Cobrans JulCalender - 20 December
Rodney William Marsh - Queens Park Rangers
En av de legendariska fotbollsspelarna som under sextio och sjuttiotalet bländade publiken på fotbollsplanen samtidigt som han var hyggligt stökig på sidan av, och som många av hans kumpaner (läs Alan Hudson, Stan Bowles etc) aldrig kom upp i sin full potential, trots det så uträttade han mer på fotbollsplanen än de flesta.
Marsh startade sin karriär i Fulham FC där han spelade 60 macher och kolliderade med en målstolpe vilket kostade hörseln på ena örat. Han hörde i alla fall så pass mycket, när han kom ihop sig med managern Vic Buckingham, att han tog sitt pick och pack och flyttade till västra London och Queens Park Rangers. Året var 1966 och QPR spelade då i divisions 3, något som passade Marsh mycket bra. Han gjorde 44 mål i sin första säsong och stannade i klubben fram till 1972. Han var med om att föra upp klubben i högsta divisionen och dessutom vinna Ligacupen i en remarkabel upphämtning från 0-2 till 3-2, Marsh gjorde själv kvitteringen. Hans tid i QPR var utan tvekan hans storhetstid och de £15 000 som klubben spenderade på honom får sägas vara väl använda pengar. 106 mål på 211 ligamatcher är över, visserligen väldigt lite över, ett mål varannan match, men ett snitt som Björn Runström skulle vara överlycklig för.
1972 såldes han med profit till Mancheste City, som alltid kan lägga upp stålar när det gäller, ingenting förändras egentligen, man borde kanske skriva en artikel om Manchester Citys självpåtagna arbetarklubbshistoria? Hur som helst så slängde Malcolm Allison upp den hiskeliga summan £200 000 för Marsh vilket var transferrekord för City, då. Inte nu längre nu är det vad man ger akademispelarna i veckan.
City köpte Marsh i mars naturligtvis och låg då i etta i ligan, men innan säsongen var över så hade man rasat till fjärde plats, något som Marsh tog på sig då han inte tyckte att han spel passade så bra i City. Trots detta så var Marsh den klart lysande stjärnan i City säsongen därpå och gjorde 19 mål och underhöll däremellan publiken med sitt smarta spel. Han tog även klubben till en Liga Cupfinal, men där blev Wolverhampton Wanderers för svåra.
1975 blev han osams med managern Tony Book och lämnade klubben för att spela i USA och Tampa Bay Rowdies en klubb han gjorde över hundra ligamatcher för. Dessemellan flyttade Marsh hem för att spela en säsong med Fulham igen tillsammans med sina polare Bobby Moore och George Best.
Marsh återvände sedan till USA och Tampa och spelade där tills han la skorna på hyllan1979. Därefter så stannade han i USA fram till 1984, som coach där han bland annat coachade New York United ocbh Tampa Bay Rowdies.
Hemma i England igen så började han en elva år lång karriär som bisittare, där han utmärkte sig för sin frispråkighet. Bland annat så avfärdade han nyuppflyttade Bradford City med orden: Ifall de klarar sig kvar så ska jag raka av mig allt hår.” Något som han även gjorde, i mittcirkeln på Valley Parade, inför många uppsluppna Bradfordfans.
2005 fick han dock sparken från Sky på grund av ett skämt om tsunamin, vilket inte riktigt världen var redo för. "David Beckham has turned down a move to Newcastle United because of trouble with the 'Toon Army in Asia'." var hans sista ord i den kanalen.
Marsh har även figurerat på skivomslaget till Oasis Definitely Maybe och fått en New Order låt uppkallad efter sig (Best & Marsh)
