King Cobra

Att se Eldkvarn är på en del sätt lite underligt. Dels så har man totalt anammat det faktum att de är i 60 årsåldern och klär sig och klipper sig efter behag. Plura har en keps, grått skägg, fläta och en rutig skjorta som nätt och jämt täcker skutan. Tony Thorén har puckelrygg och samma frisyr som advokaten i Scrubs. Detta i en tid där Mick Jagger har tvättbräda och gör runt 300 sits up om dagen, Bruce Springsteen ser på sin höjd ut som 43 år gammal och ja listan kan göras lång. På något sätt så är det charmigt och helt rätt. 

 

Att scenshowen och "movesen" inskränker sig till att Plura lyfter ena armen då och då och att hoppen i slutet av låtarna är nästan lika låga som Emma Green- Tregaros numera gör inget för det man går ju inte på Eldkvarn för de sakerna, man går dit för att det är eller ska bli en stämning som man kan relatera till och det kan åtminstone jag. Efter att ha lyssnat på dem i tre decennier, gärna när man är lite nedstämd, så vet man vad man är ute efter. Det är inte heller några speciellt ovanliga versioner av låtarna men det sitter där och det är tajt och samspelt och det är väldigt kul och trivsamt. Avslutande allsången i Ikväll var en bra avslutning och att låta Werner Modigård vissla i över en minut är tjusigt. 

 

 

Lägg märket till att Modigård (ute till vänster) också använder sig av piratbyxor och en täckjacka från Intersport. Hur som helst så var det riktigt bra.