King Cobra

 

Cobran vill inte skrämma läsarna då de öppnar den första luckan, men visst det är Joe Jordan som ler sitt kärvänliga leende emot er. Mannen som förkroppsligade det engelska ordet ”Dirty” under 70-talet då han under åtta säsonger var spjutspets i Dirty- Leeds United. Ett av Europas bästa lag men absolut det smutsigaste. En av de få uppsättningar som fått spelare avstängda redan i Charity Shields innan säsongen ens startat. Hans öknamn var Jaws men jag måste ändå påstå att han är rätt lik Ben Stiller.

 

Född 1951 i Cleland, Skottland, startade han sin karriär i Greenock Morton som 17 åring 1968, då som halvtidsproffs, men den karismatiske Don Revie, manager i Leeds United snappade upp den unge talangen redan två säsonger senare. Revie la ut £15 000 och hade i Jordan den spjutspets han drömt om. Stark, orädd och mycket stark i huvudspelet var hans signum och det sades att han med glädje stoppade in huvudet i situationer där andra spelare tvekade att stoppa in fötterna. Hans partnerskap med Peter Lorimer var klassiskt där han med sitt huvudspel, agerade framspelare åt sin parhäst. Han gjorde 35 mål på 170 matcher för Leeds och vann ligan en gång och kom tvåa två gånger. En Europacupfinal och en Cupvinnarcupfinal, som båda förlorades hade han även under bältet innan han avslutade sejouren i Leeds.

 

1978 så slog han transferrekordet då han skrev på för Manchester United för den hiskeliga summan £350 000. Under United tiden så förlorade Joe en FA Cupfinal där han slog av käken på Tottenhams målvakt Milja Aleksic, eftersom denne knuffat honom vid hörnorna. Glenn Hoddle fick stå resten av matchen, men trots detta så vann Spurs med 3-2. 109 matcher och 37 mål på de tre säsongerna får väl anses som ett hyggligt resultat.

 

1981 bröt Jordan ny mark som en av de första engelska spelarna att skriva på för ett lag i den Italienska ligan. Två säsonger i AC Milan där man lyckades bli degraderade den första och Jordan skårade bara två mål under sin första säsong utomlands. Året efter vann Milan Serie B med 8 poängs marginal och Jordan blev lagets bästa målskytt med tio pytsar, det var ju under den tid då man oftast bara gjorde ett mål på hemmaplan och försökte spela 0-0 på bortaplan i italien, så det får ju anses som godkänt. Trots det magra resultatet var han en populär spelare något som man kunde se i Champions League matchen mellan Tottenham och AC Milan då han fick enorma applåder före avspark då han återvände som assisterande manager för Spurs.

Jordan spelade ytterligare en säsong i Italien för Verona innan han flyttade hem för spel i Southampton och slutligen Bristol City där han avslutade sin karriär 1988 för att sedan ta över som manager i klubben. Efter ett tufft första år så lyckades Jordan med en klase bra värvningar och fick laget uppflyttat på våren 1990.

 

Som manager och coach har han haft en framgångsrik karriär där han hunnit med att matcha både Hearts och Celtic i Skottland och Nordirlands landslag i Nordirland, då som assisterande till Lawrie McMenemy. 2004 fick han jobb som coach i Portsmouth och utvecklade där ett nära samarbete med Harry Redknapp och följde 2008 ”Arry” till Tottenham Hot Spurs, ett lag som numera är Hot på riktigt. Då han såg tillbaka på det faktum att folk kallade honom Jaws efter ärkeskurken i James Bond filmerna och det faktum att han saknade framtänder svarade den numera jovialiske Jordan: "I was what I was, but I look back and I had seven years at Leeds, who were one of the top teams in Europe, then I got a transfer to Manchester United, then a transfer to AC Milan. These are top clubs, and I had opportunities to go to Liverpool, Arsenal, Ajax. I’m not saying that to brag; if those teams thought I had something to offer, it was more than having no teeth."

Att den gode Jordan fortfarande är en hård jävel fick vi nyligen se i TV då AC Milans Gatusso skallade honom efter matchen och Redknapp lugnt påpekade att den nu 60 årige Joe är helt fel kille att börja slåss med.