Wembley Nästa Helg
Ifall det kändes lite halvljummet med fotboll i Southend under eftermiddagen så var det desto hetare på kvällen i området runt Roots Hall. Crewe som vanligtvis har ett par hundra tappra bortasuppotrar hade fyllt fyra busslaster med Creweanhängare och tillsammans med The Alex Exiles fyllde det hela bortaläktaren med närmare 1000 åskådare. Att stämningen var hög är ett understatement. Att Southend United hade slagit Crewe båda gångerna i serien, spelade ingen roll. Sedan den ligaförlusten har Crewe inte förlorat utan gått 17 matcher på raken utan förlust och det blev även en artonde.
Redan före matchen så var det nästan Bajenklass på läktarna och då Ajay Leitch-Smith slog in 1-0 i 25:e minuten så gick alla bananas. Crewe spelade som vanligt små nätt och konstruktivt, med mycket tekniska finesser och man var det bättre laget spelmässigt. Ett par minuter efter Ajays ledningsmål fick Byron Moore en skänk från Southends målvakt Cameron Belford men helt fri med öppet mål sköt han både över och utanför och det var nästan så han missade läktaren bakom. Ett mål där hade stängt matchen, eller så kanske det var just det som gjorde att Crewe behöll skärpan.
Den andra halvleken var en rätt massiv press från hemmalaget men man får allt säga att räkorna helt enkelt gjorde för många misstag. De hade svårt att vaska fram riktigt bra chanser ända tills Neill Harris nickade in kvitteringen i 64:e minuten. Det var då det började bli riktigt nervig, men med en mittback som David Artell så är det svårt för ett lag att bryta ner sitt motstånd. Att hela läktaren efter matchen skanderade ”Artell For England”, hade inte så mycket att göra med den mittbackssåpa som i dagarna rullats upp i engelska medier, utan mer att han var så förbannat grymt bra. Kanske bästa spelaren på plan ikväll. Även Nick PowPow Powell var grym och Southend hade ohyggligt svårt att få grepp om både honom och Ajay Smith-Leitch.
Även fast det bara krävdes ett mål för att få till en förlängning så skapade inte Shrimpers så överdrivet mycket, men visst pumpade de på rätt bra. Crewe spelade sitt försvarsspel metodiskt och lugnt och stängde ner ytorna och avvaktade motståndarens nästa drag, för att i nästa stund erövra bollen och kontra blixtsnabbt. Även om Byron Moore missade öppet mål så var han en enorm tillgång och var alltid spelbar och alltid redo att utmana.
Cheshires Fabio Capello, Steve Davies gjorde ett klokt drag då han plockade av en slutkörd Ajay Smith-Leitch och ersatte honom med 17 årige Max Clayton. Tio minuter senare slog unge Clayton till, i ett smart samarbete med Powell slog han in 2-1 i 87:e minuten och då var ju saken biff.
Eller det hade varit det om inte Southend kvitterat i anfallet efter. Jag tror på fullt allvar att jag fick många mindre infarkter under de avslutande sex minuterna. Att sväva mellan glädje och förtvivlan under en alldeles för lång tid kan få sånt att hända. Slutligen blåste domaren i pipan och hela läktaren exploderade i ett unisont Wembley-vrål.
I ärlighetens namn så borde Crewe ha stängt den här matchen på redan i första halvlek då de helt klart spelade på en annan nivå än Southend och bollinnehavet var 42%-58% så det var ett rättvist resultat över två matcher. Ändå kan jag tycka synd om Southend som legat i topp under stor del av serien. De har med små medel och stora ekonomiska problem gjort en makalös säsong och missade direktuppflyttningen med endast en poäng.
Efter matchen var det nästan hjärtskärande att se gamle fine Neil Baker leda allsången, Baker som varit Darios högra hand under närmare ett kvarts sekel, var fullkomligt överlycklig, men vem var inte det? Powell kastade upp sina skor på läktaren. Hela laget dök framför fansen och vi stod kvar i säkert en halvtimme efter matchen. Ingen ville gå hem. En magisk kväll i östra England. Fantastiskt att hela världen, eller åtminstone de som har Sky Sport (som Micke Ehlin) kan nästa helg få se Cheshires Barcelona och kanske en av de mest spännande lagbyggen i England för tillfället. Större delen av spelarna har spelat tillsammans sedan tio års ålder och kan och känner varandra väl och kan bli ett stabil lag i League 1. Även om man nu är rödvit så kan jag utan tvekan påstå att Southend och Crewe är de två bästa lagen i Play Offspelet, och Railwaymen går in på Wembely som favoriter oavsett om Cheltenham eller Torquay vinner det andra mötet. Sen vet man ju aldrig hur det slutar i en final.
