Klockan 1 På Götgatan
Kollar lite försynt på affischeringen vid ett av fönstren på Götgatan. Jag gillar gatuaffischering även om den anses som grovt kriminell, men jag tycker att det blir lite mer levande på stan med dessa affischer. Oftast så används ju även sådana platser som redan är döda, betongfyllda eller av någon orsak övergivna, så jag tycker inåtlutande det spelar så stor roll.
Det är då han kommer, löparen. Man i 55 årsåldern med pondus, i tajta löparkläder och gula glasögon. De som sett actionfilmer vet ju per automatik att "man med gula glasögon" nästan alltid spelas av Gary Busey eller Christoffer Walken-typer och är våldsamma mördare.
Löparen är med stor sannolikhet inte mördare, men jag kan inte ta gift på att han inte slår sin fru. Han springer förbi fönstret med affischerna men vänder 30 meter efteråt och joggar tillbaka. När man joggar i stan så joggar man oftast med rak kropp och höga knälyft eftersom det ser bättre ut och kraftfull kommer han emot mig, stannar vid fönstret och börjar slita ner affischerna med våldsam frenesi. Åtta affischer i snabb takt. Som en schäfer som slukar en schnauzer. Givetvis vågar jag inte titta, så jag kollar menyn på kebabrestaurangen bredvid. Han samlar noggrant ihop resterna av tejp och papper och joggar vidare med en gigantisk boll av bilder på artister som Mustasch, Ola Aurell och Fatomata som snart ska uppträda i Stockholm.
