King Cobra

Här sitter man i godan ro på en grekisk veranda och tittar på trafiken utanför, och så ser jag på Dagens Nyheter hemsida att IDIOTERNA har slagit till igen. Ett antal knallskott har detonerat på Malmö Stadion, som egentligen heter något annat, men jag försöker minimera reklam för sådant som symboliserar mammon, stalinist som jag är. Jag säger bara grattis till er alla. Det kommer med all säkerhet inte hända så speciellt mycket. Det brukar det inte göra. Då någon har skjutit fyrverkerier eller liknande på en svensk fotbollsmatch så brukar följande ske:

Det är de sista dagarna av Juli 2011 och sonen och jag har åkt till Kos för lite avancerad ö-luffning. Givetvis så träffade vi två par från Krusboda redan första kvällen, så vi kände oss inte helt övergivna. Kos stad är väldigt mysig, med väldigt mycket ruiner och sevärdheter. Bargatan, eller ska jag säga Barngatan, där ungdomarna håller till är ju i sig en sevärdhet, och då var jag där vid elvatiden.

 

 

Som ni förstår av rubriken så handlar det här om något annat och det gör det. Ral och jag åkte och badade, och för första gången så var det inte en sextioårig gubbe med ölkagge, som kedjerökte som sålde solstolarna utan en ung tjej i 20 årsålder. Vi pratade lite och kom in på var vi härstammade ifrån när hon berättade att hon var av grekisk/schweitzisk härkomst och då började klockorna sakta ringa. För ungefär 20 år sedan var jag ju här första gången, och jag ska medge att jag kommer inte ihåg så mycket av platser och vart vi bodde men jag kommer ihåg Lucky. Det var vår bartender på hotellet, där han och hans Schweitziska flickvän arbetade. Nu föll det sig så att jag reste med en fullblodsalkis som istället för att hänga med till stranden, spenderade dagen i baren spelandes backgammon med nämna bartender. Ett djupt band tycktes ha uppstått mellan dem, som det kan göra mellan en dåligt betald bartender och en välbeställd fylletratt med begynnande alkoholskador.

 

De kom så bra överens att de började brevväxla. Det vill säga inte person till person utan via bulvaner. Lucky tog reda på vad den som hade bokat resan hette, via Fritidsresor och de vidarebefordrade ett vykort till min kompis, alltså inte den kompis som spelade BG hela dagarna utan en tredje individ. Han ringde upp mig om detta och vi tyckte det var lite lustig. Precis innan vi skulle överlämna kortet så kom vi på att det vore mycket roligare om vi svarade på det och gav honom en adress som han kunde skicka korten till, alltså till oss. Vi höll på med detta illdåd under en ganska lång tid. Sen bögade vi till våra vykort lite med nallebjörnar och lite dubbeltydiga inviter, likväl så dök det upp ett nytt vykort från den glade Lucky.

 

 

 

Ungefär vid halv tre en vardagsmorgon så ringde min vän, den törstige ut av dom alltså, och började skälla på mig i telefonen. Jag skulle dessutom förklara vem Lucky var för hans fru, så hon inte trodde att det var hans hemlige älskare. Givetvis gjorde jag det. Det visade sig att vi hade bjudit hem Lucky till min kompis och givit honom ett telefonnummer som han kunde nå honom på. Om jag minns rätt så skrev vi att "vi tyckte det skulle vara kul om han kunde fira jul med XX" Därav samtalet. Huruvida han ringde från Arlanda och tänkte kvarta över vet jag inte, jag vet att min törstige kompis i alla fall var måttligt road medan jag och den tredje parten var omåttligt roade.

 

 

När jag satt i solstolen idag så blev jag lite småstressad minst sagt. Hon som hyrde ut stolarna hade sagt att hennes pappa skötte tavernan som låg ett stenkast därifrån och givetvis så tänkte jag att det kan vara deras barn. Schweitzarna är bra på att göra gökur och ost, men de är ju tvättäkta rasister så hur många grek-schweizare kan det finnas? Satt det rent av en man på en taverna på andra sidan gatan som hade en gås oplockad med mig? Kan hända har han genomskådat det som skedde och bestämt sig för att någon gång hämnas? Är det någon form av karma som gör sig påmind?

 

 

 

 

 

 

Medan Glennarna knyter ihop strumpor och sånt så gör jag en del rätt elaka men samtidigt jävligt roliga skämt, alltså dom är inte så roliga om man blir utsatt för dom, men för oss andra så är dom skitroliga. Skulle nästan vilja säga sofistikerade. Borde inte jag få komma undan med dom då eller kommer sånt där alltid tillbaka? Måste alla skämt vara Sten-Åke Cederhökaktiga för att de inte ska komma tillbaka från det förflutna och jag får betala tillbaka för gammal ost, i det här fallet schweizerost.

 

Nu var det inte så och huruvida Lucky är bankkamrer i Schweiz numera vet jag inte men det var i alla fall kul att bli påmind om detta en dag på stranden.

 

Ni som känner mig ska även i framtiden känna igen mig så här kommer en bild på min nya tand.

 

 

 

Det är snudd på makalöst. Jag har från årets början besökt tandläkaren SJU gånger. Tre gånger för rotfyllning. Tre gånger för en sönderbiten tand och så idag då. Alltså jag borstar mina tänder två till tre gånger om dagen och jag har inte haft ett hål sedan jag gick i tredjeklass och Gatorade gjorde sitt intrång på marknaden. Vi bytte sedan till en sportdryck som hette Klar2 som smakade saltvatten.

 

Min snälla son bjuder mig på en bit dajm och helt plötsligt så sitter jag med min guldtand i handen. Den har suttit där sedan sommaren 1974 och det är precis nu som den har blivit inne. Många yngre tycker att det är en snygg grej jag gjort, och jag antar att de tror att det är ett sånt där tandsmycke.

 

Våren 1974 hade jag slagit sönder tanden på en lekplats där jag lyckats boxa mig i munnen med ett par romerska ringar. Detta skedde precis innan vår seriefinal mot Pluto, vilket dels föranledde mig att sitta i bilen och tjura i första halvlek, dels föranledde det ett 0-1 underläge. Jag minns att jag spelade andra halvlek och jag gjorde ett mål och en målpass, vilket precis räckte till seger. Dagen efter fick jag en plasttand.

 

 

Plasttanden blev ganska exakt två månader för den slutade sina dagar på en sten på vårt landställer i Sorunda. Inte så att jag slog sönder den mot en sten, utan jag satt på den och käkade fågelbär och bet helt enkelt av den. Det var då som jag fick guldtanden. Denne vän och följeslagare som hängt med mig och varit en identitet i så många år.

 

 

När jag var tjugo så ringde de från Folktandvården, för det var kära gamla staten som satt in den, och undrade om jag inte skulle byta ut den eftersom det var gratis. Jag kände mig då så bekväm med den att jag beslöt mig för att låta den sitta kvar och den har suttit där i 37 år.

 

Farväl käre kamrat och följeslagare, du hade kunnat ramla ut när jag kom hem från Grekland istället fast du hade ju även kunnat trilla ut när jag skulle lägga mig i solstolen imorgon, så jag antar att man ska låta udda vara jämnt. Det finns också ett helt land i Afrika som svälter och ett Norge i landssorg, personer som har tumörer i huvudet och skulle vara jätteglada för att ha tappat en lagning så man ska inte klaga.

 

 

Jag antar att Johan Croneman på DN, som tidigare kritiserat, att vi i Sverige inte låter alla se OS, utan säljer ut det till högstbjudande. Lena Adelson Liljetok har i dagens DN släppt sitt svar.

 

Med anledning av den semestrande centerpolitikern, som från en solsäng i Thailand, bloggade om hur jobbigt det var med feta personer på flyget och att de borde betala mer, skickade jag ett gillande mail till Centerpartiets kansli. Där uttryckte jag mig mycket positivt och hoppades att vi snart skulle ha ett förslag på gång. Dessvärre så fick jag ett tråkigt svar där man tog avstånd från hans uttalande etc. Ingen humor i det alls.

 

 

Croneman har däremot fått bingo. Ett välformulerat von oben svar där Lena uttrycker det viktiga i den fria marknaden och en massa politiska pekpinnar. Lena tror att idrotten förlorar intäkter på att så många som möjligt kan se en sport i TV. Berätta för oss hur mycket roddförbundet får betalt för de rätt få timmar som den visas under OS, då det är enda gången den sporten visas i TV. Hennes avslutning är magnifik ”Vill Johan Croneman dra in dessa pengar?”

 

Men herregud. I de flesta andra EU-länder så har man en lista där några få evenemang som är av stort nationellt intresse kan skyddas från TV-bolagens budgivning och istället visas på rikstäckande kanaler. För alla att se, oavsett hur mycket pengar man har. Lena drar ett roligt resonemang där hon menar på att vi nu kan välja fritt vad vi vill se, men det är ju skitsnack. Cronemans idé om att låta alla kanaler sända vad de vill från OS är mer logisk. Då får ju folk välja precis vad de önskar se.

 

 

Kort sagt så är alltså den största friheten att staten köper rättigheterna och låter alla TV-bolag sända från dessa. Det är rejäl Stalinistisk frihet det.

Vi vet att de hade apartheid där under många år vilket gjorde att vi inte fick äta vindruvor på ett tag. De hade Mandela på kåken i 27 år och att de hade fotbolls-vm där förra året. Det jag undrar över är deras friidrottare. Först kom löparesset Caster Semaya, som efter att ha spöat alla med hästlängder påstods vara en man. Vet inte om man är klar med det där än men hur som helst så har man ett nytt löparess i Oscar Pistorius aka Blade Runner. Killen har två benproteser och gjorde igår den 16:e snabbaste tiden i världen, mot folk med ben alltså. Pistorius blev tydligen nobbad att ställa upp i OS i Kina på grund av att han ansågs ha fördel av sina benproteser.

Jag köpte en ny musikanläggning till min dator för ett par dagar sedan, då Fabian och de andra kompisarna på SIBA har tecknat kontrakt med min kabelleverantör så fick jag helt plötsligt 97 nya kanaler och det var ju perfekt eftersom man då kan följa utfrågningarna angående News of the World på Sky News eller BBC News. Intressant, men det är sommar och annat att göra när solen skiner.

Jag förstår egentligen inte varför jag ska åka ifrån den del av världen jag bor i när det är som vackrast i den. Ett fullkomligt idiotiskt beslut. Jag hade ju kunnat åka när som helst istället, men nu blev det i slutet på juli. Vad missar man i Stockholm under dessa veckor. Jag vet man ska inte klaga, Grekland är fint det med, och det blir säkerligen skitkul men man kanske ska lägga dom pengarna på att hyra en tvårummare i innerstaden istället. Nästa år så, näta år.

Per Oscarsson strippade i Hylands Hörna 1966, i direktsändning. Idag fick jag höra ett av de många klagosamtalen. En man är synnerligen upprörd och avslutar med: Jag bor på Sturegatan så det är lite mening med det jag säger.

Jag har nu skådat ljuset. Den engelska TV serien Pete Versus Life är en grymt kul produktion. Den handlar inte oväntat om Pete och hans liv, men med "sportkommentatorer" som bedömer hans, inte alltid så vettiga beteende. Kan bli något stort.

Här lägger man ned tid och kraft på att skriva om News of the World och så lägger de ner blaskan, tror inte att mitt inlägg hade så mycket med det att göra eller hade det det? Hur som helst så kommer sista numret på söndag. Köp det, alla intäkter går till välgörenhet. Misstänker att våra egna kvällstidningar kommer att köpa massvis, var ska de annars få nya artiklar ifrån? Andy Coulson ska tydligen anhållas under dagen enligt text tv vilket ju är positivt.

En tidning som våra kvällstidningar ofta hämtar viktig information ifrån är engelska News of the World. Ifall man tycker AB & Expressen är slaskprodukter så är NOTW betydligt värre, men det är viktigt att se vart våra svenska tidningar strävar.

 

 

NOTW har de senaste månaderna varit i domstol för att försöka försvara sig emot anklagelser som illegal avlyssning och mutbrott. Kruxet är att den förre chefsredaktören på tidningen numera är pressekreterare hos regeringen. Andy Coulson, som han heter, har hela tiden nekat till att han kände till att något dylikt skett. Regeringen i sig är ju säkert inte hel sugna på att utreda så grundligt (minns Littorinskandalen) och polisen, den part som tidningen mutat, la ner sin utredning redan för fyra år sedan. BBC avslöjade att tidningen betalat ut tiotusentals pund i tipspengar till polisen, vilket är olagligt, allt attesterat av Coulson.

 

 

Vad värre är så har man ju avlyssnat den trettonåriga Milly Dowlers telefon, raderat inkommande röstmeddelande för att få plats med fler, vilket gjorde att föräldrarna trodde att hon fortfarande levde. Detta kan även ha försvårat polisutrdningen. Tidigare så har tidningen hyrt in en privatdetektiv som bland annat hackat den där bruden som gifte sig med någon engelsk prins, telefon och en massa andra kända personers. Som om det inte räckte med paparazzis? Det är såna här tilltag som får en att känna att Sean Penn haft rätt hela tiden. Kanske är det dags att betala tillbaka alla böter som de dömt honom till när han spöat på fotografer och journalister?

 

Nu sitter jag i parken och dricker ett glas vin och bläddrar i Expressen, jag förvånas INTE av att ingenting om News Of The World skandalen tas upp. Du ska ju inte bita den skittidning som förder dig med mer skit som det står i biblen. Däremot så hittar jag ett scoop. Nilla Fischer har en lagkamrat som spelar i Sveriges nästa motståndare i fotbolls VM, Australien och hon har skickat ett sms. Där stod det "Go The Aussies", vilket kan översättas till Heja Australien, ungefär. Detta presenteras på ett helt siduppslag med rubruken: "Psykningen: Se Upp". Herre min gud. När J-O Waldner åkte hem och väckte Stellan Bengtsson klockan tre på natten, dagen innan SM-finalen i pingis, det är en psykning. När Mohammed Ali lät sig slås sönder och samman i åtta ronder mot Foreman i Kingshasa bara för att han skulle bli trött det var en psykning. När Wimbledon FC stängde av värmen, belysningen och pajade muggen i motståndarnas omklädningsrum på sin hemmaplan det var en psykning. När någon av Wimbledons spelare gick in och klossade dagen innan i den trassiga toaletten, det var en psykning. Inte ett sms som säger heja heja.

 

 

För att ytterligare dra ett löjets skimmer över svensk journalistik så har man i dagens expressen (låter som en Lindemannare) gjort en undersökning med därvid följande lista på vilka politiker som är snyggast. Reinfeldts toppar båda, vilket alltså gör dom till det snyggaste statsministerparet någonsin? Vet inte om såna här undersökningar har gjorts förr men jag kan hålla med om att Palmes var ju inte så jävla bildsköna och det var inte Fälldins heller så det kanske ligger något i det hela. Hade visserligen för mig att fru Reinfeldt var kommunpolitiker och då kanske man inte ska vara med i SM i snygghet för politiker. Förstår dock inte att Maria Wetterstrand kom tvåa, hon borde vunnit, tänk miljö det är sexigt, tänk lårhöga gummistövlar, som jag tror alla miljöpartister har någonstans, tänk kinky och utstrålning. Nyamko Sabuni kom trea vilket jag förstår, hon var klart snyggare när hon var skinnskalle.

Det är ändå rätt bra att en division fyra klubb har tre spelare med i U17 VM i Mexico. Nick Powell fick redan förra året ett anbud från Arsenal (£1000 000 ansågs för lite) och nu är Liverpool och några andra klubbar där och rycker. Max Clayton däremot är en ny bekantskap och att han dessutom spelade med nr 10 på ryggen borde ju betyda något. Målvakten Ben Garrat fick däremot inte spela alls. Men två spelare av tre som spelade alla matcherna är hyfsat för en klubb som för några år sedan var uträknad som talangskola. Vi är på gång igen. Hoppas att vi får behålla Clayton och Powell så de kan få lite mer speltid än förra säsongen.

En utav de mest begåvade centrala mittfältarna som England haft i sina led och då kan det kännas lite underligt att han enbart spelade två landskamper.

 

Hudson som var uppväxt på Kings Road, blev nobbad av Fulham och fick istället skriva på för Chelsea FC. En skada gjorde att han inte kunde debutera som klubbens yngsta spelare vid 16 års ålder, men efter att ett gäng av de ordinarie spelarna hade haft en rejäl fyllefest dagen innan match, så fick Hudson chansen i en 5-0 förlust mot Southampton i februari 1969.

Efter det så var Hudson ordinarie och spelade jämte John Hollins, en defensiv mittfältare i en 4-2-4 uppställning. Hudson blev, med sin enorma speluppfattning och smartness den som levererade de avgörande bollarna till storstjärnan Peter Osgood. Säsongen 69/70 så var Hudson redan etablerad stjärna i ett Chelsea som var ett av Europas bästa lag.

 

1970 spelade han alla matcherna då Chelsea vann FA Cupen, men missade finalen på grund av skada, då laget slog Leeds United med 2-1 efter omspel.

 

Året efter så fick han sin revansch då han spelade en fantastisk fotboll, då Chelsea besegrade Real Madrid i Cupvinnarcupens final i Atén. Första matchen slutade oavgjort men i returen två dagar senare (inför 19 500 åskådare) så tog Chelsea sin första internationella titel.

Chelsea hade dock ekonomiska problem och en ombyggnad av the East Stand kostade pengar, vilket föranledde klubben att börja försäljning av nyckelspelarna. 1972 förlorade man Ligacupfinalen mot Stoke City och därefter så började kräftgången. Hudson som var en partykille blev så småningom osams med managern Dave Sexton och blev 1974 såld till just Stoke.

 

Tony Woddington såg Alan Hudson som den sista pusselbiten i vad som skulle bli en av klubbens starkaste uppsättningar någonsin, och det var kanske här som han spelade sin bästa fotboll. Stoke slutade visserligen femma i serien men endast fyra poäng efter segrande Derby County.

Eftersom Hudson var avstängd från landslaget så tog det till 1975 innan han gjorde sin första landskamp. Han hade tidigare vägrat åka med det engelska U23 laget, enligt hörsägen så var han upptagen med lite ölpimplande och en del brudraggande när de ringde, därav avstängningen. Han storspelade då England besegrade världsmästarna Västtyskland med 2-0, men skador och bråk med Don Revie gjorde att det snart var färdigspelat i landslaget. På bilden nedan så poserar han med bland annat Ian Hutchinson och lite galanta damer, det var här som Hudson (trea från vänster) uppfann uttrycket Camel Toe For Men.

Ekonomiska problem fick Stoke City att sälja sin guldklimp till Arsenal FC för £200 000 1976 och där tog han klubben till FA Cupfinal våren -78, en match som man visserligen förlorade mot Ipswich Town, men Hudson hade återigen bevisat sin storhet. Arsenals manager Terry Neill och Hudson drog inte jämt och till slut så såldes han till den amerikanska klubben Seattle Sounders för £100 000, där han spelade i fyra säsonger.

 

 

Han återvände ett kort tag till Chelsea men skador och sjukdomar gjorde att han inte spelade några matcher för klubben och gick sedan tillbaka till Stoke City säsongen 83-84, och hjälpte laget att hanka sig kvar i högsta ligan. Säsongen 84-85 blev Hudsons sista och Stoke åkte ur ligan med dunder och brak med endast 17 inspelade poäng.

 

Efter, och säkert innan han avslutade sin karriär så har Hudson haft problem med spånken minst sagt och dessutom gjort personligt konkurs. 2008 sålde han sin medalj från Cupvinnarcupen för att få ihop pengar, men som han sa då: ”Jag har ju aldrig varit så inne på att sälja mina saker utan jag brukar ge bort dom. Tröjan jag hade i den matchen gav jag till en ung spelare som var min vän och hade bara några få dagar kvar att leva. Han begravdes med den.”

 

I början på 2000 talet så blev han dessutom överkörd av en bil och låg i koma i två månader och det var högst osäkert om han någonsin skulle kunna gå igen. Numera så jobbar han som kolumnist på Stoke Sentinel och är portad från Stamford Bridge. ”Jag går dit jag är uppskattad och Chelsea är ett ryskt lag numera.”

 

Visst finns det en viss bitterhet emot Chelsea vilket inte är underligt när man är född på fem minuters gångavstånd från Stamford Bridge, The Most Local Boy de någonsin haft. Kanske så borde man ta vara på en sådan personlighet på ett bättre sätt. Hudson var även ett modelejon som ni säkert kan se på bilderna, en man med stil och klass med andra ord.

Alan Hudson har även skrivit tre böcker, The Working Mans Ballet blev en kritikersuccé, medan Tinker & the Talisman som han skrev själv blev mindre väl mottagen. 2008 släpptes boken The Waddington Years om hans tid i Stoke, han har även spelat sig själv i filmen The Football Factory.

 

Hans son Anthony som föddes 1981, är manager i Newport County i Conference League. Anthony Hudson har redan arbetat i Tottenham Hot Spurs under Harry Redknapp och jobbat som coach i USA i flera år. Kanske så finns det här en blivande stormanager?

 

 

Vet inte om jag skrivit det tidigare men Patrik Sjöberg gör numera radioreklam för träningspreparat något som för några år sedan skulle ha tett sig omöjligt. Ingen har hitintills gjort några lustiga skämt angående kopplingen mellan kokain och andra pulver vilket är helt i sin ordning för Sjöberg är numera det heligaste vi har i svensk press.

 

Och visst är det kul att en ”gammal” buse, som alltid gjort precis vad som faller honom in, får lite god press för en gångs skull. Sjöberg tar idag tag i ytterligare en vaken idé och föreslår på debattsidan i dagens DN, att utsatta barn även ska ha någonstans att vända sig ifall de utsätts inom idrotten. Detta finns ju redan i skolan, och som bekant så finns ju även BRIS. Ett mycket bra initiativ, det är många som har blivit utsatta inom idrotten och det borde städa upp ordentligt inom hela området om det fungerar.

Kul att en person kan gå från kokssniffande playboy till auktoritet på bara några månader. För några år sedan satt Sjöberg i Filip & Fredrik intervjuer och igår såg jag Sjöberg i SvT´s Debatt. En omvandling minst sagt. Låt nu Sveriges coolaste idrottsman fortsätta där han hör hemma, istället för i freakshower i TV3. Tror till och med att vi snart är beredda att förlåta honom för hans tävlingsdräkter. Frisyren som han tog världsrekord i däremot blir svårare att förlåta.

Eftersom Cobran är All Man så kollade han även in ett TV program om två män som fällde trän i Vancouvers skogar, så kallade hellilogging. Det vill säga man klättrar upp i trädet med ett rep om stammen och sågar av grenarna på vägen upp. Därefter så fäller man toppen. Då detta är gjort så hämtar man det med helikopter. Väldigt manligt. Väldigt farligt. Förvånande intressant.

SvT kör just nu en oerhört intressant dokumentäserie från engelska BBC. Under rubriken Enastående Kvinnnor så får vi följa ett gäng makalöst intressanta livsöden. Idag var det krigskorrespondenten Martha Gellhorn som porträtterades. Gellhorn var krigskorrespondent och rapporterade från såväl Spanska Inbördeskriget, där hon träffade Ernest Hemmingway som hon sedemera gifte sig med och skiljde sig från. Hon smugglade in sig på ett sjukvårdsfartyg och kunde på så sätt följa dagen D på plats och hon blev även utkastad från Vietnam då hennes artiklar inte var så väldigt Heja-Heja-USA om man så uttrycker det.  Programmet ligger ute på SvT Play så se det innan de tar det ifrån oss.