En Bussförare som......
Kommer till bussen och när jag ska kliva på så inser jag att mitt busskort gått ut. Den smidige bussföraren ser ut som att han nyligen ätit en fefferonipizza och grinar lite illa när jag frågar om jag kan åka med. "Ah du vet vad det kostar..." "Ja tror fan det." "Du kan lika gärna gå till Pressbyrån..." Ska han börja gråta? "Fast då missar jag ju bussen...?" "Ja." Snyftar han. "Nu sitter det där fefferonikalaset så där lagom bra" tänker jag när jag väljer att kliva av.
Jag vet att det inte är fefferonikalasande busschaffisar som bestämt att man inte ska lösa biljetter på bussen och han uppträdde helt korrekt. Ändå kan jag ändå känna mig både skyldig och utpekad bara på det tråkiga sättet man blir bemött ibland. Visst jag hade fräckheten att, för att hinna till jobbet, be om lite smidighet, jag har ju köpt månadskort sedan punkens tid. Även om de flesta NyModerater anser att man ligger samhället till last när man köper busskort och det är de som åker ensamma i Cadillac som drar det tunga lasset då det gäller miljöarbetet i det här landet, så kan jag ändå känna lite så där att jag är fan stammis hos er. Behandla mig därefter. På Östgötakällaren vore det otänkbart att neka en stammis en öl, bara för att han glömt plånboken hemma. Jag hade ju ändå köpt månadskort vid nästa hållplats, så vad spelar det egentligen för roll? Och varför måste man vara så jävla sur för bara för att man ätit stark mat till frukost, eller är det normalstatus för den här personen?
Jag har haft en del utskällda jobb, bland annat brevbärare och ägnar en tanke åt Lars Erik som satt och tog emot samtal från arga kunder, på Stockholm 1 på Vasagatan. "Postens Gladaste Man" presenterades han som i ett mittuppslag i Expressen. Okej vi som kände Lars Erik (eller Begravningentrepenören som han också kallades eftersom han alltid bar svart kavaj och vit skjorta) visste att det gick åt några kvartingar innan lunch för att vara så glad, men ändå? Han var service minded och trevlig.
Nåja 45 minuter sen till jobbet är jag inte så ofta, max en gång i veckan och eftersom jag har så grymt bra arbetskamrater så löser sig ju allt och jag kan i lugn och ro resa vidare med nästa buss med Mink DeVille i lurarna. Och nytt busskort. Ett enveckaskort har jag i ilska köpt eftersom chaffisen var grinig och större delen av SL' s utgifter går till taxiresor och annat mygel. Tji fick ni era luspudlar nu blåser jag er på en åtta - tio dagar, bara så ni vet.
Glad Midsommar SL och alla ni andra.
