King Cobra

Vaknar upp till en Fb-sida där folk är ursinniga på förstörelsen i Husby och andra förorter, mest arg är man på att man kastar sten på polis och brandmän. Man hyser också agg emot de organisationer som försöker försvara aktionerna och det kan jag hålla med om. Oerhört onödigt när en förort förstörs av vandaler. Så är det varje gång och liksom de gånger som nu så kommer politiker att lova förbättringar och upprustningar och annat för att lugna de som är ilskna. Problemet är liksom andra gånger detta hänt, att väldigt få av de löftena infriats, vilket gör att grundproblemet består och samma sak kommer att hända igen.

 

I Los Angeles hade man betydligt värre kravaller på 60-talet och på 90-talet, där polisen knappt ens vågade sig in i området. Vi minns Paris. Vi minns London för två år sedan väldigt bra. I norra Stockholm har småincidenter skett fler gånger de senaste åren och vi har som vanligt satt in polis.

 

Det som många stirrar sig blinda på är stenkastning och bränder, det vill säga summan av det samhälle vi skapat, och blir ursinniga på detta, men måste vi inte vara lite mer vidsynta? När vi skapar ett samhälle där de rika blir rikare och de fattigare. De som har jobb får mer jobb och de som står utan, kommer längre bort från ett jobb. Ett samhälle som segregeras och där du kollar ID på folk som ser ut som Tintinskurkar utan misstanke om brott utan bara för att de har en snygg bil. 

 

Det klassamhälle som jobbats fram de senaste åren har givetvis sina avigsidor och upplopp bland de som är fattiga och utan jobb är ett utav dem. Där måste man försöka välja vad man anser är viktigast att slå ner upploppen med järnhand accompanjerad av polisens rasistiska tillrop (varför har vi fortfarande såna poliser?) eller helt enkelt lösa problemt i förortssamhällena. Jag tror att regeringen väljer det första men jag hoppas på det sista.