Lennon 75
Jag minns ännu sen kalla morgonen. Charlie väntade på mig vid änden av längan. "Har du hört?" Ja givetvis hade jag det. Hade inte alla det. Vi fortsatte genom skogen och pratade om låtar som Instant Karma och Cold Turkey men det var så mycket mer än så. Lennon hade varit med mig från början, jag hade ju växt upp med Beatles och Stones. Visst jag ska medge att som 14 åring kanske inte Beatles var det jag lyssnade mest på. Det fanns ju så mycket annat Sex Pistols, Sham 69, Secret Service, Dire Straits och Ebba, så Beatles fick väl stå tillbaka.
Men det kändes tomt. Som om en nära släkting blivit mördad. Lennon var bara 40, tio år yngre än vad jag är nu. 1980 tyckte jag att han var skitgammal. Dessutom den mest fredsälskande personen som levde på jorden då. Han hade faktiskt fått en del politiker att fundera över huruvida krig inte alltid är svaret på alla frågor.
35 år senare sitter jag i Turkiet, ett grannland till Syrien där ett av de mest bestialiska krigen som utspelat sig, fortgår. Vi ifrågasätter varför vi ska hjälpa de här länderna för det tär på vår enorma välfärd. Vi vill inte dela med oss till dessa utsatta personer för att vi hellre ser att riskkapitalister ska kunna ta dina skattepengar och placera vinsterna för detta utomlands.
En sån som Wallenberg skulle jag vilja se argumentera mot Lennon. Eller Göran Hägglund. Jimmy Åkesson.
Idag läser vi om när Darin eller nån i KKV ger tips om var du bleker ditt anus bäst. Vi saknar nästan helt musiker som vågar ta politisk ståndpunkt. Som vill uträtta något stort. Jag påstår inte att alla ger sig in i musikbranschen för att få chansen att bleka röven men det går före att bilda sig en politisk åsikt.
Någon som vågar helt enkelt. Nån som Lennon.
