Finanskrisen fanns den förr, eller uppkom den för att skapa program i TV3 ?
Har nu införskaffat en stycken lägenhet och är så jävla nöjd med att jag fick den drygt trehundratusen billigare än vad jag veckan tidigare budat på en liknande lägenhet. Det är rätt kul med bostadskarusellen och man känner sig ju alltid som en vinnare. Hey There Winner. Har man hittat sitt drömhus så är man glad med det. Har man sålt sitt hus och fått bra betalt är man glad för det. Gladast är mäklaren som endast sätter på sig en dressmankavaj, ligger fyrtio minuter i solariet och sedan läser innantill från ett papper. Här krävs ingen kunskap för man har ju manus. Kvinnan som jag köpte av, blev osams med min kompis när vi tittade på lägenheten. Hon hävdade med en dåres envishet att laminatgolvet var slipbart, trots att han sa att han va snickare vilket han är, och att laminat är ett plastmaterial, vilket det också är.
Skulle du köpa någon vara av något slag av mannen till höger?
Tankarna vandrar till mitt förra bostadsköp, ja det var inte radhuset utan Norrmalmstorg, när jag spelade Monopol med min son. Små barn är väldigt noga med pengar har jag märkt. Vi spelade varv efter varv efter varv, och han var nöjd med de 2000 riksdaler han fick när han passerade GÅ. Han satsade på att spara ihop sina rikedomar. Sedan så började vi föräldrar att lägga oss i och uppmanade honom att börja sätta sprätt på stålarna, annars är det ju ingen mening med att spela. Är det så att vi uppfostrar våra barn till spendera. Har Gyllenhammar eller Werthén konstruerat Monopol? Det där är en judisk komplott som inte Sverigedemokraterna kommit på ännu. Likadant var det i spelet Oljan och Nya Finans, mitt absoluta favoritspel. Vem minns inte hur kul det var att få dubbelsexa när man slog gratifikationen så länge Goda Tider-kortet var uppvänt? Och den glada mysiga gubben (troligen en hårdhänt kapitalist) med mustaschen som var på omslaget.
Glöm inte bort er första baksmälla. Nej den var inte när ni drack häxblandning bakom cykelstället vid Ballongens daghem, utan den måndag, då man efter en ihärdig spelhelg och många intjänade miljoner, blir tvungen att stifta bekantskap med seriefigurerna Spara och Slösa. Det rådde inte något tvivel om vem som var den goda där inte. Den rättrogna Spara som gör egna mattor medan hennes polare Slösa, kanske den första kända white trash kvinnan i svensk litteratur, sätter sprätt på varenda spänn.
Budskapet är enkelt: Spara bra. Slösa dåligt. Det blir än mer klart när jag får se Vanita, absolut inte den första white trash kvinnan i svensk TV, vi har ju redan haft Anna Anka, Linda Rosing och Maud Olofsson där, som finansierar sitt liv med vad? ”Jo mitt lilla guldkort” säger hon med smurf i rösten. Sen vet jag inte vad som är värst i precis det avsnittet ifall det är hennes enfald eller hennes röst men jag lutar åt det senare. Trean, Fyran och Femman är fullt av såna här program. Fyrans missar man oftast eftersom man mest flipprar när man ser sånt och på Fyran så är det ju alltid reklam, jag fattar inte varför de överhuvudtaget bryr sig längre, det är ju som TV-Shop i kvadrat. Min personliga idol är Anna Skipper, hennes program är fullkomligt sinnessjuka fast någon dag så ska jag orka titta på, Anna Anka också, på tal om sinnessjuk alltså.
