Conference League igång
Så har den då startat, världens bästa amatör liga. The Conference League. Okej att kalla den amatörliga är väl att ta i. De flesta lagen är fullblodsproffs men jag vet i dagsläget inte riktigt hur många. För ett par år sedan så var 12-15 lag helproffs men idag vet jag inte riktigt. En sak vet jag och det är att det finns ingen division fem serie i världen som har lag med 6 500 åskådare på matcherna. Tyresö FF (mitt lokala lag) som spelar på nivå fem i Sverige brukar ha runt 150 pers. Okej jag vet att det bor sju gånger fler människor i England men översatt till svenska siffror så skulle Luton ha haft runt 950 personer på sin hemmamatch om jag räknat rätt.
Mina sympatier i The Conference ligger hos nybildade AFC Wimbledon, det måste skipas rättvisa och Wimbledon som blev blåsta på sitt hemmalag då ägarna genom bluff och rackarspel flyttade laget till Milton Keynes, ska få tillbaka ett ligalag. Allt annat vore orättvist. Idag spelar inte mindre än tio före detta etablerade ligaklubbar i serien vilket är ett bevis på att det är en av de svåraste ligorna att vinna. Det är inte bara att ställa ut skorna och tro att man kommer tillbaka. Den mest namnkunniga klubben är väl just Luton Town som spelade i högsta divisionen så sent som på 80-talet och vann Ligacupen så sent som 1988.
Det känns lite fritt att kunna välja och vraka favoritlag i de här serierna. Man kan ha lite feelings för Gateshead eftersom Gazza kommer därifrån och man kan känna för gamla Newport som var ett ligalag i början på 80-talet men konkade och försvann. Sådant imponerar på mig i alla fall.
I Conference South så ligger mina sympatier hos Woking enbart för att Paul Weller kommer därifrån. En stor klubb med publiksiffror runt 2000 personer i division sex men vad hjälper det. Att komma tillbaka till Conference verkar svårt för dom. Maidenhead United har jag alltid gillat på grund av namnet, få spelare skulle ställa upp och spela för BK Mödomshinnan misstänker jag.
Conference North däremot är lite mer svårbestämt. Worcester gillar jag på grund av såsen som är så got till pytt i panna. Blyth Spartans på grund av det udda namnet för man vill ju tro att detta är ett gäng krigare. Vauxhall Motors är en annan favorit på grund av att farsan jobbade på GM i alla år och vi ibland tvangs åka i såna bilar. Workington är en annan favorit dom låg i division fyra under mina tidiga tonår och har gjort en långsam vandring efter konkursen.
En del anser att jag är lite skruvad i mitt intresse för engelsk gräsrotsfotboll men betänk att detta är den riktiga fotbollen, fjärran från killar som tjänar en mille i veckan och ändå går omkring i tubsockor och foppatofflor. Det är här historier om hjältar startar. Kolla gärna in hur det går för FC United of Manchester det enda Manchesterlag som spelar konstant klockan 15.00 på lördagarna och där man kan köpa biljetter för tio pund istället för 100 pund. De krigar i Isthmian League Premier mot hårda lag som Bradford Park Avenue, Nortwich Victoria och Frickley Athletic, sällan har de under 2000 på sina hemmamatcher.
En annan klubb jag följer hårt är Truro City det som brukar kallas Southern League eller numera då Zamaretto League. Tyvärr en riktig brakförlust mot Chesham i första omgången men de reser sig tro mig.
