Huddinge Kommun & Notting Hill
Ringer Huddinge Kommun för att fråga huruvida de skickat mitt läkarintyg till Försäkringskassa. Redan när jag frågar efter någon på lönekontoret så blir personen som svarar rysligt arg, ja åtminstone förnärmad. Här ska jag fan i mig inte komma och fråga en massa onödiga saker.
Nej jag förstår att det ibland kan vara jobbigt att svara på en massa dumma frågor, från folk som är lite vilsna över vart de ska. Jag försöker med ett vänligt "jag skulle vilja prata om min lön" och då blir hon väldigt förbaskad eftersom de har gått för dagen där. "Men det kunde ju inte jag veta, klockan är ju bara två och jag..." Det är då hon avbryter mig med den klassiska repliken: "MEN OM DU SKULLE TA OCH LYSSNA PÅ MIG!!"
Jag tänkte ju att eftersom frågade vad mitt ärende var (det gjorde hon egentligen inte hon sa "vad vill du") så tänkte jag göra just det. Det är ju ganska viktigt för mig att papper och sånt har kommit iväg och att sakerna är registrerade, för annars blir jag ju utan ersättning. Det har ju redan nu tagit nästan hela juli att komma så här långt.
Jag lyssnar lydigt, eller rättare sagt så tiger jag. Då frågar hon helt plötsligt om jag är kvar i telefon. Jag blir lite tveksam till om det är läge att svara eller inte. Kommer hon att bli arg på mig igen? Jag går, som de säger nuförtiden, all-in, och säger "ja jag lyssnar."
"Du får ringa imorgon. De har gått hem och det är förresten bara en som jobbar där för alla andra har semester." Information som på något sätt gör denna näpna varelse mycket ilsken. Kanske vill hon att även jag ska bli lite förbannad över detta tilltag med att ta semester mitt i sommaren? Kanske vill hon att jag ska förstå att hon hatar sitt arbete? Kanske vill hon på detta sätt förmedla att hennes arbete är fruktansvärt påfrestande? Det sistnämnda har jag redan listat ut att hon tycker men jag håller det för mig själv, det verkar ju flyta på nu.Lite avvaktande frågar jag om det eventuellt går att få personens namn och telefonnummer, och det utan att använda spydigheter som "ers höghet" eller liknande. Jag bara frågar, och det lyckas.
Kvinnan som jag ska kontakta imorgon heter Anna Scott. Exakt som Julia Roberts karaktär i Notting Hill.Jag försöker mig på ett lite trevande, "Jaha som hon i Notting Hill." Det skulle jag givetvis inte ha gjort. Jag hör hur hon formligen vill skicka telefonen i väggen när hon korthugget svarar med ett "ja".
Trots denna intressanta och lätt obehagliga upplevelse, så har jag i alla fall en telefondejt med Anna Scott imorgon och det är ju låter inte fy skam.
