Cobrans JulCalender – 24 December
Robin Friday – Reading FC
Legenderna och myterna om Robin Friday är många och fantastiska. Det har skrivits böcker om honom och han har fått två låtar uppkallade efter sig, den kanske mest kända är Super Furry Animals The Man Don´t Give A Fuck, som sammanfattar Friday i ett nötskal. Hans professionella fotbollskarriär varade i fyra säsonger och trots att han endast spelade 121 matcher för Reading så blev han för några år sedan framröstad som klubbens störste fotbollspelare genom tiderna.
Född i Acton i västra London, där han växte upp under ordnade förhållanden tillsammans med sin tvillingbror, började han dra till sig intresse från de stora fotbollsklubbarna men hans speciella stil och ovilja att ändra den gjorde att han inte fick något kontrakt. Då han var runt 15 så började ta droger, och istället för att satsa på fotbollen så började han arbeta som murare. Hans lite väl avslappnade stil gjorde att hans karriär som murare pågick i ungefär två månader och istället så började han köra bud för en livsmedelsfirma. Under den här tiden så började han även stjäla men trots att han åkte dit rätt ofta så var det inte förrän han var 16 som han faktiskt blev dömd, och fick spendera 14 månader på ungdomsvårdsanstalt. Det var här som Friday skaffade sig sin excellenta fysik och han blev även vald till fängelsets bästa fotbollspelare, detta gav honom möjlighet att träna med Readings ungdomslag innan han blev frigiven.
Efter frigivningen flyttade han tillbaka till Acton och gjorde en tjej på smällen och gifte sig vid 17 års ålder. Han spelade några matcher för Wealthamstow Avenue i amatör serien, innan han fick kontrakt med Hayes. Det var här han gjorde sig ett namn både som spelare och rejäl drinkare. Vid ett tillfälle så dök han inte upp till match förrän i 80 minuten, Hayes hade då spelat nästan hela matchen med tio spelare, och trots att han var märkbart påstruken så skickades han ändå in på planen. Det stod ju fortfarande 0-0, och givetvis så avgjorde han matchen i slutminuterna.
Han lämnade Hayes efter att han gjort 46 mål på 67 matcher då han fick kontrakt med Reading, då i Division 4. Han tränade som han spelade vilket föranledde managern att emellanåt plocka bort honom från spelmomenten i träningen då de andra spelarna kunde bli skadade. 1974 gjorde han sin debut för Reading och tidningarna var lyriska. Friday anses ha gjort det snyggaste mål som någonsin gjorts i engelsk fotboll då han plockade ner en hög boll på bröstet, och sköt den med ryggen mot målet, på volley innan han tog mark. Skottet gick rakt upp det bortre krysset. Endast ögonvittnen kan intyga att detta verkligen hände för på den här tiden så fanns det ju inga TV kameror på matcher i fjärdedivisionen.
En som verkligen såg Friday in action var VM domare Clive Thomas. Domarna i de högsta divisionerna var ibland tvungna att döma matcher i de lägre serierna och Thomas var så imponerad över vad han såg att han efter matchen sa till Friday att han gav honom en komplimang efter matchen, varpå Friday ödmjukt svarade: ”Då borde du komma oftare för jag är så här varje vecka.” Trots att han nu även hade börjat med LSD så var han Readings absolut bästa spelare, och då tränade han inte alla träningarna i veckan eftersom han brukade ha ledigt fram till åtminstone onsdag eller torsdag för att kunna festa.
1975 var han så outstanding att röster började höjas för att han skulle spela i landslaget, men återigen så gjorde hans vidlyftiga leverne, att man inte riktigt tordes. Ska man vara ärlig så var de flesta klubbarna rädda för att ens ta i honom med tång. Även på plan så var han en bråkstake och blev ofta varnad och till och med utvisad, något som inte skedde så ofta på den här tiden. Efter ett mål så firade han det med att kyssa en av poliserna som stod vid sidlinjen, för som han sa ”han såg så frusen ut”. Han ångrade detta efteråt för att han hatade poliser så mycket.
Fridays var inte bara en extremt teknisk spelare han ansåg även att han som forward fick ta emot onödigt mycket stryk och eftersom han var både vältränad och stark så gav han igen i samma anda. Redaings manager Hurley försökte lugna honom och få honom att leva lite sundare för att komma vidare i sin karriär. Det var då Friday frågade honom: ”Hur gammal är du?” Då Hurley svarade så sa Friday: ”Jag är hälften så gammal som du men jag har redan levt ditt liv två gånger.” Kort sagt så var han inte intresserad av att ligga på sofflocket och göra sits up.
Efter att han fört Reading till serieseger i Division 4 så kom han tillbaka till försäsongsträningen i så dålig form att han slutligen blev såld till Cardiff. Där började det halvknackigt. Klubbens ordförande fick lösa ut honom i arresten för att han tjuvåkt på tåget dit, eftersom han inte hade några pengar. Han spelade endast 21 matcher i Wales och slutade spela fotboll på grund av att han var besviken på att spelet blivit så våldsamt.
Om George Best var den första fotbollspelaren som var som en popstjärna så var Friday onekligen fotbollens första rockstjärna. Oasis basist Paul McGuigan skrev en bok om honom som heter The Greatest Footballer You Never Saw och när man vid millennieskiftet skulle rösta fram Englands bäste fotbollsspelare via klubbarnas hemsidor så var han den ende som representerade två klubbar (Reading och Cardiff). Han dog av en hjärtattack vid 38 årsålder i en kvart i Acton.
