2010 Vilket Skitår
Det här skulle ha suttit på den här sidan för en vecka sedan men Cobran tog sig ledigt från skrivandet ett tag på grund av husförsäljning och en irriterande influensa. Den här bloggen ska egentligen inte handla om Cobrans själsliv eller missöden men ibland måste man göra sig av med lite skit.
Året inleddes på Södertuna Slott där vi firade min flickväns morsas 70 årsdag. Jättetrevligt och mysigt men det kostade fyra lakan för en övernattning.
Köpte ett par långfärdsskridskor för första gången i mitt liv så jag och min flickvän kunde åka tillsammans på de fina isarna på Albysjön. Tre lakan för en åkning på hela vintern. Fast det ska tilläggas att grillorna är jättefina och jag kan säkert få en femhundring för dom på Blocket.
Hon dumpade mig via telefon några dagar senare. Bra Massage I Bromma, my ass. Ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Fick en tid för en knäoperation med kort varsel. Vilket var oerhört positivt. Alltså operationen gick ut på att såga av mitt smalben och vrida på det några grader så att mitt knä kunde vila på den yttre menisken. Operationen gick jäkligt bra och jag pratade hela tiden under denna medan bandsågen gick. Hade väl rätt dålig koll på vad jag givit mig in på, men insåg snart att jag inte kunde röra mig och hade vad en del personer kallar fantomsmärtor. Satt i soffan i sex veckor och spelade Farmville och tuggade Oxycontin. Vid påsk tog jag min första riktiga dusch utan att först linda in mig i plast på sju veckor. En härlig känsla. Tog även mitt första bad vid den tiden. Tyvärr så tog det mig nästa en halvtimme att ta mig ur badkaret eftersom det går enklare att kliva i än att kliva ur. Något jag inte riktigt tänkt på när jag klev i, blev smått orolig att jag skulle få spendera resten av helgen i badkaret, men det löste sig till slut. Fast ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Hade hemtjänst, som en gammal gubbe. De kom och städade och levererade mat (nåja) från skolbespisningen inget bra för självkänslan direkt. Då jag inte kunde bära någonting, så var det ändå det enda sättet att få i sig föda. Hittade på ett system att få i mig koffein i alla fall. Jag kokade en termos som jag la i en ryggsäck som jag satte på ryggen och tog med mig in till soffan.
Fick audiens hos min före detta flickvän. Jag ville ha tillbaka min dörrnyckel som jag lånat henne vid ett tillfälle. Jag trodde att jag skulle få tillbaka den, men hon trodde att jag ville att hon skulle ha nyckel hem till mig. Tyckte det var pinsamt att be att få tillbaka den. Nu var jag i behov av den så jag var tvungen att kontakta henne om det. ”Det blir svårt för mig för jag är ju sällan i dom krokarna.” svarade hon. Ja och jag är ju gipsad och går på lugnande så det är klart att jag kan åka och hämta den hos dig, men du kanske kan förflytta dig till Gullmarsplan. Jag fick till ett möte vid Gullmars. Om man har arbetat med lagarbete och med ledningsgrupper och annat så får man ibland gå kurser i hur dessa ska skötas, och oftast så ska man ha en feedback vid mötets slut där alla ärligt ska kunna säga att det var ett bra möte. Ibland så fyller man till och med i ett formulär så att man kan ta med sig det till nästa gång. Okej jag fick inte något formulär att fylla i men det här mötet var inget bra. Det kan jag säga bara så där. Det inleddes med att hon berättade om sina nya fina glasögon. Därefter så pratade hon om sig själv i ungefär en timme. Efter det så blev hon sur för att jag inte var tillräckligt entusiastisk till hur mycket hon uppnått som person den senaste tiden eller något i den stilen. Det verkade som om de tabletter som hon måste ha gått på inte fungerade riktigt. Tänkte på den där Lorrysketchen där Susanne Reuter sitter och berättar hur jobbigt hon har det medan Ulla Skog sitter mitt emot henne med ansiktet sönderslaget och vill prata om hustrumisshandel. Det här var en person som flera gånger sa ”att hon älskade samtalet” och hur viktigt det var. Hade hon sagt monologen så hade jag förstått, men varför gnälla för jag fick ju nyckeln, men ingen ska påstå att 2010 började bra för Cobran. Det som var värst var ju att jag inte ville att hon skulle gå.
Åkte till Mallorca på semester. Sol, värme och lite kul skulle göra benet klart bättre. Det regnade som fan när vi kom. Vi hade inget varmvatten på rummet de första fyra dagarna och det var för kallt att bada i poolen. Höjdpunkten var nog när jag skällde ut den stackars hotellreceptionisten i 20 minuter så det hördes upp till tredje våningen. Ingen bra dag för Cobran men vi hade inte duschat på tre dagar och hon tog oss till ett mögligt hotell med lika mycket kallvatten för att duscha så det är klart man dampade. Två man låg på rummet och knaprade smärtstillande och spelade gamla sextiotalslåtar med Siv Malmqvist. Positivt var att man kunde spela hur högt man ville för det var bara vi och två andra som bodde på hotellet. Har för mig att jag utförde någon form av långdistans dans med två tjejer på hotellet mitt emot. Har för mig att jag behöll kläderna på, men ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
I början på maj så började jag träna cykling det gick hur bra som helst. Min son höll i cykeln medan jag hoppade upp och sen så körde vi. Sen så fick han fånga den när jag skulle gå av, vilket var rätt svårt, men jag har en lyktstolpe utanför mitt hus som jag kunde greppa och få stopp på cykeln. Tränade som en galning, uppemot fyra timmar om dagen. Det visade sig vara helt fel och jag blev jävligt dålig av det. Så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Började inse att det var värdelöst att ha hus om man är invalid eftersom det tog ungefär två timmar att klippa gräset på baksidan. Någonstans vid den här tiden så försvann även två av mina tangenter på min dator. Jag skulle streama lite TV serier efter en våt kväll på stan och vaknade med datorn i sängen men utan två tangenter. Det var även spår av varma mackor på tangentbordet. Tog mig en evighet att får ren den. Så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Min cykel blev stulen. Hade ju bara fattats annat. Hade precis hämtat den från TCM, nyservad och fin. Nya drev, ny dator, nya bromsar den spann som en smord puma när jag körde hem den. Tre dagar senare så hörde jag ett konstigt knäpp mitt i natten men jag trodde det var en fågel så jag orkade inte gå upp. Det var ljudet av en bultsax som lösgjorde min stålhäst från komposten på min framsida. Fan jag hade precis lagt ut tre tusen spänn på den och så blir den stulen. Alltså jag glömde den i fyllan och villan nere vid slottet på midsommar afton utan att någon tog den. Sedan tog det mig nästan tre månader att få ut min nya. Så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Fotbolls VM kom till oss och det var ju faktiskt jäkligt bra. Jag tippade Holland som vinnare. Fast jag ska medge att jag hade jävligt kul under den här tiden. Det var jäkligt fint att åka in till Big Ben och kolla matcherna. Vid ett tillfälle så åt jag till och med dagens där vid elva tiden och var kvar till det stängde. Träffade en ung japan som var i Sverige och studerade möbeldesign därför att han var så imponerad Bruno Mattsson. Underligt hur man kan möta trevliga personer i den här staden. Såg finalen hemma i soffan med Tyresös egen Karlsson på taket. Då matchen var över så skulle vi gå ut och sätta oss på altanen och jag trampade på en flugsmälla och alla som vet hur plast som ligger på ett trägolv fungerar vet hur halt det är. Jag lättade från marken och landade på ryggen. Glaset jag hade i handen gick i tusen bitar. Min första tanke var att benet gått av igen, min andra var att jag hade 300 glasbitar i ryggen. Karlsson på Taket frågade mig hur det hade gått. ”Jag tror det gick bra, blev nog mest rädd.” svarade jag. ”Ja ja men du hade väl ingen sprit i glaset va?” Kan ha varit den mest omsorgsfulla kommentaren i år. För att klargöra det hela så var det ett tomt glas, något som jag hoppas ska lugna alla. Karlsson gick hem halv fem på morgonen och vi kollade termometern någon gång vid tretiden och den visade 24 grader. Så det ska faktiskt läggas i positivitetspåsen att man inte behövde frysa den här sommaren. Dessutom så lovade Karlsson att han skulle döpa sin byggfirma efter VM kungen, det vill säga Wesley Sneijder eller Diego Forlan, tror inte det har skett heller så inte kan man säga att 2010 var ett bra år.
Var på Utö med Lakanet och såg Björn Ulveaus i levande livet. Han är ju fan legend, alltså inte som Uffe Johnsson, men ändå coolt att se en kändis. Vi åt en räkmacka som var gigantisk, åtminstone ansåg vi det i vårt onyktra tillstånd. Sen sjöng Lakanet karaoke halva kvällen och jag insåg att det funkar dåligt att ragga tjejer med krycka. Jag kommer ju ihåg från mitt barndoms Farsta att den coolaste haschpundaren hade kryckor och blankslitna träskor, när ska det bli inne igen? Ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Ringde mitt ex och undrade om jag kunde få tillbaka mina prylar jag hade hos henne. Det vill säga jag ringde henne i två veckor utan att hon svarade. Jag hade det som rutin. Varje dag klockan elva så ringde jag och undrade lite vänligt om hon kunde ringa upp. Hon gjorde det efter två veckor. Hon skrek i luren av någon anledning. Jag har aldrig påstått att jag förstår mig på kvinnor men det här var smått komiskt. Har lite svårt att förstå varför hon var förbannad på mig men jag frågade faktiskt inte varför, utan bad bara om att få tillbaka mina kläder. Som den mogna 46 åriga kvinna hon är så sa hon: ”Jag ställer ut det i trappen så kan du hämta grejerna när du vill.” Ska medge att det var en jävligt jobbig tripp att kliva upp i hennes hus igen. Om man ska vara lite allvarlig så hade hon nog sårat mig mer än någon annan person någonsin har gjort och jag var smått illamående där jag tråcklade mig uppför trappen med mina kryckor. Hängde hennes julklappar på dörren och lämnade Ryggåsgatan för gott, ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Åkte till Italien med min brorsa. Vi har aldrig haft så där jättetight kontakt men vi är ju brorsor i alla fall. Kött och blod ni vet men i år så umgicks vi faktiskt rätt mycket och vi hade en jävligt cool semester. Dessvärre så var man ju inte värsta festprissen direkt. Det där jävla benet hängde inte med något vidare så jag tror att jag var i säng före midnatt varje kväll. Men det var en bra semester det ska medges. Att få se Positano var magiskt. Pompeji, Vesuvio och sen så stötte ju hon som ägde hotellet på mig vilket var skönt eftersom ingen egentligen stött på mig sedan februari. Låt vara att hon var sjutti och några år till men man får ta med sig de små positiva sakerna.
Slängde den sista kryckan i slutet på augusti och började arbeta halvtid. Det faktum att ingen av mina chefer hade hört av sig under min sjukskrivningstid var ju lite illavarslande. Jo förresten en av dom ringde och undrade hur jag mådde. Fast det samtalet hade ju föregåtts av att en person som jag arbetat med rehabilitering tillsammans med ringde och mer eller mindre grät i telefon för att han betett sig som ett arsel emot henne, så jag fattade att det inte riktigt var mig som han ville prata med utan mer få ryggen fri eftersom han skulle fortsätta rehaben på den personen. Kan väl säga som så att det hade varit trevligt om någon hade orkat ta sig tid och hälsat på eller åtminstone ringt. Att jag sedan förlorade mitt arbetsledarjobb var inte överraskande. Jobbet, hedern och 3500 i månaden i lön togs utan att man ens hade ett samtal med mig, så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Fick besök av Wilko, ja inte popgruppen utan Paul Wilkinsson, min Crewe Alexandra själsfrände från England. Han och hans familj spenderade ett par dagar i Krusboda. Oerhört kul, tillika påfrestande, att ha fyra rätt okända personer boendes i sitt hem. Dessutom så blev jag jäkligt trött i skallen av att blanda engelska och svenska så till slut pratade jag svenska med Gus och Orla och engelska med Rasmus. Dessutom så var jag rätt låg under den här perioden på grund av att min träning inte gick som den skulle. Fast det var tre grymt coola dagar. Deras idé var att de ville se vad vi gjorde i förorterna på helgerna vilket gjorde det hela enklare för mig. De hade ju redan varit i Sverige fyra, fem dagar så de hade sett det mesta. Gus ville hemskt gärna komma hit när det var vinter. Eller som han uttryckte det ”Real winter”. Hans föräldrar ryggade åt denna hemska idé.
Åkte till Ungern med min son vilket var jävligt ballt. Vi badade i källorna, vi käkade gulasch och hör och häpnad Cobran drack en halv flaska vin på hela resan. Drack även EN Ungersk öl. Låt vara att resan bara var tre dagar men min son fick lite aha upplevelser. Han började undra om vad det kalla kriget var och vilken farsa går inte igång på det. Det var ju så här i efterhand en rätt spännande tid, och jäkligt hemsk. Något som dagens småungar har lite kunskap om.
Några dagar senare så åkte Cobran till England med en för honom, fullständigt okänd besättning. Spännande och vansinnigt kul, för första gången fick han se vuxna människor shoppa som kvinnfolk, istället för att dricka öl. Visst det dracks en del öl också. Cobran fick även se en dalmas i bandykeps mitt i Soho, en makalös upplevelse. På denna resa fick han även stifta bekantskap med en person som på ren jäkelskap spelade Eric Clapton dygnet runt. Så ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Cobran avslutade året med att dra på sig influensan och låg i feberfrossa på nyårsafton och till dags dato. Fast det kanske inte var annat att räkna med. En av mina favoritböcker heter My Favourite Year och är en novellsamling sammanställd av Nick Hornby. Den handlar givetvis om fotboll, och alla skribenterna fick skriva om sitt bästa år med sin klubb. Om han någonsin sammanställer en bok om det sämsta året så ska jag kräva att få vara med för ingen ska påstå att 2010 var ett bra år.
Det finns många personer som ställt upp för mig och jag tror att ni vet vilka ni är. Ni är för alltid i min lever eller hjärta. Eller både och för den delen. Det blir inget smörande här i Cobrans tempel.
Men ifall man har lite humor så är det här året jävligt komiskt faktiskt. För lite drygt än ett år sedan så hade hygglig lön och ett tillfredställande jobb, ett fint hus i förorten och hade ordnat upp det med mitt ex. Havet låg så att säga blankt. Jag var en förälskad, lycklig man som precis skulle lära mig åka skridskor. Ja skridskorna står kvar i tamburen och inget är väl omöjligt.
