King Cobra

Kom över manuset till uppföljaren till Millennium triologin. Snodde den från min favoritblogg:

Det är givet

 

Littorin säger upp sig och får 1 334 000 i fallskärm. Mycket bra deal tycker jag. Inget är bevisat, för det är ju så med politiker att om någon hotas av en sexskandal så sluter man leden. Inte bara partileden utan då håller alla ihop. Minns Olof Palmes försvar av Fälldin exempelvis. När Nisse-städare säger upp sig så får han ju inget avgångsvederlag eftersom han vill sluta. Underligt att det inte är så för riksdagsmän.

 

 

 

Fick en makalös lust att bygga om hela huset när jag sprang på en bekant på min träningsrunda. Hon hade slagit ut alla väggar i huset och byggt om det som hon ville. Riktigt fräckt. Väldigt snyggt. Fast jag är ju inte Ernst direkt.

 

Fortfarande är jag less på Hammarby. Så fort jag går och kollar förlorar dom. Spelar dåligt gör dom visserligen för jämnan men jag kan ha överseende med det om de kunde knipa ett par poäng när jag tittar. De ska få en chans till sedan så kommer jag att anta att det faktiskt är mig det beror på. Det kan nog vara så att det är mitt fel. Med Roderick Doyles novell om Irlands VM slutspel 1990 i åtanke, och hur han var tvungen att ”offra sig”, genom att gå på toaletten för att det skulle bli mål.

Dessutom så är jag rätt less på publiken som hela tiden ska gå och göra något annat. Köpa godis, pinka, handla lotter ja jag vet inte vad. Hur jobbigt är det att sitta ner i 45 minuter i sträck? Eller har alla ADHD? Betalade de inte nyss 300 spänn för att se matchen? Ska man då spendera den tiden i korvkön? Det är givetvis upp till var och en vad de gör med sina pengar men de behöver inte skymma min sikt.

Trist att se att han med de två långfingrarna inte var på plats senast jag var på Söderstadion. Kanske hade hans döttrar tröttnat eller börjat undra vad det var för tecken som han visade hela tiden?

Medger att jag blev lite impad av Allsång på Skansen, när Torsten Flinck gjorde entré. Han är ju fan i mig underbar. Synd att han inte fick sjunga solo. Var och såg honom några gånger förra året både med revolutionsorkestern och bara med gura, lika bra varje gång. Ångrar fortfarande att jag nobbade erbjudandet att ha honom som inneboende. Det hade kunnat kunde blivit en intressant uppföljare till Vänner. Kanske hade man fått varit med i ett sånt där program där Kristian Luuks fru kommer på besök? Troligare kanske att den där Anna Skipper gör det i så fall. Tror inte att Torsten äter för mycket socker i alla fall, möjligen lite kola då och då.

Det fanns en tid innan reality såpor som "Ullared" och "Hollywood Nazi Wifes from Hell". En tid som var oskuldsfull och fin där TV utbudet regerades av Sir Sit Com och man genast knäböjde vid ljudet av ett inspelat skratt. Häskarna hette saker som Joey, Chandler & Ross eller Mike, Stuart och Carter. Det fanns så många sit-coms att jag vid ett tillfälle gjorde en tre divisioner stort ligasystem med tio lag i varje serie. Det här var även den tid då jag lurade en stackars kulturjournalist på DN att jag var ordförande i SSS (Svenska Sitcom Sällskapet).

Promenerade förbi ett fönster vid Långholmsgatan för inte så länge sedan och blev teleporterad till 1988. Nästan en hel sommar huserade vi i det fönstret vid Västerbrons östra brofäste, det var varmt och fönstret var öppet för det mesta och man kunde sitta där och äta gorgonzola pizza samtidigt som man tittade ner på folk som passerade. Min kompis syrra bodde i lägenheten men hade tillfälligt lånat ut den till honom. Vi satt där och drack vitt vin och sprite tills sockermängden i kroppen var i paritet med alkoholmängden. Sen tog man en taxi till Bacchi Wapen och trackaserade någon stackars trubadur, det här var innan karaoke och innan allsångens tidevarv och skulle man sjunga så skulle man inte sjunga falskt i alla fall. Ja alla som försökt att hålla en ton med 3 promille i blodet vet ju hur det går. Fick man inget ragg så återgick man till lägenheten för det var Olympiska Spel, och att se Mary Lou Retton göra en dubbel Salchow klockan halv fem på morgonen, var det bästa alternativet vid den tiden på dygnet. När den HIV smittade Greg Louganis slog i skallen i trampolinen så hela bassängen färgades röd av blod visste man inget, men vilka tragedier det hade kunnat blivit.

Nu blev det inte några tragedier, förutom Louganis egen då, men det blev ett par sköna minnen att stoppa innanför rocken när höststormarna slöt sig om staden. Ibland undrar jag vart allt tog vägen egentligen. Kanske så kommer jag att gå förbi något annat fönster eller någon annan port om några år och minnas den här sommaren eller någonting annat.

Sonen och jag gick på A-Team filmen och visst fan var den rätt kul och underhållande. Fick en grym lust att streama ner ett par av de ursprungliga avsnitten. A-Team var ju ett program som man genast tog till sitt hjärta när det gick på Trean(?) i slutet på 80 talet och frekvenserna släpptes fria. Tillsammans med MTV, Robert McCall (The Equalizer) och McGyver så var de förgrundsfigurerna i min TV när man kom hem från Bacchi Wapen på nätterna. Softa i soffan och käka varma mackor och ett glas saft eller om man hade tur en överbliven flaska Tuborg. Det är nostalgi det.

Man tyckte ju egentligen att alla dessa serier var rätt cheezie och de var de ju men om man tänker lite på vad som passerat genom kanalerna sedan dess så inser man att det trots allt inte var det värsta som gjorts. Tänk på alla galor på TV4. Tänk på alla program med René Nyberg. Tänk jönsiga tävlingsprogram från USA där man ska äta snor eller bada i en tunna skit. Tänk Statskampen.

 

Det finns säkert många som anser att A-Team är skit men dessa personer kan säkerligen ledmotivet till serien också så….

 

 

Nåväl det känns lite ledsamt att se BA Baraccus göra töntig reklam på TV Shop men han kanske har det gott ställt ändå. Liten kul detalj är i alla fall att både Dirk Benedict (Faceman) och Dwight Schultz (Howling Mad Murdoch) har cameoroller i den nya versionen. Schultz är dessutom den av skådespelarna som efter seriens nedläggning haft klart flest roller, ofta anlitad som röst i animerade filmer men även i övrigt rätt flitigt anlitad.

Det jag nu väntar på är en film om McCall. Givetvis så måste Jack Nicholson spela Robert McCall eller finns det andra alternativ?

Visst är det livet ibland förunderligt. Söndageftermiddag på Medis. Vi valde givetvis Kvarnen eftersom man ju är Hammarbyare. Min son Rasmus var mycket glad över detta eftersom vi varit på riktiga Kvarnen och käkat förut och som han sa ”Bästa lunchen någonsin”.

Nu är Kvarnen på Medis och Kvarnen vid Björns Trädgård inte samma ställe. Exempelvis så har man på riktiga Kvarnen serveringspersonal. Det har man skippat på Medis. Fråga mig inte varför men man förlorar nog en del pengar på det om man konsekvent ignorerar kunderna. Vi väntade i tjugo minuter innan vi gick bort till köket för att hämta en meny. På en del etablissemang så brukar faktiskt servitriserna dela ut så kallade menyer i förhoppning att man ska beställa mat. Så inte på Kvarnen Medis. Då vi har hämtat menyerna så tror vi alla tre att de fått upp ögonen för oss och ska komma till vårt bord så man kan få en öl eller liknande i sommarvärmen. Jag har hört talas om ställen som har som filosofi att erbjuda drycker till sina kunder, men tyvärr så har vi inte kommit till ett av dessa. Efter ungefär en halvtimme så kommer en person i servitriskläder till vårt bord. Hon har precis avslutat en ganska lång sms dialog med någon och är givetvis inte så glad att vi stör. Hon har en helt uttryckslös min, ungefär som en fånge på death row som ska avrättas samma kväll. Det spelar ingen roll längre minen. Nu gör hon en liten ny grej som jag inte varit med om förut, istället för att hälsa oss välkomna så säger hon kort och gott. ”Har ni bestämt er?” Vi ser det lite som ett hot, ifall vi inte har bestämt oss så kanske hon aldrig besöker vårt bord igen.

 

 

 

Nu lovar vi varandra att inte sitta här och gnälla på de stackars servitriserna. Vi gick ju hit för att äta en god lunch och ha trevligt. Det går sådär. Maten är toppen och det är säkert 25 år sedan jag åt isterband. Rasmus frågade vad isterband vilket ju inte är det enklaste att svara på. Vi enades om att det var typ en grynig syrlig korv. Ju längre lunchen pågår så lägger vi märken till folk som viftar med armarna hela tiden. Efter ett tag så förstår vi att ingen på hela restaurangen har en droppe i glaset och att allt fler går till baren och letar efter menyer. Servitrisen på den bortre sidan har en bra taktik för att lösa detta. Hon ställer sig i ena änden av restaurangen och vänder alla kunderna ryggen, på så sätt så är det minimal risk att hon ska behöva servera någon, men ni förstår säkert att det inte håller i längden. Jag har en inneboende tro att alla människor är sociala och trevliga, så även servitrisen på motsatta sidan, och när ytterligare servitör dyker upp på jobbet så blir frestelsen för stor. De måste bara umgås. På detta sätt så får de en trevlig och lång pratstund alla tre. Det är kul att se folk som trivs på jobbet. Tänk om de kunde ha använt dessa leenden när de servade sina gäster. Den nya servitören gör snart en lov genom restaurangen. Storslaget tänker jag, men istället för att gå runt och ta beställningar så går han ut och ställer sig utanför restaurangen och står där ett tag och bara myser.

 

 

 

 

Vi ber slutligen om notan eftersom vi inte vågar oss på en ny beställning, man vet ju inte hur lång tid det tar. Då vi väntat i ungefär tjugo minuter så kommer den uttryckslöse servitrisen och undrar: ”Ska jag ta det på kortet?” ”Ja” svarar jag ”det var därför jag la det och notan i glaset.” Vi har redan kommit överens med våra bordsgrannar, som inte heller är så imponerade över servicen, att ge EN krona i dricks vilket vi ansåg skulle uppmärksammas mer än om man inte gav någon dricks.

 

 

 

 

Efter detta går vi till Big Ben där en servitris och en bartender servar ungefär dubbelt så många gäster utan problem. Fick dock vänta innan jag kom in på muggen. Magnus Bettnér hade varit före och dragit en lina något annat kan han knappast ha gjort. Varför är man annars inne på pissoaren i tio minuter?

Okej jag vill bara säga följande att en räkmacka ska ha dessa ingridienser:

The Kaka (inte engelskt uttal)

Ägg

Mayonnaise

Plocksallad

Dill

Citron

 

 

 

 

Mängden och balansen är ju det som gör mackan minnesvärd. Att påstå att de jovialiska typerna från våra västra delar av landet skulle vara bättre på detta, som en del gör här, kan inte riktigt vara korrekt. De har fiskekyrkan men den är uppfräschad efter Kungshallsmodellen, så jag tror att de bästa räkmackorna görs i öster.

Vad som kan konkurrera ut en räkmacka, är en macka som min brorsa lärde mig att göra på landet när vi var små.

Skiva kall kokt potatis på en smörad knäckebrödsmacka, gärna en halvmåne Leksandsknäcke. Lägg på lagom mycket majonnäs, det ska inte vara för mycket utan bara lite lagom. Hacka gräslök och salta och peppra.

Att sitta på altanen endast iförd kalsonger och kommunicera med hela världen är fantastiskt, tänk om Shakespeare hade haft den möjligheten. Tror att den killen hade kunnat vart en riktigt grym bloggare. En flaska mineralvatten från SodaStream fabriken hjälper mig att återställa vätskebalansen.

 

Var på teater idag och såg Hantverkarna. Inte min kopp te direkt och jag gick faktiskt i pausen. För tillgjort, för uppenbart, för larvigt. Bättre då att sitta på Järnet och dricka vitt vin och titta på turister som passerar. Vi hade en lek jag och brorsan att vi var tvungna att fantisera ihop vart de som passerade kom ifrån. Sen kom Cobran och då dog leken och han satt och skrek ”snygga bröst bruden” etc, själv försökte jag gömma mitt ansikte. Cobran hade även synpunkter på namnet på denna blogg, men i det fallet så förklarade jag att han må vara Cobran sju dagar i veckan men jag är ändå Kingcobra. Det var en ganska nykter föreställning eftersom Rasmus kommer hem imorgon bitti och då vill man ju vara i form. Det är ytterligare ett Wallander race som står på programmet. För det är så att min son är näst intill manisk då det gäller den gamle deckarräven. Vi har till dags datum manglat igenom tjugo stycken och lite till. Alla med Krister Henriksson och ett par med Lassgård och en med Kenneth Brannagh. Vi ska se alla innan sommaren är över.

Tänker rätt mycket på Littorin-Affären och hur en person med makt skämmer ut oss hederliga och ärliga män. Med hjälp av sin polare statsministern så lägger man rökridåer som säkerligen aldrig kommer att kunna bevisas. Visst det är synd om en kille som inte riktigt klarar rakningen men ärligt talat så har jag bara förakt i mitt blod för en sådan person. Vi har kämpat och vi har gjort vad vi kunnat. Vi män som vill vara jämställda och gillar kvinnor på ett normalt sätt. Då känns det som om han svärtar ner min fana. Lite som när Stefan Effenberg visade fingret åt den tyska klacken i en VM-match.

Vi var nere på Engelen och det var faktiskt riktigt kul. Oftast är det 75% män där men ikväll var det väldigt nyanserat om man bortser från de påtända Thaibrudarna, som var typ 15 till antalet, och jagade män helt hejdlöst och jag tror inte det var gratis. Tänkte på att här kanske Sven-Otto dyker upp.

På det stora hela: kul. Jag dansade vilket jag kommer få skit för imorgon och kommer att ligga och knapra morfin hela förmiddagen, men det skiter jag i för det var första gången som jag lämnade båda kryckorna hemma. Det går ju inte fort, men det ger självförtroende.

Alltså här kommer en minister och blir beskylld för att vara första klassen horbock. Hade han haft rent mjöl i påsen så borde han nog ha rensat den här historien för ganska länge sedan. Ingen är ju dömd förrän alla korten är lagda på bordet, fast jag undrar ju starkt hur en kille med ett sånt skägg kan få ragg på annat sätt.

Äntligen så har Lakanet lagt ut en riktig bild på Seglarbarens räkmacka. Grym rackare det där.

En av mina absoluta favoritböcker är The Baskeball Diaries av Jim Caroll. En självbiografisk bok om en pojkes liv i New York. Han är basketstjärnan i skollaget men lever dubbelliv  i en värld av heroin och prostitution. Caroll slog igenom i punkeran tillsammans med Pattis Smith men är ju inte tillnärmelsevis lika känd.

Efter två dagar på Utö har jag Cobran gjort ett par upptäckter. Seglarbaren på Utö slår Medborgarplatsen varje dag i veckan. Extremt trevlig personal, trots att dom bröt på Göteborgska. Hyggliga priser och då menar jag hyggligt dyra. Som vanligt så stillade vi ångesten i våra plånböcker med orden "De har ju så kort säsong, de har ju bara de här sommarmånaderna på sig att dra in pengar." Det är alltså skälet till att skärgårdsbor, Göteborgare och andra personer som driver krog i turistorter kan ta 400 kronor för fisk (Men den är färsk, säger dom alltid i GBG. Ytterst få krogar i resten av lander serverar gammal fisk), eller 90 kronor för en varm macka.  De personer som måste arbeta i tre månader om året, vad gör dom resten av tiden? Hus i Thailand? Nåja trevlig var det dessutom så blev jag varse en sensation.

Vill inte fortsätta tjata om Wesley Snijder men vem sänkte Uruguay?

 

 

Två frågeställningar som jag de senaste veckorna ställts inför som jag inte själv kan lösa riktigt. Nummer ett, den mes delikata, är frågan huruvida man kan få stånd utan pung. Jag tänker inte göra några egna experiment med detta, men jag kan inte riktigt lösa den.

 

 

 

En annan fråga är varför den endast är Brasilien och Colombia som har svarta spelare i sina landslag av de Sydamerikanska lagen? Jag vet att Uruguay har en men i övrigt så är de lika vita som åhörarna på ett Ku Klux Klan möte. Den enda förklaringen vi kunde komma på var att det i dessa två länder så har man plantage och antagligen haft slavar tidigare, men är det så enkelt? Finns det andra svar på denna fråga?

 

 

 

Nu är det underbar högsommar men jag vill ändå slänga fram ett par brasklappar. Män som anser att det är tjusigt med kortbyxor som inte täcker knäna borde portas från restauranger och dylikt. Det kan vara okej om de åker upp om man sätter sig men annars tveksamt.

 

 

 

Ett sommarmode som jag trodde försvunnit var sandaler med vita strumpor, men det dök upp en karl i det på bussen hem idag. Nu var det med största säkerhet inte Pierre Cardin som åkte 873:an ikväll men det känns lite obehagligt.

 

 

Skön stämning ikväll. När jag strosade hem genom centrum så fick jag lite sydstatskänsla. Inte för att husen eller så ser ut som den amerikanska södern, men det var lite som en skum deckare som utspelar sig i New Orleans. Det var mörka regntunga skyar, vinden låg på lite grand, lite skumma lirare (jag menar dig med hunden) som väntar på att få lämna hållplatsen bara det kunde komma en buss någon gång. Nu blir det Karlavagnen på radion, alltid intressant vilka galningar som ringer in.

Följande ord använde jag i denna blogg för en månad sedan:

Plockat från Sverigescenen. Det vill säga Firman Boys i AIK´s egen hotelse hemsida som tydligen alltid får vara öppen:

En prövning. En kul dag eller fler? Vad vet jag att bo granne med Lakanet har sina ups and downs. Det sker en del saker och ungefär vid 22-tiden så spikade vi att vi skulle ta färjan till skärgården imorgon. Har för mig att jag skulle ta med ett tält också.

 

Utö var ett alternativ och som sagt, the cutting yard is nice in the summer.

 

Vi hade en bra dag i Tyresö idag. Efter en tuffingkväll med Råttan och brorsan så slutade denna på Bollmora Bar & Pub, vilket är ett nytt namn för det gamla sluskhaket Kurres Corner. Där vi blev informerade att man skulle betala entré. Okej jag vet det var 30 kronor men sånt gör mej lack.

Idioten som hade en bricka med texten entrévärd sa att:” det gör ju alla eller hur?” och vi svarade lite mongoaktigt:”Gör dom?” ”Ja ni vet… alla gör det”.

 

 

Bäste Idiot/Entrévärd

Det är säkert inte du som kommit på idén att ta betalt men kom för fan inte och säg att alla restauranger eller pubar tar betalt för inträde. Fråga mig inte en gång till om jag vill hänga av mig när jag kommer dit när jag bara har en skjorta på mig. Nästa gång hänger jag in den och sitter barkroppad i baren.

 

För övrigt så kan jag bara säga så här att namnbytet gjorde inte stället bättre. Leffe var där och han hade på sig ett linne i de Brasilianska färgerna och kortbyxor. Stefans tajta kortbyxor som slutade ovanför knäna vill jag aldrig se igen. Inte på ett ställe där man ska betala inträde i alla fall. Ullas alkoholism gör att hon har svårt att ragga killar tror jag. Även fast man är ung så kan man ju vara fyllkaja eller hur? Viktigt är då att man dricker alkoläsk och går ut och röker var tionde minut. Kenta varför tror du att du kan gå ut och dricka på lördagarna när det är fyllan som gjorde att du fick sitta på kåken för?

Som sagt en bra dag idag. Piller-Patrik såg riktigt skum ut på Hörnet ikväll. Han hade en hund med sig och något barn, med nån kvinna som har en tatuering. Lagom? Bara ruggigt. Man kan ansöka om körkort men ungar får man skaffa även om man är massmördare, pedofil eller röstar på KD. Skumt.

 

Kom in i en Otis Redding eufori när jag kom hem som övergick i Sam Cooke. Nice och inte skumt.

Nä livet är inte speciellt rättvist. Att se Ghana krascha mot ett vilt fäktande Uruguay var tufft. Visserligen så hejade jag vilt på Uruguay men det var synd om Ghana. De gjorde sin bästa match i turneringen och brände en straff i 120:e minuten. Tungt. De som tyckte att Hitler hade det jobbigt i bunkern våren -45 kan fråga hur Asamoah Gyan kände sig dagen efter. Det var knappast som denna tokiga dag i Bayern.

Att Nederländerna besegrade Brasilien var ingen större överraskning för mig utan mitt faktiska tips. Detta väckte stor munterhet runt bordet på Dahlgren, Fjällborg, Stolts och min broder. De började fatta i början på andra. I slutet så fattade också att Wesley kommer att bli VM-kung. Att Holland vann var fullkomligt rättvist.

 

Paraguay hade förtjänat ett bättre öde, men föll mot de spanska konkvistadorerna. Med lite större skärpa hade de bärgat segern. Rocky borde ha dragit in en kvittering i slutskedet och jag tror att det hade varit bra om man behållt Nelson Valdez på banan lite längre. Valdez gjorde mig hungrig. Det var jätte länge sedan som jag, på grund av VM-matcherna, fick se ”Vad blir det för mat” med Per Morberg och den där killen var ju hans sydamerikanska kopia. Man kan tänka sig hur de kommunicerar.

”Nelson ska du ta frisparken?”

”Nej det funkar inte, jag tänkte marinera en hjort i gräsklipparbränsle, så ta den du.”

 

Suarez avstängd i semin gör att det kommer att bli en repris på VM-finalen 1974. Kanske den bästa som någonsin spelats. Johan Esk kom på en god idé. Bollar som räddas med händerna på mållinjen av utespelare borde dömas som mål. Ja varför inte, det vore ju rimligt.

Vilka slutsatser kan man dra så långt? Angående spelet så har vi sett lite tendenser som Kajjan Svensson skulle ha sagt.

 

Det klart snyggast klädda ledarna är tyskarna. Jochen Lööw har Beatlesfrilla och blå långärmad t-shirt till sin kavaj. Oerhört stilenligt. Det tyska ledarteamet ser ungt ut, de ser kompakta ut, de ser kompetenta ut och de ser ut som ett par killar som vet vad det gör.

 

 

Om vi går över till Argentina så sa min kompis Råttan att Maradonna ser ut som en uppstoppad köttbulle, och där har han ganska rätt men man ska ju inte narras med folk bara för att de har viktproblem. Hela Argentinabänken ser ju rätt komiska ut ändå. I sina Colombianska knarkhandlardräkter så skänker de detta VM:et en icke värdighet vi kunde vara utan.

 

José Muhriño gick i bräschen för det nya välklädda snygga tränarna. Samtidigt så klädde han sig som en Stureplansstekare vilket gjorde att hans stil inte är fullkomlig. Tilläggas ska att Murre är en stilig kille ändå. Det säger jag som man utan att skämmas.

 

Argentinarnas bänk ser ju ut som om de ska dra till Kharma redan i paus.

 

Jag har alltid tyckt att tränare borde klä sig propert och inte i träningsoverall som Lagerbäck. Varför ska ett lag se snyggt ut i sina dräkter medan tränare klär sig som en lodis?

En kompis berättade om ett ögonblick i hans liv som kändes lite halvskumt. Han och hans polare var väl i 13-14 års åldern och kollade in en av hans farsas p-rullar i soffan. Vid en scen som innehöll oralsex så utbrister hans polare: