Min Vän Jackson
Det är ytterst få sånger som får mig att bara stanna av. Hold Out är en sån. Man vill inte missa något som händer i texten. Man vill inte missa ett pianoplink därför att det är så spännande. Hela skivan, som för säkerhets skull även den heter Hold Out, är på samma sätt.
Jag vet att det är en gammal skiva, men den har så mycket personliga problem i sig att den hela tiden lever och på något sätt så är den lika aktuell 2011. Jackson Browne har blivit rätt åldrad numera men han har alltid hållit fast vid sina ideal. Kanske därför som han stannade i växten.
Fast det är ju skitsnack egentligen. Jackson har ju alltid varit Jackson. Hans sånger har följt mig sedan slutet på 70-talet. Det är alltid något viktigt att säga i dem. Det är alltid bra poesi.
När han släppte I´m Alive i början på 90 talet så bevisade han att han fortfarande är lika bra som han var på 70-talet. Sånger som Take This Rain och Sky Blue And Black bevisar att Mr Browne är en av de största berättarna om amerikansk nutidshistoria.
Visst han har ju engagerat sig för miljön och på demokraternas sida politiskt, vilket är ungefär som att säga att man är kommunist, men oavsett det så är han min vän i natten. Jag kan lyssna på ett ton av hans sånger när jag går till sängs eller sitter ensam i soffan med en rökig whiskey.
Jackson Browne får pajasar som Anders Borg och den övriga borgareliten på Carema att framstå som genomskinliga pepparkakor. Det är så få personer som är så verkliga som JB. En röst i natten. En röst i verkligheten. En vän för de som har de svårt.
