Dokumentärfilmsdag
Tisdagar är dokumentärfilmdag. Dagens dokumentär handlade om Torontobandet Anvil, du kanske kommer ihåg dom från den första trash metal vågen. Inte du heller? Det som var fascinerande var vilken skön entusiasm de hade. Trots tunnhårighet, trots att de alla fyllt femtio så skulle de fan ut på turné. De skulle slå igenom ordentligt. Det hade liksom hängt sig lite den där gången för trettio år sedan. De gjorde sin grej och sen kom and som Metallica och Anthrax och gjorde samma grej och blev mångmiljonärer. Den första turnén var skön, de spelade inför 25 personer i en källare i Prag, men de spelade för allt vad tygen höll. Sen åkte de hem till sina vanliga jobb och körde ut mat eller vad de nu gjorde.
En sån där dokumentär skänker lite tröst åt andra tunnhåriga sångare som exempelvis min vän Skärgårdsdoktorn, som i Liverpool gjorde uppemot hundra försök att få sjunga Clampdown i karaokemaskinen. Jag har hela tiden trott att det berodde på att han var lite väl påstruken men tydligen så berodde det på hans frisyr för övrigt en sån där Lagrellfrisyr med två dillkvistar längst fram. Sluta inte att försöka Doktorn, när som helst händer det.
Skärgårdsdoktorn fyllde för övrigt femtio för några veckor sedan och vi var ute och tog en bira några stycken. Under kvällen kom vi in på många saker och en av dem var ålder och den gode Doktorn frågade servitrisen hur gammal han såg ut, och blev rätt besviken då hon svarade ”typ 54” . Kan ju säga att hon inte fick någon dricks från Fårdala.
Idag såg jag en fantastisk rubrik ”Skjut av feminister” hur ska man tolka den? Antingen så är det en klart brottslig handling eller så handlar det om någon som lagt ner Gudrun, och då menar jag inte stormen.
En annan rubrik från dagens Metro var ”Åntligen får Victoria och Daniel flytta in i sitt slott”. Det var ju en av de saker som hållit mig sömnlös sedan bröllopet. Hur har de klarat sig egentligen. Jag förstår att det kan vara jobbigt att vara inneboende hos sina föräldrar när man är nygift. Det kan ändå vara en viss skillnad på en trea i Rinkeby och en 153:a på Ekerö. Det är lite lättare när man har en farsa som är kung. Som min son ungefär. Jag har visserligen bara fem rum men han ar en farsa som är kung.
