King Cobra

Då sommaren varit synnerligen sparsam med kvällar man kunnat sitta ute, röra sig på stan och dylikt så dök det plötsligt upp en sådan kväll. Att sitta helt ensam i Allhelgonaparken och lyssna till måsarnas skrik är kvalitet. Visst jag missar Allsång på Skansen på grund av detta men det här är faktiskt bättre. Jag förundras först över gamla goda Åsö Gymnasium som tronar upp sig i all sin prakt. Antingen så håller jag på att bli lite gaggig eller så kanske det inte är den fulaste platsen på Södermalm längre? Ganska kitchig faktiskt. Var det därför de valde att förlägga Anna Linds Plats precis där? Lite mer var hon väl ändå värd kan jag tycka.

 

 

Jag går förbi Skatteskrapan och in i parken vid Åsögatan, de där fula husen som ligger som ett monument över den storryska arkitektkonsten på 1960-talet. Liksom indianerna gjorde i amerika förr i tiden så möts även de lokala stammarna på Södermalm vid sin samlingsplats.

Det är inga siouxer utan familjer från hipsterstammen som leker sina sorlösa lekar efter ett par timmars hårt slit på reklambyrån, eller kanske jobbade de hemifrån idag? Männen i stammen bär inga fjäderskrudar men väl hattar i alla möjliga brokiga färger, som går att inhandla på Götgatan för endast 699 kronor, moms inkluderat. Stammens kvinnor springer efter barnen i korta klänningar från Myrorna medan männen pratar sinsemellan om allt från surdegsbak till hur man bäst rostar sina egna kaffebönor. Precis som det kunde vara på prärien under 1800-talet när Vaskande Skeden och Ihåliga Trädet satt och slipade pilspetsar inför morgondagens buffeljakt.