King Cobra

 

 

 

Spår två på Kajsa Grytts nya skiva, eller ska vi kalla det nedladdningsobjekt. Oavsett det så är det en låt som tog tag i skinnet på min kropp och fräste upp armhåret och gav resten av kroppen ilningar och rysningar.

Oftast när det är Kajsa Grytt, så är det rösten, den vackra och sköra och ibland gapiga. Alltid lika vackert, men ändå olika. Men här är det också texten. Inte för att andra texter är dåliga, tvärtom, men på något sätt så är det här som allt synkroniseras till det bästa. Det blir ungefär som en rejält bra Springsteenlåt ungefär. Där alla elva i bandet får ihop det och det blir så vackert.

 

 

Jag har ingen aning om hur många som är med i Kajsas band, men det bara sitter där allting på en gång. Alla har ju någon gång suttit i en soffa och tittat på den där filmen ”Där alla fina får varann” och längtat sig bort till något annat

 

”Den gråaste av alla dagar.

Ser jag nån som ljuset bara faller över.

Han säger nåt som jag aldrig hårt förut och han vet precis vad jag behöver.”

Fan man får gåshud och det blir liksom stökigt och vackert på en och samma gång. Om jag fick så skulle jag gifta mig med Kajsa alla dagar i veckan. För då vore man nästan helt säker på att hon någon gång skulle skriva en låt som handlade om mig. Den här låten får mig att sitta vaken klockan fem på skärtorsdagsmorgonen och jag spelar den om och om igen. Alltså en tjej som spelar gitarr är rätt ball. En tjej som spelar elgitarr är så coolt att man nästan blir rädd