Söndagmorgon Live
Det finns någon form av idyll att sitta på balkongen halv sex på morgonen med ett halvt glas vin kvar i glaset, Efterfesten är över men smaken av bakfylla har ännu inte nått munnen och man spelar Shipbuilding med Costello med öppen dörr. Man fryser som en orm och regnet strilar ner, vinden gör det inte mysigare, men man vill ändå sitta kvar ett tag. Bara känna av lite att man lever. Känna att man är lite Clooney, lite Hemmingway. Bara sitta kvar för att känna att den här kvällen var så jävla kul. Alla har lämnat skeppet men känslan har inte lämnat mig än, och jag försöker hålla den vid liv på ett desperat sätt.
Ibland så vill man vara en varg, ett djur som är starkare än vad alla andra är. Som kan vandra långa sträckor, som kan överleva i omgivningar som inte ens vi människor kan. Man vill kunna klara av att få regn i pälsen och lika lätta kunna ruska bort den. Fast jag är ingen varg på riktigt, om några timmar så ska jag vakna och vara människa igen eller åtminstone något liknande.
