King Cobra

Med tanke på den senaste tidens kampanj om att vi "gillar olika" något jag är helt för men ljuger vi inte lite då?

 

I Sverige så lider vi alla helvetes kval när outsiders som exempelvis Ljungskile slår över sin egen viktklass och går upp i Allsvenskan, man gillar att läsa om det några år senare men när det händer så vill man ha det tryggt och mysigt och så lite förändring som möjligt. Då är det bäst om ett etablerat lag vinner, annars så blir det för rörigt för Lagrell och grabbarna. Jag har många gånger, i långa vodkaindränkta diskussioner, klagat på att ett lag från Allsvenskan som kommer tredjen sist får kvala mot ett lag från en lägre division istället för att man som i en del andra länder låter tre lag i högsta serien åka ur medan man i serien under låter två gå upp direkt och lag tre till sex får kvala sinsemellan. Då hävdar mina belackare att standarden blir sämre. Är inte det lag som kommer trea från slutet i Allsvenskan bättre än sexan i Superettan? Det må de vara men det ska ju vara lite förändringar och det ska inte vara ett nålsöga att ta sig igenom för en kamel som vill upp. Det måste finnas en rimlig chans för promovering, annars så är det ju inte någon idé att satsa.

Min åsikt är att det borde vara arton lag i både Allsvenskan och Superettan hur ska man annars få in pengar till att betala spelarna? Det tänket hör man aldrig från Lagrell eller andra potentater i Svenska Fotbollförbundet. Skulle standarden sänkas i Allsvenskan så blir det färre utlandsproffs och då blir landslaget sämre. I ärlighetens namn, så skulle jag som VD för en fotbollsklubb bli oerhört förbannad om man ansåg att en series uppgift, är att göra ett lands landslag så bra som möjligt.

 

 

 

För Malmö FF som går tio miljoner back, och ett hemma snitt på 14 544, i år så skulle två hemmamatcher till innebära cirka sex miljoner mer i biljettintäkter och säkert lika mycket intäkter för öl och korv. Då är det ju inte försvarbart att sitta och tänka på det sportsliga i alla väder. Har man inte pengar till spelare så blir ju standarden sämre till nästa år, så intäkter av alla de slag är ju av nöden.

 

 

 

I Sverige så gillar vi att läsa om Åshöjdens Bollklubb men vi vill att den ska förbli en bok och inte en realitet. Jag var i England och såg när Burnely FC vann kvalspelet mot Sheffield United på Wembley Stadium för något år sedan. Burnley är en liten stad med 73 000 invånare, men de hade sålt 40 000 biljetter till finalmatchen. Det är magiskt och ingen tycker att det är töntigt med ett lag från en liten stad i Premier League. Vi är på något sätt rädda för att spela för många matcher. Istället så ska vi träna försäsongsträning i fyra månader innan vi ställer oss på en plan. Sen ska vi gnälla om att planerna är för dåliga och att vi borde skaffa konstgräs överallt. Det är inte svårare än att vi ger idrottsanläggningarnas vaktmästare, ett skrå som idag har lika mycket makt som Olof Palme hade på sin tid, ett ultimatum att antingen fixa planerna så att de går att spela på i mars eller så byt jobb. Konstgräs är inte framtiden, det är ett alternativ och jag får ont i magen av att veta om att politiker har beslutat att Hammarby ska spela på konstgräs från och med 2013 på sin nya tomma arena. Om politiker ska få bestämma så kan vi lika gärna satsa på futsal.

 

Okej, tillbaka till ämnet. En outsider är inte något som ses väl i vårt land och det har säkerligen med att den svenska folksjälen i grund och botten inte gillar så stora förändringar. Ser vi på en film så ska den vara lagom rolig eller lagom läskig. En rockstjärna ska vara lagom farlig, dvs ha provat cannabis men inte gillat det, så några Keith Richard figurer vill vi inte ha, men vi gillar att läsa om dom och att dom bor i England eller någon annanstans på behörigt avstånd. Ta exempelvis Hans-Erik Dyvik Husby, hur många dubbelnamn får man ha och Husby ligger norr om stan och Dyvik i Tyresö, rätt jobbigt. När han åkte runt som Hank von Helvete i Turbonegro så ansågs han som rätt jobbig, men vips så blir han mysknutte med hela svenska folket när han spelar Cornelis Wreesvijk.

Så något nytt Billingsfors vill vi ju inte se i Allsvenskan (jag har förövrigt varit på Lövåsvallen, kanske var det där de gjorde sina tre mål i Allsvenskan 1946) utan det ska vara som Siw Malmkvist sjöng i Tunna Skivor helt enkelt. Så vill jag aldrig ha det.

Vem fan vill leva i en värld som dikteras av, typ Elfsborg. Fotbollsvärlden ska dikteras av mig och mina sjuka idéer om att man ska träna teknik i första hand. Att folk som är för konstgräs ska kastas i samma massgravar som de vaktmästare som inte kan se till att gräset är spelbart den första dagen i mars och att alla arenor i hela landet borde servera öl. Först då kommer världen att bli bra.