King Cobra

Världens bästa band har äntligen släppt en ny singel efter ett år längtan och väntan. Glasvegas har dessutom skaffat sig en ny trumslagare från norrbotten. Givetvis en kvinna vilket är jävligt ballt. Inte att hon är kvinna utan att en svensk blir vald att få spela med det absolut bästa bandet som nu existerar. Stort.

Euphoria låter som en äkta Glasvegas singel. Bra gas låten igenom och lite äkta Glasgow poesi. Grymt bra. Det är inte en ny Flowers and Footballtops men en bra låt ändå. Klart bättre än Brodde Junior i Melodifestivalen till exempel. Det finns dessutom en grym version av Ronettes Be My Baby på Spotify som de spelade live på BBC någon gång. Klart bättre än att höra gamla stofiler som Erik Klapton gnugga sig igenom ytterligare en version på Layla.

Sitter här och myser på en köksstol, trots att min granne säger att jag ska sitta på min pilatesboll, och lyssnar på Broder Daniel av den enkla anledningen att jag först lyssnade på Håkan Hellström och sedan kom på att jag borde lyssna på Broder D ett slag. Som alltid när jag lyssnar på dom så slås jag av det enkla faktum att dom är tamejfan geniala.

Steg två var givetvis, eftersom jag är besatt av listor och tävlingar, att kolla var på Tracks maratontabell de låg. Alltså kollade jag det och fann att de inte fanns med överhuvudtaget. Det är mycket märkligt eftersom Richard Marx ligger på 50:e plats och Rednex på 73:e. Jag kollade i ungefär tio minuter men jag hittade inget. Fann dock att Lilli & Sussie låg 78:a. Ja vad är Shoreline i jämförelse med Oh Mama? När jag konstaterat detta så känns det bra att det läggs ner. Fast lite trist är det ju. Det här var ju programmet som tog över efter Poporama. Programmet där man inte hade någon lista, för det var förbjudet i DDR-Sverige, men man såg verkligen fram emot Heta Högen. Dessa underliga undersökningar och funderingar ledde fram till att jag helt plötsligt fann att jag spelade Save Me med Brian Chapman.

Ett rejält kräkmedel om man ska vara ärlig, fast hemma på Lenny Rings pojkrum med hans transistor som även kunde spela dom här nya, så kallade kassettbanden, har jag för mig att det lät gudomligt. Fast det gjorde ju även Bye Bye Baby med Bay City Rollers, fast det var ju hursomhelst väldigt spännande att få reda på vilken låt som skulle bli veckans Smash Hit.

Jag minns också den sommaren när vi hade ett sådant där modernt kassettband med två Ramoneslåtar inspelade. Den ena var Sheena Is A Punkrocker och den andra var I Remember You. Jag tror man spelade bandet på mindre än fem minuter sen fick man spola tillbaka, fast Palle var lite snål på batterierna så oftast fick man ta en penna och snurra tillbaka kassetten manuellt. Tuffa var vi i alla fall.

Fast inte lika tuffa som killarna på bilden för det kan man inte vara om man har ett bar röda badbrallor i lycra med blåvita revärer.

Precis som Just D påpekade i någon putslustig jullåt på nittiotalet så är det nu dags för jul. Den började egentligen i mitten på oktober, då Åhléns som numera ersatt Tomten, som ersatte Jesus, på den tiden då julen var en religiös högtid. Numera sponsras julen av Svensk Näringsliv, eftersom det helt enkelt är roligare att se Emma Sjöberg i nattlinne än Caroline Krook i… ja nattlinne, eller vad det nu heter som biskopar har på sig.

Varje år så spelas det och sjungs vid jul. Man släpper ut Plura ur finkan, så han kan sjunga julsånger i någon kyrka och Carola delar ut cd skivor till de hemlösa. Givetvis med sig själv, men det är ett av de få samarbeten mellan kyrkan och näringslivet så varför inte? Det är ju jul förlåtelsens tid.

Jörgen Edman sjunger ”Oh Helga Natt” och ingen vet fortfarande vem han är, men det man spelar mest är ”Fairytale of New York” med Pouges och Kirsty MacColl. Jag förvånas inte när jag hör den runt tio gånger på en dag, men den står mig upp i halsen. Det är i grund och botten en bra låt men nu är man så trött på den så man bara vill lägga en sprutspya över hela julbordet och gå hem.

Så varför spelas den? Jo därför att den handlar om arbetare eller om folk på samhällets skuggsida, fast det kanske är samma sak? Den ska nog vara en motvikt mot allt tippe-tappande och klämkäcka Nu-är-det-jul-igen- sånger, men den är ju så förbannat uttjatad. Dessutom så kommer Shane McGovan att supa ihjäl sig av alla royalties han tjänar varje jul, så då gör man ju egentligen inget gott.

Glasvegas skickade ju redan förra året ut en julskiva, som borde ha kunnat ersätta den där Pouges låten i form av social närvaro.

Det finns ju faktiskt väldigt många julsånger och varje år dyker det upp nya. Det är ju en av de roliga saker med julen. Många av dem, jag ska inte säga alla, är inte inspelade av Carola. Det är ju så att man hittar nya varje år. Lik förbannat så spelar vi ”Fairytale of New York” den här julen också.

Cobran kommer bara spela Raveonettes ”Christmas Ghosts” och till nyår så tänker han nynna på Markus Krunegårds ”2006”, för den känner man ju i alla fall igen sig i:

Jag ringde dig kvart över tolv
Fast det var svinigt dyrt
Fast du sagt att jag inte fick
Jag sa som det var
Att jag älskade dig
Att jag, jag kan flytta vart som helst om du ber mig!
Jag minns inte exakt vad du sa
Det var inte särskilt bra

Bara så ni vet att det finns ett alternativ till ”1999” med Prince, eller om ni har den med Carola för hon har säkert spelat in den också. Hon har inte spelat in 2006 det är jag säker på. Min julönskning är inte fred på jorden utan ett samarbete mellan Carola och Blowfly. Kanske kan de damma av hans gamla ”12 lays of Christmas”, men den handlar en del om transvestiter och det gillar ju inte Carola så det lär man inte få se. Ändå var hon ju gift med Runar och han ser farligt mycket ut som en transa.

Det finns saker man bara inte gör, en av dom är att vissla på skiva. Att göra detta och ändå tycka att det är en god idé är lika begåvat som att rissla upp sig i slips, kavaj och Clark Kent glasögon och kila in till Phnom Penh under åren med de Röda Khmererna. En del kommer dock undan med det ändå. Nu åsyftar jag inte låtar som är gjorda på fyrtiotalet, då det ansågs ganska uppfriskande och vågat att vissla lite i en låt. Kanske var det den tidens gitarrsolon? Vad vet jag? Låtarna var ju lite klämkäcka på den tiden och titlar som ”Kan Du Vissla Johanna”

Det jag menar är när Guns n Roses visslar i Patience så är det inte bra helt enkelt. När den tunnhåriga gubben i Scorpions börjar vissla i pekoralet Wind of Change så har jag vid flera tillfällen letat efter en riktigt vass kniv för att skära av öronen. Så är det så att hårdrockare inte ska vissla i sina sånger. Svar ja, men så enkelt är det ju inte. När GNR tog upp visslandet i sina låtar (de gör det på fler låtar) så gick de från det hårdast rockande bandet i världen till ett band som hade en sångare som var klädd i vita jeans (jämför vita fotbollsskor) och spelade piano i kyrkan, det funkar inte i den svängen.

När en tysk gör något negativt för musiken så är det nog mest för att de är genuint onda. Det finns dock andra band som misslyckats med sina visslingar, Simon & Garfunkel gör det i “Me & Julio Down at the Schoolyard”. Vi som är lite äldre vill ju även försöka glömma Break Machines megahit Street Dance. Visst dom kunde dansa, dom kunde snurra på huvudet och ni köpte alla så många exemplar av denna smörja att den faktiskt toppade singellistan 1984. Själv har jag bara bra singlar i min lilla låda. Det man kan undra lite om är huruvida det var samma personer som köpte den som hade köpt Jan Lindblads plattor i mitten på 70-talet när han härmade fåglar. Inte helt otänkbart faktiskt. Man låg hemma och spelade Shennadoa och tyckte att livet gick lite på tomgång och så fick man helt plötsligt höra Street Dance på radion och tänkte: ”Äntligen någon som visslar på skivor igen” för vi ska ha klart för oss att Jan Lindblad var en av de mest säljande musikartisterna i Sverige på sjuttiotalet. Sug på den du. Han kunde ju jonglera också och det kunde inte Harpo så vitt jag vet.

En annan person som visslar på sina låtar är södra Sveriges rikaste man, Per Gessle. ”Här Kommer Alla Känslorna på en och Samma Gång” får en att tänka till lite. Hade han inte så mycket medkänsla att han kunde bespara oss detta visslande, dessutom så spelades den förbannade låten oavbrutet en hel sommar. Han har ju dessutom gjort det tidigare i Roxette, tror det var låten Joyride. Funkade inte då, så vad fick honom att tro att det skulle fungera den här gången?

1. Pugh Rogefeldt – Vandrar i ett regn

Vet inte varför den gode Pugh just klarar detta konststycke, det är dessutom lite oroväckande närrelaterat till Singing In The Rain. Men det fungerar bra ändå troligen för att låten är lite halvporrig i övrigt.

2. Bobby McFerrin – Don´t Worry Be Happy

Skälet till att det funkar är för att han kör helt utan instrument och hade Robin Williams med I musikvideon. Vad skulle han ha gjort om han inte fått vissla? De andra ljuden är ju kul men det måste ju till något emellan som låter lite annorlunda.

3. Mange Schmidt ft Petter – Giftig

Tycker att ovannämnda artist är en riktigt usel rackare men här funkar det faktiskt. Dessutom så berättade han en sjukt kul historia om en kompis som visade fingret varje gång han blev full. När han blev tillsagd av bekantskapskretsen att det där sällan går hem så tejpade han ihop fingrarna nästa gång han började fyllna till. God självkännedom eller?

4. John Lennon – Jealous Guy

Ärligt och uppriktig så får John Lennon göra vad som helst och komma undan med det. Att ifrågasätta att han visslar är ungefär som att börja rota i Einsteins gamla anteckningar om relativitetsläran och börja ifrågasätta denna.

5. Peter, Bjorn & John – Young Folks

I all sin prakt en genial låt och faktum är att det ska finnas en instrumental version med bara vissel på. Bara en sån sak.

6. Otis Reading - Sitting on the Dock of the Bay

Utan tvekan en högst motiverad vissling eftersom han är lite avspänd, lite slap och rätt sorglös. Fungerar med andra ord utomordentligt.

7. Peter Gabriel – Games Without Frontiers

Tror det fungerar för att den i övrigt är rätt hotfull.

8. Monty Python – Allways Look on the Bright Side of Life

Hör egentligen inte hemma här, men de som sett bilderna från Graham Chapmans begravning där den framförs som en allsång som skulle gjort Anders Lundin galen av avundsjuka, förstår säkert.

9. Allan I Dalen – Hans egen signaturmelodi.

Helst ska det vara i Robert Gustavssons lite småkåta tolkning av rollen. Den där tecknade tuppen var rätt trist.

Visst vore det lämpligt att ägna lite mer tid och hitta den tionde låten också men jag är som sagt emot vissling och det är trösterikt att det åtminstone är under tio låtar som är bra, där man visslar.

En annan sak jag utelämnade var Roger Whittaker en fullkomligt smaklös sångare som min kompis Björns farsa hade en ansenlig samling skivor med. Tror han visslade i alla sina låtar och såg så där frikyrklig som man bara gör i Jönköping numera.

Jomen är det inte Melissa Horn som sitter där borta. Kul att det finns svenska kvinnor som spelar som de vill. Kul att de är jättekorta och har stora klänningar och sjunger på en påhittad engelsk dialekt. Kul att det säljer.

Det är dock betydligt roligare att det finns personer som Melissa Horn som sjunger vackert på riktigt och verkligen skriver saker som verkligen berör på riktigt. Hela nationen har ju fått sota för att de där snubbarna från småland, och då menar jag inte Backyard Babies, som hade en sångare som hette Ola Salo blev poppis. De spelade nån form av rockschlager och sedan så blev det helt plötsligt helt okej. Det har varit rätt mycket av den typen de senaste åren.

Då känns det jäkligt skönt med en rätt osminkad artist som med en stark röst som ändå låter svag knäcker det mesta. Det är ju så att ord är oftast mycket starkare än musiken och i det här fallet så är det väldigt starkt.