Foton Från Southend on Sea
Tänkte att jag skulle dela med mig lite av både visdom och vyer på den här sidan så här kommer en packe med bilder från Southend on Sea med lite kommentarer. Jag reser med en kamera som är lika stor som en tändsticksask, som James Bond, så de riktigt storslagna bilderna på solnedgångar uteblir. Kameran är med för att dokumentera vad man såg och vem man mötte, och att ta bilder i smyg på folk som är kända.
25 år för sent så vurmar jag fortfarande för de engelska t-banestationernas skyltar. Estetik på hög nivå
Jag har jobbat på Posten men inte hade vi sprit och godis i skyltfönstret.
Whitecliff Hotel var ett mycket bra ställe, visserligen stängde baren klockan två men rummen var okej. Ät någon annanstans kocken var inte mycket att hänga i julgranen.
Det är förhållandevis ont om bra pubar i själva Southend on Sea, bättre i Leigh och Canvey Island, men The Cricketeer var en riktig pärla.
Vägen ned till the waterfront eller vattenframsidan som det heter på svenska. Engelsmännen är skickliga trädgårdsmästare.
Det är inte direkt bergigt i Southend men de har en bergbana man kan prova. Då möter man Marjorie som berättar stadens historia, sevärdheter och vart man ska äta på de två minuter som det tar att åka ner. Ifall någon tänker åka så har jag returbiljetten kvar.
Många hus i gammal god victoriansk stil. Ett av de ballare husen är parhuset uppe till höger som är hälften tegel, hälften vitputsat.
Southend är en stad som man gör dagsutflykter till från London och de har givetvis spelhallar och en gata med caféer och pubar precis vid stranden.
Bortom den första bryggan så ser vi tåget som går ut på världens längsta pir. Kosta £4 och tar cirka fem minuter. Att gå kostar lite mindre men tar bortemot en halvtimme.
Så kom jag då äntligen fram till stadens huvudatraktion.
Väl ute på piren så kan man alltså fiska och that´t it om man säger så. Det var i det närmaste en byggarbetsplats och inte ens ett fik eller pub. Till sommaren så ska de ha någon form av amfiteater klar där, som blir rätt ball.
Alla bänkar hade små inskriptioner till minne av olika framlidna makar eller vänner. Lite udda men det verkar vara ett sätt att få in stålar till stadskassan.
Vy över stan från piren.
Strandautostradan med tivoli och hela konkarongen är magnifik, man nästan känner att Chief Inspector Tennison ska dyka upp och fiska upp en seriemördare borta vid äventyrsgolfen.
Visst det är en LÅNG pir. Man kan också köpa en bok om piren. Det gjorde inte jag.
Att Jelly Beansläsk inte finns i Sverige är en skymf emot den svenska staten.
Roots Hall the home of Southend United F.C
Här smet man minsann in.
Mr Simms har en fantastisk godisaffär precis som på den gamla goda Bullerby-tiden-
Tidvattnet. Ebb och Flod gör att vattennivåerna i Themsen skiljer sig rejält beroende på vilken tid på dagen man fotografera
-
Nu börjar det rinna in vatten över flodbädden.
Hus som är snygga utifrån, fast man vet ju hur det ser ut inuti.
Jag gillar de där gamla minneslundarna de har för de som stupade i kriget. Alltså det är ju inte så att jag saknar att vi är med mer aktivt i krigen, men det är rätt värdigt ändå.
Jag trodde jag hade en bad m******f***** till katt men den här rackarn blängde rejält.
Southends petanque klubb där man spelar bowling på eftermiddagarna.
Nej det är inte min flagga jag bara ställde mig där.
Gresty the Lion och Southends räkformade maskot, den tredje vet jag inte vad han gör där.
Wednesday night football.
Åter igen en sån där park, men nu är det slut. Bara att boka. Hotellet kostade 600 kronor natten och var klart över medel. Tar ungefär 2 timmar med tåg från Gatwick.
