Thor Björklund & Jag
Vi har ju alla ett stark förhållande till Thor Björklund även om vi inte alltid är medvetna om det. Thor är möbelsnickaren från Lillehammer som uppfann osthyveln och det är tack vare en osthyvel som jag idag började tänka lite mer på djupet. Ståendes i köket en morgon så slog det mig att en av mina osthyvlar behövde en omgång olja. Jag är rätt säker på att den nog behöver mer än så eftersom jag aldrig smort den med någonting och konstant diskat den i diskmaskin, den har dock alltid hållt ihop och är den klart bästa osthyveln som jag har. Osthyveln kan vara den ägodel jag har som jag levt med längst tid, så långt jag kan minnas så har jag haft den på frukostbordet. Som liten så var den ute på vårt landställe i Sorunda, men när vi slutade hyra där så delade jag och min broder på ägodelarna som fanns där och då kom osthyveln i min privata ägo. Låt oss misstänka att den köptes när jag föddes, alltså inte som doppresent utan att den var på modet det året. så är den alltså mellan 45-50 år gammal. Jag har ägt ett stort antal osthyvlar sedan dess och många har varit dåliga, somliga har gått sönder men min norska modell som heter Spar, Thor Björklund behövde ingen marknadsavdelning för att plocka fram det namnet, håller stilen.
Jag googlar på osthyveln Spar och hittar min modell som visar sig vara gjord i rostfritt stål och mörk teak. Det är nu man inser allvaret i det hela. Efter mitt eget frånfälle så kommer osthyveln vara bortåt 80-90 år och säkerligen något som kan visas upp på framtidens Antikrundan. Samtidigt så tänker jag på de år som jag inte hade stekspade och Spar fick tjänstgöra som detta. Kan det ha varit skadligt? Är det därför den inte går att putsa upp ordentligt? Hur som helst så har jag från och med nu gjort den till arvegods. Det är vad min son ska få när han flyttar hemifrån. Inte någon soffgrupp i läder eller någon säng utan en osthyvel. Låter simpelt men det är ju inte vilken osthyvel som helst utan en äkta Spar från Thor Björklund och hans sönner snickrat ihop.
