King Cobra

Idag kanske vi bevittnade ett tronskifte. Bayern München krossade FC Barcelona med 4-0. Visst var 2-0 målet offside men BM hade blivit blåsta på TRE straffar i första halvlek så big deal.

 

Då kommer givetvis frågan upp om straffområdesdomarna. Vad har de för uppgift mer än att få betalt med traktamente. De är två personer. De har med andra ord fyra ögon. Något av dessa borde ha sett när Barcelonabacken springer ner BM spelaren, Något av dessa ögon borde ha sett de solklara handsen som skedde i första halvlek. Övergå till kameraövervakning. Jag tror att det är på detta sätt, som det ofta är när domare dömer. Huvuddomare säger till linjemannen att han inte kommer att ta några regelöverträdelser som linjemannen ser, och han ska enbart ägna sig åt vinka inkast och ibland offside. Jag tror att det är därför straffområdesdomare är så marginaliserade. En huvuddomare vill givetvis vara i centrum. Det är hans chans att bli lite stjärna.

 

Åter till matchen. FCB hade ett 64% övertag i bollinnehav, men alla som såg matchen såg att de blev totalt massakerade av ett lag som i mångt och mycket var överlägsna sina motståndare, och då hade man sin bästa spelare skadad. Bollinnehav är med andra ord ett jönseri som ser snyggt ut på papper och säger ytterst lite om huer en match ser ut. 50% av Barcelonas bollinnehav sker oftas på egen planhalva eller i safezone där ingen hotar dem. Visst är de duktiga. De har teknik. De har fart. De kan göra överstegsfinter när motståndaren är 20 meter bort. De vinner nästan alltid ligan och i många matcher så vinner de med 5-1, men det är mot lag som håller Championshipklass. Tyska ligan var förvisso ojämn i år beroende på att Mänchen var otroligt bra, men det brukar vara jämnt och det finns många klasslag i den ligan, liksom i premier league. 

 

 

Jag hoppas att så många svenska fotbollstränare som möjligt i Sverige såg den här matchen så de fattar att det är så här kul fotboll spelas. Spelare och publik vill att det ska hända saker i närheten av straffområdet. Man vill ha intensiva kamper på plan och man vill ha heta men justa närkamper. Bort med handbollsfotbollen där man står och passar runt och håller boll och in med aggressiva attacker och spännande tempoväxlande fotboll. Startspel där man snabbt ser möjligheter för djupledsspel och snabbt ställer om till anfall. Om två veckor sitter svenska tränare i möte och börjar fatta att vi som sitter på läktaren tycker att det är dålig underhållning att se ett lag passa 20 pass i safezone.

 

 

Jag kan ikväll tänka tillbaka på Wimbledon som tränade avslut på tre touch från målvakten. Okej att det var en del långbollar på den tiden men det hände ju lite på plan. Då menar jag utöver att Vinnie Jones gav någon ett skamgrepp.

 

Nu är ju Bayern München så mycket mer än tre touch, men det är ändå en intressant jämförelse då svenska tränare drömmer om att kunna kopiera Barcelonas spel, fast med korpspelare. Kanske ska man kopiera Wimbledon istället? Allsvenskan är en av de långsammaste serierna i Europa och eftersom de flesta lagen spelar på konstgräs så saknar den dessutom närkamper. Vi kommer troligen att bli bäst i världen så småningom, fast bara i Futsal. Den tristaste varianten av fotboll som skapats.

 

Eftersom det här är min blogg så får jag skriva SCHWEINSTEIGER och MÜLLER med stora bokstäver. Jag får också skriva DANTE, mannen som ser ut som Sideshow Bob men spelade fram till två mål. Så ska en mittback arbeta, Bastian har dessutom väldigt lite underhudsfett.

För mig var det en vanlig solig dag och jag var på väg hem från skolan. Vanligtvis vid den här tiden stannade jag vid skivaffären på en av Götgatans sista nummer, som dalmasen som ägde den döpt till Southside Records. Svårt att uttala, och den var bara 20 kvadrat, men det var här som Willy sjöng för mig första gången. Willy var föstås någon annanstans just då men på den tiden så fick man lyssna lite på skivorna innan man köpte dem. Dalmasen visste lite om oss som handlade och tyckte att jag skulle lyssna på några spår från Sporting Life. Det var då jag fick höra Willy sjunga.

 

 

Kan med säkerhet säga att när Willy sjöng så var jag såld inom 20 sekunder. Att han dessutom såg väldigt cool ut gjorde det hela ännu bättre. Ytterst få sångare kan sjunga med sån känsla som Willy DeVille. Att han sedan hade arrangerat alla låtarna som att de lät som att man befann sig i latinokvarteren i New York gjorde inte saker och ting sämre. Få musiker får mitt sinne att förflytta mig mentalt på samma sätt som Willy. 

 

En nära vän till mig som heter Strömberg såg honom som förband till Rod Stewart och sågade honom jäms med fotknölarna. Dels för att han hade doasångerskor som såg ut som prostituerade, men också för att han såg ut som en raggare med zigenarpåbrå. Fast jag tror aldrig att han hörde hur Willy sjöng. Hade han gjort det så hade han fått uppleva lite mer än "Do ya think I´m sexy" och "Sailing" den dagen. 

 

Det är för få som har hört Willy sjunga helt enkelt.

 

När Willy sjunger When Heaven Stood Still så står den faktiskt still.

 

Sedan den dagen så var jag och Willy vänner forever, BFF skulle man säga idag. Vi följdes åt och jag var alltid glad alla gånger som han sjöng för mig. 

 

Willy hade släppt rätt många plattor före Sporting Life som man kunde botanisera i och jag fullkomligt älskade dessa, då de tog mig på såna emotionella resor i mitt sinne. Each Word Is A Beat Of My Heart fick mig att drömma mig iväg till regniga gator i någon slags noir novell.

 

Demasiado Corazon var troligen den första låt med spanska influenser som jag riktigt gillat förutom Vamos A La Playa. Men det här var ju rockmusik. Det var nästan alltid så när Willy sjöng för mig. Det var nya saker. Willy hade en känsla och en innerlighet i sin röst som är svår att beskriva. Ena sekunden låter han som en hallick som står och hänger i ett gathörn och i nästa sekund som en man som är beredd att skära upp pulsådern för den kvinna han älskar. Det är så när Willy sjunger.

 

Jag träffade min första stora kärlek på jobbet. hon var förvisso i ett förhållande så vi började som vänner, men jag introducerade henne för Willy. När jag åkte bort på semester en vecka, då hon fortfarande var tillsammans med sin kille, kom jag hem och lyssnade av min telefonsvarare. Det var ungefär 15 meddelanden sammanlagt men större delen av dem var introt på Mink DeVilles I Must Be Dreaming. 

 

 

Men det var ju inte enbart kärlek som Willy sjöng om. Hans själ öppnade sig för alla som ville veta lite mer om personer som vandrade på livets bakgård. Ibland även de som var kungar i sina egna kvarter och var stolta över det. För var det något som Willy var, så var det stolt. Över sitt ursprung. Över sitt grannskap, Över sina vänner. När Spanish Stroll går igång på min gramofon för 39:e gången så blir jag alltid lika upprymd. Lika glad och lika taggad.

 

För det var så när Willy sjöng, att man blev så förbannat glad. Willy hade också fiskedrag i öronen, en grymt suspekt mustasch. långt före det blev modernt och dessutom en soul patch ibland.Dessutom den enda personen som gått på den här jorden som kan bära upp en hockeyfrilla och ändå se cool ut.

 

Nu sjunger inte Willy längre. Han är död. Ibland känns det som en del av mig försvann då han försvann från oss men hans musik finns ju alltid med mig

Ibland blir man väldigt till sig när man ser att det kommer ett program som de gjort bara för mig på TV. Kanske till och med ett program som du själv kunde ha gjort, om du bara orkat skriva in dig och sovit dig igenom journalisthögskolan.

 

 

Den Stora Ölresan med Jonas "Steken" Magnusson är ett sånt program. Han ölar sig igenom Tjeckien. Förklarar sakligt att de som dricker Staropramen är rejält blåsta eftersom det är Tjeckiens Pripps Blå, och vi tror den är fin bara för att Spendrups säljer den för 70 kronor glaset. Är på möte med ett gäng pensionerade bryggare på det bryggeri som skapar Pilsner Urquel. Han letar upp en lirare i Italien som bara dricker två glas vin till maten och käkar lunch med honom. Han åker till Turin och hälsar på en kille som säljer öl för 100 :- flarran, som han serverar i vinglas och luktar på. "MMmm rökelse...mmmm svag ton av tuppkam."Jag är av den uppfattningen att sådana personer borde få åtminstone lite spö. Jag ser ingen skillnad på honom och smålänningen som blandar i soja och sirap i sin lättöl, bara för att han gillar färgen. Båda är fullkomligt galna. Fast de är snälla antar jag, om nu inte Italienaren är fascist förstås, det kan man aldrig veta. Smålänningen i regnbågsmönstrad skjorta skulle gjort succe på vilken gayfestival som helst om det inte var för ölblandadet.

 

 

Det enda irriterande inslaget var de där personerna på puben i Göteborg, typsikt Göteborgare, som satt och provade öl. På fullt allvar så påstod de att ölen smakade frysta jordgubbar och sliriga däck. De har gått tre år på Sigrid Rudebäcks gymnasium och sedan studerat i USA några år innan de kom hem. För att skapa sig en status så började de provsmaka öl. Som en sa så hade han inte råd att prova vin längre, men nu så spenderade han minsann minst lika mycket pengar på öl som vin. Tala om att missa målet. Öl dricker man för att bli lite glad, lite skön eller lite lätt berusad, inte för att spotta ut det i en hink för att sedan skryta med att man köpt en öl som kostar 100 kronor flaskan från Italien. Ska Reinfeldt och hans rövarliga även ta ifrån oss ölet också? För bara några månader sedan så tog de ifrån Sven Wollter hans pension och rätten/orken att ha pensionärssex. Ölen är det sista jämlika vi har kvar, vårt enda nöje och vårt enda skäl till att leva.

 

Att folk häller sirap och soja eller blandar i ingefära och rökelse är en sak men personer som snobbar med öldrickning är väldigt svårt att ta. Hur tror ni Blondonbellan eller Madde skulle känna det om jag satt här med mina vänner och vaskade skumpa? Nej någon ordning för det vara.