God Dag
Ibland så blir en dålig dag en bra dag och vice versa. Att umgås med Ronny är som att vara lillebror i Karlsson på taket. Han lockar nog ur mig det värsta jag har samtidigt som jag faktiskt vill det. När han pratar om kuckelimuck medicin så vill han inte ha godis, men kanske en whiskey eller nåt sånt. Jag har slutat att förvåna mig över att han står i mitt sovrum klockan åtta på morgonen, glad och redo att göra något kul, som att lasta av lite verktyg eller ta en tequila. Däremot så skrämde han livet av mig när han smög in medan jag lagade mat.
Det var en jobbig match att se på TV. En kvittering i 94:e minuten mot ett lag som Södra kändes som en seger. Man har inte så mycket krav längre. Gör som Murinho sälj Hallenius (och sparka tränarna) och köp lite smarta spelare som kan ta upp Bajen i Allsvenska nästa år. Det finns bra tränare som skulle kunna ta jobbet och då menar jag inte Jonevret. Vi har haft tillräckligt med Djurgårdare. Kim Bergstrand är väl en person som skulle vara ett lysande val exempelvis. Det finns säkert fler men den nuvarande duon är för svag helt enkelt.
Någon gång sa någon till mig att det är världens enklaste jobb att spela i Bajen. Man behöver bara göra så gott man kan och sedan göra vågen efter matchen framför klacken. Det är nog rätt sant. Här finns det spelare som underpresterar match efter match efter match efter match som får spela match efter match efter match. Det är fullkomligt olagligt att hugga av någons ben om de spelar dåligt men ibland så känns sharia lagarna som ett alternativ. Det måste vara rätt skönt att tjäna tre gånger så mycket som en toalettstädare på centralstationen och arbeta tre timmar om dagen utan några som helst krav på prestation.
Det är jävligt fint att jobba ihop med Kristina, som är världens bästa människa och delar med sig av sig själv. Vi sitter i samma sjunkande båt och det är bra att ha någon att hålla i handen då.
Klart jobbig helg, men samtidigt jäkligt kul och man lär känna personer på ett helt annat sätt när de bor så tätt inpå en. The Wilkinsons var en jävligt kul familj att lära känna på ett helt annat sätt än tidigare. Jag hade ju bara träffat Paul tidigare men vi hade jäkligt kul tillsammans till slut. Helen var ju enormt trevligt och hennes irländska var skön att höra varje morgon. Gus var en grym jävla bekantskap. Det är sällan man ser sådan enorm godhet i ett barn. Jag menar alla barn är goda och fina men den här grabben var så grym att han till och med rörde min sons tuffa tonårshjärta. Igår kväll när han skulle säga god natt så ställde han sig framför Rasmus ungefär som om han ville krama honom, men bestämde sig för att det var tillräckligt att rufsa honom i håret. Cool men…ja ni vet…det här är en manlig blogg så vi kör den hårda vägen. I morse så sa han att han ville komma hit i vinter när det är RIKTIGT med snö och inte som hemma.
Orla som är tolv och som de flesta tolvåriga tjejer rätt tysta, eller som Paul uttryckte det ”she is giving us the silent treatment” var ju även hon en riktig pärla. Hon sa inte så mycket men man ser en hel del i barns ögon också. Lite impad att man kan gå omkring med 38 gummiband runt handleden dessutom.
Det som jag reagerade mest på var hur jäkla slut i skallen man blir av att prata ett annat språk samtidigt som man pratar sitt eget. Det var rätt länge sedan jag la mig 22:30 på en lördag. Det var dock en kul idé de hade att de ville leva svenskt förortsliv på lördagen. Knata omkring i Krusboda och Nyfors, käka lunch i Tyresö Centrum, tänkte inte så från början men idén är ju briljant. Deras skärgårdstripp blev dessutom en riktig fullträff, vilket var riktigt kul.
Det var en rätt kul grej som hände idag när jag sa till Kristina att jag skulle ringa mitt X, hon sa omedelbart att hon skulle gå någon annanstans. Det var ju rätt känt att vi inte drog så jämt och hon fick en rätt lång syn i ansiktet när jag sa att vi har en väldigt god relation numera. Ja vad ska man säga? Saker och människor kan förändras.
En annan sak som förändrades idag var att jag faktiskt tyckte det var kul att se en italiensk fotbollsmatch på TV, något som jag haft svårt för rätt länge. Det kan ju vara att man fått så många bollar i skallen att man till slut blir trött på det. Det var kul att se Chritian Chivu använda den där skumgummihjälmen vi är så vana att se Peter Chech med på ett nytt sätt. Han körde uppknutet och sprang omkring som Biggles på vänstekanten. Rätt coolt.
