Dags att tänka om…
Det finns många saker som jag gillar men allra mest gillar jag ju fotboll och att pådyvla andra vad jag tycker, så varför inte slå två flugor i en smäll.
Det är 2010 nu och kris i fotbollssverige åtminstone publikmässigt, kvalitetskrisen har ju pågått ett tag…
Varför då inte göra om hela seriesystemet. Vi har i Sverige en panisk rädsla för att spela för matcher vilket i mångt och mycket beror på att man har någon förlegad idé om att ifall man spelar mycket så sjunker standarden. Feltänk!
Om vi gör en jämförelse med våra brittiska vänner som på andra sidan kanalen så spelas där 46 ligamatcher om året, premier League lagen spelar lite mindre pga att de ska orka cirka ett stort antal landskamper och champions league matcher. Därtill så ska man lägga till ett antal cuper och en rimlig siffra vid slutet på säsongen är cirka sextio matcher på en nio månadsperiod. Detta gör ett snitt på 1.7 matcher i veckan. Om vi räknar vår egna möjligheter för samma ekvation så kan vi enligt följande räknesätt att vi kan spela seriespel i sex månader (juli undantaget) så borde ett lag kunna spela minst 40 matcher.
Det gör man inte mer än i de högsta serierna som har en längre säsong dessutom. Ett division fyra lag spelar 22 matcher. Så vad har detta för inverkan på den svenska fotbollen? Vem vill se 20 division 4 matcher till med samma lag? Varför är det annorlunda i England?
Skälet till att det är annorlunda i England är att pengarna styr och har så gjort sedan 1865 ungefär och man vill spela så mycket som möjligt för att få in så mycket pengar som möjligt. Vi vet ju att vi i Sverige inte har lika höga publiksiffror och en funktionell division 3 klubb kanske har 200 -300 personer om de har bra siffror. Spelar man dubbelt så många matcher, kanske man förändrar synen på det som vi idag kallar matchevenemanget? Har en viss förståelse för att det inte är högsta prioritet att jobba med något som innefattar 10 tillfällen på sex månader.
En annan sak som skulle ske är att de så kallade ”kompislagen” där några (ofta duktiga) före detta spelare samlas och spelar ihop på sina villkor. Dom lagen pallar inte så många matcher, utan de lag med seriös verksamhet som kan plocka in juniorer när A-lagsspelarna inte håller, kommer i det långa loppet att gynnas. Det blir större utrymme för yngre spelare som kan utvecklas i A-lagsmiljö, det finns ju inte plats för alla i storklubbarna, som är betydligt tuffare än det sedvanliga juniorspelet. Personligen så tycker jag att man borde ha en gräns vid division 5 för lag som saknar seriös ungdomsverksamhet. En efterdyning av detta blir ju också att de s.k kompislagens spelare sprids till andra seriösa klubbar, där de kan dela med sig av sina erfarenheter. Något som är obefintligt idag tyvärr.
Det är ju ganska underligt att man inte ska kunna spela en och en halv match i veckan när man har försäsongsträning i sex månader. Om man dessutom gör de två eller tre översta serierna endast tillgängliga för helfproffs så kan klubbarna själva välja den väg de vill ta. Eller som Lasse Falk, den gamle hockeytränaren en gång sa: Det är pinsamt att se en fotbollspelare ligga med kramp efter 70 minuter då är man för dåligt tränad helt enkelt. Kanske inte helt korrekt men tänkvärt.
Det här gynnar den svenska fotbollen och en serie som består av tolv lag är inget annat än en korpserie.
