Resumé Av Gårdagen
Jag startar med en resumé av gårdagen. Ljungberg kört hårt i Japan, men nu så har han beslutat sig för att satsa på någon större europeisk klubb eftersom han upptäckt att Shimizu S-Pulse (älskar namnen på de Japanska lagen) inte tänker ställa upp i Champions League. Det hade jag kunat berätta för honom redan innan han flyttade till Asien och billigt dessutom. Nu får man se vilka klubbar som lägger upp rejält med deg, för enligt hans talesman så vill Kalsongmannen tydligen vinna lite titlar på ålderns höst. Det borde han ha tänkt på när han skrev på för Arsenal...
Sofia Arkelsten skickar ut ett beundrande twittermeddelande, ett s.k tweet, angående sin idol Carl Bildt. Calle har tydligen lagt in sitt anförande i riksdagen i en iPad som hon käckt kallar ”padda” medan bolsjeviken från det socialdemokratiska partiet har sitt på ett A4. Jag undrar om Jan Björklund är informerad om detta? I så fall ska man få använda en iPad i Riksdagen eller ska man lära sig att skriva ner sina saker med handen först. En annan sak jag lär mig är att ”padda” även är slang för dildo, och nu ser jag helt andra bilder i mitt sinne. Kul i alla fall att en riksdagsledamot använder samma retorik som en skolgårdsmobbare. Man måste ha de rätta prylarna annars så är man inte tillräkligt cool för att sitta med de balla i Riksdagen. Vilka är det egentligen som räknas som balla i riksdagen, förutom Arkelsten då? Fredde, Fille och Bille givetvis men sedan då? Det här borde någon gå på djupet med.
Var igår och såg på Järnladyn med Meryl Streep, alltså hon var med i filmen, hon var inte med mig på bion. Forellen som biograf lämnar en del övrigt att önska men fungerar faktiskt rätt bra. Dessutom så vill jag ju stödja lokalkulturen i Tyresö, eftersom det är ett ökenlandskap där endast Rednecks kunnat gro. Bra film men jag har så svårt att känna någonting positivt för Margret Thatcher utan tänker mer på singeln Between The Wars” med Billy Bragg som jag köpte för att stödja de strejkande gruvarbetarna. Känner man inget positivt eller negativt för henne i filmen så blir det ju på något sätt lite menlöst. Det räcker inte att Christina Axén Ohlin kan sitta i morgonsoffan och skryta om vilken hjältinna hon var, som räddade hela England från bankrutt, oemotsagd av Stig Malm. Det säger mer om i vilka tider vi lever att vi på något sätt känner lust att på något sätt hylla en person som Thatcher.
