Coventry City
Ett av de lag som vi 60-talister är uppväxta med är The Sky Blues eller Coventry City, ett lag som faktiskt var det första jag såg på Tipsextra. En upplevelse som jag misstänker min far upplevde som lätt irriterande. Mitt fotbollsintresse var i paritet med min sons, för diverse dataspel och som total fotbollsnörd så tillverkades det kartor över England på mitt pojkrum, där jag skrev upp alla lag som jag kunde finna på i böcker och tidningar. Sutton United hade jag svårt att hitta, men eftersom Bob Houghton spelade där så ansåg jag vid tidpunkten att det var viktigt att det var markerat på kartan. Det var också svårt att förstå att inte Croydon och Bath som såg ut som stora städer på kartan inte hade några hyggliga lag. Jag hade även ett par skolböcker som jag smusslat undan där jag, noggrannt varje söndagsmorgon, skrev in både Leeds Uniteds och Crystal Palace matcher, åskådare och annat intressant. Mina egna matcher skrevs ner i ett röd gult svenskahäfte med små markeringar i kanten som "jag gjorde mål" (det skedde bara fem gånger om året så det var inte så ofta. Min vän Wallberg var betydligt mer anal i den frågan och fortsatte med detta även in i vuxen ålder). Som barn var Tipsextra en katalysator att gå ut och spela fotboll, oavsett väder så jag bytte ofta om efter att ha sett en kvart och gick ut och spelade själv istället. Då var det viktigt att ha fantasi eftersom man i januari oftast spelade själv och inspirationen från att ha sett 15 minuter fotboll i lervälling var stor. Ofta så slängde jag mig lite i leran för att få in den rätt känslan. Antar att en del undrade lite vad man höll på med.
Det var i alla fall Coventry som spelade mot Hull City på TV och jag frågade min farsa vilka som spelade.
- Coventry- Hull, svarade han.
- Vilka möter dom?
- Coventry- Hull
- Ja men vilka spelar dom emot.
- Det är Coventry-Hull (lätt irriterat)
Kan inte minnas hur det slutade eller om jag fattade hur det var men jag misstänker starkt att jag var Coventry Hull, efter att den inbyggda ADHD´n kickat in, och jag började spela själv ute på den nyspolade fotbollsplanen.
Coventry City är en klubb som har en relativt blygsam samling pokaler i klubbhuset, om man bortser från att man sedan 1919 vunnit division två och tre (tre gånger på 90 år), så har den endast en pokal och det är en FA Cup vinst, 1987. Däremot så spelade man i högsta serien i över 34 år på raken. De blev på 90-talet kända som ett så kallat svensklag då Roland Nilsson, Magnus Hedman och Tomas Antonelius spelade för klubben i slutet av 90-talet. Stolta traditioner och med fantastiska profiler som Ian Wallace, mannen som förkroppsligade Ronald McDonaldlooken på 80-talet.
En annan stor spelare som fanns i klubben var strikern David Cross som var klubben skyttekung i felra år innan han flyttade vidare till West Ham
Mick Ferguson som på fotot nedan poserar i vad som kan vara den mest välkomponerade klubbdräkten någonsin i Engelsk fotboll, var en skadedrabbad olycksfågel men har ett ovanligt högt målsnitt för samtliga klubbar som han representerat.
Och vi glömmer inte Ernie Hunt som avslutade sin karriär i Coventry med att vara lagets bäste målskytt tre år av de fyra säsonger han spelade för klubben. Hunt kom till Coventry som 26 åring och spelade på den idag, lätt suspekta positionen innerforward.
Hunt hade också en fantastisk lugg som kan ha stått som stilmodell då man började serietillverka tupéer i Storbrittanien. Att han lite senare i livet även anlade en mustasch som antagligen fick Burt Reynolds att bli sjuk av avund bevisar bara att han inte enbart var en god målskytt, utan även en stilikon.
För ett lag som på 34 säsonger enbart kommit bland de tio bästa två gånger så har de ovanligt många skärpta forwards. Vi lägger till Cyril Regis, Robbie Kean, Dion Dublin, Craig Bellamy, Lee Hughes och David Speedie så fattar ni säkert att det i den här miljön skapades många bra fotbollsspelare.
Efter att ha lämnat The Premiership 2001 så har klubben aldrig riktigt återhämtat sig. Efter 106 år så lämnade man även Highfield Road för att spela sina matcher på det nybyggda Ricoh Arena, och trots att det var spel i The Championship så ökade publiksiffrorna med närmare 5000 åskådare per match. Intresset för fotboll i staden har det aldrig varit något större fel på och Ricoh Arena hade kunnat vara ännu vassare om England fått fotbolls VM 2006, då det hade lagts in en flyttbar plan och en massa andra snoffsiga prylar som rörligt tak. Nu byggdes det en vanlig arena men med utstuderat god akustik för konserter (kanske något som vännerna på Friends Arena borde ha kollat på).
Kanske var det här det började gå käpprätt åt helvete? SISU Capital som de nya ägarna hette var,och är inte riktigt kompisar med fansen. Ska det drivas en fotbollsklubb så kan man inte bara sälja spelare utan att ersätta dem med nya. Numera så äger inte klubben Ricoh Arena utan man hyr den av ett företag. Ungefär som Hammarby och AEG, kanske. I Coventrys fall slutade det samarbetet i att man hamnade i tvångsadministration och när man kom ur den så vill arenaägaren ha en väldigt hög hyra. Före ett lag som tidigare snittat på publiksiffror mellan 15-20 000 och även under de senaste dystra säsongerna haft 15000 på sina hemmamatcherna så är årets siffror en bedrövlig läsning.
City's publiksnitt
- 2004-05 (sista året på Highfield Road) - 16,048
- 2005-06 (Ricoh Arena) - 21,302
- 2006-07 - 20,342
- 2007-08 - 19,123
- 2008-09 - 17,451
- 2009-10 - 17,305
- 2010-11 - 16,309
- 2011-12 - 15,118
- 2012-13 - 10,864
- 2013-14 (Sixfields) - 2,169
Efter att klubben inte kommit överens med arenaägaren så beslöt man sig för att spela sina hemmamatcher på Sixfields Stadium i Northampton, med följden att fansen bojkottar "hemmamatcherna". 2169 åskådare i snitt är ett magert resultat och mindre än hälften av vad Crewe Alexandra har på en hemmamatch. På bortamatcherna kommer det runt 5000 åskådare dock. Det känns ändå rätt sorgligt att en klubb med Coventrys anor är på väg mot den absoluta avgrunden. Att tappa runt 15 000 åskådare per match är kostsamt och i längden ohållbart men det finns en ljusning i mörkret. Nya managern Steven Pressley har fått ihop något som liknar ett juniorlag men i vanligt god ordning så producerar man mål i parti och minut. 41 mål på 21 matcher är mer än godkänt och man befinner sig idag på en 11:e placering, trots att man för andra året i rad startat på -10 poäng i ligan. Hälften av målen har gjorts av Callum Wilson och den rutinerade Leon Clarke. Wilson (bilden nedan) som är en egen produkt och endast 21 år gammal hade tidigare bara gjort ett mål för klubben men i år blommat ut ordentligt.
Leon Clarke är en rutinerad striker som slog igenom i Wolverhampton Wanderers, men sedan dess bytt klubb åtskilliga gånger. Mellan 2011 och 2013 har Clarke spelat för sju olika klubbar, och trots att han endast är 28 år så har han representerat 15 olika klubbar i ligasystemet.
Under Pressleys ledning så har man gjort en remarkabel uppryckning, men att inte spela i sin hemstad är inte något som håller i längden. Enligt uppgift så har man gjort klart med Northampton Town om att spela ytterligare två säsonger på Sixfields. Det här kan vara ett av de mest talangfulla lagen i ligan, åtminstone för närvarande och att de ska spela sina hemmamatcher fem mil från sin hemstad inför tomma läktare känns bedrövligt.
Att man, i vad som skulle kunna betecknas som någon form av derby, förlorade sin hemmamatch mot Northampton med 3-0 inför 1900 åskådare bidrar ju till den allmänna sörjan det här kan betecknas som.
Coventry City ska spela i sin hemstad och det vore kul att se hur den här uppställningen klarar resten av säsongen i en miljö där man har sina vanliga 15 000 hemmafans bakom sig.
