrott och ta en öl och äta något? Vad säger Riksidrottsförbundet om de arma stackare som inte har råd med Champions League biljetter och sitter hemma hos varandra mitt i veckorna och kollar en match, käkar grillchips (inte ens varm mat) och tar ett par öl? Det är ju faktiskt en ganska vanlig form av umgänge kring idrott, och borde man inte då reglera detta på något sätt? Alkolås på televisionsapparaten känns inte helt galet.
I England så får man dricka öl på matcherna och de har de högsta publiksiffrorna i världen om man ser över hela ligasystemet, men man får inte ta med sig en öl in på läktaren. När jag var på Wembley så gjorde vi som goda svenskar, drack på puben innan eller i parken. Jag blev lite häpen över det bemötande som personer med ölburkar i handen fick. Nej polisen kastade sig inte över dom utan en matchvärd erbjöd dom ett plastglas att hälla upp ölen i så de kunde ta den med sig.
Alla vet att Jeppe super men ingen vet varför Jeppe super. Det är helt okej att ta en öl och kolla på sportklipp på Youtube så länge inte Riksidrottsförbundet känner till det.
Vilka reaktioner förväntar man sig på en divison tre match mellan Tyresö FF och Spårvägen med 139 åskådare om man säljer en hygglig ale till korven? Jag är erbarmligt trött på att dricka sunkiga 3,5:or till överpris på Söderstadion. Det måste vara enda stället i hela universum där en folköl kostar 50 kronor. På Gresty Road kan man ta en Guinness i halvtid i deras pub för 25 kronor.
Jag gick och såg Djurgården spela ishockey för ett par veckor sedan och vi kunde se hela matchen från baren och samtidigt klämma ett par Mariestad vilket gjorde det hela uthärdligt. Man kunde till och med få avec till kaffet.
Så de 139 stackarna på Bollmoravallen borde väl kunna få en öl, om de lovar att inte starta ett upplopp.
Jag var på Emirates Stadium och såg Arsenal-Bolton och då var ölen till och med inräknad i biljetten. När man kom ut i pausen så hade de ställt upp tio bord med öl och man kunde dricka så många man ville. Så hur många hinner man med i en paus? Ja typ en så vad är det dom bråkar om?
I Tyskland får man dricka hur många öl man vill och även dricka på läktaren. Risken för upplopp är dessutom större när 60 000 personer går på match än när 139 åskådare är där. Hur kan det komma sig att man får göra det i Tyskland och inte i Sverige? Vi var ju ivriga påhejare av Tyskarna under kriget och de flesta gråsossar som idag sitter av lite tid i olika styrelser, efter sitt hårda riksdagsarbete, borde ju veta att om vi hade lierat oss med Hitler, så hade vi inte bara fått hit ugnar får stekning av judar utan även ett fritt flöde av Bayersk öl som dessutom ska kunna serveras på varenda ställe som har två bord och fyra stolar.
Vårt kära Riksidrottsförbund anser inte att alkoholförsäljning går ihop med idrott. Anser man då att det är okej att McDonalds sponsrar fotbolls-vm? Borde inte ett idrottsligt evenemang enbart sponsras av klanderfria företag som Grumme Tvättsåpa och, ja vad nu världens största företag för försäljning av böngroddar heter? Jag har personligen inget emot böngroddar och jag tvättar mitt badrum med Grumme varje vecka, eller så gör min granne det.
Man kan säga väldigt få positiva saker om Hitler men jag har svårt att tro att han skulle förbjuda den självklara rätten att få ta en pilsner i pausen.
Med tanke på den senaste tidens kampanj om att vi "gillar olika" något jag är helt för men ljuger vi inte lite då?
I Sverige så lider vi alla helvetes kval när outsiders som exempelvis Ljungskile slår över sin egen viktklass och går upp i Allsvenskan, man gillar att läsa om det några år senare men när det händer så vill man ha det tryggt och mysigt och så lite förändring som möjligt. Då är det bäst om ett etablerat lag vinner, annars så blir det för rörigt för Lagrell och grabbarna. Jag har många gånger, i långa vodkaindränkta diskussioner, klagat på att ett lag från Allsvenskan som kommer tredjen sist får kvala mot ett lag från en lägre division istället för att man som i en del andra länder låter tre lag i högsta serien åka ur medan man i serien under låter två gå upp direkt och lag tre till sex får kvala sinsemellan. Då hävdar mina belackare att standarden blir sämre. Är inte det lag som kommer trea från slutet i Allsvenskan bättre än sexan i Superettan? Det må de vara men det ska ju vara lite förändringar och det ska inte vara ett nålsöga att ta sig igenom för en kamel som vill upp. Det måste finnas en rimlig chans för promovering, annars så är det ju inte någon idé att satsa.
Min åsikt är att det borde vara arton lag i både Allsvenskan och Superettan hur ska man annars få in pengar till att betala spelarna? Det tänket hör man aldrig från Lagrell eller andra potentater i Svenska Fotbollförbundet. Skulle standarden sänkas i Allsvenskan så blir det färre utlandsproffs och då blir landslaget sämre. I ärlighetens namn, så skulle jag som VD för en fotbollsklubb bli oerhört förbannad om man ansåg att en series uppgift, är att göra ett lands landslag så bra som möjligt.
För Malmö FF som går tio miljoner back, och ett hemma snitt på 14 544, i år så skulle två hemmamatcher till innebära cirka sex miljoner mer i biljettintäkter och säkert lika mycket intäkter för öl och korv. Då är det ju inte försvarbart att sitta och tänka på det sportsliga i alla väder. Har man inte pengar till spelare så blir ju standarden sämre till nästa år, så intäkter av alla de slag är ju av nöden.
I Sverige så gillar vi att läsa om Åshöjdens Bollklubb men vi vill att den ska förbli en bok och inte en realitet. Jag var i England och såg när Burnely FC vann kvalspelet mot Sheffield United på Wembley Stadium för något år sedan. Burnley är en liten stad med 73 000 invånare, men de hade sålt 40 000 biljetter till finalmatchen. Det är magiskt och ingen tycker att det är töntigt med ett lag från en liten stad i Premier League. Vi är på något sätt rädda för att spela för många matcher. Istället så ska vi träna försäsongsträning i fyra månader innan vi ställer oss på en plan. Sen ska vi gnälla om att planerna är för dåliga och att vi borde skaffa konstgräs överallt. Det är inte svårare än att vi ger idrottsanläggningarnas vaktmästare, ett skrå som idag har lika mycket makt som Olof Palme hade på sin tid, ett ultimatum att antingen fixa planerna så att de går att spela på i mars eller så byt jobb. Konstgräs är inte framtiden, det är ett alternativ och jag får ont i magen av att veta om att politiker har beslutat att Hammarby ska spela på konstgräs från och med 2013 på sin nya tomma arena. Om politiker ska få bestämma så kan vi lika gärna satsa på futsal.
Okej, tillbaka till ämnet. En outsider är inte något som ses väl i vårt land och det har säkerligen med att den svenska folksjälen i grund och botten inte gillar så stora förändringar. Ser vi på en film så ska den vara lagom rolig eller lagom läskig. En rockstjärna ska vara lagom farlig, dvs ha provat cannabis men inte gillat det, så några Keith Richard figurer vill vi inte ha, men vi gillar att läsa om dom och att dom bor i England eller någon annanstans på behörigt avstånd. Ta exempelvis Hans-Erik Dyvik Husby, hur många dubbelnamn får man ha och Husby ligger norr om stan och Dyvik i Tyresö, rätt jobbigt. När han åkte runt som Hank von Helvete i Turbonegro så ansågs han som rätt jobbig, men vips så blir han mysknutte med hela svenska folket när han spelar Cornelis Wreesvijk.
Så något nytt Billingsfors vill vi ju inte se i Allsvenskan (jag har förövrigt varit på Lövåsvallen, kanske var det där de gjorde sina tre mål i Allsvenskan 1946) utan det ska vara som Siw Malmkvist sjöng i Tunna Skivor helt enkelt. Så vill jag aldrig ha det.
Vem fan vill leva i en värld som dikteras av, typ Elfsborg. Fotbollsvärlden ska dikteras av mig och mina sjuka idéer om att man ska träna teknik i första hand. Att folk som är för konstgräs ska kastas i samma massgravar som de vaktmästare som inte kan se till att gräset är spelbart den första dagen i mars och att alla arenor i hela landet borde servera öl. Först då kommer världen att bli bra.
Jag ska villigt erkänna att efter cirka fyrtio år som frekvent besökare på Söderstadion hade jag tröttnat en del på att gå dit. Inte för att man spelar i Superettan (vilket töntigt namn) utan mer för att de spelar så erbarmligt illa, åtminstone när jag är där. Jag ska även erkänna att jag inte var så speciellt sugen på att bege mig dit idag. Regn, blåst och några plusgrader, vid biljettluckan blev jag dessutom luggad på elvahundra spänn för fyra biljetter så lyckan var inte så stor. Inte än.
Min åsikt svängde dock ungefär när Hammarby tog ledningen och dessutom spädde på till 2-0 innan pausen. Det var ärligt talat oerhört länge sedan som jag varit med om en match som var så grymt rafflande. Det finns få ställen som kan mäta sig i stämning som Söderstadion, speciellt såna här kvällar när det liksom går ens väg och publiken bär fram laget på sina axlar. För omväxlingsskull så satt jag dessutom på södra läktaren så man kunde se hela norra långsidan hoppa upp och ner. Jag förstår att bortalagen har det svårt i dylika situationer. Kalmar hade oerhört svårt. Det är tufft att komma från obygden med 2300 halvslaka bönder på läktaren till Söderstadion. Dom kunde lika gärna åkt till San Bernabeu stadion, för en kväll som denna så räckte det inte till.
Det landsortslag som har mest publik är väl Solnaklubben AIK men jag har sett AIK och det är inte i närheten av att skapa samma tryck som det blir på Söderstadion, kvällar som denna och även alla andra kvällar i veckan. Har även sett Djurgården några gånger men det är ju som all idrott som utövas på en kyrkogård, det lyfter inte riktigt. Visst det är en fin arena att titta på utifrån men när man inte ens bryr sig om att täcka över längdhoppsgroparna så blir det som på Enskede IP ungefär. Att det dessutom bara kommer några tusen och tittar gör det hela lite fånigt att jämföra. Speciellt en sån här kväll.
Jag vet inte om Linus Hallenius var skadad eller varför han inte fick spela matchen ikväll, men det är givetvis ganska tufft av en klubb som ligger en division under att ställa över sin bästa spelare. Han var dock inte saknad. Inte ikväll.
Det absolut bästa fotbollsmagazinet, engelska 4-4-2, hade för några år sedan en lista på vilka arenor som det var bäst stämning på. Söderstadion kom på åttonde plats, och då snackar vi om en jämförelse med övriga världen. Inte med BK Häcken och GAIS utan vi jämför med lag som Barcelona, AC Milan och Manchester United. Då är det bra att komma åtta. Hammarby kom även åtta i Superettan (fortfarande lika töntigt, när kommer supertvåan?) det är inte bra. Men det spelar mindre roll. Inte en sån här kväll.
Så varför skickar man då en Solnatattare till att döma en sån här match, speciellt en som är riktigt usel. Efter tjugo minuter så kändes det som om han bestämt sig för att han skulle döma fram bonnlurkarna till seger och det är inte speciellt juste. Jag förstår att Svenska Fotbollförbundet inte vill ha ett superettanlag i de europeiska cuperna men det här tilltaget var ju nästan löjligt. Men ett allsvenskt lag och en Solnatattare har ingen betydelse. Inte en kväll som denna.
I somras så citerade Björn Ranelid, efter att ha sett Tyskland spela en match i VM, en annan författare med orden: ”Detta är en kväll när ett kilo bara väger sjuhundra gram.” Idag är det en sån kväll.
Fastnade vid TV´n och såg på den argsinte mannen som sålde husbilar. Sonen såg givetvis direkt att ”det där är Winnebagoman, han finns på YouTube.” Vi blev sittande i en och en halv timme för det var en grymt bra dokumentär.
Lite kort bakgrundsinfo om Winnebagoman först. Han är alltså en man som ska göra en försäljningsvideo för husbilar. Detta spelas in i 40 gradig värme, det är fullt av flugor, och det är mycket fuktigt i luften. Jack Rebney som han heter har dessutom ett hyggligt hetsigt temperament. Det är alltså inspelat någon gång på 80-talet och filmteamet tycker snart att det är rätt kul att filma honom mellan tagningarna också. Jack svär som en rejäl Göteborgsk sjöman och slutligen så görs, utan hans vetskap, en samlingsvideo till hela filmteamet. Denna börjar sedan skickas runt i alla möjliga sammanhang och han blir en liten celebritet, något han inte har en aning om förrän han finner sig själv på YouTube.
Filmaren Ben Steinbauer spenderade lång tid på att leta reda på honom och finner honom i ödemarken i Kalifornien. Han är visar det sig en snäll gammal gubbe numera eller…
Jag ska inte förstöra handlingen för de som ska se reprisen (den går för övrigt 31/10 på TV1) det är en ohyggligt fängslande dokumentär. Man blir bara så jävla häpen. Sjukt bra faktiskt. Missa den inte.
Innan detta så såg jag på den grymt dryge GW Persson i Veckans Brott. Har aldrig varit så intresserad av såna program, men med Leffe så blir allt intressant och kul, dessutom så avslutades det hela med en nattvakt med skepparkrans, som vaktade Bollmora Centrum i slutet på 60-talet. Kultigt värre.
Har nu införskaffat en stycken lägenhet och är så jävla nöjd med att jag fick den drygt trehundratusen billigare än vad jag veckan tidigare budat på en liknande lägenhet. Det är rätt kul med bostadskarusellen och man känner sig ju alltid som en vinnare. Hey There Winner. Har man hittat sitt drömhus så är man glad med det. Har man sålt sitt hus och fått bra betalt är man glad för det. Gladast är mäklaren som endast sätter på sig en dressmankavaj, ligger fyrtio minuter i solariet och sedan läser innantill från ett papper. Här krävs ingen kunskap för man har ju manus. Kvinnan som jag köpte av, blev osams med min kompis när vi tittade på lägenheten. Hon hävdade med en dåres envishet att laminatgolvet var slipbart, trots att han sa att han va snickare vilket han är, och att laminat är ett plastmaterial, vilket det också är.
Skulle du köpa någon vara av något slag av mannen till höger?
Tankarna vandrar till mitt förra bostadsköp, ja det var inte radhuset utan Norrmalmstorg, när jag spelade Monopol med min son. Små barn är väldigt noga med pengar har jag märkt. Vi spelade varv efter varv efter varv, och han var nöjd med de 2000 riksdaler han fick när han passerade GÅ. Han satsade på att spara ihop sina rikedomar. Sedan så började vi föräldrar att lägga oss i och uppmanade honom att börja sätta sprätt på stålarna, annars är det ju ingen mening med att spela. Är det så att vi uppfostrar våra barn till spendera. Har Gyllenhammar eller Werthén konstruerat Monopol? Det där är en judisk komplott som inte Sverigedemokraterna kommit på ännu. Likadant var det i spelet Oljan och Nya Finans, mitt absoluta favoritspel. Vem minns inte hur kul det var att få dubbelsexa när man slog gratifikationen så länge Goda Tider-kortet var uppvänt? Och den glada mysiga gubben (troligen en hårdhänt kapitalist) med mustaschen som var på omslaget.
Glöm inte bort er första baksmälla. Nej den var inte när ni drack häxblandning bakom cykelstället vid Ballongens daghem, utan den måndag, då man efter en ihärdig spelhelg och många intjänade miljoner, blir tvungen att stifta bekantskap med seriefigurerna Spara och Slösa. Det rådde inte något tvivel om vem som var den goda där inte. Den rättrogna Spara som gör egna mattor medan hennes polare Slösa, kanske den första kända white trash kvinnan i svensk litteratur, sätter sprätt på varenda spänn.
Budskapet är enkelt: Spara bra. Slösa dåligt. Det blir än mer klart när jag får se Vanita, absolut inte den första white trash kvinnan i svensk TV, vi har ju redan haft Anna Anka, Linda Rosing och Maud Olofsson där, som finansierar sitt liv med vad? ”Jo mitt lilla guldkort” säger hon med smurf i rösten. Sen vet jag inte vad som är värst i precis det avsnittet ifall det är hennes enfald eller hennes röst men jag lutar åt det senare. Trean, Fyran och Femman är fullt av såna här program. Fyrans missar man oftast eftersom man mest flipprar när man ser sånt och på Fyran så är det ju alltid reklam, jag fattar inte varför de överhuvudtaget bryr sig längre, det är ju som TV-Shop i kvadrat. Min personliga idol är Anna Skipper, hennes program är fullkomligt sinnessjuka fast någon dag så ska jag orka titta på, Anna Anka också, på tal om sinnessjuk alltså.
Nej det är inte ytterligare ett PM, det var namnet på ett spel. Det stod för Premiership Manager och kom i mitten på 90 talet. Det var ett strategispel där man skötte en fotbollsklubb. Femton år senare heter spelet Football Manager och är världens ledande och mest avancerade strategispel i fotbollsgenren. På den tiden så var man tvungen att starta sin manager karriär i Conference League, dvs divison fem och man lärde sig snart lagen. Jag var ofta Kidderminster Harriers eftersom det låter så grymt tufft.
Nu sitter jag här och tittar på vilka lag som spelar i Conference League och visst Kidderminster är där, men de har spelat i ligan under många år men är nu tillbaka där de en gång var. På PM2 tiden så spelade lag som Mansfield Town, Cambridge United, Oxford United, Luton Town, Grimsby Town, Wrexham, York City och Darlington i ligan, men det har dykt upp väldigt många nya klubbar som man inte hade en aning om.
Gateshead är en av dessa. Det enda jag egentligen visste om den klubben var att de avlat en av världens största fotbollspelare, Paul Gascoine, han har dock aldrig spelat för klubben.
Gateshead AFC bildades så sent som 1930 och spelade professionell fotboll i norra tredje divisionen fram till kriget. 1960 kom de trea från slutet i division fyra och klarade inte av att få återinträde då det mer geografiskt lättillgängliga Peterborough United istället valdes in. Fram till 1973 spelade man sedan i olika serier i norra England innan klubben upphörde.
Nya varianter på klubbar såsom Gateshead United och Gateshead Town dök upp men de blev kortlivade och gick i konkurs redan i slutet på 70-talet. Man försökte även sig på att gå med i den Skottska ligan
Hursomhelst så, ur askan reste sig Gateshead FC som spelat i The Conference till och från under 80-talet. Detta var en tid då amatörfotbollen i norra England var som starkast och det var ofta lagen från norr som gjorde upp om FA-Cupen för amatörer.
2005 så kom den ambitiöse och rike Graham Wood, som tidigare suttit i Sunderlands styrelse, till klubben med målsättningen att ta tillbaka klubben till den plats de fått lämna 1960. Efter fyra år så är drömmen på väg att bli sann.
2007/08 så kom man trea i Unibond League Premier, trots att man gjorde 93 mål, men gick upp via en kvalseger mot Buxton. Året därpå kom laget tvåa i Conference North och tog steget upp då man i kvalet, besegrade AFC Telford med 2-0 inför 4000 rätt så glada fans.
Första säsongen i The Conference klarade man med en hårsmån men ligger nu på en elfte plats i ligan och tar man steget upp i år så gör man det exakt 50 år efter att man åkte ur.
Den något trista arenan med löparbanor och annat skit kommer man att lämna om två säsonger då man planerar att bygga en ny arena för 8000 galna nordsaxare.
Det tror jag vad jag vill om, men förr eller senare så sker det säkert, glöm inte var du läste det först. Känner mig lite som Perez Hilton, stjärnbloggaren. Det är ju tydligen mest tjejer som har bloggar om jag fattat rätt. Kollade upp ett par tips och hittade My Gerndts blogg. Hon är gängad med Alexander, skyttekungen. Otroligt intressant var den i alla fall. Man fick läsa om när hon var hos frissan och färgade håret och så vidare. Ja är inte det en bestseller så vet jag inte. Kollade även in Erton Fejzullas tjejs blogg, även den intressant och hon har varit på IKEA i Holland.
Själv har jag inte någonting kul att skriva, så jag är inte mycket bättre.
Hedman har fått nytt jobb. Han är numera DJ i en dokusåpa. Det måste vara ett långt steg att gå från att vara ett ansikte för doping och drogfria ungdomar till att gasa igenom lite kvällar med grabbarna från ”Kungarna från Tylösand”. Eller var det så? Kommer Sven Nylander att vara med i den också? Han fick ju sparken från stiftelsen ”Ren Idrott” men startade eget och sjukskrev sig direkt. Kan man göra så? Lite nyfiken på vad det stod i läkarintyget är man ju. Det finns en Hassansketch där Kristian Luuk ringer sjukkassan för att han tagit kola på Café Opera. ”Inte en chans att jag går till jobbet de skickar hem mig direkt.” säger han, både ärligt och häpet. Den stackars damen i andra änden av luren har det rätt jobbigt. Det känns nästan fel att de la ner den svenska versionen av Celebrity Rehab, men vad ska man göra om inte ens Kicki Danielsson ville ju vara med.
Årets bästa reklamkampanj är igång. Skorstensföretaget Schiedel säljer sina skorstenar med sex som vapen, kan man läsa i Resumé. Jag lär mig även att skorstensbranschen är mansdominerad.
Av någon anledning så kommer jag att tänka på Hattstugan av Elsa Beskow. Troligen får att det enda som fanns kvar efter att ungjävlarna eldad upp huset var skorstenen. Sen får de rejält med spö av mammans älskare som är klädd i tomteluva. Grymt bra bok, men man vill ju se filmen. På tal om Beskow så måste hon ha varit lite åt S/M hållet. Den där liraren Farbror Blå har jag alltid tyckt varit lite småskum och man är rätt osäker på vilket förhållande han har till tanterna. Tant Gredelin är jag säker på att han tuktar rätt bra. Kan han varit Hans Scheikes rolemodel? Jag tror det.
Be mig inte att kommentera bilden ovan. Jag vet inte varför Farbror Blå gör Hitlerhälsning och samtidigt smeker sig mellan benen. Det som oroar mig är att grabben härmar honom, men det kanske är en ung Hasse Scheike vad vet jag? Jag har inte ritat dom så jag vet faktiskt inte.
Belive me, att sitta vid köksbordet klockan kvart över ett på morgonen och spela den vackra och spröda ”Have You Seen Me Lately” med Counting Crowes är rätt vackert.
De som läser på Facebook vet att det är nära nu.
Dulee Johnson fast för våldtäkt och vad ska man säga om det? Fotbollspelare är ett yrke och det vore underligt att det inte fanns våldtäktsmän bland dessa. Att han sedan är AIK:are har säkert inget med det att göra. Fråga bara Hedman. Någon i min vänkrets kallade honom för Pundar-Mange men det tycker jag är lite hårt. Har man problem med kokain så har jag fullförståelse för att det är svårt att skilja på horor och vanliga tjejer.
Det är bra att såna som Hedman och Johnson finns det tar bort lite fokus från katastrofen i Hammarby.
Blev glad att den så triste Johan Glans blivit farsa. Är dock lite överraskad att det var med Sarah Young. Har hon slutat spela in filmer nu och sitter hemma och fnissar åt hans skämt. Drar han dom på tyska? Känner Johan Teresa Orlowski? Hur hamnade denne supersvenne i denna sörja? Var det någon som ens trodde att han kunde pippa?
Läste en grymt bra intervju med Robert Pires, som trots att han spelat i Arsenal visade sig vara en väldigt sympatisk person. Gamla Highbury har ju blivit lägenheter numera och det var en självklarhet att Pires skulle ha en lägenhet. ”Jag blir tårögd då jag ser ut över trädgården där planen låg förut.” Fint och känslosamt. Fast om man sitter och bölar varje gång man ser ut över grödorna så kanske man ska bo någon annanstans?
Var på dejt ikväll och det visade sig att jag fortfarande har DET. Jag är inte i gammal storform men får jag bara träna lite till så blir jag snart som Stenmark igen.
Imorgon så ska jag till Bankdirektrissan och käka upp hennes svamp. Nej det är ingen sjuk date utan en middag med min bäste vän och hans flickvän. Kan det kallas så när man är närmare 50 än 40? Fast Tantvän låter ju rätt konstigt. Fast hon är ju inte så tantig å andra sidan.
Jag vet att det är juvenilt att tycka det, men att en talesman för homosexuella heter Hård tycker jag är lustigt. Hur hård är han? Hör han till den falangen som är med i Scandinavian Leather Men? De har förövrigt en helt sjukt ball hemsida där man kan läsa hur man ska klä sig. Jag printade den åt en arbetskamrat som flyttat hit från Norrköping, så han skulle veta hur han skulle klä sig nu när han flyttat till storstan. Gick in och kollade nu och jag måste sno ett oslagbart citat under rubriken Naket:
” Det säger sig självt. Naket är för dig som trivs att vara naken. Du måste dock alltid ha kängor eller grova skor på dig när du besöker klubben.” Hoppas att man kan hänga av sig där så man slipper glida omkring näck på väg dit, fast å andra sidan så kanske det är det som är hela prylen. Läser vidare under rubriken Grovarbetare där klädsel för olika yrken tas upp, bland annat sopåkare. Det skulle vara så ballt att få gå på krogen klädd i ett oranget sopåkarställ, med jobbarhandskar, saknar verkligen det i hetrokulturen.
Den svenska oskulden är numera tagen då det gäller mutbrott. I årtionden så har vi gått omkring och trott att det bara är i Bolivia som myndigheter är korrumperade, nu vet vi att Lima även ligger i Göteborg (och i Dalarna förstås). Nu läser vi om att det inte är helt ovanligt att man låter kommunen betala när man bygger om hemma. Tack Janne Josefsson din jobbiga jävel.
Josefsson måste vara den man minst vill ha som granne tror jag, förutom Hitler och Maud Olofsson. Kan tänka mig att han skulle sätta dit varenda granne för alla svartbyggen här i krokarna och att han skulle ha en dold kamera i surströmmingsburken på surströmmingsskivan. Fast det skulle nog vara rätt kul i alla fall. På tal om Hitler så blev jag jäkligt besviken på dagens ungdom under valet. Det tog till det var två dagar kvar till val innan någon hade målat Hitlermustasch på Rheinfeldtskylten uppe vid vårt torg. Lite trist kan man tycka, man ska ju inte glömma bort att även NSDAP var ett arbetarparti.
Glöm för guds skull inte bort att det är Master & Slave weekend i klubbhuset 22-23 oktober och som det står i meddelandet: ”Ta gärna med egna piskor och klämmor.” Ball bild för övrigt, notera att han har klämt in fjärrkontrollen till TV´n på var sida om pungkulorna.
Det är kul att gå på fotboll men ibland blir jag tveksam. Var och tittade på Djurgården – AIK häromdagen och upptäckte till min förvåning att det var en av de uslaste matcherna jag sett. Två Allsvenska lag i en drabbning som åtminstone betydde liv och död för det ena och ändå så var de så usla. Djurgårdens mittbackar har nästan sämre bollkänsla än vad jag har, och då ska det tilläggas att AIK var det sämre laget. ”Penntrollet” hade svarta vantar på sig när han spelade, ja egentligen så hade han det hela matchen men Flavio som han egentligen heter spelade inte så mycket. Djurgården består mest av finska korpspelare, men även de har en sydamerikan som heter Lucho. Ärligt och uppriktig så vill jag och måste tro att det finns bättre svenska spelare att finna i vårt land än denna. Medger att jag låter lite som en Sverigedemokrat, men det måste både vara billigare och bättre (för svensk fotboll) att leta rätt på en spelare i Sverige. Det måste finnas massor av den kalibern. Dessutom så når man miljömålet lättare om man skippar hans resor till och från hemlandet.
Jag vill minnas att Simon Kuper, den holländska författaren, en gång sågade svensk fotboll i allmänhet och Fredrik Stenman i synnerhet, vid en Djurgårdsmatch. Han fick mycket skit för det, men nu förstår nog de flesta att han hade rätt.
Platserna var i alla fall kanonbra, första gången som jag sitter i en fåtölj i Sverige, när jag ser på fotboll. Emirates Stadium har ju det också, men i Sverige var det första gången. Det var även kul att se Lars Ohly stå och sjunga ”Hammarby – Här kommer Gnaget”. I klassamhället Sverige satt Lars Ohly på den vanliga läktaren medan Mona Sahlin satt på hedersläktaren, tillsammans med mig då. Det är skönt att se på fotboll med ett staket omkring sig så att inget slödder kommer in.
Denna härliga höstmorgon när skyarna ligger tunga och blå, och vinden viner runt knuten ska jag snart sätta mig på cykeln och trampa ner till sjukgymnasten. Därefter ska jag förtvina ett par timmar på mitt nya jobb. Det är så erbarmligt tråkigt att jag ibland funderat på att stoppa in en spikpistol i munnen och trycka av. Det är dock skönt att sitta här i lugn och ro och titta ut över vinbärsbuskens gulnande löv och se hur vinden sliter i dom. Mindre glad är jag för att jag snart ska sitta i denna blåst och försöka cykla.
Trist att se att Fadde lägger ner sin blogg. Många minnesvärda litterära ögonblick har funnits på den bloggen. Speciellt gillade jag kärleksdikten till hans nya kvinnas silikonbröst, att kvinnan sedan såg ut som en bodybuilder transvestit gjorde det än mer effektfullt. Även bildesrien från när han sköt in ett kilo botox i huvudet var intressant. Saknar dock klipp från hans, korta men intensiva stå up karriär. Intressant film om test av skyddsväst med skarpladdade vapen…jo alla träffade västen. R.I.P. Någon mer än jag som tycker att han ser ut som Hitler utan mustasch? En glad Hitler då.
Nu har jag gjort det. Jag googlade upp den där låten med Marina & the Diamonds. Nu vet jag i alla fall att den heter I´m not a Robot. Jag som hela tiden trott att den hette I´m not a roadblock eller ibland I´m not a rowboat. Nu vet jag bättre.
Har sett att den svenska editionen av Four Four Two har skärpt sig ett snäpp. Vanligtvis så är det 30 sidor om Zlatan och sen handlar det mesta om Champions League eller landslaget vilket är rätt tråkigt att läsa om. I detta nummer så hade de en bra artikel (troligen kvar från den engelska upplagan) om de 25 övergångar som skakat fotbollsvärlden mest. Intressant och kul skriven. Det skulle ju dessutom ha varit kul om Maradona tagit klivet till Sheffield United som 17 åring, Blades styrelse tyckte att fyra miljoner var för mycket för en junior. Visste inte att Kevin Keegan försökte värva Zidane till Blackburn Rovers heller, inte heller han ansågs tillräckligt bra. Att Harry Redknapp är galen vet vi men att han nobbade Shvetjenko på grund av att han var för dålig är ju rätt kul.
Har totalt snöat in på duetten ”Picture” med Kid Rock och Sheryl Crowe och alla Mats Möller låtar som han gjorde med Docenterna. Ska man bli glad i hågen, vilket jag anser att man ska bli, så ska man spela Ken Rings ”Nu måste vi dra”, det svänger katten. Annars så spelar jag mest det fabulösa albumet Moment of Truth med Gangstarr. ”You Know My Steeze och ”Moment of Truth” är grym musik. För en gångs skull så spelar jag hela skivan för att man då får ett sammanhang, åtminstone vill jag tro det. Ska man spela något nytt så ska man spela ”Dum av Dig” med Daniel Adams Ray. Att två killar från en rätt töntig grupp som Snook skulle göra 2010 års bästa popmusik känns lika troligt att Brittney Spears gör en CD med Slayerlåtar.
