Tisdag
Superkreativ och tänkte nästan lägga mig vid 10 på förmiddagen eftersom det kändes som att klockan var sex på kvällen, fast jag brukar ju inte gå och lägga mig klockan sex så…
Har haft glädjen att kolla igenom TV serien Hitlåtens Historia på SVT Play. Alla avsnitt är ju inte så där superintressanta men det är en otroligt ball idé. Fastnade först för Buffalo Stance avsnittet, Neneh Cherry måste vara Sveriges coolaste popstjärna. Jag har svårt att hitta någon annan som är så naturlig i en intervju. Intressant var det ju även att de plockat in hennes stylist som i 20 års tid sett till att hon har rätt kläder på sig. Ett annat väldigt intressant avsnitt var Don´t Stop Belivein´, visst en stabil låt men den australienska gruppen som på samma piano intro bestämt hävdade att ”ska man skriva en hit ska man använda dessa ackord”, och därefter spelade introt till nämnda sång och sjöng allt från Let It Be och Take on Me till Forever Young och Down Under. De hävdade bestämt att de kunde spela runt 200 låtar på de ackorden. Rätt tänkvärt.
Supporterföreningen Bajen Brudar har startats upp och det är ju en riktigt bra idé. Redan i bortamatchen mot Umeå så går historiens första tjejbuss till en bortamatch. Stort. Fast varför har de sitt party på O´Learys Östermalm? Visst förstår jag att de inte vill gå till det på Götgatan eftersom det är så himla kass men varför i närheten av stadion?
På tal om O´Learys på Götgatan så har jag varit där, men tänker inte återvända under åskådlig framtid. Det var snudd på absurt. Käket var det bästa. Min Caesarsallad innehöll visserligen bara isbergssallad, två stekta brödbitar och kyckling, med en dressing som var från Findus standardsortiment. Fryst kyklingfilé smakar ju i princip ingenting men om man vänder på det så kanske det var att föredra. Vi satt ungefär fem meter från baren men trots det korta avståndet så tog det mellan 30-60 minuter att transportera en öl därifrån till bordet. Den inledande Whiseky Sourn utan krossad is var inte direkt en höjdare så vi övergick till Staropramen, som man serverade i pintglas. Då vi påpekade detta så sa de att de inte hade några rena. Vi föreslog att man eventuellt kunde diska upp ett par, men det gick inte riktigt att genomföra. Alltså, tar man 72(!) kronor för en öl så borde man kanske kunna investera i några extra glas. Min vän Keegan provade ett nytt grepp då vi väntat väl länge på att få beställa. Han ringde från bordet till baren och undrade om han kunde beställa fyra öl. Det hjälpte inte så mycket, det kom visserligen en servitris men vi fick ändå vänta 25 minuter innan själva brygden nådde fram. Slutbeställningen gjorde jag vid baren direkt. ”Du kan gå och sätta dig jag kommer ut med ölen.” fick jag till svar. Det gjorde han förvisso, en halvtimme senare och då var vi redan påklädda och på väg ut genom dörren. Att vi dessutom tvingades att se på ishockey var smått absurt. De har i runda slängar 30 TV skärmar men kunde inte visa någon fotboll trots att alla utom en person i restaurangen ville se Sunderland – Arsenal.
