Exacta Stadium
På bilden nedan ser du en bild som säger mer än tusen ord. I dagar som denna när klubbar går i konkurs kors och tvärs. Det är ett fint statement, "our city, our community, our club." Det säger väldigt mycket om hur starkt förankrad ett lag är i det engelska samhället. Det är en väldigt viktig del likaväl som en pint till lunch eller fish and chips.
Chester FC bildades ur askan av vad som en gång var Chester City för fyra år sedan. Chester City hade bildats i mitten på 1880-talet och huserat i de lägre divisionerna och man hade vid något enstaka tillfälle spelat så högt som i den näst högsta serien. Däremot så har man vunnit den Walesiska Cupen ett ansenligt antal gånger.
Efter konkrusen så togs klubben över av de som alltid står vid klubbens sida, fansen, och ägs numera av en så kallad fund trust. Inte helt ovanligt i England, det finns ett tiotal klubbar som tagits över av fansen när galna ägare med hybris drivit klubben till bankrutt.
Jag mailade klubben två dagar innan och undrade om det gick bra att komma förbi och möttes av en förtjusande dam i 65 årsåldern som visade oss runt i faciliteterna. Hon beklagade att Neil Young precis hade gått och jag tänkte givetvis att han säkerligen skulle rocka loss lite i den fria världen, men eftersom jag var påläst så visste jag att det var deras manager. Omklädningsrummen är som synes inte så vansinnigt sexiga. Ingen direkt lyx.
Tvättrummet däremot innehöll inte mindre än fem maskiner, något som skulle göra alla matrialare i Sverige avunsjuka, men det är väl inte mer än så.
Givetvis så fick vi gå in på Neil Youngs kontor. Det luktade nyrostat bröd och man kan fantisera om att han tagit några toast och en kopp te medan han gjorde klart laguppställingen inför morgondagens match mot Hyde. Kanske tog han även några wafers också? Vem som brukar sitta i den lilla stolen vet jag inte.
Chester FC som ligger hyggligt risigt till i Conference League och åker upp och ner mellan nedflytttningsstrecket är ändå en solid klubb på många sätt och vis. De har en väldigt fin arena och en snittpublik på 2300 som i enstaka fall går upp över 3000, vilket är imponerande.
Klubben placerades i nivå 10 efter konkursen, något som överklagades och man fick istället starta om i Northern Premier League Division One North som alltså är den åttonde nivån, bra att veta för den oinsatte. Första säsongen så ledde de serien med tre pinnar inför sista omgången och hade åtta mål bättre målskillnad. Chockerande not så förlorade man med 2-1 medan Skelmersdale gjorde 7-2 på Osset Town. Ligaseger med ett måls marginal alltså och promovering. Året efter hade man läst på ordentligt och lärt sig läxan och säkrade ligasegern redan i början på april, man tog 100 poäng och hade en målskillnad på 102-29 när man kvalificerade sig för Conference League North.
Det där med att lära sig läxan och så vidare tog man med sig även till nästa nivå där man fullkomligt krossade allt motstånd under Neil Youngs ledning vann man serien med 16 poäng och med målskillnaden 103-32 inhöstade man 107 poäng. Det som gör det än mer unikt är att klubbens bästa målskytt endast gjorde 14 mål.
Nu är man alltså tillbaka på samma ställe som 2010 men med en stabil grund och en klubb som lever i staden som den organism den är. Neil Young, klubbens unge manager (född -75) har fått lämna till förmån för den rutinerade Steve Burr som även är förbundskapten för Englands amatörlag.
Arenan är makalöst vacker här ser vi the Clock Stand med det gigantiska trädet bakom.
Harry McNally Terrace som man kan avläsa på taket i den gråa fredagsmorgonen. McNally var en före detta manager för klubben som var känd för att vara ohyggligt excentrisk, men även för att han kunde få ut det bästa ur spelarna. När han själv bröt benet i en match så slutförde han ändå matchen för att föregå med gott exempel.
Ovan ser vi Centurion Community Stand. En mäktig syn när det är tomt, säkerligen ännu mäktigare när det är fullt. Det är här bortasupportrarna får husera.
Givetvis så har man loger. Det är ju för fan division 5.
Hemmafansens läktare, only for the true Seals. Det som är vacker med arenan är att alla läktare är lika höga och att man ser den fina omgivningen titta fram bakom. Maxkapacietet är närmare 5400 och man har den sjätte högsta publiksiffran i Conference i år, trots att man till stor del legat på nedflyttningsplats. Man inledde serien med att förlora fem raka matcher och faktum är att man vann endast två av de 13 första matcherna. Första segern kom i derbyt mot ärkerivalen Wrexham på bortaplan. En match som drog över 6000 åskådare. Det är ju trots allt division 5.
Pyloner eller strålkastare. Finns det något sexigare i dagens värld där man har massor med bra lampor som ger mycket bättre ljus än förr. Pyloner ger en arena klass och stil, och man vet var det ligger på flera kilometers avstånd.
The Clock Stand med det stora trädet i bakgrunden. Hård arenaporr. En riktig engelsk arena har inte digitala ur eller annat jönseri. De har en klocka. Där kan man se tiden. En initierad supporter vet hur mycket det är kvar av matchen.
Entrén för spelarna.
Jag kan fortfarande skruva in en hörna från vänster.
Min följeslagare Mattis. Till vardags chef för Leksand. Här provar han hur det är att coacha på hägre nivå.
Ja man är ju inte sämre än att man vill prova själv.
Jag har ingen aning om vem Rich är men tydligen är han död. Ståplats för de riktiga fansen. Hardcore.
H Block är där man gör som man vill.
Vi avslutade denna oerhört givande dagen med att köpa lite sköna grejer i klubbshopen, bland annat en varsin skallra till mina brorsöner. Klubbshopen var inte öppen men vår underbara guide såg till att en av medarbetarna hämtade en nyckel, och jag det var en dvärg som kom springande med nyckeln. Jag vet att det är lyteskomik men vi fick en Fort Bayardfeeling där ett tag.
På detta sätt vill jag även tacka alla våra fina vänner i Chester FC och givetvis så håller vi tummarna för att de klarar kontraktet.
