Veckans Företag
I brist på att få recensera en produkt så känns det helt rätt att recensera ett par företag istället, jag har visserligen smakat lakritsplopp för första gången men det känns som att det får stå tillbaka en liten stund. Dagens utmanare är, i röda byxor, i den vänstra ringhörnan, Nordea och i den högra ringhörnan, i blå byxor har vi Carema.
Nordea som redan tidigare deklarerat att trots den ekonomiska nedgången världen över så ska de göra en vinst på minst 15%, vilket funkar bra ifall man struntar i att ge kunderna ränta på pengar de lånar av dem och dessutom ger puckade råd angående kundernas pengar. Den svenska tillväxten beräknas med 4,5% och då anser banken att det är rimligt att man själva gör en vinst på 15%, kan tyckas lite girigt?
Carema som redan har stoltserat med sitt gruppboende för äldre, Koppargården, har nu plockat fram sitt trumfkort då det gäller åldringsmisshandel, Tallbohov. Där man kommit på att man kan spara in på sängarna för de gamla. Inte en så dum idé kanske, när allt kommer omkring så kostar en säng rejält med stålar och om man exempelvis fått 30 miljoner för driften så vill man ju inte göra av med den slanten direkt. Min konultations idé är att de som flyttar in på ett äldreboende har med sig en egen säng eller varför inte bara en hängmatta?
Nordea som för några år sedan var konkursmässigt och fick rätt kraftiga statliga bidrag från ägarna staten och snabbt ville dela ut dessa i bonusar, med motiveringen att det är hårt att slita i ett företag som går dåligt och de som gör det ska premieras. Jag håller med, men då det gäller banker eller folk från Östermalm i allmänhet så ska det helst vara någon annan som betalar. Nu har man tagit steget och köpt en våning (det finns inga lägenheter på Öfvre Östermalm) åt sin underbetalda VD, Christian Clausen, för 22,5 miljoner. Lägenheten har 263 kvadratmeter och för säkerhets skull så ställer även banken upp med en renovering för 10 miljoner. Det här gör man med gott samvete för han har inte så mycket betalt (runt 10 miljoner om året) och han ska även ha våningen för representation. Som läget är idag så skulle man kunna ta entré och få tillbaka pengarna på nolltid. Ett lustigt faktum är att personer som har extremt höga löner / är väldigt rika, väldigt sällan vill använda dessa till att betala med. Vilket ju är en underlig logik, den som har mycket pengar ska alltså betala mindre än den som är fattig? Varför väljer man att köpa en kvart åt sin VD när man ska säga upp 2000 anställda?
På Tallbohov har man som sagt låtit en åldring, sova på golvet under flera månader på grund av att det var en annan som saknade en säng. Okej jag överdriver, en centimeter tjock madrass fick personen att slagga på. Att tvål och andra förbrukningsmaterial sällan finns i tillräckliga mängder är en sak, det är åldringar det handlar om och de luktar ofta rätt skumt ändå så varför lägga ner stålar på sånt, men Caremas mycket positiva PR-politik är något som bör få ett hedersomnämnande. Att man tvingar sina anställda att hålla tyst om vad som sker då besökstiden är över är väl en sak, men att man officiellt går ut och förhindrar att anställda pratar om sitt arbete är faktiskt emot den svenska författningen. Jag har själv arbetat på ett ställe där man har tystnadsplikt och där gick min chef ut och sa att vi som är chefer inte har rätt att uttrycka vår politiska åsikt, för det kunde störa arbetet. Jag skickade självklart ett par väl valda delar från den svenska grundlagen till honom, och alla andra på sändlistan. På Carema så har man helt enkelt bestämt att inte enhetschefen ska uttala sig på grund av dålig pressvana och låter chefen för äldreomsorgen inom Carema Care uttala sig i DN: ”Enligt de uppgifter jag fått finns det ingen brist på sängar utan det beror på att kunden själv har velat sova på golvet. Den boende har kunnat välja.” Ja då faller ju bitarna på plats, ifall personer vill sova på golvet så ska de få det, fast tidigare så har Carema sagt att en persons sjukdomsbild kanske gör att det är bäst att sova på golvet. Detta har de tyvärr inte utvecklat men det vore tacksamt att få höra vilka sjukdomar det gäller i så fall.
Som jag ser det så är matchen Carema – Nordea en oavgjord historia i girighetens tecken. Mycket vill som vanligt ha mer och de som redan har fått mer vill ha mer än de andra som fått mer. De som fått mest vill ha ännu mer eftersom det är de som är rikast och därför bäst och då borde kanske alla värdefulla ting tillfalla dem? Vart tog den hederlige gamle sjörövaren vägen? En del grymheter kanske han stod för men i jämförelse med Christian Clausens girighet så står han sig slätt.
