Är Planet På Väg Att Lyfta Nu?
Efter en samling ganska halvtråkiga matcher så exploderade det helt plötsligt när Tyskland och Australien drabbade samman. Okej Australien exploderade ju inte direkt men Fritzarna gjorde det ju desto mer. Vilken underbar och underhållande fotboll, man liksom ville att det skulle fortsätta lite till för det fanns nog någon kombination som man inte hade provat ännu. Man kan inte spela fotboll om man inte kan geometri och de otaliga romber, parallellogram och kvadruplar som Tyskarna visade upp var ett tecken i skyn på att de gjort sin hemläxa.
Vi har plågats med försnack inför VM om vem som ska bli den där kungen, den där spelaren som ger oss det lilla, lilla extra. En som gjorde ganska mycket extra var Werder Bremens Mesut Oezil, och han har vi inte ens nämnt i de sammanhangen. Fullkomligt briljant i sitt spel, med en teknik och kvickhet som var fulländad. Speluppfattning och blick för situationerna gjorde att han tillsammans med Sweinsteiger (jag gillar verkligen det namnet) styrde matchen, endast 22 år gammal. I det lugna landet lagom så spelar man fortfarande U21 spel eller står på tillväxt för att göra debut vid 29 års ålder. I det tuffa Tyskland där man kräver resultat direkt så kliver såna här spelare direkt in och dominerar. Messi kommer få ett hårt motstånd om att vara den mest lysande tekniska ekvillibristen i detta VM.
Sedan kröner man detta med den pratsjuke, fullkomligt galne och samtidigt förkrossande briljante Björn Ranelids orerande. Tror aldrig att jag hört någon prata så vackert direkt i TV, utan manus i så lång tid, på frågan vad fotboll och poesi har för likheter. Då blir det en sån där kväll när ett kilo väger sjuhundra gram.
