Godmorgon
Det är inte så ofta jag uppdaterar längre. Mitt skrivande, mitt konstnärsuttryck har fått andra former och jag får mindre tid till att driva den här bloggen. Jag ska i dagarna börja ta plats i etern som Tyresös Howard Stern. Jag ska bjuda in fullkomligt galna personer att uttrycka sina tankar i mina radioprogram och därifrån lägga ut dem i Tyresöradion. Visst det är bara lokalt ännu men även Howard Stern började där.
Nå väl jag njuter väl av att vara 50. Jag gör bara det jag vill. Sedan så gör jag lite till, men inte mer än så. Håller på och kokar ihop ett par riktigt sköna närradioprogram med Sanna Carlstedt och ett med en väldigt hemlig gäst. Folk i allmänhet tycker att jag pratar mycket, men det är ju för att jag har så mycket viktigt att säga, jag gillar faktiskt att lyssna på andra också. De som har något vettigt eller kul att säga.
Skrivandet kör jag nu mestadels i den lokala pressen, och ja deadlines är ett sätt att döda kreativiteten. Och ja deadlines som är överskridna är ett sätt stöka kreativiteten, det kan ni fråga Ingela Carlsson, min redaktör om.
Jag har i dagsläget missat samtliga deadlines. Inte skrivit om det jag lovat. Jag känner mig lite som Åke Strömmer på ritalina. Tänker att nästa nummer då ska allt sitta där, en vecka innan...
Ja den dagen får vi nog vänta på. Problemet med att skriva i en tidning är att det ska vara så himla noga med faktakontroll och sån skit. Jag har redan klivit ner idet träsket och dum at mig. I en artikel skrev jag att Tyresö FF, vid sitt årsmöte gav alla i styrelsen ansvarsfrihet. Givetvis helt galet och det borde jag ha fattat eftersom ordföranden var moderaten Hans Lindberg och han skuldsatt klubben för miljonbelopp. Låt oss säga att jag var stressad. En moderat politiker i ett skandalomsusat damfotbollsföretag....någonstans borde klockorna ringt.
Nå väl jag njuter väl av att vara 50. Jag gör bara det jag vill. Sedan så gör jag lite till, men inte mer än så. Håller på och kokar ihop ett par riktigt sköna närradioprogram med Sanna Carlstedt och ett med en väldigt hemlig gäst. Folk i allmänhet tycker att jag pratar mycket, men det är ju för att jag har så mycket viktigt att säga, jag gillar faktiskt att lyssna på andra också. De som har något vettigt eller kul att säga.
Närradio har ju också den fördelen att man har med sig sin mikrofon i väskan hela tiden och kan göra ett inslag eller en intervju på stående fot när som helst.
Och nu över till något viktigt.
Någon,er än jag som tycker att de nya franska livsmedelsbutikerna Picard ser ut som offentliga bårhus? Nähä då är det bara jag. Kikärtan står parkerad utanför idag.
