Sex & Samlevnadsskolan Kapitel 1
”Att ragga på krogen är som att öppna en chokladask och upptäcka att alla godbitar är tagna och det enda som återstår är ett par spritfyllda äckel i hörnen.” Ett citat som man ofta finner på, företrädesvis, tjejers facebooksidor och i en del andra sammanhang när kvinnor ska vara roliga. Oftast singelkvinnor. På något sätt så gör det mig ledsen och får för mig att man ser ner på sig själv och att man avundas alla de som är i en parrelation. Jag är ingen psykolog, men att anta att det åsyftar att normen för ett lyckligt liv är tvåsamhet, och det motsatta är fyllt av motgångar, olycka och depressioner. Jag är dessutom rätt övertygad om att citatet är skrivet av någon person som lever i en parrelation, måhända livrädd för att lämna något med risk för att det inte skulle vara lika bra som det lita halvdassiga liv den har för närvarande. Ett sätt att få andra att framstå som lite olyckligare. Ett sätt att hålla normen i intakt.
Jag kanske missbedömer det helt och hållet, och kanske är det så ett krogbesök uppfattas av någon som inte får något med sig hem? Som går på jakt och inte får med sig ett byte? Som lägger nät utan att få någon fisk? Det kanske är mer troligt och då får jag återigen en känsla av att det ska komma från någon med fler x-kromosomer, av den enkla anledningen att det generellt sätt är enklare för en kvinna att fylla näten när de fiskar på krogens hav. Då någon av kvinnligt kön inte får ett napp är det för att utbudet är för dåligt medan i den omvända situationen är jägarens fel. Varför är det då på det här sättet? Självklart av den enkla anledningen att en kvinna lägger ner i snitt åtta timmar av förberedelser för ett krogbesök. Först fyra timmar av skumbad, klädprovning, hårfärgning och ansiktsmålning. Därefter så vidtar en middag med ett antal andra honor då nästan alltid i hemmiljö för alla vet att tjejer inte betalar för att äta på krogen om inte en hane bjuder henne. I hemmiljön så sporrar honorna varandras föreställningar om vad som ska komma att ske och då gärna med ett rätt mustigt språk som inte lämpar sig i skrift, men en titt i boken ”Matrosens Bästa Fräckisar” ger en god bild av vilken typ som det handlar om.
För en hane som förbereder sitt parande genom att köpa en deo på 7-11, ta en snabbdusch och badda sig med lite Farenheit, som finns kvar sedan Rhodosresan 1987, blir förväntningarna givetvis lägre, när preppningen pågår i bästa fall i en halvtimme. Därefter möter han de andra hanarna, då helst i krogmiljö, eftersom man i princip aldrig vet när man får napp eller möter en hona som har fjäderskruden uppfälld, och något sådant tillfälle vill man inte missa. När han sedan druckit grogg för cirka 1000 kronor så går han vidare till det, som av forskare, kallas parningsarenan. Den tidigare platsen kan givetvis också räknas som en potentiell parningsarena och så även vägen dit och vägen hem, men den riktiga parningsarenan ska vara på ett specifikt ställe.
På parningsarenan möts män och kvinnor på helt olika premisser, medan kvinnor oftast jagar i flock och fullt uppriktigt verkar tro att det bästa vore att man träffade ett likadant killgäng på mellan sex till åtta stycken som sin egen flock. Med en solidarisk tanke på att alla i gruppen ska kunna paras ihop med någon från den motsatta gruppen, något som statistisk är fullkomligt osannolikt, men praktiskt, för då kan de umgås på fritiden sedan.
Hanarna har en annan idé, dock in nödvändigtvis bättre. Det mest vedertagna är att man försöker skilja det tilltänkta bytet från flocken och agerar på egen hand eller två och två, men endast i inledningsfasen, man vill här troligtvis ge sken av att ”här är det rejält agnat så det är bara att hugga”. Då inledningsfasen passerat vill han att den andra hanen ska avlägsna sig från platsen, något som kan ge komplikationer ifall ”fel” hane går, åtminstone för honan. Skälet till att hanen vill förhålla sig till honan på behörigt avstånd från andra honor är att andra honor ofta använder sig av vanliga klyschor som ”följ inte med honom vi ska ju dela taxi hem” eller den mer solida "Du kommer ångra dig imorgon."
Däremot så uppskattar de att honorna kan vara många på samma yta, något som gör att ifall en hona inte är lika intresserad, har fler att välja på och han slipper gå så långt ifall någon av honorna mot fömodan skulle neka honom tillträde till hennes heliga tempel. Om vi återknyter till det inledande citatet så har det med all sannolikhet skapats i en miljö där söthetsbedömningen går isär. Ifall alla kvinnor hade samma bedömningsgrunder så vore det enkelt, men så är inte fallet utan bedömningen som sker i slutet av kvällen sker allt för många gånger i grupp. Det är lite som en amerikansk jury som sammanträder för att ge sitt utslag. En kvinnas val baserar sig i denna miljö helt på hennes egna värderingar utan mer på en samlad bild vad hennes väninnor tycker, vad hon själv tycker, hanens uppförande och yttre omständigheter. Ifall hanen varit klok och varit trevlig mot hela flocken under kvällen, kan det ligga till gagn. Därför kan det vara riskabelt att göra en framstöt på någon kompis när kvinnan han valt ut för sina känslor, är på toaletten. Ett sådant förfarande kan komma tillbaka tre timmar senare och göra att man får dela taxi hem med Leffe från ekonomiavdelningen.
I nästa avsnitt kommer vi djuppenetrera hur, var och varför du ska eller inte ska bjuda på drink på krogen.
